Skrivprocess: Det kom ett mail...

Det kom ett mail, ett bland många andra, ett mail som var skrivet från hjärtat och som gjorde mig mycket glad:

"Dina tips har verkligen hjälpt mig extremt mycket! Vill så gärna tacka dig på något sätt men vet inte riktigt hur, jag är mitt inne i min första bok just nu. Jag är bara 19 år och hade inte en tanke på att det kunde finnas möjlighet för mig att bli publicerad förens jag hittade din blogg. Men jag tror verkligen på min bok och det känns som att det är det viktigaste. Jag hoppas att jag någon gång blir publicerad, du har fått mig att tro att det finns en möjlighet. Tack!"

Eftersom jag själv har lyckats uppnå mina drömmars mål och vet hur lång och svår vägen kan vara, brinner jag för att inspirera andra och hjälpa dem i sitt skrivande. Dels gör jag det på Unga faktas Panel (KLICKA HÄR för att komma dit), dels gör jag det på min egen hemsida www.kimselius.se under Författartips (KLICKA HÄR för att komma dit). Men framförallt brinner jag för att få andra att tro på sig själva och inte ge upp sin dröm. Det är just därför detta mail gjorde mig så glad.

Sedan jag startade mina försök att inspirera och hjälpa andra har jag fått reda på att flera av dem har lyckats få sina böcker utgivna, vilket har gjort mig jätteglad.

Under åren som gått har jag fått hjälp av många att förbättra mitt skrivande, att våga ta steget, att satsa på ett eget förlag och mycket, mycket annat. Det går aldrig att "betala tillbaka" all den erfarenhet som andra människor har delat med sig av till mig, därför tar jag inspiration av filmen "Skicka vidare" och delar med mig av min erfarenhet till de som har lika stort behov av det som jag en gång hade.

Tack alla ni som skriver till mig och berättar att mitt arbete med den här bloggen, med min Författartipssida och med Panelen Unga fakta verkligen har gjort nytta. Det känns underbart att höra att någon "lyssnar" på vad jag "säger" och vågar ta steget. Även om allt detta arbete tar mycket tid ifrån mitt eget skrivande, så är det samtidigt inspirerande att hjälpa andra. Den sprudlande fantasi som jag har fått och förmågan att sätta det på pränt, är en gåva som jag vill förvalta på bästa sätt och jag tror jag har hittat rätt sätt att göra det på.

Tack ännu en gång för era mail och brev, jag värdesätter dem mycket.

Kramisar från Kim
(Bilden är tagen för bara en liten stund sedan, en trött och nöjd Kim som längtar efter att sätta sig och skriva!)

Druider och Tickie

Idag har jag blivit mycket inspirerad när jag läste fakta till min bok "Boudicas strid mot Romarna". Dagens ämne var Druider, vilket alltid får mig att tänka på Merlin, trollkarlen som det har spelats in så många filmer om. Just nu går det en serie på tv om Merlin, en serie som jag följde med spänt intresse första gången den gick. Men jag måste ha riktig fakta till min bok och ägnar mig åt att läsa om druider, vilket inspirerar mig jättemycket och det blev många nya gula lappar idag (KLICKA HÄR för att läsa om min Gula-lappar-teknik).

Tickie hade tid hos veterinären på torsdag, men jag tyckte att hon verkade må mycket sämre idag, så jag ringde och fick en akuttid i Kalmar. Det var bara att upphöra med läsningen och hoppa in i bilen med hunden och köra 1,5 timma, för att sedan tillbringa drygt en timma hos veterinären och sedan till Karlskrona för att lämna paketen som Jan skulle ha kört in med på förmiddagen, men inte kunde eftersom jag tog bilen...

Tickie hade akut livmoderinflammation och är nu opererad och mår bra. Dagsplaneringen håller inte alltid, eller rättare sagt, dagen blir ALDRIG som jag har tänkt mig. Den här dagen var helt vikt för att läsa fakta och sedan skriva. Nu ska jag promenera i två omgångar, först med den opererade Tola och sedan med den helt friska Pluto som spritter av energi och saknar båda sina kompisar, eftersom han och Tola har levt åtskilda sedan hennes operation. När middagen är lagad ska jag sätta mig och sjunka ned i druidernas värld igen. Det blir säkert en sen kväll och en tidig morgon om jag ska hinna läsa och skriva, för imorgon ska jag till veterinären med Tola, på rehab och veterinärbesök. Få se vad de säger om henne.

Hela dagen har funderingarna runt druiderna legat i bakhuvudet och tumlat runt och kapitlen har byggts upp. Bilkörning kan vara nog så inspirerande och rogivande om man låter tankarna löpa fritt, samtidigt som man är fokuserad på trafiken. Skönt att det finns något som heter simultankapacitet.

Kramisar från Kim som är lite frånvarande idag...
(Översta bilden är på mig och Tickie när jag för första gången fick träffa henne, fem veckor gammal. Andra bilden är tagen på hundutställning när hon vann och fick sitt första certifikat. En mycket välborstad och vacker hund, just då.)

Var rädd om våra äldre, som bär en rik kunskapsskatt inom sig!

Läser om hur en äldre kvinna misshandlas till döds på en parkeringsplats, hur äldre rånas i sina hem och hur lite de respekteras i samhället.

Det är de äldre som har byggt upp samhället, nu straffas de med låga pensioner, höga skatter och blir behandlade som mindre vetande. Varför?

De äldre besitter en enorm kulturskatt, stort kunnande som försvinner om vi inte tar vara på det. I vissa kulturer högaktas de äldre för sin livserfarenhet, här i vårt land ser man ner på dem, något jag inte kan förstå.

Tänk på alla berättelser de har inom sig, hur mycket de äldre i min släkt har delat med sig av till mig som har format mig till den jag är. Tänk på all inspiration de har gett mig genom att berätta om sitt liv och uppväxt.

Bläddrade i min svärmors egenhändigt skrivna receptbok i helgen. Där låg små handskrivna kom-ihåg-lappar, genom vilka hon gjorde sin röst hörd, trots att hon sedan länge inte finns här hos oss.

Min pappa skriver ned sitt liv till sina barn och barnbarn och varje dag får jag höra hur långt han har kommit. Kanske stressar jag honom, för jag vill så gärna att han ska hinna skriva så mycket som möjligt och han är nu snart 87 år. Igår skrattade han och sa att om han skulle skriva ALLT han hade upplevt var han tvungen att leva tills han blev 150 år. "Bra", sa jag. "Då kan du ta hand om mig när jag blir gammal!" Vilket utlöste ännu ett skratt från pappa.

Är glad att jag har sparat brev från mamma, där hon har skickat kort från min barndom och berättat runtom bilderna.

Jag möter många äldre, lyssnar och lägger på minnet. De dyker upp i någon form i mina böcker. I Kimberlieböckerna (Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland och Kimberlie - Ett nytt liv) har vi fru Moonwind, en klok gammal 90-årig dam med barnasinnet kvar. Hon påminner om min mormor, men har även hämtat inspiration från mina fastrar (se bilden ovan) som båda har uppnått aktningsvärda åldrar och bär åldern med heder, både genom utseendet, mentaliteten och otrolig livsglädje som är mycket inspirerande.

När jag blir gammal/äldre (i ungdomars ögon är jag redan gammal) hoppas jag att synen på äldre människor har förändrats, att de äldre uppskattas för sina livserfarenheter, sina kunskaper och blir behandlade på ett människovärdigt sätt.

Jag fortsätter suga i mig kunskaper från de äldre och delar med mig till de yngre genom mina böcker och hoppas på så sätt bevara en kulturskatt, som annars skulle försvinna för evigt för att ingen lyssnar.

Kramisar från Kim

Om du inte har något att säga, var tyst...

Orden "Om du inte har något att säga, var tyst..." kommer från min barndom. Minns inte vem som alltid sa det till mig, men de orden har etsat sig fast inom mig. Kan inte minnas att jag pratade speciellt mycket när jag var liten, eftersom jag var väldigt blyg. Kanske jag hörde orden sägas till någon annan och tog till mig dem och blev ännu tystare, eftersom jag inte ansåg att jag hade något att säga. Istället för att uttala orden skrev jag alla mina ord på papperet i form av berättelser.

När jag nu är vuxen bär jag fortfarande orden "Om du inte har något att säga, var tyst!" inom mig och lyssnar mycket på folk när jag inte har något att säga. Däremot kan det vara svårt att få stopp på mitt ordflöde när jag väl sätter igång. Inom mig bor ju en liten berättare som har många ord att berätta och gärna vill dela med sig av alla sina berättelser.

Ibland önskar jag att alla politiker hade fått höra dessa ord när de var små "Om du inte har något att säga, var tyst!" För politiker kan prata på i all oändlighet utan att egentligen säga någonting.

Nu har jag inte mer att säga, så nu är jag tyst!

Kramisar från Kim (som tyckte en sommarbild, med hunden Namie i bakgrunden och katten Silke bredvid de vackra blommorna passade bra till detta inlägg.)

Kimselius är tillbaka från en lyckad signering på Akademibokhandeln Gleerups i Lund

Att signera på Påskafton var en vild chansning som lyckades och jag sålde en hel del böcker

Det var en underbar solig vårdag, med isande kall vind, vilket skulle locka folk ut ur lägenheter och hus för att snabbt ta sig in i värmande butiker, perfekt!

Människorna strömmade in. Det var många utländska besökare som blev nyfikna på mina färggranna omslag och plockade på sig broschyrer.

Som vanligt hade Gleerups skyltat upp rejält med mina böcker och när jag såg att de hade en hel bokhylla fylld med mina böcker stående bakom signeringsbordet, insåg jag hur många böcker jag verkligen har skrivit. MÅNGA!
På Akademibokhandeln Gleerups i Lund har jag även en alldeles egen hylla där mitt namn står, något både fansen och jag tycker är häftigt. Ser du den lilla skylten under boken Faraos förbannelse? Där står det Kim M. Kimselius.








Idag mötte jag många nya läsare som nyfiket betraktade böckerna och stolta tog emot sitt första signerade exemplar av Theo och Ramona- eller Kimberlie-böckerna.














Här har jag fått besök av mina danska fans Lea och Ellen, som älskar mina böcker och läser dem på svenska. De längtar efter att alla mina böcker ska översättas till danska så att andra danskar som inte behärskar svenska språket ska få möjlighet att läsa böckerna. (Kanske de även själva föredrar att läsa dem på danska?)







En av mina stora fans är Roxana som även har bloggen Kimseliusbooks KLICKA HÄR för att komma till hennes blogg. Jag tror att Roxana nästan kan mina böcker utantill, för hon är så kunnig och om det är något jag undrar över i mina böcker frågar jag henne. Hon vet nästan alltid i vilken bok jag har skrivit vad.








Så dök ett bekant ansikte upp och jag frågade: "Är vi vänner på facebook", vilket vi också var. My och jag har pratat en hel del eftersom My var iväg till Nya Zeeland i vintras och hon tycker mycket om min Nya Zeeländska serie om Kimberlie.

Det har varit en fantastiskt rolig dag, med många trevliga möten och nya bekantskaper och jag har fått möjlighet att träna både engelska, tyska och italienska. Akademibokhandeln Gleerups i Lund har ofta många utländska besökare, vilket är jättekul. Här mötte jag en gång en lärare från Svenska skolan i Bryssel som köpte mina böcker att användas i undervisningen där.

Det har varit en mycket givande påsk, men jag måste medge att jag saknar familjen, barnen och alla barnbarnen och vännerna. Men det får jag ta igen en annan helg. Påskhelgen är en helg då det händer många trafikolyckor och det är skönt att veta att ingen av mina nära och kära är ute och kör på vägarna just nu.

Till alla er som jag träffat idag vill jag bara säga att mötet med er har berikat denna dag och lärt mig nya saker. Till alla andra av mina vänner och alla läsare av bloggen vill jag passa på att önska en fortsatt glad och trevlig påsk!

Kramisar från Kim

Varför känner man saknad...

Påsken är eftertankens tid. Är det därför saknaden känns extra stor, eller är det för att våren är på väg. Kanske beror det på att min mamma skulle ha fyllt år för någon dag sedan, eller att det är ett år sedan senaste dödsfallet inom familjen. Eller är det för att så många har försvunnit från oss inom loppet av några år, ja när det var som värst försvann tre personer inom loppet av en vecka, alla i olika åldrar.

Är det då underligt att man känner saknad, längtar till tider som har flytt, när vi var små, när vi var mamma-pappa-barn med mostrar och morbröder, fastrar och farbröder och kusiner, där alla fortfarande fanns i livet. Mormor, morfar, farmor, farfar. De flesta är borta, älskade och saknade.

Kanske jag springer genom livet för att jag inte ska hinna känna saknaden efter alla de kära som har försvunnit ur mitt liv. Eller springer jag så fort för att jag själv är rädd för att försvinna?

Kramisar från Kim, (som springer allt fortare ju äldre jag blir)

Signering Junior Bok & Film Kronprinsen Malmö

Idag har jag varit och berättat om mina böcker och signerat på Junior Bok och Film på Kronprinsen i Malmö. En mycket trevlig butik som ägs av bokhandlare Ronny.


Eftersom det var skärtorsdag var det många häxor ute och snurrade och många passerade förbi mig, både stora och små häxor. Alla vackert utstyrda precis som häxor ska vara en skärtorsdag.
Jag har haft så många trevliga samtal med både unga och gamla.

Bland annat pratade jag med ägaren till cafeet inne på Kronprinsen, en mycket trevlig man som kom från Turkiet. Han kom senare med en mugg mycket gott kaffe med grädde till mig. Vilket uppskattades.

Det var full fart hela tiden och de flesta var utklädda till häxor, eftersom det var häxtävling på torget.















Den här gamla pigga damen var 90 år och hade läst det mesta. Hon hade mycket bestämda åsikter om författare och sådant "skit" som Liza Marklund och Jan Guilluo läste hon inte, sa hon bestämt. Hon tyckte inte deras böcker var värt att slösa någon tid på. Däremot blev hon mycket intresserad av mina böcker. Hoppas att hon tycker dem är läsvärda...

Här står jag inne i butiken tillsammans med butiksägaren Ronny, båda är vi nöjda efter en mycket lyckad dag.

En av många roliga stunder under dagen var när jag satt i fåtöljen ute på torget och läste högt ur flera av mina böcker. Det var mycket uppskattat. För de som lyssnade, men inte för min förkylningsdrabbade hals. Ikväll ska jag vila rösten så att jag har fått den tillbaka helt och hållit till Påskafton då jag ska till Akademibokhandeln Gleerups i Lund och signera. Hoppas få se många av mina fans där. (för tid se www.kimselius.se)

Kramisar från Kim som önskar er alla EN RIKTIGT GLAD PÅSK!!!