Kim M. Kimselius är här nu!

Uppäten inköpslista

2012-02-01T08:00:00.001+01:00

Har lärt mina hundar att plocka upp saker som jag tappar, vilket är på gott och ont. Inatt eller imorse råkade tydligen någon av dem vifta ned inköpslistan som låg på köksbordet. Berner Sennerhundar är rätt stora som du säkert vet.

Såg en av hundarna tugga på något, men tänkte inte mer på det. Inte förrän jag skulle ta inköpslistan där jag noga hade skrivit upp under en lång tid vad jag skulle inhandla inför min resa till Mexiko. Ingen lista någonstans. Då mindes jag hunden som stått vid köksbordet och tuggat, såg ned på golvet och där låg en minimal bit av inköpslistan, så liten att det inte gick att läsa vad det stod.

Du vet säkert själv hur det är när man ska försöka skriva om något man redan har skrivit. Speciellt om det har skrivits under en lång tid. Förra inköpslistan var fullklottrad med saker jag behövde. Jag lovar dig, det blev betydligt billigare att handla idag, eftersom listan bara var hälften så lång som tidigare.

När jag befinner mig i Mexiko och saknar något av det jag hade tänkt köpa, ja då kommer jag säkert att tänka på hundarna, vilket inte får mig att bli arg, utan istället le av saknad.

Lyckades i alla fall komma ihåg att jag skulle köpa en ny vindjacka. Fick tag på en supersnygg, både vind och vattentät. Jan hade gått omkring och läst på prislapparna och baxnat. Men i slutändan blev min jacka bara en fjärdedel av priset på de han hade sett på. Så då tyckte jag att jag gott kunde köpa en tunn tröja av Merlinoull också. Inte för att jag kommer att behöva den i Mexiko, hoppas jag, men jag kommer att behöva den under min resa till Stockholm. Iallafall om Sibirienkylan håller sig kvar ännu ett tag.

Tur att Jan var med och handlade, för han kom ihåg några av de saker som jag hade skrivit upp på listan.

Med barn och hundar i huset blir livet aldrig tråkigt, eller hur?

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Inte utan mina broddar: Yaktrax Walker!

2012-01-31T08:00:00.001+01:00

Många säger att det är "tant"- eller "gubb"-varning när man börjar använda broddar på skorna. Men det håller jag inte med om. Jag har använt broddar sedan jag var 27 år. Hur skulle jag annars kunna jogga på ishala vägar, eller ta hundpromenader när det är halt ute.

Eftersom jag har använt broddar i så många år har jag nog testat de flesta broddar. Ett tag hade jag sådana där broddar med orange plattor och små spikar i. De var bra att springa i, men gick väldigt ofta sönder, något som var mycket irriterande om det hände när jag var ute och sprang på halt underlag.

Nu har jag provat mig fram till de som jag tycker är absolut bäst: Yaktrax Walker som du kan köpa bland annat här.

Det bästa med dem är att de håller i flera säsonger. Dessutom kan man gå med dem inomhus utan att de lämnar märken på golvet.

Jag tycker det är bättre att ha broddar på skorna istället för att riskera att falla omkull och bryta armar och ben. Håller du inte med om det?

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Jag hatar dig!

2012-01-30T08:00:00.001+01:00

”Jag hatar dig! Jag hatar dig! Jag hatar dig!”

Varje ord dottern slungade ur sig var som en dolkstöt i hjärtat. Hur kunde den lilla ljuvliga varelsen som dyrkat henne ha förvandlats till detta hormonstinna monster som hatade så innerligt?

”Lilla gumman jag vill bara ditt bästa!”

”Jag är inte liten och ingen gumma heller. Jag är fjorton år, kan klara mig själv och vet vad som är bäst för mig!”

Hon såg på sin dotter. Kjolen slutade halvvägs upp på låren. Toppen var så kort att den mer såg ut som en sportbehå. Brösten stod ut som två fullmogna grapefrukter i den åtsittande toppen. Ansiktet var hårt sminkat, med svart eyeliner runt ögonen, långa ögonfransar, illröda läppar och röda kinder.

Vart hade den lilla flickan tagit vägen? Det kändes som om hon hade förvandlats över en natt.

”Men du förstår väl att om du går ut klädd så där är det en signal till varenda man att du är villig!”

I samma stund hon uttalat orden ångrade hon sig. Det var så hon tänkte, men det var inte så hon hade tänkt formulera sig.

”Du fattar ju ingenting. Jag hatar dig! Du är en gammal kärring som… som… Åhhh, jag hatar dig!”

Flickan stampade med fötterna och såg ilsket på henne.

Men ännu var inte kampen över, ännu stod dottern framför henne. Dottern hade inte rusat iväg och slängt igen dörren bakom sig. Det gällde att fortsätta kämpa för att hitta fram till det innersta i flickan.

Hur hade det blivit så här? Hade hon varit likadan mot sin mor i den åldern? Nej, det hade hon inte vågat. Hon hade följt de regler som hennes mor och far hade satt upp för henne. Inte hade hon mått dåligt av det. Dagens ungdomar var konstiga på så sätt att de mognade tidigt och krävde att få bestämma över sina liv, samtidigt som de var barn längre, eftersom de bodde hemma och gick i skolan betydligt längre än vad hon själv hade gjort.

Hon hade gift sig när hon var tjugo. Fått sitt första barn när hon var tjugotvå och blivit änka när hon var trettio. Samtidigt som hon förlorade sin man hade hon även förlorat sina två äldsta barn. Det var bara yngsta dottern som fanns kvar, alldeles för liten för att följa med fadern och syskonen på utflykt till djurparken.

Flickan hade blivit hennes tröst i sorgen, den lilla rara fjuniga flickan på sex månader. Det lilla barnet blev hennes allt, lindade henne lätt runt sitt finger och fick i stort sett alltid sin vilja fram. Varför inte? Livet var kort, en dag skulle den lilla flickan också dö, förmodligen i någon hemsk olycka. Det var i alla fall så hon hela tiden gick omkring och tänkte. Hon var rädd för att förlora den enda familjemedlem hon hade kvar, sista länken till sin man.

”Alla andra får. Varför får inte jag? Fattar du inte att om jag måste vara hemma så tidigt får jag gå hem alldeles själv. Fattar du ingenting?”

Hon bet sig i läppen. Det var sant som dottern sa, samtidigt tyckte hon inte att en fjortonåring skulle få vara ute hela natten, bara för att hennes kamrater fick det. Kanske sa de precis samma sak till sina föräldrar. Om hon stod på sig, kanske även de andra föräldrarna gjorde det och då skulle alla bli tvungna att gå hem tidigt.
Hon skakade på huvudet åt sin dotter.

”Det hjälper inte vad du säger. Du ska vara hemma elva och du SKA byta kläder och ta på dig något anständigt!”

Där förlorade hon kontakten med dottern, som skrek ilsket när hon argt stampade iväg mot sitt rum och smällde igen dörren bakom sig. Hon hörde hur dottern slängde saker omkring sig, smällde i garderobsdörren och drog ut byrålådor.

Det fick henne att le, eftersom det var precis så dottern hade uppfört sig ända sedan hon var liten. Så fort något gick henne emot skulle hon rymma. Packade sin lilla väska och stod bestämd i dörröppningen och sa farväl. Men hon hade aldrig tagit steget, utan alltid rusat tillbaka in igen och slängt sig i hennes famn.

Till slut blev det tyst inifrån dotterns rum. Det var tur att de bodde på sjätte våningen, annars hade hon varit rädd för att dottern smitit ut genom fönstret. Nu slog hon sig istället ned i soffan och satte på tv:n.

Hon måste ha slumrat till, för hon vaknade till de sena nyheterna. Något hemskt verkade ha hänt. Hon satte sig upp och höjde volymen.

”Ännu en rå våldtäckt har idag begåtts här i Källparken. Offret är en ung flicka, hemmahörande på orten. Enligt uppgift är det ovisst om flickan kommer att överleva…”

”Mamma…”

Hon sänkte genast ljudet och vände sig om. Där stod dottern med ansiktet randigt av mascara, ögonen röda och uppspärrade.

Dottern slängde sig ned i soffan och höll om henne.

”Det kunde ha varit jag”, viskade dottern.

Hon tänkte samma sak. Det kunde ha varit dottern. För det var samma väg hon förmodligen skulle ha tagit, även om hon var tillsagd att inte gena genom parken. Men ungdomar trodde ju att de var odödliga och att inget hände dem, så dottern skulle säkert ha tagit genvägen genom parken.

”Mamma… Jag fick ett sms. Det är Eva. Min bästis Eva de talar om på tv.”

Plötsligt kände hon sig omtumlad av alla känslor inom sig: Lättnaden över att det inte var dottern, och skulden över att detta kanske inte hade hänt Eva om hon hade låtit dottern gå ut ikväll.

”Mamma… Jag älskar dig! Förlåt!”

Dotter tryckte sig hårt mot henne och slog armarna runt hennes hals, precis som hon hade gjort alltsedan hon var liten.

”Jag älskar dig också. Jag älskar dig så mycket!” svarade hon, samtidigt som hon var osäker på om hon hade vunnit eller förlorat.

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Härligt att leva! Mexiko nästa! Svindel!

2012-01-29T09:00:00.002+01:00

Just nu är det spännande och härligt att leva. Det är mycket på gång, intensiva arbetsdagar och många bollar i luften. Precis som jag vill ha det.

Läser fakta om Mayafolket och skriver på min bok Mayafolkets Hemlighet, samtidigt som jag bokar biljetter och beställer olika valutor.

Dessutom ligger jag i träning för att orka ta mig uppför alla de 365 trappstegen som är på Mayapyramiderna. Tina som just varit där och kom halvvägs uppför en pyramid, väckte en tanke inom mig som jag inte ens hade övervägt:" Har du svindel, för det är högt!"

Har jag svindel? Tja... Minns en gång när jag skulle gå över en hängbro på Nya Zeeland. Det var lååååååååååååååååååååååååångt ned till vattnet som forsade upprört. Inget som bekymrade mig. Jag klev ut på bron och traskade på i bra takt, medan min man stod på säker mark och fotograferade. Mitt ute på bron stannade jag för att han skulle få ett bra foto. Passade på att kika ned mot vattnet långt därunder. Något jag inte skulle ha gjort. För plötsligt höll mina händer krampaktigt tag i repen på båda sidor och mina fötter var som fastfrusna på plankorna. Jag kunde inte röra mig. Såg hur knogarna blev allt vitare och försökte förmå mig att släppa taget, men det gick inte. Tror att en man bände upp fingrarna på mig och föste mig tillbaka till säker mark. Minns inte så noga. Minns bara mitt krampaktiga grepp om repen.

Nej, jag har inte svindel. Jag kan stå på höga stegar och måla högst upp på vårt två våningar höga hus. Jag har stått högt upp på Kinesiska muren och blickat nedför den otroligt branta trappa jag just tagit mig uppför. Nej, jag har inte svindel...

Ändå har Tina sått ett tvivel inom mig. Tänk om jag plötsligt får svindel när jag står där uppe på toppen av Mayapyramiden, eller bara har kommit halvvägs upp? Nej, det får inte hända, för jag tänkte både filma och fotografera för att kunna visa er när jag kommer hem.

Medan jag planerar för Mexikoresan som startar om exakt tre veckor idag, planerar jag även för min resa till Tyskland i april och min föreläsningsresa till Singapore i maj. Det är mycket att planera och få ihop tidsmässigt mellan alla föreläsningar här hemma i Sverige. Dessutom ska jag skriva färdigt min bok Mayfolkets Hemlighet och mitt hemliga skrivprojekt...

Ja, det är härligt att leva när man får ha hälsan och känner att det är vind i seglen.

Antar att du nu väntar med spänning på att få höra ifall jag lyckas ta mig upp till toppen av pyramiderna eller ej. Du får vänta ytterligare några veckor innan jag rapporterar.

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Boktips: Imorgon när kriget kom av John Marsden

2012-01-28T09:00:00.001+01:00

Imorgon när kriget kom är en mycket bra och väldigt annorlunda bok som jag sträckläste! Har aldrig läst någon liknande bok, berättelsen är så annorlunda och mycket spännande.

Sju ungdomar ger sig ut för att leva vildmarksliv under några dagar. När de kommer tillbaka till civilisationen gör de en hemsk upptäckt: husen är tomma, hundarna döda, strömmen är borta och telefonerna har slutat fungera. Snart klarnar bilden: deras hemstad har invaderats av en fiendehär och deras föräldrar och vänner har blivit tillfångatagna. Nu måste de fly.
De drar sig tillbaka till den undangömda dalgång som kallas Helvetet. Där bildar de en gerillagrupp för att göra motstånd mot ockupationsmakten.
Ett spännande och skrämmande scenario av krig och motstånd, där läsaren möter den enskilda människans förändring och utsatta position i en krissituation.
I morgon när kriget kom är den första delen av sju i John Marsdens gastkramande serie om en grupp unga människors kamp för överlevnad i en värld som är för alltid förändrad.

Läs även: När natten är som mörkast (2:a boken), Den tredje dagens kyla (3:e boken), Nu är mörkrets tid (4:e boken), Så grydde hämndens timme (5:e boken), I skymningens land (6:e boken), På andra sidan gryningen (7:e boken).

Här hittar du John Marsdens hemsida med samtliga hans titlar, som alla är lika läsvärda!

Ja, nu har du några spännande böcker framför dig. Kanske du bara hittar de svenska titlarna på biblioteket eller på Bokbörsen. Önskar jag hade den här serien oläst, för den är otroligt bra och spännande!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

"En fin människa rakt igenom som förtjänar uppskattning!" Ny Bloggutmärkelse!

2012-01-27T08:00:00.001+01:00

Oj vilka fina ord Trillingnöten på Life is like a box of chocolates skriver om mig och min blogg:

Kim M Kimselius är en författarinna som har skrivit otroligt många böcker ... Hon är aldrig snål med bra tips, uppmuntrande ord och spännande skildringar av livet i allmänhet. En fin människa rakt igenom som förtjänar uppskattning!

Wow, vilka ord. Blir varm om hjärtat och glad i själen av orden. Tack snälla Trillingnöten för de orden och för min fjärde Liebster Blog.

Den här fina awarden skickar jag gärna vidare till några av mina bloggvänner:

Till Eva Swedenmarks Värld vars blogginlägg alltid gör mig glad och nöjd med livet. Eva delar med sig av både smått och stort och får mig att må bra.

Boktokig för alla fina, inspirerande Boktips.

Kristina Simars Bokblogg som alltid skriver med sådan värme och stort engagemang om böcker.

Anitha på Novellbloggen som alltid skriver intressanta inlägg.

Ja, alla de bloggar jag följer är värda en award, och jag vet att många av er redan har fått den här awarden av mig. Tack för att ni delar er kunskap, er vardag och ert skrivande med mig på era bloggar!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Grisarna går på toaletten!

2012-01-26T08:00:00.001+01:00

Det här låter nästan som ett skämt, men det är som tur inte första april. Läste en artikel i Blekingeposten om att holländska forskare har kommit på ett revolutionerande sätt att få renare grisar och på så sätt även ett billigare och miljövänligare grisstall.

De har inrett en gristoa som kallas Pixie. Vid första försöket gick åttio procent av grisarna på toaletten. Avföring och urin separeras och används som energi och gödning. Genom värme, drag och träning får man grisarna att gå på toaletten.

Grisarna övas även på att uppföra sig bättre när de äter. De har ett chip i örat som talar om för foderbacken hur mycket de ska få att äta. Om en gris försöker knuffa undan en kompis blev grisen utan mat nästa gång den kom till backen. Lite grymt låter det...

Du vet väl att grisar egentligen är väldigt renliga djur. I det fria använder de en speciell plats som toalett och andra platser för att sova på.

Jag älskar grisar, samlar på dem i alla dess former, ja förutan levande då. När jag var barn låg det en grisfarm bara ett stenkast ifrån där jag bodde. Jag tillbringade mycket av min tid bland grisarna. Kelade med kultingarna och red på de stora suggorna. Det var livet det! Förutom när jag ramlade av ner i sörjan. Då var det inte roligt att komma hem till mamma!

Ett annat holländskt forskningsprojekt, Pro Dromi, är att de försöker styra smågrisar, kultingarna, med hjälp av värme för att undvika att suggan klämmer ihjäl dem. Något som annars är vanligt.

I griskultingarnas box har man ett värme/kyl-system som håller en perfekt temperatur för smågrisarna +35 grader. Suggan får en jutesäck i sitt rede när hon ska föda kultingarna. Säcken får då suggans lukt och placeras sedan i kultingarnas uppvärmda hörn. Det har gjort att färre kultingar kläms ihjäl, dessutom växer de snabbare.

Djurvänlig grisproduktion från Holland är märkt med en stjärna när det säljs i butik. Pro Dromigrisarna har två stjärnor!

Ja, nu kan du lite mer om grisar.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Bloggmisstag och tips om hur du åtgärdar dem

2012-01-25T08:00:00.001+01:00

Skriva om intressanta saker är kärnpunkten i bloggandet om man vill ha besökare till sin blogg. Det är lätt att göra misstag på sin blogg, här kommer några exempel på sådana och även tips om hur du åtgärdar dem.

Ett av misstagen är att bloggen är för fokuserad på dig och det du gör eller bara på dina produkter. Men det är lätt åtgärdat. Ändra synsättet på ditt bloggande. Berätta om saker som får läsarna intresserade av ditt inlägg, lär ut saker, dela fakta, gärna relaterade till det som ligger dig varmt om hjärtat.

Det gäller att ha ett jämnt flöde av blogginlägg, inte för långa uppehåll, för då är risken stor att följarna slutar att följa din blogg. Du behöver inte skriva varje dag, men i alla fall varje vecka för att hålla intresset uppe för din blogg. Jag uppdaterar min blogg dagligen. Något som har blivit lättare sedan jag upptäckte "Alternativ för inlägg", där du kan lägga in blogginlägg i förväg som läggs ut på den dag och tid som du lagt in. Perfekt!

Ett misstag är att du inte lägger in sökord i din bloggtext och rubrik. Gör blogginlägget sökbart genom att i rubriken ange vad innehållet handlar om. Glöm inte skriva sökord i Etiketter på din blogg!

Använd Sociala medier för att berätta om din blogg! Lägg till appar på bloggen för att läsarna lätt ska kunna dela dina inlägg på sociala medier. Här hittar du länkar till dessa appar.

Håll en bestämd profil på din blogg. Ska den handla om matlagning, skrivandet, böcker etc. Håll fast vid det för att hitta dina läsare!

Besök andra bloggare, kommentera deras inlägg, visa att du finns. Du behöver inte lägga en länk till din egen blogg i kommentaren. Oftast blir man nyfiken på nya bloggbesökare och klickar på namnet för att se vem personen är. Där hittar man din blogg.

Lägg till en bloggräknare för att se hur många besökare du har på din blogg. Här hittar du en sådan.

Lägg även till Blogtoplist, Bloggportalen, Topblogarea. Pinga din blogg på Blogg Ping. Ja, det finns många platser att visa upp sin blogg på. Du hittar fler sådan till höger här på min blogg, väldigt långt ned på sidan.

Du kanske inte ens har en blogg ännu. Då kan du läsa mitt inlägg om hur du ska börja blogga. Att blogga kan vara som att skriva en dagbok, något du vill berätta för släkt och vänner. Men tänk på att bloggen är öppen för vem som helst att läsa.

Lycka till med din blogg!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Kinesiskt Nyår och Drakens år samt Hästens år

2012-01-24T08:00:00.001+01:00

Från och med den 23 januari 2012 är det Drakens år och Kinesiskt Nyår. Det är den allra största och viktigaste helgen i Kina. Då hälsar man på släktingar och äter god mat, smäller nyårsraketer för att skrämma bort onda andar, barnen får röda kuvert med pengar, eftersom rött är en lyckosam färg och kuvertet är en symbol för det kommande årets rikedom och lycka.

Kinesiska nyåret infaller vid den andra nymånen efter vintersolståndet, vilket inträffar någon gång under perioden 21 januari — 19 februari. Den kinesiska kalenderns månader inte är lika långa som i vår gregorianska kalender. Enligt månkalender har en månad 29,5 dagar, kalendern baseras på månens fyra faser, som är fyra veckor. Den första månfasen är alltid nymånen och den inleder en ny månad. Nymåne är när månen inte syns från jorden, eftersom den befinner sig mellan jorden och solen.

I Kina har man sedan mycket, mycket länge använt sig av månkalendern och den används fortfarande när det gäller kinesiska högtider och helger.

Precis som vi gör inför vår jul, städar kineserna sina hus ordentligt inför nyåret. Färgen som symboliserar det nya året är rött och den färgen syns överallt. Som jag skrev tidigare symboliserar rött lycka, och alla vill ju ha ett lyckosamt år. (När jag var i Kina köpte jag flera röda lyckoamuletter.)

Därför hängs det upp röda dekorationer och lyktor, samt röda pappersark med lyckohälsningar. De som arbetar långt hemifrån reser hem till sina familjer för att fira in det nya året. Nyårshelgen firas i tre dagar och den utgör inledning till Vårfesten som firas i femton dagar.

När jag var i Kina fick jag veta att jag är född i Hästens år. Kanske det är därför jag i hela mitt liv har älskat hästar?

Just nu inleds Drakens år. Det är det femte året i den kinesiska astrologins zodiak. Draken är en viktig legend i den kinesiska mytologin. Drakens år är kejsarens år. Det är ett år som symboliserar makt, framgång och lycka för folket. Därför var titeln självklar när jag skrev min historiska äventyrsbok om Kina, som fick namnet Kinesiska Draken!

Drakens år är ett bra år för nya idéer, det är den oräddas och stoltas år, eftersom draken är en orädd varelse med mängder av energi och kreativitet. Draken är eldig, passionerad och drar sig inte för något!

Som du kanske förstår är det just en sådan person man är om man är född i Drakens tecken: orädd och mycket självsäker. Man tror att man klarar av vilka utmaningar som helst, man är en risktagare och tror sig klara allt. Det är just därför som personer födda i Drakens tecken kan lyckas med sådant som ingen annan klarat av. Det finns inget tecken som är lika storslaget och lyckosamt.

Människor som är födda i drakens tecken är populära, mycket på grund av att de aldrig är rädda för att hjälpa andra. De klarar sig bra själva och anser inte att de behöver någon hjälp. En drake uppskattar att få vara för sig själv, har få nära vänner och många ytliga. Draken tycker om att vara ute och röra på sig, hälsa på vänner, gå på stan och vara ute i naturen. En drake är mycket trogen, har draken väl hittat sin livspartner håller de fast vid den livet ut.

En drake vill gärna synas och höras och bör välja ett arbete där de kan få utlopp för sin fantasi och skaparkraft.

Varje år i den kinesiska kalendern representeras av ett djur och 2012 är det alltså Drakens år. Det finns totalt tolv djur i kalendern och det beror på en kinesisk legend om Buddha: när han skulle lämna jordelivet kallade han till sig alla djuren, men endast tolv av dem kom. Dessa djur belönades med att få varsin plats i den kinesiska kalendern.

Först kom råttan, och fick därför bli första djuret i den kinesiska kalendern. Därefter kom en oxe, tiger, kanin, drake, orm, häst, get, apa, tupp, hund och sist kom en gris. Djurens unika egenskaper sägs påverka de människor som föds under respektive djurs år.

De fem elementen: metall, vatten, trä, eld och jord spelar också en viktig roll i kinesisk astrologi.

Jag berättade tidigare att jag lärde mig i Kina att jag var född i Hästens år, som är sjunde året i den kinesiska zodiakens cykel om 12 år. För kineserna står hästen för det ädla och eleganta, men också för snabbhet och uthållighet. Hästen är även intelligent, vältalig och står för frihet. Hästens år står för glädje, flexibilitet, humor och fest.

Människor som är födda i hästens tecken tycker om att avancera snabbt. För dem är det inga problem med uppbrott, utan de tycker om alla livets förändringar. Om man är född i hästens tecken är man oftast väldigt självsäker och kanske till och med lite skrytsam.

Hästar gillar att aktivera sig, tycker om sport och engagerar sig. De har lätt för att fatta snabba beslut och tar ofta kommando över andra människor. De har lätt för att lära sig nya saker, men är inte alltid så bra på att slutföra de projekt de påbörjar. Hästen har inte speciellt stort tålamod.

Människor födda i hästens år har både hett temperament och är väldigt envisa, de har svårt att erkänna sina egna fel och brister. Men fördelen är att de inte är speciellt långsinta och har lätt för att förlåta. De har svårt att lyda order och har därför svårt att ha arbeten som kräver allt för mycket samarbete med andra.

Hästar är kreativa och riktigt bra problemlösare, men de har en viss benägenhet för att drömma sig bort och bli lite tankspridda. Kanske beroende på att de oftast håller på med många olika saker samtidigt. Hästar är rättframma och ärliga och förväntar sig detsamma från sin omgivning.

Är man född i hästens år har man lätt för att bli kär, men också lätt för att tröttna på sin partner. (Något som verkligen inte stämmer in på mig, eftersom jag nu varit lyckligt gift med samme man i 33 år!)

En häst kan välja vilket yrke som helst, eftersom personen har lätt för att lära och är flexibel. Ledaryrken eller yrken där personen arbetar självständigt passar dem bäst. De har dock stort behov av att träffa många människor. Är man född i hästens år bryr man sig inte så mycket om pengar och är ofta väldigt generös.

Ja, vad säger ni som känner mig, verkar jag vara en typisk Häst, eller har jag drag även av Draken?

När jag var i Kina köpte jag tre jadefigurer. En gris, eftersom jag samlar på grisar. En häst eftersom det är mitt kinesiska tecken och en drake eftersom jag skrev om den Kinesiska Draken: Kejsare Qin Shi Huangdi och kejsare Wu.

Vill du läsa mer om min bok Kinesiska Draken kan du göra det här.

Här kan du följa med mig på min researchresa till Kina, en otrolig upplevelse!
Kinesiska muren på kryckor
Terracottaarmén Xi'an Kina
Shanghai Kina
Förbjudna staden i Peking

Önskar er alla ett riktigt fint Gott Nytt Kinesiskt år!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Nedräkning...

2012-01-23T08:53:00.000+01:00

Det pirrar av förväntan, det är mindre än fyra veckor kvar: Min resa till Mexiko och Mayariket.

Jag läser just nu mängder av fakta, samtidigt som berättelsen vävs ihop i mitt inre. Det är lika fascinerande varje gång jag börjar med ett nytt ämne. Tänk vad mycket det finns att lära sig, så mycket jag inte vet, så många böcker jag har kvar att skriva, så många historiska händelser jag vill lära mig mer om och berätta om.

Just nu ligger fokus på Mayafolket och ju mer jag läser desto mer fascinerad blir jag. Det känns inte som med researchen till På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa. Det var en jobbig research.

Nej, nu känner jag mer förväntan och vänder nyfiket blad i varje bok jag läser. Vill veta mer och mer och mer... Vill vara väldigt förbered när jag vill sätter mig på planet för vidare färd till Yucutanhalvanön och bussfärden runt till de olika Mayastäderna.

Ramona kände hur hon blev stel och viljelös, hennes tankar var inte längre hennes egna. En stark röst talade inom henne och det kändes som hon frös till is när hon förstod vad rösten sa.

Det var lite text ur Mayafolkets Hemlighet. Här kan du följa arbetet med Mayaboken och läsa fler utdrag ur boken.

Lovar att du kommer få läsa en hel del om min resa och se många fina bilder längre fram.

Nu fortsätter nedräkningen, medan jag läser fakta, skriver på boken och tränar intensivt för att orka ta mig ända upp till toppen av Mayabyggnadernas 365 trappsteg upp mot himlen!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Magisk vit värld

2012-01-22T10:24:00.000+01:00

Igår snöade det tung, blöt snö. Det gjorde att vi fick strömavbrott ett par timmar. Men det går bra att läsa i stearinljus och ficklampans sken, så jag hann med riktigt mycket researchläsning trots strömavbrottet. När till slut strömmen återkom och det var dags att ge oss ut på sista kissrundan var det en magisk vit värld utanför.

Jag testade min nya kamera för att se om den dög att ta bilder i mörkret med och visst blev det bra bild?

Den här bilden tycker jag är riktigt magisk med ljuset som strömmar ut från huset och hundarna som är på väg hem.

Så här ser trädet på första bilden ut i dagsljus. Det här är utfodringsplatsen för fåglarna. Här hänger många foderautomater, talgbollar, kokosnötter och fett från julskinkorna. Här är det alltid full fart på fåglarna. Stora flockar kommer och landar, äter och flyger upp till de träden omkring och bjuder på en ljuvlig konsert.

Det här är en bit av hundarnas hundgård. De är inte så mycket i hundgården nuförtiden. Det är mest när vi har besök som hundarna får vara här. Annars är de med oss på hela tomten (2 tunnland).

Hundarna älskar fågelfrön och idag lockade även de lågt hängande talgbollarna. Men de var duktiga, de tog ingenting från träden, även om de stora berner sennenhundarna lätt skulle kunna ha plockat till sig det de ville.

Här är det full fart upp mot parkeringen och vår skogsrunda. Öronen fladdrar på hundarna när de rusar efter varandra. Just nu är det Tickie som är först.

Snön ligger tung över allting och det är otroligt vackert!

Här ser du den snöiga grinden som jag även har ett nattfoto på.

Tola mumsar lyckligt i sig så mycket snö hon orkar.

Tickie har gett upp och vill gå hem, för snön fastnar i STORA klumpar runt benen på henne och hon får allt svårare att gå. Till slut lämnar hon oss och vi möts igen när vi en stund senare kommer till yttertrappan där hon står och väntar på oss.

De stora hundarna älskar snö och hänger med på hela rundan. Här är det Tola.

Här poserar Pluto.

När träden hänger tunga av snö är det som att vandra i ett helt annat landskap. Allt är tyst och mjukt. Inga steg hörs. Det känns rent och fräscht. Men det är tungt att gå i snön, när temperaturen ligger runt +/-0 grader.

Pluto skyndar ivrigt i förväg, på väg till källaringången för att mata katterna. Han ÄLSKAR katter, det är bara det att ingen av de katter vi har just nu älskar honom... När han var valp hade vi en katt som fostrade honom och hans kullsyskon. Sol, som katten hette, var tillsammans med valparna och lärde dem, på ett mycket försiktigt sätt, att man inte jagar katter. Saknar Sol. Han bara försvann en dag. En granne hade sett honom bli jagad av en lokatt...

Ja, idag är det sannerligen en magisk vit värld utanför fönstret. Maken är ute och skottar och nya stora snöflingor har börjat falla. Dags för mig att gå ut och ta ett tag med snöskyffeln!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Boktips: Drakväktaren, Purpurdraken och Drakmåne av Carole Wilkinson

2012-01-21T09:00:00.001+01:00

En bok som jag varmt kan rekommendera är Drakväktaren av Carole Wilkinson. Boken handlar om flickan Ping som är slav hos en elak drakväktare. Hon får ett uppdrag som för henne ut på en lång resa tillsammans med draken Danzi. En kärlekfull skildring av Kina under Handynastin.

Efter att ha slukat Drakväktaren som min kära bibliotekarie hade plockat ned i min påse med researchböcker inför min bok Kinesiska Draken, kastade jag mig över Purpurdraken och sträckläste den!

När Danzi och Hua lämnar Ping och Kai på stranden för att färdas vidare mot Evighetens ö, blir det Pings svåra uppgift att fostra den lilla draken. Medan busfröet dyker i pölar och dammar har Ping fullt sjå att hitta mat till dem båda. Och när vintern står för dörren beslutar Ping att de ska ge sig av från havet.
   I Tai Shan-bergen hittar de en herdes sommarbostad där Kai övar på att byta gestalt och Ping lär sig höra Kai prata. Och till Pings glädje dyker vännen Hua upp!
   Det gör dessvärre även den fruktade nekromantikern och kejsarens män.
   Ping och Kai förs till Ming Yang Lodge och Purpurdrakens trädgård. Men det är inget kärt återseende: Den unge kejsaren Liu Che är ond på Ping som vägrade bli kejserlig drakväktare.
   Men när kejsaren inser att Kai kan vara ett led i hans besatta sökande efter ett elixir för odödlighet så mjuknar han. Kai och Ping får stanna och bo i palatsets fina rum.
   Men Ping anar oråd. Och hennes onda aningar är befogade. En åsknatt får hon syn på nekromantikern i De Vise Männens hus?
Vår hjälte får än en gång använda all sin list i kampen mot ondska och själviskhet. När det inte finns någon att lita på är det tur att hon har Hua och Kai. Tillsammans med dem söker hon sina rötter och sin frihet. Det här är den andra boken om den unga flickan Ping och hennes äventyr som drakväktare i Kina. Lika vidunderligt spännande som succén "Drakväktaren" (2005).

Drakmåne var ännu en fantastisk skildring av Kina, samtidigt som det var ett spännande äventyr tillsammans med Ping och draken Kai. Det var med sorg jag läste den sista raden i boken, eftersom jag visste att det här var den sista boken om Ping och drakarna...

Vi förflyttar oss till Kina, till en svunnen tid. Ping och draken Kai har det bra på Beipaipalatset i Yan, men Ping vet att de inte kan stanna där: människor kommer alltid att utnyttja Kai.
   Så upptäcker Ping att en karta som hon fick av Kais far egentligen är en rebus som hon måste lösa. Den ska visa vägen till "drakarnas fristad" dit Ping måste föra Kai.
   Deras resa blir äventyrlig och lång, och faror utgör hinder på vägen.
   Följ med en sista gång till Drakväktarens värld och upplev den hänförande avslutningen på triologin.
Såväl "Drakväktaren" som "Purpurdraken" har fått ett varmt mottagande och böckerna har tilldelats flera utmärkelser utomlands.
   Carole Wilkinson har skrivit nio skönlitterära böcker och 24 läromedelsböcker. Läs mer om Carole Wilkinson och hennes författarskap på http://www.bdb.com.au/dragonkeeper/

Ett litet utdrag ur boken:
Porlandet från vattnet som föll i kaskader var det enda ljud som hördes. Det föll över en klipprand och samlades i en bred, mörk damm. Under ytan kretsade mörka skepnader - fiskars smala, pilande kroppar, och större, ovala former. Där vattnet var grunt växte tångruskor bland svarta stenar. ... En trollslända balanserade på dammens yta. Dess tunna ben var blodröda. Den långa, smala kroppen var förvånansvärt blå, som en skärva av den solbelysta himlen som hade fallit ned till jorden. Insekten hade två par känsliga vingar som var genomkorsade med svarta ådror. Varje vinge hade ett märke som såg ut som ett öga. Den kunde ha varit ett dyrbart smycke som en slarvig prinsessa hade tappat...

Förstår du att jag älskar böckerna. Underbart språk som vävs runt en otroligt fängslande historia. Läs böckerna!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Nedslag hos bloggvännen Franz i England

2012-01-20T08:00:00.002+01:00

Bloggvärlden har gett mig vänner över hela världen. Genom dessa bloggare färdas jag till för mig okända platser och tar del av deras detaljrika berättelser med många vackra foton.

Idag tänkte jag berätta om Ingrid som har bloggen Franz i England. Hon berättar om precis allting. Om hur en vardag kan se ut för en trebarnsmor utomlands. Om semesterresor runt om i världen, om olika träffar som svenska kvinnor utomlands har, maten de äter (mums) och mycket, mycket mer intressant!

Ingrid berättade om Boston Freedom Trail och det tyckte jag var ett oerhört intressant blogginlägg:

Boston Freedom Trail, är en dryg 4 km lång vandring genom Boston förbi åtskilliga historiska sevärdheter. Hela vägen är markerad i marken med röda tegelstenar eller målade röda ränder.

Vi följde de röda stenarna och kom till Park Street Church och Granary kyrkogården. Här hölls i början på 1800-talet den första söndagsskolan och den första fängelsehjälpen (första var, förtäljer inte historien, USA? världen?...). Viktiga antislaverital och berömda sångpremiärer har också skett här. På kyrkogården ligger många berömdheter begravda, inte minst TRE av de som undertecknade frihetsdeklarationen: Samuel Adams, John Hancock samt Robert Treat. Fem av de som dödades i Boston massakern (mer om den senare) är också begravda där.

Vi såg Old State House som byggdes 1713 och var ockuperat av britterna under revolutionen, men 1776 kunde invånarna höra Frihetsdeklarationen läsas från balkongen på detta hus. Idag inrymmer det ett museum om Bostons historia. Boston Massacre Site ligger precis i närheten och är markerat bland kullerstenarna. Boston massakern började som en liten dispyt mellan en perukmakarlärling och en britt, för att plötsligt övergå till ett upplopp där anslutande brittiska soldater som kom för att hjälpa till mot folkmassan som kastade stenar till slut öppnade eld mot dem, vilket ledde till fem människors död. Detta hände den 5 mars 1770 och anses vara startskottet till den Amerikanska revolutionen.

Läs hela Blogginlägget här. Då får du även se de fina bilderna som familjen har tagit av sin vandring genom Boston.

Ett annat spännande inlägg är besöket på Vita huset i Washington DC.

Så här berättar Ingrid:

När man kommer fram till Vita huset ser det ut precis som man ser det varje gång någon journalist på TV står framför det med staketet i ryggen, så det var faktiskt mer som en bekräftelse på vad jag väntat mig. Det jag däremot inte visste och hade en felaktig bild av, var hur det såg ut runt omkring Vita huset. Jag har alltid trott att det går en rak bilväg framför huset och på andra sidan vägen någon öppen vacker stenlagd plats. Så är det inte, utan det är en väg som svänger runt Vita huset och på andra sidan är en stor park som heter The Ellips och i förlängningen av den kommer man in i det som kallas the Mall i vilken det finns många monument och längs med vilken alla GIGANTISKA fantastiska museum ligger, bl a Air & Space museum där vi hade varit dagen före.

Läs hela inlägget här och se foton från familjens besök i Washington.

Kanske du nu har upptäckt ännu en intressant blogg som du hädanefter vill följa? Jag ser med spänning fram mot varje nytt äventyr med familjen Franz i England, och ute i världen!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Om det inte hade varit för Raoul Wallenberg...

2012-01-19T08:00:00.001+01:00

Raoul Wallenberg var en svensk diplomat som under andra världskriget räddade tiotusentals judar genom att utfärda förfalskade svenska pass åt dem. Han kom att spela en hjälteroll i försöken att rädda judarna i Budapest. Med hjälp av så kallade skyddspass och skyddade hus, som Wallenberg genom förhandlingar med SS och den ungerska myndigheten sökte få respekterade, fick tusentals judar skydd mot nazisterna/fascisterna.

Raoul Wallenberg har blivit en symbol i kampen mot förföljelse och omänsklighet. Hans försvinnande i sovjetisk fångenskap har varit föremål för en mångårig diskussion. 1989 öppnades de sovjetiska arkiven och då hittades bevis på att Wallenberg sannolikt dog 1947 genom likvidering.

Tisdagen den 17 januari 2012 började det ungerska Wallenbergåret, 100 år efter Raoul Wallenbergs födelse.

Raoul Wallenberg är en person som ständigt har funnits i mina tankar när jag skrev mina böcker om andra världskriget, givetvis finns han med i faktadelen i båda böckerna. När jag i tisdags läste DNs artikel om honom, kände jag att jag helt enkelt var tvungen att skriva ett blogginlägget. Han räddade livet på många människor och han är väl värd att nämnas många gånger.

I DN berättar Kate Wacz att hon lever tack vare Raoul Wallenberg. Hon var tolv år 1944 då Nazi-Tyskland ockuperade Ungern. Hon berättar:

"Då gav mamma oss var sin cyankaliumampull. Den skulle vi svälja om vi deporterades och den hade jag alltid i fickan."

Tänk dig in hur det måste ha känts för Kate och hennes familj, och alla de andra drabbade.

Ungern hade under kriget varit en allierad till Tyskland och anti-semitismen var utbredd med diskriminerande lagar för den judiska befolkningen. Ändå hade inte regimen iscensatt några deportationer till förintelselägren.

Det ville tyskarna ändra på. Adolf Eichmann, senare dömd till döden i Jerusalem, sändes till Budapest för att organisera deportationerna och det skedde med en våldsam frenesi. Fram till sommaren hade över 400 000 ungerska judar skickats till en säker död, halva den judiska befolkningen.

Det var den offensiven som gjorde att den unge affärsmannen Raoul Wallenberg kom till Ungern. Den nybildade amerikanska organisationen War Refugee Board (Krigsflyktingstyrelsen) sökte personer från de neutrala länderna som kunde hjälpa de ungerska judarna. En ungersk-judisk affärsman i Stockholm tipsade om sin svenske medarbetare Raoul Wallenberg.

Kate Wacz familj fick bo i ett skyddshus, vilket räddade livet på dem. Hennes bror fick arbeta som springpojke åt Raoul Wallenberg.

Röda armén närmade sig, det skulle bara dröja dagar innan Budapest befriades. Den 17 januari 1945 for Raoul Wallenberg och hans medarbetare till staden Debrecen i östra Ungern för att träffa de sovjetiska befälhavarna. Hans fortsatta öde är än i dag höljt i dunkel.

Läs hela artikeln i DN här.

Varje gång jag läser fakta om andra världskrigets grymheter blir jag illa berörd. Nu har mina böcker På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa kommit ut och jag borde släppa ämnet. Men det klibbar sig fast vid mig och jag vet att efter allt jag lärt mig inför de här två böckerna, kommer jag aldrig att sluta engagera mig för att detta fasansfulla inte ska hända igen!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Så det kan gå...

2012-01-18T08:00:00.001+01:00

Igår morse skulle jag klappa vår äldsta katt, Silke, 16,5 år. Av någon anledning blev hon rädd. Jan säger att hon kanske inte hör så bra, eller ser så värst bra, vad vet jag. I alla fall fick hon panik och satte klorna i mig. Det var väl inga problem. Det har hänt förut. Det gäller bara att hålla handen still så släpper hon.

Men så var det inte den här gången. Hon lyckades nämligen fastna med en klo i mudden på min jacka. Då fick hon panik, körde tänderna hårt om mitt pekfinger och bet till samtidigt som hon klöste vilt med den fria tassen.

Först tänkte jag: Det är bara att stå still. Hon lugnar sig och slutar. Men hon blev bara mer och mer upprörd och det gjorde VÄLDIGT ont i fingret och över handryggarna där hennes klor gjorde små hål och rev upp långa ränder.

Till slut släppte hon i alla fall taget om fingret och blodet rann. Nu satt hon fast med båda tassarna i varsin mudd och mina händer var därmed låsta. Jag försökte skaka loss henne, men då satte hon tänderna i mig igen, i samma hål som tidigare. AJ, vad det gjorde ont!

Fortfarande med en tass inkörd i mudden på min högerärm lyckades jag lossa tassen som fastnat i mudden på min vänsterärm. Då släppte hon bettet om fingret och försökte springa därifrån. Men hon satt ju fortfarande fast, så hon voltade runt och klöste vilt med den fria tassen och försökte åter hugga tag i mig.

Jag fick snabbt handen ner i fickan, drog på en handske på min vänsterhand och lyckades få loss hennes klo ifrån mudden. Då blev hon lugn och stirrade förnärmat på mig. Undrar om hon tänkte: Varför gjorde du inte så tidigare?

Min pappa trodde att hon kanske hade blivit senil. Den tanken slog honom efter att jag hade berättade för honom att Silke för många år sedan varit borta nästan hela sommaren. Vi trodde att hon hade dött. Men så kom hon tillbaka. Utmärglad, mager och eländig. Och så rädd. Vi kunde inte ta i henne. Denna katt som älskade att ligga i knät, sitta på axlarna på husse, springa med mig på mina joggingrundor. Hon var nu livrädd för oss och vi fick inte komma i närheten av henne.

Vi undrade länge vad som hade hänt henne. Hade hon varit instängd någonstans? Hade någon stulit henne och hon hade rymt därifrån och varit på väg hem under lång tid? Hade hon blivit skadad?

Vi har aldrig fått svar på våra frågor och under åren har vi byggt upp vårt förtroende successivt. Men hon har aldrig blivit den där mycket tillgivna katten igen.

Och idag var det som om hon var tillbaka till den dag hon kom hem efter sin långa frånvaro...

På Facebook berättade jag om att jag hade blivit biten av min katt och genast började mina fb-vänner skriva att jag skulle kontakta läkaren. Pjosk tyckte jag. Men när allt fler tryckte på, tänkte jag att jag i alla fall kunde ringa vårdcentralen och höra vad de tyckte.

De sa att jag skulle komma in så snart som möjligt för jag behövde antibiotika. På eftermiddagen åkte jag in. Mitt bandage fick klippas upp, för fingret hade svullnat och där var en rejäl rodnad och på ena sidan av fingret blödde hålet, medan blödningen på andra sidan hade stoppat.

Det blev antibiotika och ett nytt rejält bandage indränkt i antiseptiskt medel. Tur att jag redan har en full dos stelkramp, annars hade jag fått en stelkrampsspruta också och det hade jag inte tyckt om!

Just det, sköterskan sa att jag skulle tacka mina envisa Facebookvänner som fått mig att kontakta vårdcentralen! Ett jättestort tack till er alla på Facebook, som fick mig att söka hjälp innan infektionen hade spridit sig allt för mycket!

Jag lovar dig, imorgon när jag smeker Silke tänker jag ha tjocka arbetshandskar på mig!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Skrivprocess: Bli den du skriver om / Uppslukas av berättelsen

2012-01-17T08:30:00.001+01:00

Vet du att jag läser mängder av faktaböcker inför varje historisk äventyrsbok som jag skriver? Det är mycket intressant och givande, och medan jag läser väcks fantasin och berättelsen tar form inuti mitt huvud. Till slut har jag ett pärlband av idéer och det riktigt rycker i fingrarna att få skriva ned alla idéerna till en enda lång historia.

Till slut är det dags, då stänger jag in mig och skriver. Jag skriver och skriver och skriver. Och i det skedet ÄR jag på plats, jag ÄR varje person jag skriver om, jag KÄNNER vad de känner och jag UPPLEVER allt det som jag skriver om i min berättelse.

Jag lever mig in i berättelserna så mycket att jag knappt vet vad det är för väder utanför fönstret.

Minns när jag satt och skriv på min bok Vikingaträl. Jag hade varit och beställt stolar i möbelaffären. När jag satt och skrev om Theo och Ramona under vikingatiden, hur regnet öste ned, hur de kämpade i leran, då ringer telefonen. Jag lyfte luren och hörde någon säga: "Dina stolar har kommit!" "Okej, jag kommer!" svarade jag och lade på luren.

Jag skrev färdigt meningen. Hämtade min plånbok och bilnycklar, satte mig i bilen och körde och hela tiden var jag kvar hos Theo och Ramona i vikingatidens regn och rusk. Jag körde runt 4 mil. Parkerade, klev in i butiken och gick fram till först bästa säljare och sa vem jag var och att jag skulle hämta mina stolar.

Han frågade hur vädret var i Eringsboda. Det tog ned mig på jorden. För jag insåg plötsligt att jag inte hade en aning om vad vi hade för väder. Visst hade jag varit ute och gått med hundarna, men jag hade hela tiden varit tillsammans med Theo och Ramona och kämpat tillsammans med dem.

När jag svarade att jag faktiskt inte visste vad vi hade för väder, såg han lite förvånat på mig och sa: "Men du vet väl om ni har snö i alla fall?"

Ops! tänkte jag, för jag hade inte en aning om ifall vi hade snö eller inte. Jag vred hastigt på huvudet och såg ut genom glasdörren, där låg snön i ett tjockt lager på marken. "Nej, jag har faktiskt inte en aning, men ni har snö i alla fall" sa jag, och så skulle jag börja förklara att jag var författare och att jag var mitt uppe i min bok. Men jag behövde inte säga så mycket, för mannen visste vem jag var och skrattade bara åt mig.

När jag kom hem igen insåg jag hur mycket snö vi hade, att jag hade sopat snö från bilen och skrapat rutorna innan jag åkte iväg. Men hela tiden hade jag varit någon helt annanstans i mina tankar.

DET kallar jag att leva med sina romanfigurer, att uppslukas av dem, att bli den jag skriver om. Håller du inte med mig?

Kanske är det just detta skrivsätt som gör att läsarna skriver till mig att de inte "läser böckerna, de är där, de upplever vad personerna upplever och de känner sig som en av huvudpersonerna i berättelsen". Det tycker jag är fantastiskt fint beröm.

Låt dig nu uppslukas av dina romanfigurer, försvinn bort i fantasin och bli en del av dem, oavsett om du skriver en halvtimma/en timma/en hel dag. Bli ett med din bok, så kommer den att leva sitt eget liv och du kommer att skriva det bästa du någonsin har åstadkommit!

Lycka till!

Kramisar Kim
PS. Det var just Vikingaträl min agent läste innan han ringde till mig och sa "att han inte tog några nya författare, men han hade läst min bok Vikingaträl och var så mäkta imponerad att han ville ha världsrättigheterna på samtliga mina böcker och lansera dem över hela världen". Läckert! DS.

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Kimselius läser ur sin bok Giljotinen om franska revolutionen

2012-01-16T09:26:00.000+01:00

Franska revolutionen har fascinerat mig alltsedan jag som barn smygläste boken om Röda nejlikan som fanns i en bokhylla med "förbjuden" litteratur. Boken var otäck och när sedan filmen kom tyckte jag den var mycket bra och otroligt spännande.

Med dessa minnen inom mig var det självklart för mig att skriva om franska revolutionen, Marie-Antoinette och kronprins Louis-Charles. Här kan du lyssna på när jag läser ett kort avsnitt ur boken:

Här kan du se mina researchfoton från Paris och Conciergerie där Marie-Antoinette satt fången innan hon avrättades med giljotinen.

Vill du veta mer om boken kan du Klicka här.

Hela boken är inläst som ljudbok.

Roade mig med att klippa ihop filmsnuttar från Bok & Biblioteksmässan i Göteborg 2011, som du kan kika på medan du lyssnar på min inläsning.

Hoppas du tyckte om filmen och min inläsning!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Reserchresa Snapphanar, Skeingeborg, Loshult / Loshultskuppen och Sporrakulla Gård

2012-01-15T09:00:00.001+01:00

En underbar decemberdag 2005 gav jag mig iväg på researchresa i Snapphaneland. Det var en solig, lite kylig måndag, jag var på väg hem från Skåne till Blekinge efter att ha signerat. Färden genom snapphanebygden förde mig till många ställen. Bland annat till Skeingeborg. För att komma till den gamla borgen fick jag parkera vid bondgården och gå genom hagarna som var lätt frusna. Jag fick balansera över brädor utlagda över bäckar och ta mig fram över hala stenar för att nå mitt mål, ön där Skeingeborg låg.

Minns att jag ringde min väninna, för det kändes lite otäckt när jag var alldeles ensam där ute. Något ont fanns i min närhet, men där fanns inte en enda person. När jag senare läste på lite mer om Skeingeborg och läste sägnen om djävulen reste sig håret på mina armar.

Det här är en fantastisk plats som jag absolut tycker du ska besöka. Ta med picnicskorgen, för när du väl är ute på ön är där ljuvligt vackert, även en decemberdag. Jag kan föreställa mig hur det kan vara där en riktigt fin vårdag.

Skeingeborg - Biskopsfäste i gränsland
Enligt en sägen bodde en gång en borgherre vid namn Peder Oxe på Skeingeborg. Han var mäkta rik och tillika ogudaktig. Herr Oxe plågade sina underlydande så grymt att djävulen, i skepnad av en fin herre, ofta kom på besök för att spela schack med honom. Det hela slutade med att Peder Oxe en kväll åkte iväg med djävulen i hans kolsvarta fyrspann, för att aldrig mer komma åter. Efter sig lämnade han en skatt vilken ska ligga kvar än idag.

Skeingeborg byggdes som ett centrum i det dåvarande ärkebiskogsgodset, Björkeberga, troligen med ärkebiskop Absalon som byggherre. Genom en handling från 1100-talets mitt vet vi, att Björkebergagodset hade donerats till Lunds domkyrka. Det omfattade i stort sett nuvarande Verums socken.

Arkeologiska undersökningar har visat, att Skeingeborg uppfördes under slutet av 1100-talet. Murarna var ursprungligen 5 meter höga och hade en väktargång på krönet. Mitt på borggården låg ett stort trähus och längs murarna fanns enklare hus. Läget på borgön gjorde borgen lätt att försvara. Borgen upphörde att existera i mitten av 1200-talet. Den har inte beskjutits eller bränts, men är nedriven, kanske tvingade en belägring borgherren att ge upp.

Borgen var en av Danmarks största 1100-talsborgar och den mest regelbundet byggda. Varför man byggde denna praktborg i norra Skånes skogsland är ännu en gåta. En anledning kan ha varit, att man sökte en trygg plats där den farbara Helge å korsades av en väg. Kanske var borgen en kontrollplats för produktionen av järn och tjära eller var den en gränsfästning invid den gamla riksgränsen?

Färden förde mig vidare mot Loshult, eftersom boken skulle handla om Loshultskuppen och inte alls om Skeingeborg, men jag hade hört så mycket talas om den borgen att jag ändå ville besöka den.

Loshultskuppen
Efter att danska kungen landstigit i Skåne började svenskarna snabbt utrymma. Under reträtten blev Karl XI:s bagage och krigskassa stående på stora landsvägen vid Loshult, nära gränsen. Krigskassan bestod av större och mindre kopparplåtar, samt silverpengar med ett värde av 50.000 riksdaler. (Med dagens penningvärde motsvarar det många miljoner kronor!) Även Karl XI:s tält fanns med i lasten. Pengarna försvarades i stora trätunnor som stod uppställda på en mängd kärror. Bagaget var endast bevakat av en liten trupp svenska soldater. Den 24 juli 1676 plundrades foran i Loshult av snapphanar och ett tiotal danska soldater med befäl. Nio svenska soldater stupade. Resterande svenska soldater flydde över gränsen och lyckades få en liten del av lasten med sig.

Skatten delades upp mellan bönderna i gränstrakterna. En del av skatten blev efter många år återfunnen och kuppmakarna ställdes inför rätta. Men mycket av skatten kom aldrig till rätta och ligger sannolikt nedgrävd på många ställen ännu.

Det fanns egentligen inte så mycket att se i Loshult, mer än en bild på kopparmynten som jag i min tur fotograferade genom glasrutan, lite teckningar och berättelser om vad som hade hänt i Loshult. Men det visste jag redan eftersom jag hade läst research inför min snapphanebok.

Jag fortsatte färden till Sporrakullagård. Här på bilden ser du vägen upp till gården.

Här ser du Sporrakullagård

Sporrakulla gård

I den steniga skogsbygden i Östra Göinge kommun ligger den kulturhistoriskt värdefulla Sporrakulla gård. Den är belägen på en höjd i Kullaskogen utanför Sibbhult och omges av ett ålderdomligt kulturlandskap med stengärdsgårdar och hamlade träd. Riksantikvarieämbetet förklarade gården som byggnadsminne 1974. Därmed skyddas gården från rivning, ombyggnad samt inre och yttre förändring. Gårdsplanen får inte bebyggas eller förändras. När man kommer in i Sporrakulla gård kommer man först in i förstugan, till vänster har man själva storstugan, rakt fram en kammare och till höger det så kallade kistehuset. En trappa leder upp till loftet.

En av många sägner som finns runt Sporrakulla gård säger att när Gustav II Adolf 1612 gav sina soldater order om att bränna gårdarna i nordöstra Skåne, satte bonden på Sporrakulla upp en mängd ruskor kring sin gård. Då soldaterna närmade sig gården satte bonden fyr på ruskorna, soldaterna trodde då att gården redan stod i lågor och red vidare. Eftersom sägnerna runt Sporrakulla gård är många gör Sporrakulla skäl för namnet Göinges mest sägenomspunna gård.

Området kring Sporrakulla gård var bebott redan under bronsåldern. I hagmarken sydväst om gården finns gravhögar från denna period. Den första kända arrendatorn var Bendt Oredtzen. Han omnämns 1659, året efter Skåne blev svenskt, anklagad för att ha utspisat snapphanar. (Han är en av huvudpersonerna i min bok Snapphanar.)

När Johan Gyllenstierna 1677 for genom Skånes norra delar på sitt så kallade Edkrävartåg (vilket innebar att Skånes manliga befolkning fick betyga den svenske kung Karl XI sin underdånighet samt lova att inte ge husrum, eller bespisa snapphanar.), kom han i april till Glimåkra. Bland dem som skrev under handlingen fanns både Bengt Oredtzen och hans son Ola.

Den sista arrendatorn, Carl Persson flyttade 1964 och gården lämnades öde. Kullaskogen och Sporrakulla gård övergick 1983 i Stiftelsen Skogssällskapets ägo.

Stiftelsen, Östra Göinges Kommun och Glimåkra hembygdsförening ser till att den unika gården är tillgänglig för allmänheten. Under juni, juli och augusti hålls gården öppen lördag-söndag 13.00-17.00 Gården är MYCKET väl värd ett besök!

Sporrakulla gård sedd från baksidan

Naturen runt Sporrakulla gård

Det här var en av de bästa researchresor jag har gjort. Den var spännande, och förde mig till många nya platser mitt ute i ödemarken.

Den här resan gjorde jag för min bok Snapphanar.

Boken kom ut hösten 2006 och sålde snabbt slut.

Det kom en efterföljare till boken som heter Snapphaneresan.

Inför den boken gjorde jag också en av mina bästa researchresor runt om i Snapphanebygden. Den här gången på sommaren. Här kan du se bilder från den resan.

Nu har du lärt dig lite mer om vår dansk/svenska historia. Hoppas att du blev så nyfiken på platserna att du själv vill besöka dem. Jag lovar dig, du kommer inte att bli besviken.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Boktips: Bläckhjärta, Bläckmagi och Bläckdöd av Cornelia Funke

2012-01-14T08:00:00.001+01:00

Det var ett tag sedan jag läste Bläckhjärta av Cornelia Funke, men det är en bok som ligger mig varmt om hjärtat och som jag ofta tänker på. För mig som älskar orden och är författare var denna bok en kärleksfull hyllning till författarskap, ord och böcker. Men den var också fantasi och äventyr av ett helt annat slag än vad jag var van vid. Ingenting blir sig likt efter att man har läst Bläckhjärta!

En stormig natt dyker en objuden gäst upp hos Meggie och hennes pappa Mo. Han varnar Meggies pappa för en man som heter Capricorn. Nästa morgon reser Mo i all hast med Meggie till hennes faster Elinor.
Elinor äger det mest dyrbara bibliotek som Meggie någonsin sett. Där gömmer Mo boken om vilket allt handlar. En bok som Mo för många år sedan läste för sista gången och som nu står i centrum för ett osannolikt magiskt och kvävande äventyr - ett äventyr vars hemlighet Meggie inte bara löser utan också med stor fara själv deltar i.
Boken "Bläckhjärta" har med stor framgång givits ut bland annat i Tyskland, Storbritannien, USA, Australien och Kanada och har toppat och legat högt på försäljningslistor.

När filmen kom efter några år trodde jag aldrig att den skulle kunna bli lika bra som boken. Men det blev den! Mycket tack vare de duktiga och trovärdiga skådespelarna:

Till min glädje kom boken Bläckmagi, där jag får fortsätta följa Meggies äventyr bland böcker och ord. Cornelia Funke lyckas väva ihop en trovärdig berättelse, där berättelsernas personer får liv när Meggie läser högt ur böckerna. Älskade även denna bok och längtade till nästa. Väntar på att även denna bok ska bli film

Bokstävernas och böckernas magi fortsätter i den flerfaldigt prisbelönade Cornelia Funkes bok Bläckmagi, en fortsättning på ungdomsromanen Bläckhjärta.
Den unga flickan Meggie läser över sig själv och sin vän Farid till en förtrollad värld för att hon ska få se den fantasifulla värld där hennes mamma Resa varit under flera år. Meggies föräldrar, Mo och Resa, blir förtvivlade över att hon gett sig av, och de beger sig efter henne för att få hem henne till sin värld igen. Men svårigheter dyker upp och de hittar inte varandra. Konflikter uppstår i Bläckvärlden, kommer de någonsin att hitta varandra levande?

Lite sorgligt kändes det att läsa den här boken, eftersom den verkligen kändes som den sista boken i serien. Ändå älskade jag den lika mycket som både Bläckhjärta och Bläckmagi. Tycker om Cornelia Funkes språk och lek med ord.

I den tredje och sista boken av bläck-trilogin ligger Ormhuvuds makt fortfarande som en skugga över Ombra. Meggie lever med sina föräldrar på en övergiven gård i bergen, där man nästan skulle kunna glömma vad som hände på Nattborgen. Men nötskrikans läte hörs ibland på natten, och då försvinner Mo med Svarte prinsen och Starke mannen. Allt som är möjligt måste göras för att rädda bläckvärlden undan en odödlig ond härskare.

Det här är en serie jag rekommenderar med varmt hjärta för dig som älskar orden lika mycket som jag och som dessutom vill läsa ett oerhört spännande och annorlunda äventyr!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Liebster Blog Award, tredje gången

2012-01-13T08:00:00.001+01:00

Jag har fått en tredje Liebster blog award. Denna gång av Författardrömmar. Tackar och bockar. Blir alltid så glad för Bloggutmärkelser, för de är ett bevis på att min blogg uppskattas.

Liebster är tyska och betyder”käresta”. Med awarden följer vissa regler, nämligen:

1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personen som gav dig awarden och länka till bloggen.
3. Skriva ner de fem bloggare som man vill lämna awarden vidare till, och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
5. Det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!

Jag vill ge den här kärleksfulla bloggutmärkelsen Liebster Blog till några bloggar jag följer. Bloggar som jag uppskattar att läsa, vars inlägg gör mig glad och ibland rörd till tårar. Jag tycker att denna bloggaward passar mycket bra just för:

Kattas Fikarum. Som tar mig med till andra sidan jorden.

Jonna Berggrens Fantasy, eftersom jag älskar hennes böcker.

Liam Benne, för att det är en blogg skriven till ett älskat barn i barnets namn.

I see dead people, för hennes fina faktainlägg.

Livet på Citronodlingen, Helena är värd en kärleksfull award eftersom hon skildrar sina ljuvliga små tvillingar så kärleksfullt!

Till höger, rätt långt ned här på min blogg ser du alla de tidigare bloggutmärkelser som min blogg har fått. Om du klickar på bilderna kan du läsa motivering och vem jag har skickat dem vidare till!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

NOFF Småförlagens vän

2012-01-12T08:00:00.001+01:00

Vad är NOFF?
NOFF är en intresseförening för de mindre och medelstora, oberoende bokförlagen i Norden. Föreningen grundades 1995 och har idag 214 medlemsförlag. Föreningens styrelse består av sju ledamöter. Ett mindre antal av medlemsförlagen i NOFF är även medlemmar i Svenska förläggareföreningen. NOFF står för Nordiska Oberoende Förlags Förening.

Vad gör NOFF?
- Föreningens syfte är att främja samarbete mellan de oberoende bokförlagen. NOFF bevakar förlagsgemensamma frågor som bokdistribution, bokprissättning, skatteregler och marknadsföring.
- NOFF arrangerar seminarier och möten kring förlagsfrågor som medlemmarna önskar. I samband med årsmötet arrangeras seminarier med inbjudna föreläsare.
- NOFF informerar om viktiga frågor i branschen via nyhetsbrev och sin hemsida www.noff.se
- NOFF:s medlemsförlag kan kontakta juristen Sara Pers-Krause i förlagsfrågor via e-post sara.perskrause(at)nihlmark.se

Det kostar 1.200 kronor per år att vara medlem i NOFF.
För förlag som blir medlem tiden 1 sept – 31 dec gäller medlemsavgiften även för nästföljande år.
Årsavgift måste vara föreningen tillhanda senast dagen före årsmötet för att medlem ska ha rösträtt vid årsmötet. Varje medlemsförlag har en röst.

Jag har varit medlem i NOFF rätt många år nu. Det har gett mig många ovärderliga och roliga kurser, och rabatterat pris på annonser i SvB (Svensk Bokhandels Tidning). NOFF har även en fest för sina medlemmar på Bokmässan i Göteborg.

Om så bara för de mycket bra kurserna tycker jag du ska vara med i NOFF om du ger ut din bok på eget förlag, eller har ett mindre förlag. Det känns bra att inte vara ensam!

Kika in här om du vill veta mer eller bli medlem.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Arbetar just nu med Snapphanar

2012-01-11T08:00:00.002+01:00

Håller just nu på att arbeta med min bok Snapphanar som kom ut första gången 2006. Då sålde den slut väldigt fort. Alla de böcker vi tagit med till Bokmässan i Göteborg tog slut. På lördagsmorgonen hade vi bara tio ex kvar! Ändå hade vi haft många böcker med oss.

Försäljningen ute i butikerna gick också otroligt bra och boken sålde slut till jul. Sedan dess har boken tryckts om ett par gånger. Nu är det dags igen.

Men eftersom jag har bytt till nytt program, från PageMaker till InDesign, är det inte bara att fixa till boken och skicka iväg den, utan det är en hel del arbete för att konvertera över texten till InDesign.

Just nu håller jag på att läsa igenom hela boken, för att se så att ingenting har tappats bort eller blivit fel i överföringen.

Blir lika förvånad varje gång jag läser om någon av mina tidigare böcker, min förvåning består i att jag tycker mina äldre böcker är så bra. "Oj, hur fick jag till det där?" kan jag tänka, eller "WOW, vilken bra formulering."

Ramonas kusin Robert dyker för första gången upp i boken Snapphanar. En liten rädd kille som växer efterhand som handlingen förs framåt. (Robert får sedan vara med på fler äventyr i Giljotinen och Snapphaneresan. Kan avslöja att Robert dyker upp igen i Mayafolkets hemlighet.)

Jag tycker om orden Robert har som ett mantra, ord som hans mamma har sagt till honom för länge sedan: "Om du bara vill något RIKTIGT starkt, då kan du åstadkomma precis vad du vill."

Det är ju egentligen mina ord, en känsla som jag bär inom mig, att jag verkligen kan lyckas med precis allt om jag bara tror på mig själv och inte ger upp. Så är det här i livet, det gäller att inte ge upp.

En av personerna som jag tyckte väldigt mycket om i boken Snapphanar var Mats. Han tog hand om Ramona när hon ensam förflyttades i tiden, förlorade minnet och inte ens visste sitt namn.

"Nu lämnar jag dig aldrig ur sikte igen. Jag ska ta hand om dig min lille vän, du känns som en riktigt kär vän. Ingenting ska få skilja oss åt igen, ingenting och INGEN!" sa Mats bestämt och gav henne en kram.

Boken börjar med att Ramona kommer till Sporrakulla gård. Hennes farmor är inte hemma, istället är kusin Robert där. Ramona bestämmer sig för att utforska ett av farmors rum, dit de aldrig får lov att gå när farmor är hemma.

Vad kunde det finnas för värdefullt i skrinet? En juvel, en diamant, guldpengar? Skrinet kändes inte tillräckligt tung för att innehålla en hög med värdesaker. Ramona ställde ned det på trägolvet innan hon öppnade locket.

Till sin besvikelse fick hon se ännu ett papper i skrinet. Det var gammalt och gulnat av ålder, precis som de andra dokumenten i brudkistan. Men det här papperet måste betyda något alldeles speciellt eftersom det hade förvarats för sig själv i ett skrin.

Ramona lyfte upp det och började läsa. I samma stund kom den välbekanta pirrande känslan över hela kroppen. Rummet blev suddigt och omgivningen försvann och till sin fasa förstod Ramona vad som höll på att hända. Men då var det redan för sent.

Sedan börjar äventyret i boken Snapphanar och stackars Ramona får inte en lugn stund, inte heller Theo och Robert när de senare följer efter Ramona till 1600-talet och kriget mellan Sverige och Danmark år 1676.

Vill du läsa några kapitel ur boken Snapphanar kan du göra det här.

Boken är även inläst som ljudbok av mig och du kan lyssna på ett utdrag ur boken här.

Följ med på min researchresa i Snapphanebygden.

Visste du förresten att jag fick i uppdrag av Snapphanekommunerna Hässleholm, Osby och Östra Göinge att skriva en fortsättningen på den här boken? Resultatet blev boken Snapphaneresan, ett fartfyllt nytt äventyr under 1600-talet. Båda böckerna är späckade med riktiga historiska personer och allt är uppbyggt runt riktiga händelser.

Här är några recensioner om boken Snapphanar:
"Har bara ett ord för denna bok: PERFEKT! Spännande från första till sista sidan, bra öppning, bra handling och snyggt avslut. Med andra ord TOPPEN!" Fil.mag. Kristina Fridensköld.

"Kimselius ger en levande skildring av snapphanarna i de skånska skogarna. Hon gestaltar på ett bra sätt hur vanliga bönder drabbas av kriget och visar genom sin nyanserade skildring att historia skrivs av segrarna." BTJ, lektör Agneta Warheim.

"Snapphanebok som ingen bör gå miste om." BLT, Hanna Lindbom.

"Boken är fylld med spännande vändningar och de fantastiska skildringarna fängslar från första sidan." Sofia Magnsusson, Commersen.

"Otroligt! TOPPEN! Den är så perfekt! DEN ÄGER!!!" Aziza Tariq Mirza

Nu har jag bara faktadelen kvar att lägga in, sedan är boken klar för tryck och jag kan ägna mig åt det som pockar på min uppmärksamhet just nu: boken Mayafolkets hemlighet! Dags att arbeta med boken igen!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Skrivprocess: Ta kontroll över din kreativitet

2012-01-10T08:00:00.001+01:00

Visst låter det lätt när man läser rubriken; att själv kunna kontrollera när kreativiteten ska komma. Riktigt så lätt är det inte, men du kan öva upp din kreativitet!

När jag var liten tränade jag mig på att komma ihåg mina drömmar. Jag grep tag i den senaste drömmen precis när jag vaknade och höll krampaktigt tag i den. I början kom jag bara ihåg det allra sista som jag hade drömt, men med tiden kom jag ihåg mer och mer. Nuförtiden kan jag komma ihåg flera drömmar per natt.

Det har kommit till stor användning för mig i mitt skrivande. Tänkte att jag idag skulle dela med mig av det till dig, för att även du ska ta kontroll över din kreativitet.

Jag tar kontroll över min kreativitet när jag håller på med en bok, ta till exempel Boudicas strid mot Romarna, som inte alls var så lätt att skriva. Många händelser skulle vävas ihop, många historiska personer skulle vara med i handlingen och det skulle i slutändan bli en spännande bok, full av fakta utan att läsaren kände att spänningen försvann.

För att stanna i det ständiga flödet av ord var det sista jag tänkte på när jag gick och la mig, vad jag skulle skriva nästa dag, eller rättare sagt, jag tänkte över vad jag HADE skrivit samma dag och föreställde mig hur fortsättningen skulle bli. Därefter lät jag sömnen vagga mig till ro, fortfarande uppfylld av Boudica och hennes kamp mot romarna.

När jag vaknade fanns orden där, de strömmade fram lika självklart som om texten redan var skriven. Då kunde jag göra på olika sätt: antingen sätta mig och skriva ned allting direkt eller, behålla orden inom mig och låta dem snurra runt inom mig under morgonpromenaden. Resultatet blev i slutändan detsamma: texten blev skriven, den text som jag hade "drömt" fram.

Men jag kunde inte stanna upp där, för när väl den texten var skriven skulle jag fortsätta skriva mer. Det gällde att hålla mig i flödet. Jag brukar resa mig upp från stolen, ta några varv i rummet medan jag låter texten jag just skrivit flöda runt inom mig, men ändå lämna utrymme för kommande handling. Under hela dagen släpper jag inte taget om orden, lever i flödet och blir en del av berättelsen.

Nu säger du säkert: "Det är ju lätt för dig att hålla kvar flödet, eftersom du inte gör något annat än skriver." Men där har du inte riktigt rätt, för jag är ofta iväg och signerar, föreläser, hämtar böcker med mera. Ändå håller jag ordflödet kvar inom mig. Låter det snurra runt inom mig, växa, bli större, mäktigare för att sedan välla ut genom mina fingrar när jag kommer åt ett papper eller min dator.

Ofta kommer den här kreativa fasen just när jag är ute och föreläser och signerar, eftersom de elever och läsare som jag träffar inspirerar mig.

Försök att ta tag i din kreativitet, genom att tänka på din berättelse just när du lagt dig i sängen. Träna på att komma ihåg din dröm. Bli inte ledsen om du misslyckas de första gångerna, det kommer att fungera, bara du inte ger upp! Ha gärna papper och penna bredvid sängen, ett litet anteckningsblock och penna i fickan, eller skriv in texten på din mobiltelefons anteckningsfunktion. Allting går, bara man vill och bestämmer sig för att göra det!

Har tidigare talat om mål här under Skrivprocesser, och jag vill ännu en gång upprepa hur viktigt det är att du sätter upp ett mål för ditt skrivande: En färdig bok innan årets slut/två år, skriva en sida/ett kapitel om dagen. Det är bara du som kan bestämma dina mål och vad du vill uppnå med ditt skrivande.

Börja med att ta tag i din kreativitet. Med det kommer du mycket långt!

Lycka till!

Kramisar Kim

Här hittar du mina tidigare inlägg om Skrivandet, Skrivprocess,Skicka manus till bokförlag, Ge ut på eget förlag och mycket mer.

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

En helt vanlig dag

2012-01-09T08:00:00.001+01:00

Idag är en helt vanlig dag. Inga föreläsningar, inga signeringar, ingenting annat att fokusera på än Mayaboken.

Givetvis kommer Sociala medier emellan: Facebook, Twitter, Google+, LinkedIn och många fler. Sedan finns det mail, brev och frågor på panelen Unga Fakta att besvara.

Annars är allt lugnt. Måste bara göra färdigt det sista på den engelska versionen av Tillbaka till Pompeji så att översättaren kan fokusera på boken.

Jan kom och sa att vi måste trycka upp Snapphanar, för den är nästan helt slut. Det innebär att jag måste lägga in texten i det nya formatet som jag nu gör böcker i: InDesign. Rätt mycket jobb, men därefter finns boken där, tills vi byter till ett nyare program... Ett nödvändigt jobb, annars fungerar det inte i tryckningen.

Ja, när allt det där är klart, DÅ är det dags att bara fokusera på Mayaboken, men då är det inte så mycket tid kvar av arbetsdagen, så det blir som vanligt att skriva på kvällen i stearinljusets sken, eller läsa fakta i det flammande skenet från brasan i kakelugnen.

Ja, det är en helt vanlig dag, i en helt vanlig vecka som precis har tagit sin början. Ett blankt blad, som ligger oändligt framför mig, då tiden ser ut att räcka till för allt, men snart är veckan slut och det är dags att börja en ny vecka och jag vet att jag inte har hunnit skriva alls så mycket som jag har tänkt innan veckan är slut.

Med andra ord: En helt vanlig dag!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Google+ förändrar den sociala världen

2012-01-08T09:00:00.001+01:00

När jag just börjar känna mig hemma och bekväm med Facebook, twitter och bloggen, kommer det nya sociala nätverk. Idag tänkte jag berätta om Google+.

Google gav världen något som den inte behövde när de startade det sociala nätverket Google+. Redan tidigare fanns det många olika sociala nätverk att hålla reda på, att uppdatera och besöka. Det är då svårt att förklara hur det här sociala nätverket, Google+, som ingen verkade vilja ha, under december månad 2011 ökade med 55% och nu har fler än 62 miljoner användare.

Det här visar att man inte alltid ska lyssna på vad marknaden säger. Alla marknadsundersökningar Google gjorde visade nämligen på att folk inte ville ha ännu ett socialt nätverk. Men det spelade ingen roll. Google+ startade ändå.

Kanske du nu tänker: "62 miljoner användare, det är ingenting. Facebook har mer än 1 miljard användare. Hur kan ett socialt nätverk som bara har 62 miljoner användare ha någon större påverkan på hur människor använder internet?"

Men saken är den att Google+ inte är ute efter att vara det största sociala nätverket i världen. De försöker bli det enklaste och mest integrerade sociala nätverket i världen.

Google+ behöver inte vara det största och bästa sociala nätverket för att ändra på hur användarna använder nätet. Titta bara på vad Google har byggt upp under de senaste åren:

De gjorde Android till ett extremt populärt mobil operativsystem.
De har på senare år startat Google TV och Google Music.
De har tagit en STOR del av marknadsandelen på sökmotorer.
De har byggt upp en ledande plattform för kartor som även Apple använder för sin iPhone.
De har sitt eget Gmail, som har fler än 200 miljoner användare.

Detta är ändå inte allt som Google har gjort. Men när man ser på alla dessa mycket imponerande saker, är det lätt att se att det saknas något. Innan Google+ hade Google ingen riktigt bra väg att lätt förena alla sina tjänster.

Som du nu kanske förstår behöver Google+ inte miljarder användare, de behöver bara tillräckligt många för att lättare kunna förena alla sina Google produkter.

Vill du bli min vän på Google+ eller bara läsa mer om Google+ klickar du här.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Boktips: Isporten av Jonna Berggren

2012-01-07T08:00:00.001+01:00

En ny spännande fantasyserie har fångat mig, uppslukat mig och tagit mig med till spännande nya världar. Jag talar om Jonna Berggrens underbara fantasyserie Isporten.

Första boken i serien Väktaren och stenarna fångade mig direkt och jag tyckte väldigt mycket om berättelsen. En spännande historia som aldrig berättats tidigare, om två helt vanliga ungdomar.

Johanna var förlorad. Hon var fast i det kalla vattnet. Det fanns inget hon kunde göra. Hon blev konstigt nog lugn, som hon alltid blev när hon var under vattnet en längre stund. Tiden gick och hon sjönk ner i någon sorts dvala. Men det fanns en gräns även för Johanna och den var nära nu. Snart skulle hennes livsandar lämna henne.
I den första boken om Johanna och Mads får de det uppdrag som blir början på deras livs äventyr. Johanna har alltid varit annorlunda. Som det där att hon kan hålla andan nästan hur länge som helst, och klara av kyla bättre än alla andra. I alla fall nästan alla andra, för när Mads börjar i skolan upptäcker hon att det finns f ler som är som hon. Snart upptäcker även Väktaren Johanna och Mads. Det är han som vaktar den sista Isporten, vägen till den parallella värld där magi och mystik är en självklarhet. En värld som är på väg att gå förlorad och som ingen annan än Johanna och Mads kan rädda.

Andra boken i serien Trolldräparen tar oss med till Isvärlden genom Isporten och nu börjar äventyret på riktigt. Här finns troll och vättar och magi. Det är mycket spänning och bra miljöskildringar.

Johanna och Mads har färdats genom Isporten och befinner sig plötsligt i en främmande och kall värld. Här finns faror som troll, vättar och sabeltandade tigrar. Men också vänliga djur som de enorma och visa mammutarna. Jakten på stenarna som ska hålla passagen mellan världarna öppen blir en utmaning som barnen sent ska glömma.
Trolldräparen är den andra boken om Johanna och Mads i det lilla svenska samhället Frillesås. Två barn som har speciella förmågor, som att tala med djur och klara extrem kyla. De har fått ett viktigt uppdrag av Väktaren från Islandet och i den här boken upptäcker Johanna sin förmåga som magiker. Ondskan har förrått Islandets alla magiker och Johanna och Mads blir del av en mångårig kamp.

Tredje boken i serien Isporten: Striden i Isstaden är nog min favorit. Här har författaren verkligen lyckats skildra den glittrande skira staden så att det känns som om jag är där och upplever allt som huvudpersonerna gör. Ny spännande magi, en upptäcktsfärd i ett underbart fantasiland!

Johanna stod blickstilla, hon vågade knappt andas när jakarna närmade sig. De brölade och marken skakade under deras klövar. Precis innan djuren nådde fram till henne slöt Johanna ögonen. Hon kände på vinddraget att isfolksbarnen red farligt nära. Ljuden avlägsnade sig, Johanna öppnade ögonen och upptäckte byltet på marken. Miika!
Striden i Isstaden är den tredje boken om Johanna och Mads. Vi följer Johanna och Miikas farofyllda väg mot isstaden Glitterheim där Mads och Maya hålls fångna. Men det är också där Ondskan vakar, nära makten och med livsfarlig magi och det visar sig att de sabeltandade tigrarna är inblandade.

Fjärde boken Flygarens kamp är en otroligt fascinerande berättelse, underbara miljöskildringar, magi, vänskap och mycket spännande. När min bok Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland kom ut sa alla att de älskade boken, speciellt slutet. Det tog lång tid innan jag fick reda på varför alla älskade slutet. Till slut sa en bokhandlare: "För när man läst slutet känns det som om det kommer ännu en bok om Kimberlie och då blir man glad." Precis så kände jag när jag läst ut Flygarens kamp. Den slutade så att serien kunde fortsätta och det gjorde mig glad, för jag vill fortsätta läsa om Johanna, Mads och alla de personer jag lärt känna i Islandet. En serie med Bästsäljarkvalité, en serie att älska och ta till sitt hjärta!

Johanna kunde inte släppa huldran med blicken. Hon visste att hon gjorde något hon inte borde. Hon kände faran och någonstans inom henne klingade en varningens klocka, men hon ignorerade den och mötte huldrans blick.
Huldran stannade upp mitt i dansen. Hennes bleka fötter nuddade inte ens marken. Johanna kunde inte släppa huldran med blicken. Hon begrep att hon var i huldrans våld och inte hade något val.
Johanna och Mads har lyckats fly vidare efter striden mot Ondskan med hjälp av mästaren Akiiron och hans mäktiga flygare. Men Ondskan har inte gett upp utan samlar Isdrottningens armé. Samtidigt börjar tiden bli knapp för Johanna och Mads som måste ta sig till vulkanen där stenarna som kan rädda den sista Isporten finns. Men motgångarna är många och hindren farliga, rentav dödliga.
I den här fjärde och avslutande delen av Isporten får både Johanna och Mads nya färdigheter och upptäcker nya sidor hos sig själva. Dessutom växer uppdraget till att involvera hela Islandet och dess folk. Men striden kan bli förgäves om inte Johanna och Mads lyckas återvända till sin egen värld med eldstenarna.

Ser fram emot att höra vad DU tycker om böckerna när du har läst dem. Kan varmt rekommendera dem, både till stora och små, unga och gamla!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Skrivprocess: Utveckla ditt språk

2012-01-06T08:00:00.000+01:00

Det finns många sätt att utveckla ditt språk, det roligaste sättet är att läsa. Välj olika typer av böcker och läs sådant du vanligtvis inte brukar läsa.

Det finns också en mycket bra tidskrift som heter Språktidningen. Sist jag hade gäster hemma upptäckte vi plötsligt att en av gästerna hade varit försvunnen VÄLDIGT länge. Det visade sig att hon hade hittat Språktidningen och inte kunde sluta läsa.

I Språktidningen får du lära dig många nya ord, här finns diskussioner om språket och mycket, mycket mer.

Språktidningen har även en blogg, här hittar du många intressanta inlägg.

Språktidningen är tidningen för alla som gillar språk. Den handlar i första hand om svenska. Men den skriver också om andra språk som används i Sverige och om moderna världsspråk, döende minoritetsspråk liksom utdöda kulturspråk. Språktidningen innehåller underhållande reportage, bildande populärvetenskap och lättsam kuriosa. Den innehåller också en hel del nyttiga tips för dem som arbetar med språk.

Vill du veta mer om tidningen eller prenumerera på den klickar du här.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

The Voice Sverige, ett nytt spännande musikprogram

2012-01-05T08:00:00.001+01:00

Igår såg jag/lyssnade jag på ett nytt musikprogram på TV4: The Voice!

Det var en ny fräsch fläkt i musikvärlden. Ett nytt sätt att välja ut blivande stjärnor, där rösten var det som avgjorde om någon av coacherna skulle ta sig an artisten eller ej.

Coacherna är Petter, Carola, Magnus Uggla och Ola Salo. De satt med ryggen åt artisterna när de sjöng. Om de tyckte om det de hörde tryckte coachen på en knapp och stolen vändes så att de såg artisten. Om flera coacher var intresserade av artisten var de tvungna att övertyga artisten om att just de var den bästa att ta sig an artisten.

Alla artister höll mycket hög kvalitet och det var ett nöje att lyssna på dem. Dessutom var det kul att höra coacherna argumentera för att få just den artist de ville ha.

Här kan du lyssna på alla deltagare i gårdagens program.

Även om jag inte har tid att sitta och titta på tv hela kvällen och följa vartenda program av The Voice, tänker jag i alla fall ha på tv:n och lyssna. För om alla artister är av lika hög kvalité som gårdagens, kommer det att vara ett sant nöje att lyssna.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Stormen!

2012-01-04T09:32:00.000+01:00

Hon satt vid köksbordet med händerna knutna och vilande på den blommiga vaxduken. Hon stirrade ut genom fönstret som hon gjort i många timmar. Skymningen hade kommit och det blev allt svårare att se gårdsplanen. Men hon visste att ett av de stora gårdsträden hade fallit över uthuset och krossat det.

Det stora vårdträdet, den flera hundra år gamla boken knarrade, något som lät oroväckande i blåsten. Visst var det någon av sönerna som hade sagt att det hade gått röta i det gamla trädet, att det var dags att såga ned det? Den dag sönerna tog över gården, då fick de ta ned så många träd de ville, men så länge hon och hennes käre man levde skulle vårdträdet stå kvar, för det skänkte lycka åt gården.

De hade haft många fina år här på Bokbackens gård. De hade flyttat in här när de var nygifta, fångade av gårdens skönhet, av alla bokträd som omgärdade gården och av ån som flöt nedanför backen. Många barn hade sprungit upp och nerför backen för att bada i ån, både deras egna barn, barnbarn och nu barnbarnsbarn.

Hon stirrade ut i mörkret och vred oroligt sina händer. Varför kom han aldrig hem? Han skulle bara ett kort ärende till byn innan stormen. Nu var stormen här och hade varit så ett par timmar.

Varför kom han inte?

Stönande reste hon sig från bordet. Det gjorde ont i höften och ibland var det värre att sitta stilla än att röra sig. Hon var tvungen att ha ljus i stugan så att han hittade hem i mörkret. Strömmen hade gått för länge sedan. Hon tog sig fram till kökslådan där de förvarade stearinljusen. De var vana vid strömavbrott och hade behållit den stora gamla vedspisen även sedan den blivit omodern.

Med fumlande, stela ledbrutna fingrar fick hon ljusen i ljusstakarna. Hon placerade ut ljusstakarna vid fönstret i hallen, i köket och i storstugan, för att de skulle lysa välkomnande mot hennes käre make när han väl kom hem.

Varför kom han aldrig?

Hon funderade över vad som kunde ha hänt: Hade någon sagt åt honom att stanna i byn tills stormen var över? Det skulle han aldrig ha gått med på, han skulle ha velat skynda hem till henne. Men om hon hade fått säga sitt hade hon själv sagt åt honom att stanna i byn, men telefonen var död sedan den första häftiga vindbyn.

De hade talat om orkanvindar på radio. Hon hade sett orkaners framfart på tv, sett all den förödelse som stormarna åstadkom och hon hoppades innerligt att detta bara var en vanlig hederlig svensk storm.

Det smällde till mot taket, sedan rasslade det som om takpannor eller något annat åkte nedför taket. Hon satte sig vid köksbordet och ryckte i samma stund till när en stor gren föll ned precis utanför fönstret.

Regnet smattrade hårt mot rutan och nog var det lite hagel i regndropparna också, för så där hårt kunde väl inte regn låta?

Hade han fått fel på bilen?

Nu önskade hon att de hade skaffat den där mobiltelefonen som barnen tjatade på dem om att skaffa. Men de var för gamla för sådana där nymodigheter. Ändå hade det varit skönt om han hade haft en mobil så han hade kunnat ringa henne nu. Äsch, det hade ändå inte gått, för hemtelefonen fungerade inte.

Det hon fasade mest för var att bli lämnad ensam, att mannen skulle dö före henne. Det skulle hon aldrig klara. De hade varit tillsammans sedan de var tonåringar och nu närmade de sig raskt 100-årsåldern. Ja, det var några år kvar, men inte så många. Kanske var det så som barnen sa, att det var dags att flytta till hemmet. Men varför skulle de det. Än så länge klarade de sig själva här på gården. Även om arbetet med djuren hade blivit mycket tyngre med åren.

Varför kom han inte?

Nu hade hon tårar i ögonen, eftersom hon förstod att något måste ha hänt hennes käre make, annars borde han ha varit här nu. Hon var så trött på att höra vindens tjutande, knakandet från vårdträdet, smattret av regn mot fönstren. Hon ville att hennes make skulle komma hem, att det skulle bli tyst, att de skulle sätta sig i soffan och dricka en kopp kaffe tillsammans. Hon ville att allt skulle vara som vanligt. Men hon var rädd för att ingenting kanske längre skulle bli som tidigare.

Det knackade på dörren och hon ryckte till. Hon svalde ljudligt och fick kramp i bröstet av rädsla. Det var den här knackningen hon hade suttit och fasat för att få höra. En främmande person som kom med dödsbud, som kom för att berätta att hennes man fått ett träd över sig, kört av vägen, fått en hjärtinfarkt, dött! I alla år hade hon känt skräck för det ögonblick någon skulle knacka på dörren och berätta att hon blivit ensam. Det hade inte hänt, inte förrän nu. Och allt var stormens fel.

Hon svalde och svalde för att hålla gråten borta, men tårarna kom ändå. Knackningarna blev hårdare, mer uppfordrande och hon tog stöd av bordet för att resa sig upp. Aldrig förr hade vägen till ytterdörren känts så lång och samtidigt gått så fort. Hon ville inte öppna. Så länge hon inte öppnade visste hon ingenting och kunde inbilla sig att mannen skulle komma nästa morgon, efter stormen.

Innan hon hann öppna dörren, vreds handtaget om och en främmande man stod i dörröppningen. Hon pep till av rädsla.

"Fru Mårtensson?" sa han, och hon visste att hon hade rätt. Här var mannen som skulle lämna dödsbudet.

Benen bar henne knappt och hon fick ta stöd av väggen för att stå upprätt. Hon nickade, eftersom hon inte klarade av att prata.

"Men stå inte där och släpp in regn och blåst, gå in!" sa någon bakom mannen.

Rösten fick henne att skälva till och börja gråta. Den rösten hade hon suttit och längtat efter att få höra ända sedan stormen börjat, den rösten hade hon älskat att höra hela sitt liv. Plötsligt började hon skaka okontrollerat. Mannen tog några steg in och tog tag i henne.

"Men hur är det fatt?" sa han och höll i hennes arm för att ge stöd.

"Hjärtat mitt, har du varit orolig?" sa hennes käraste och slöt henne i sin famn. "Halva skogen har fallit över vägen och jag och Karlsson här har hållit på att försöka ta oss fram till gården i många timmar. Tack och lov för den här unge, starke mannen och hans hjälp."

Hon såg upp på honom och log, suckade förnöjt och gav honom en kyss mitt på munnen. Därefter sa hon:

"Ja, du känner ju mig!"

"Ja, det gör jag sannerligen!" sa han och tryckte henne ännu hårdare mot sig, samtidigt som han kysste hennes hjässa.

Hon var så lycklig att det kändes som om hjärtat skulle sprängas. I samma stund hördes ett förskräckligt brak och innan någon av dem hade hunnit reagera föll den stora flera hundra år gamla boken rakt över dem.

Hon hann tänka: "Nu dör vi tillsammans. Precis som jag alltid har önskat."

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Tid

2012-01-03T08:02:00.000+01:00

När jag var yngre var tiden oändlig, jag tycktes ha hur mycket tid som helst. Ibland var tiden lång och tråkig, speciellt när jag väntade på något spännande som skulle hända. Men för det mesta var tiden precis alldeles lagom; jag hade tid att läsa nästan hur mycket som helst, promenera med min hund, rida, bara sitta på en sten i skogen och njuta av livet...

Vart tog den tiden vägen?

Nuförtiden räcker aldrig tiden till. Kanske för att jag har många fler krav på mig, mer bokningar, mer förväntningar och för att jag vill så väldigt mycket:

Hinna umgås med vänner,
Skriva minst tre böcker per år,
Föreläsa så mycket jag bara kan och orkar,
Signera så mycket det bara finns helger att boka in och bokhandlare att besöka,
Hälsa på släkt och vänner,
Bjuda på middagar,
Skriva långa brev,
Sitta i långa telefonsamtal,
Ta långa promenader,
Träna,
Cykla,
Resa,
Läsa,
Bara vara med min käre man och mina hundar...

Lite fler saker än när jag var yngre, det måste jag medge, så det kanske inte är så konstigt att tiden inte räcker till riktigt. Det där med att rida har jag helt fått stryka från min "att-göra"-lista, eftersom jag nuförtiden är allergisk mot hästar. Men i drömmen flyger jag fram på hästryggen över vida blomsterängar och ljuvliga skogsvägar.

För att få lite mer tid går jag upp tidigare på morgonen, ser mindre på tv, lyssnar mindre på radio, lyssnar på böcker när jag promenerar, kör bil och städar. Sedan min man började hjälpa mig med mitt företag för drygt två år sedan har vi förmånen att få umgås varje dag, ta fikapauser och bara vara, en lyx som jag njuter av varje ögonblick. Hundarna finns ständigt runt oss, som en del av familjen.

Trots det hinner jag inte med allt på min "att-göra"-lista. Men jag tar dagen som den kommer, jobbar på i den takt som passar mig, utan att stressa, njuter av det lilla, fågeln som sjunger så vackert, domherren som burrar upp sig i kylan och visar all sin färgprakt, solens sprakande färger på morgonen/kvällen, dimman som lyfter över sjön, en rådjurs rop från skogen, en alldeles för tidigt utslagen vitsippa.

Allt det där "lilla" gör att jag trots ett fullspäckat schema och lite tid, njuter av livet fullt ut, jag lever NU. För vem vet om vi har någon morgondag...

Ha en bra dag!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Ljudböcker, e-böcker, e-ljudbok, talbok, DAISY: Bokens olika format

2012-01-02T08:00:00.002+01:00

Alla kan njuta av att lyssna eller läsa en bok. När man reser och pysslar i hemmet, är på promenad eller kör bil är ljudböcker ett utmärkt tillfälle att försvinna bort i en annan värld. Men en ljudbok är så mycket mer än bara en CD-skiva.

Ljudbok är samlingsnamnet på olika format av inlästa böcker såsom ljudböcker på CD, ljudböcker på kassett, talböcker eller ljudböcker i Mp3-format. Det finns också e-ljudböcker.

De flesta böcker finns numera som CD-bok och du kan välja ljudböcker i MP3-format, du kan lyssna på boken direkt från din dator eller från en Mp3-spelare. I många CD-böcker finns det även en Mp3-fil.

Vad är en Mp3-bok?
En Mp3-bok är en nedladdningsbar ljudbok. Böckerna tillhandahålls i Mp3-format som fungerar i alla vanliga Mp3-spelare. Om du har en Apple Ipod kan du välja att ladda ned boken i Apples format AAC för att kunna dra nytta av de inbyggda ljudboksfinesserna i Ipod.

Vad är en E-ljudbok?
En E-ljudbok är en online-tjänst där du kan lyssna på en inläst bok och samtidigt se texten på skärmen. Text och ljud är synkroniserat så att det stycke eller den mening som läses upp markeras på skärmen. Ljudet spelas upp via Internet. Ljudboksfilerna sparas inte ned till din hårddisk utan buffras, strömmas, allt eftersom de spelas upp. E-ljudböckerna fungerar endast i Windows med Internet Explorer.

Vad är en streamad ljudbok?
En streamad ljudbok är en ljudbok som spelas upp via Internet och som du kan lyssna på via en dator som är ansluten till Internet och som uppfyller tjänstens krav på webbläsare och operativsystem. Ljudboksfilerna sparas inte ned till din hårddisk utan buffras, strömmas, allt eftersom de spelas upp.

Bibioteken har två olika format av ljudböcker: streamade ljudböcker med enbart ljud och e-ljudböcker med både ljud och text. Båda ljudboksformaten är onlinetjänster vilket innebär att du använder tjänsterna medan du är uppkopplad mot Internet. Ljudfilerna laddas inte ned till din dator.

Går det då att ladda ned ljudböckerna till din Mp3-spelare? Nej det gör det inte. Ljudböckerna på biblioteket fungerar med så kallad streamingteknik. Det innebär är att du lyssnar på ljudboken via en dator som är ansluten till Internet. Ljudboksfilerna sparas inte ned till hårddisken utan buffras, strömmas, allt eftersom de spelas upp.

Vad är en talbok?
En form av ljudböcker är talböcker. Talböcker är inläsningar av tryckta böcker. Personer med läshandikapp kan låna och köpa dem från TPB, Talboks- och punktskriftsbiblioteket, via folkbibliotek, skolbibliotek och högskolebibliotek.

Nya talböcker framställs i DAISY-format vilket gör att det går att bläddra, söka, sätta bokmärken i talboken och att den oftast ryms på en enda cd-romskiva. Bibliotek med tillstånd från regeringen kan ladda ned talböcker från TPB:s digitala bibliotek.

Vad är en e-bok?
Det är inte en ljudbok utan en bok som har överförts till elektroniskt format så att du kan läsa den direkt på din dator, handdator eller på en särskild läsplatta. En e-bok är alltså en datorfil. Vanligen köper eller lånar du e-boken via Internet. Då laddar du ner boken från affärens eller bibliotekets hemsida.

Alla barn och ungdomar som har svårt att läsa får låna talböcker. Det kan till exempel vara barn med synskada, läsproblem, rörelsehinder, utvecklingsstörning och hörselskada.

Om barnen eller du som förälder är tillfälligt sjuk och har svårt att läsa tryckt text får du också låna talböcker. Du behöver inte visa något intyg utan du säger bara att du behöver låna talböcker.

På ditt vanliga bibliotek kan du låna både ljud- och talböcker. Biblioteken i sin tur kan ladda ned talböcker från TPB. TPB står för Tal- och Punktskriftsbiblioteket. Om boken du vill låna inte finns inläst kan biblioteket be TPB att läsa in den.

Om DAISY
DAISY = Digitalt anpassat informationssystem. Det är en svensk uppfinning som skapades av TPB och Labyrinten AB. DAISY-formatet är idag en internationell standard och används världen över för att producera, lagra och läsa digitala talböcker. DAISY gör det möjligt att lyssna på en bok på samma sätt som du läser en: du kan lägga bokmärken, göra markeringar och fortsätta läsa där du slutade, till skillnad från vissa cd-böcker där du måste börja om från början i föregående ljudspår.

DAISY-talboken är gjord så att du lätt kan hitta i den och få plats med innehållet på en eller två cd-romskivor. Därför bör du läsa boken med en särskild talboksspelare eller i dator med läsprogram för DAISY-talböcker. Talboksspelare förskrivs av landstinget som hjälpmedel eller lånas från bibliotek. Du kan självklart också köpa en egen talboksspelare. Du kan lyssna på DAISY-talböcker i vissa cd-spelare med Mp3-funktion. Men tänk på att då kan inte alla DAISY-funktioner användas. Det kan även vara problem med att lyssna på talböcker med lång speltid i Mp3-spelare.

Du kan även läsa och lyssna samtidigt i sin dator. Då behövs ett läsprogram. När du lyssnar på DAISY text och ljud med läsprogram kan du samtidigt se en elektronisk version av den tryckta boken på skärmen med både text och bild.

Läsprogrammet Amis kan du ladda ned gratis från www.tpb.se. Med hjälp av det kan du höja och sänka uppspelningshastigheten utan att röstens tonhöjd påverkas och du kan ställa in textens storlek, kontrast och bakgrundsfärg. Har du äldre barn kan du från TPB även ladda ned och använda EasyReader utan kostnad.

Med Easy-Reader kan du välja läshastighet, förflytta dig mellan bokens kapitel och underavsnitt, infoga bokmärken, välja om programmet ska läsa upp fotnoter, bildbeskrivningar och sidnummer, söka på ord och söka på sida.

Om talboken innehåller både text och ljud visas text och eventuella bilder på skärmen under uppläsningen.

Har du yngre barn eller själv vill använda det så kan EasyReader köpas via återförsäljare som du hittar på TPBs hemsida.

Är du lite mer tekniskt intresserad kan du använda dig av tjänsten "egen nedladdning". Det är egentligen inte svårt, men tar tid att lära sig. När man registrerat sig hos biblioteket för denna tjänst kan man själv ladda ned böcker från vilken uppkopplad dator som helst.

För dig som bor i Stockholm kan det vara värt att veta att alla elever som läser talböcker inom Stockholm Stad kommer att kunna ladda ned sina böcker själva. Projektet samordnas av Stockholms skolors Mediotek och TPB.

Har du en Iphone, Ipad och Ipod Touch och Androidmobil,
kan du använda dig av Daisy reader, en kostnadsfri mobilapp som gör det möjligt att lyssna på talböcker strömmande, som funnits sedan våren 2011. Här är det enkelt att logga in, söka upp en bok och bara börja lyssna på en gång. Var som helst och när som helst. Appen är gjord för att det ska vara så enkelt som möjligt för låntagaren att lyssna på talböcker. Inga speciella spelare, inga webb-adresser, inga filer att spara på datorn. Bara att gå direkt in i appen och lyssna strömmande. För att få tillgång till TPB:s talböcker via Daisy Reader måste man ha ett låntagarkonto hos TPB som man får via sitt bibliotek.

Till sist ett tips som alla kan ha glädje av:
På www.bibblansvarar.se kan man skriva och få hjälp att hitta svar på frågor om allt mellan himmel och jord. De som svarar på frågorna är bibliotekarier från olika delar av Sverige och man kan ställa frågor på tio olika språk utöver svenska. Frågorna ställs via e-post och man får svar senast nästa vardag. Vissa av frågorna som är särskilt intressanta eller vanliga publiceras i en svarsbank som det går att söka i på teman eller ämnesord. Om man tycker att man har fått ett bra svar på sin fråga kan man dela svaret på Facebook. Bibblan svarar kommer också att svara på frågor via en Facebooksida och på Twitter. Jag har fått svar på Twitter när jag efterlyste fler Mayaböcker. Snabbt och bra svar!

Ja, nu kan du det mesta om de olika formaten. Vill du läsa mer om e-böcker kan du kika in här. Vill du läsa om läsplattor klickar du här.

Ha en skön läs/lyssnarstund!

Kramisar Kim

Det kom en mycket intressant kommentar som jag tycker du bör läsa:

Hej och tack för en bra text! Jag arbetar på Talboks- och punktskriftsbiblioteket och vill gärna förtydliga två saker.
Läsprogrammet EasyReader
Enbart studenter på högskola och universitet kan få läsprogrammet EasyReader från TPB. Studenterna får EasyReader eller ReadHear Mac eftersom vi har ett uppdrag att anpassa kurslitteratur till dem.
Egen nedladdning på skolbibliotek
Under 2012 kommer skolor i hela landet att kunna erbjuda sina elever att ladda ned talböcker själva. Skolorna väljer själva om de ska erbjuda eleverna den möjligheten eller inte. Finns inte möjligheten på skolbiblioteket kan eleven vända sig till sitt folkbibliotek.
Med vänlig hälsning
Pia Hasselrot

Källor:
Familjemagasinet
TPbs hemsida
www.gugglan.se
Biblioteket för alla

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Tillbakablick på Kim M Kimselius fantastiska år 2011

2012-01-01T09:00:00.003+01:00

Dags att summera år 2011, ännu ett år som bara rusat iväg. Känns som det var alldeles nyligen jag summerade år 2010!

2011 började med bitande kyla och MYCKET SNÖ. Jag fick verkligen användning för min älskade Canadien Goose-jacka som jag fått av min man Jan. Vi hade så mycket snö att det var svårt att ta sig fram på gångarna vi hade skottat på vår 2 tunnland stora tomt. Det föll så mycket snö samtidigt att våra krafter bara räckte till för att hålla pakeringen öppen för en av bilarna och till slut var den andra bilen helt insnöad. Hundarna sprang i gångarna och kom knappt upp ur dem för att gå på toaletten. Till slut kunde vi inte gå promenad på vägen utanför heller, eftersom den blivit så smal av all snö som plogats upp utefter kanterna, att jag och mina tre hundar inte hade någonstans att ta vägen om det kom en bil. Det blev väldigt lite motion, men hundarna och jag aktiverade oss på andra sätt.

Det här var ett år då min blogg fick många bloggutmärkelser, bland annat Powerful Woman Writer Award. 2011 var också det år då bloggbesökarna på min blogg under en månad kom över 10.000. Som flest hade jag 10.558 bloggbesökare under december månad. Den låg som bäst på 8:e plats bland 27.064 bloggare på Blog Toplist. Helt fantastiskt!

2011 var också ett år då sorgen kändes som en ständig följeslagare under en period. Först dog min käre brors förstfödde sonson, därefter min älskade faster Titti och sedan min käre svåger Stig. Alla dog efter att cancer slagit klorna i dem och vägrade släppa taget.

Det här var också det år då det var stora jordbävningar, en i Christchurch i Nya Zeeland och därefter de många stora jordbävningarna i Japan.

På mässan Underbara ungar i Kristianstad träffade jag Mojje, som direkt fattade tycke för mina böcker. Han gick därifrån med boken Theos Pompeji, signerade till hans son Theo. Jättekul!

Våren 2011 var fullspäckad med mässor och föreläsningar. Här träffar jag på Scooby Doo som jag fick en kram av. Olofströms kommun beställde föreläsningar om Svarta Döden för samtliga sina sjätteklassare.

Detta på grund av att det 2011 var 300 år sedan pesten härjade våldsamt i Blekinge. Dessa föreläsningar om pesten, tillsammans med alla andra, gjorde att jag hade fullt upp med att föreläsa. Då hände det som inte får hända. Jag blev förkyld och som vanligt satte sig förkylningen på rösten. Men jag fortsatte föreläsa, drack honungste och åt halstabletter och pratade på. Det slutade med att jag fick stämbandsinflammation och inte kunde säga ens "pip". Två veckor var jag helt tyst och borde ha varit tyst ytterligare en vecka, men terminen närmade sig sitt slut och de föreläsningar jag hade ställt in fick tryckas ihop på de kvarvarande två veckorna. Mina stämband tog stryk av det här och ibland när jag pratar försvinner rösten helt. Jag får lägga mig i ett annat tonläge och börja om igen...

Här är jag (i röd klänning) med min far, mina bröder Peter och Olle, samt min guddotter Linda.

Det var nära att jag miste ännu en familjemedlem i en motorcykelolycka. Den förste var min kusin Kenneth som dog när jag var barn. Min kära syster Birgitta dog alldeles för ung i en motorcykelolycka och nu var det min käre bror Olle som så när miste livet. Trots att olyckan skedde i april har min bror ännu inte återhämtat sig och kunnat återgå till arbetet till 100%. Ja, det har verkligen varit ett tungt och sorgligt år.

Inte minst för att jag har arbetet med mina böcker om andra världskriget På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa.

Böcker om andra världskriget som var tunga och svåra att skriva, men som jag har fått OTROLIGA recensioner på! De har sålt jättebra och i december slog vi faktiskt vårt försäljningsrekord! Jättekul! Tanken var från början att det bara skulle bli en enda bok, men så kom det en röst inom mig, en person som som ville att jag skulle berätta hennes historia och då blev det ytterligare en bok om andra världskriget.

Dessutom kom den tredje boken i Kimberlieserien ut under våren 2011: Kimberlie - Främlingar

En bok som kom att kallas för Äventyr deckare. Jag förvånades av alla de bloggare och de brev jag fick där de skrev att de hade fått "hundra miljoner hjärtinfarkter" eller "varit nära att få många hjärtinfarkter" när de läst den här boken.

Så här i efterhand förstår jag inte hur jag orkade och hur jag hann att skriva så många böcker. Mycket var det tack vare min man Jan som hjälper mig med allt som jag inte hinner med. Plus att jag jobbade stenhårt sju dagar i veckan, långa arbetsdagar, för jag var ju dessutom ute och föreläste under våren.

När sommaren kom blev det inte så mycket lugnare, trots att det hade varit min tanke. Det kom många förfrågningar om olika evenemang som jag helt enkelt inte ville missa. Därför hade jag en sommarsignering i samband med lövmarknaden i Karlskrona...

Jag var på Medeltidslägret som Horsahallens Gille hade i Lockansmåla.

Jag fick det hedervärda uppdraget att inviga Berättarfesten i Blekinge.

Men det fanns även tid för vila tillsammans med kära vänner. Bland annat hade Jan och jag en fin dag vid havet tillsammans med författarkollegan Conny med fru Margareta.

Och tack vare det underbara sommarvädret blev det många, långa, sköna skogspromenader tillsammans med hundarna.

Vi hade även besök av många kära vänner och passade då på att göra utflykter i Blekinges sköna natur. Här är vi i Blomstergården som inte alls ligger långt hemifrån.

Det var också ett ovanligt svamprikt år med ett överflöd av kantareller i skogen. Vi har ätit massor av kantareller, torkat dem och fryst in!

Hann också planera en riktig överraskningsfest för min käre far som fyllde 88 år. Han blev verkligen överraskad! Älskar min far och är så glad att han är superpigg och frisk, trots sin aktningsvärda ålder. Hoppas få ha honom hos mig i många, många år till!!!

Här tror han knappt sina ögon när han får se sin kära 90-åriga syster komma emot honom på restaurangen där vi satt och väntade på att det "skulle bli ett ledigt bord". Pappa tyckte att vi kunde sitta vid det långbord som var färdigdukat, tills han upptäckte att det stod reserverat. Tur att det inte stod hans namn på reservationen, för då hade min överraskning avslöjats i förväg!

Även hösten var full av föreläsningar, men även av signeringar som fyllde varje helg. I år satsade jag på att besöka flera nya bokhandlare, vilket var jättekul. Det gav mig många nya läsare och många fina upplevelser.

Här är jag och signerar hos Zimmerdahls Bokhandel i Sölvesborg.

I september var det dags för Bokmässan som jag har varit med på sedan 1998 då jag debuterat med min bok Tillbaka till Pompeji julen 1997, och min bok Jag är ingen häxa släpptes lagom till bokmässan. I år fick min monter mycket stor uppmärksamhet på grund av de fantastiska stora affischer vi hade på bokomslaget till böckerna om andra världskriget. Många kom fram och ville köpa affischerna eller mindre kopior.

Här ser du min monter B09:20 på Bokmässan i Göteborg där jag står tillsammans med mina hjälpredor, fansen Jenny, Linda och Roxana. I bakgrunden ser du de stora affischerna. På bokmässan träffar man sina författarkollegor och det blev många kära besök i montern, eftersom mina kollegor vet att jag finns i just den här montern och de kommer gärna och hälsar på. Här är jag och Jan Guillio

Här kan du läsa alla mina inlägg om Bokmässan 2011. Glöm inte klicka på Visa alla inlägg! Annars får du bara upp några få inlägg.

Fick även besök av Kerstin Ekman i montern. Något som kändes mycket stort för mig!

Tänk om min kära mor hade fått uppleva det här. Hon älskade kändisar och jag minns när vi var på Operakällaren för att fira min fars 70-årsdag och vi råkade möta Kerstin Dellert. Hon satt på toaletten och jag råkade öppna dörren, eftersom hon aldrig låser en toalettdörren (det var hennes replik). Mamma kunde inte se sig mätt på kändisar, trots att hon i hela sitt liv försökt inpränta i oss att "alla människor är lika mycket värda". Ja, kanske de där orden inte hör ihop med att tycka om kändisar, vad vet jag?!

Alla mina resor under våren och hösten har gett mig möjlighet att lyssna på väldigt många böcker och därför började jag Boktipsa här på bloggen. Tänk så många underbara böcker jag har fått ta del av i år: Grand final i skojarbranschen, Dehlis vackraste händer, Niceville och många, många fler. Du hittar dem alla här på Mina Boktips.

Med hjälp av Roxana roade jag mig med att läsa in mina böcker på ett nytt sätt:

Det här tyckte jag var ett kul sätt att läsa upp mina böcker på. Det var speciellt roligt att klippa ihop filmsnuttarna och göra bra övergångar mellan dem.

Tog mod till mig och bokade en researchresa till Mexiko inför min nya bok:

Det blir den 17:e boken i min historiska äventyrsserie om Theo och Ramona och också min 20:e utgivna bok. WOW! Det känns mäktigt!

Mycket tack vare den här bloggen (tror jag) fick jag en föreläsningsbokning från Svenska Skolan i Singapore och den 4 maj ska jag föreläsa för eleverna där. Görhäftigt och lite läskigt också! Rektorn Anna Torvaldsson från Svenska Skolan i Singapore kom på besök och vi hade en lång pratstund om hur programmet skulle läggas.

Jag har varit ett par vändor till Göteborg. Både för att signera, föreläsa och hälsa på släkt och vänner. Eftersom Tola plötsligt blev sjuk under hösten vågade jag inte lämna bort henne, så Jan fick stanna hemma när jag åkte till Göteborg och jag var tvungen att stanna hemma när han åkte till Stockholm för att hälsa på släkten där. Tola mår mycket bättre nu, men hon är dock 8,5 år och blir inte yngre. Något som egentligen inte märks så väldigt mycket av normalt.

Theos Pompeji kom ut som e-bok under hösten 2011.

Och på Island kom Faraos förbannelse ut på isländska:

Eftersom omslagen på böckerna På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa tilldrog sig stor uppmärksamhet på Bokmässan i Göteborg, bestämde vi oss för att göra en så kallad "roll-up" på den bild som drog till sig mest uppmärksamhet och det var givetvis omslaget på SS-officeren:

Med den här Roll-upen har jag fångat folks uppmärksamhet när jag varit ute och föreläst, men jag har en känsla av att rollupen också kan ha skrämt några av de barn som har suttit och lyssnat på mina föreläsningar. Det beror mycket på att illustratören har lyckats måla SS-officerens ögon så att var du än befinner dig i rummet stirrar mannen på dig. Lite otäckt, det måste jag medge, men också mycket effektivt!

Något som har varit rätt kul är att jag verkar ha lyckats pricka in samma städer som Idoldeltagarna, eftersom de har uppträtt samtidigt som jag varit där och signerat. Till slut lyckades jag äntligen få se dem, vid de tidigare tillfällena har jag inte kunnat gå ifrån, men nu hade jag turen att de började sitt framträdande en timma före min signering.

Signeringsturnen avslutades med Grand Final vid signeringen den 21 december hos Bokia i Karlskrona. Då slog jag rekord för 2011 genom att sälja 100 böcker! Förra årets rekord var hos Bokia i Burlöv med 129 böcker! Trodde inte alls jag skulle sälja så många böcker i Karlskrona eftersom det var tredje gången jag var där under hösten.

För första gången på många år hade vi julmiddag för släkten här hemma hos oss. Det var Jans brors (som gick bort i våras) fru och barn, med sina familjer som kom och firade julen med oss. Mycket trevligt!
Vi hade knytkalas och det var betydligt mycket mer att välja på mot vad Jan och jag är vana vid på julafton. Kanske därför Jan ser så glad ut?

Här ser ni några av våra gäster

Det har varit ett fantastiskt år, trots sorg och bedrövelse. Vi har umgåtts mycket mer med släkten, tagit oss tid att bara vara, trots att både Jan och jag har arbetat för fullt. Jag med att skriva böcker, föreläsa, signera och marknadsföra de nya böckerna. Jan har hämtat böcker på lagerhotellet, packat, skickat iväg, fakturerat, bokfört och skött hemmet. Det är guld värt att ha Jan hemma, inte bara för att han kan ta mer del av hushållsarbetet, utan för att jag har ett bollplank, någon att prata med, att fika tillsammans med, att bara vara tillsammans med. Helt underbart!

Önskar er alla ett underbart, fantastiskt 2012, då alla drömmar förverkligas och slår in!

Här hittar du alla inlägg 2011.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Nyårstraditioner, lite fakta runt nyårsfirandet

2011-12-31T08:00:00.001+01:00

Nyår är en traditionell högtid som firas vid starten på det nya året.

I världens olika länder, kulturer och religioner finns ett antal olika kalendrar, och firandet av nyår är viktigt inte bara för de troende. Ofta har man stora festivaler som pågår under flera dagar före och efter själva nyåret. Nyåret kan ha bakgrund i årets rytm, till exempel vårdagjämningen 20–21 mars, fester som välkomnar våren eller ha en rent religiös anknytning.

I äldre tid, innan restaurangerna med sina lockande menyer, tog över. Hur firade vi då nyår?

Av julmaten fanns det kvar, så på bordet dukades det fram samma rätter som under julen. I södra Sverige var det inte heller ovanligt att man gav varandra presenter, ibland istället för julklappar.

Nutidens tradition att vaka in det nya året var från början något som man, i första hand, ägnade sig åt inom överklassen och bland ungdomar. Genom radions nyårsvakor har denna tradition blivit allmänt spridd och idag är det förmodligen ytterst få svenskar som kan tänka sig ett nyår utan att vaka in 12-slaget.

Liksom julafton var nyårsafton en viktig dag för den som ville veta något om framtiden.

En vanlig sed var att stöpa bly och utifrån formen på det stöpta blyet sa man sig kunna sia om framtiden. Hade blyklumpen formen av en krona var det ett tecken på att man skulle bli gift.

Andra sätt att få reda på vem som skulle bli ens tillkommande kunde man få om man "neg tre gånger inför nyårsnyet" (nymåne) samtidigt som man sa t.ex. "vems skjorta ska jag sy, vems kaka ska jag baka, vems maka ska jag bli?" Att magin vid nyår till viss del lever kvar märks i påståendet att ett löfte avgett vid nyår är ett löfte som är mer bindande än löften som avges vid andra tidpunkter under året.

Det borgerliga nyårsfirandet är förknippat med sylvesterbaler, numera nyårsbal och seden att avlägga nyårsvisit, idag en mer eller mindre bortglömd tradition.

Nyår firas i svensk kultur natten mellan nyårsafton 31 december och nyårsdagen 1 januari och tolvslaget betraktas som övergången från det gamla året till det nya.

Medan julen är en högtid som firas med familjen är det vanligt att man på nyårsafton har en nyårsfest eller middag tillsammans med sina vänner. Denna fest eller middag ska gärna vara lite exklusivare än vanligt och man är ofta finklädd. Till middagen äter man gärna hummer. Strax innan tolvslaget går festdeltagarna ofta ut till någon plats där man kan avlossa egna fyrverkerier eller titta på andras, eller så ställer man sig vid fönstret eller på balkongen för att se fyrverkerierna. Det är också vanligt att ha med sig champagne som ska öppnas och drickas precis på tolvslaget. Minuten innan tolvslaget räknar man ned (på offentliga platser tittar man gärna på någon för alla synlig klocka; i Stockholm är till exempel klockan på Katarinahissen i blickfånget) och på tolvslaget ropar man "Gott nytt år!", öppnar champagnen och skålar. Det är också vanligt att fartyg som ligger i hamn signalerar precis på tolvslaget. När fyrverkerierna ebbar ut och champagnen är slut, vilket brukar ta 10–15 minuter brukar man dra sig tillbaka till festlokalen för att fortsätta att umgås ytterligare ett par timmar.

En annan tradition är nyårspussen; i samband med tolvslaget pussar man de andra festdeltagarna på kinden eller munnen och önskar varandra ett gott nytt år. Om man i något avseende vill bättra sig under det kommande året kan man avge ett nyårslöfte. Ett nyårslöfte brukar handla om att man ska börja göra något (till exempel börja träna eller att börja lära sig ett nytt språk) eller sluta göra något (exempelvis sluta röka).

Fyrverkerier
Större delen av de fyrverkerier som säljs till privatpersoner i Sverige används under nyårsafton. Fyrverkerier kräver egentligen polistillstånd, men vid tillfällen när man kan förvänta sig fyrverkerier (till exempel nyår, påsk och valborgsmässoafton) behövs vanligtvis inte tillstånd, såvida det inte innebär risk för skada eller utgör en avsevärd störning. Det händer ibland att någon skadar sig i samband med avlossande av fyrverkerier, ofta beror detta på att alkohol varit inblandat och på att säkerhetsförskrifter ignoreras. Varje år är det ca 300 personer som uppsöker akuten på grund av skador av fyrverkerier. Fyrverkerier som går fel kan också orsaka eldsvårod, och det är inte ovanligt att brandkåren får rycka ut precis efter tolvslaget. I Tysklands kallas nyårsfyrverkeriet Silvesterfeuerwerk, "Sylvesterfyrverkeri".

Nyårstraditioner i svenska medier
Strax före tolvslaget reciteras delar av Edvard Fredins översättning av Alfred Tennysons dikt Nyårsklockan på Sollidenscenen på Skansen, något som gjorts sedan 1895. Åren 1934–1955 sändes recitationen också i radio, och sedan år 1977 har den sänts av SVT. Recitatörer har bland andra varit Anders de Wahl, George Rydberg, Jarl Kulle, Margareta Krook och Jan Malmsjö. Andra TV-program förknippade med nyår är Grevinnan och betjänten som sänds på kvällen 31 december, Ivanhoe som sänds på eftermiddagen 1 januari (numera på TV3) och en nyårskonsert, framförd av Wienerfilharmonikerna. Tidigare sände SVT under många år backhoppning från Garmisch-Partenkirchen.

Historik i Sverige
Under vikingatiden sammanföll nyår med midvinterblotet. Det var redan då sed att avge nyårslöfte. Detta kunde ske på två sätt. Det ena var att tömma bragebägare, det andra var att svära vid en galts borst.

Varför är Nyår 1 januari?
Att just 1 januari är nyårsdag är en rest från Romarrikets dagar. Från början var nyårsdagen 1 mars, men rikets expansion gjorde att man behövde fler månader på sig att planera fälttågen (vilket man gjorde vid nyår) - därför flyttades nyårsdagen två månader bakåt.

Högtidsdagar brukar ligga i samband med brytningstider. När solen vänder och det blir ljusare infaller julen, när dag och natt är ungefär lika långa är det Jungfru Marie Bebådelsedag och när solen står som högst är det midsommar.

Därför kan det tyckas märkligt att lägga nyårsfirandet i skiftet december – januari då det är väldigt lite som händer i naturen. Det är långt kvar till vår och vintersolståndet har redan varit.

Vi kan också i månadernas namn se att det här med nyår i januari troligtvis inte är det man firade från början. Månaden december borde ju vara den tionde månaden (dec = tio) och oktober den åttonde (okt = åtta). Och så var det faktiskt från början, men då måste vi gå mer än tvåtusen år bakåt i tiden och hamnar då i Romarriket.

Före Julius Ceasar var den romerska kalendern svårbegripbar med månader och år som dåligt stämde överens med de naturliga månaderna (månens varv runt jorden) och det naturliga året (jordens bana runt solen). Det romerska året hade tio månader där mars var den första och december var den tionde och sista. Att tiden mellan sista december och första mars inte hade några namn förklaras så här av Lars Olof Lodén: Enligt en fantasifull förklaring skulle den tid som förflöt mellan slutet av December och början av Martius vara att betrakta som "död" och alltså inte behöva innehålla några namngivna månader.

Någon gång på 700-talet flyttades januari och februari till kalenderåret som de två sista månaderna (det är för övrigt därför som februari är skottmånad) – mars var fortfarande årets första månad.

Vid det romerska nyårsfirandet (1 mars) tillträdde konsulerna sina poster och de började planera för de fälttåg som arméerna skulle dra iväg på. När riket växte blev 1 mars alldeles för tidigt att för denna planering och man blev tvungna att flytta konsulernas tillträde två månader bakåt på året. Runt 150 f.Kr. bestämdes att konsulerna skulle tillträde 1 januari och då firade man det nya året då istället.

När sedan den julianska kalendern infördes under Julius Ceasar 45 f.Kr. blev 1 januari officiellt nyårsdag i det romerska riket. Viktigt att komma ihåg är dock att romarna såklart inte räknade åren utifrån Jesus födelse (han var ju inte född än) utan med utgångspunkt i vem som var konsul när året började

Egentligen är ju nyårsfirande vid månadsskiften en rent administrativ åtgärd. Om vi skulle följa solens gång (vilket vore mer naturligt och mer rytmiskt) finns fyra bra tillfällen att fira: vårdagjämningen, sommarsolståndet, höstdagjämningen och vintersolståndet.

Således har nyårsdagen infallit på olika datum i olika kulturer i olika tider. I Sverige var det främst 25 december och 1 januari som gällde, med övervikt för det senare. Dock var det ytterligare ett problem – att olika länder följde olika tideräkning. I den katolska delen av Europa hade man gått över till den gregorianska kalendern 1582 och helt enkelt strukit elva dagar i almanackan. Så här skriver Göran Hägg träffande: För den som reste i Europa i början av 1700-talet bör förvirringen ha varit total. Centrala Sverige, Londontrakten och Nordtyskland hade nyår 1 januari, som emellertid inföll 12 dagar efter 1 januari i resten av världen. På sina håll på de Brittiska öarna höll man fast vid 25 mars efter Florensmodellen, men fortfarande ett annat 25 mars än i Florens. Och bland den svenska allmogen i till exempel Värmlands finnskogar användes ibland fortfarande träalmanackor som räknade året från 25 december, som inte var 25 december i resten av världen.

I mitten av 1700-talet införde så till sist även Storbritannien och Sverige den gregorianska kalendern och den 1 januari blev samma dag över hela Europa (utom i Ryssland som inte bytte förrän 1917).

Men bara för att de allra flesta i Europa firar nyår 1 januari så är det inte så i resten av världen. Det iranska nyåret Nouruz firas vid vårdagjämningen, det judiska i september eller oktober, det hinduiska (Diwali) i november eller december och så vidare.

Några nyårsdatum
Afganistan - 20 mars (*), Nouruz
Antikens Rom - 1 mars
Assyrien - 1 april (år 6754)
Bahái - 20 mars (*) (år 163) Nouruz
Berber - 12 januari 2004, (år 2954)
Buddhism - 7 januari 2004 (år 2547). 13-14 april (år 2547) beroende på ursprung, kultur och etnisk bakgrund i olika länder.
Tibetanskt nyår 21 februari 2004, Losar
Etiopisk - 11 september (år 1997), 1 Maskaram
Hinduism - 14 april 2004, Vaisakhi (Solkalender)
Indien - 22 mars 2005
Iran - 20 mars (*) Nouruz (år 1383)
Islam - 22 februari 2004 (år 1425 E.H.), Al Hijra
Jainism - 5 november (år 2529), 26 oktober (år 2530)
Japan - 1-3 januari 2003
Judendom - se Rosh hashana
Kina - dels 1 januari, dels (vårfestivalen, det traditionella nyåret) någon gång i januari-februari (olika från år till år)
Koptisk-ortodoxa kyrkan - 11 september 2004 (år 1721)
Kristendom - 1 januari (gregoriansk kalender), samt 14 januari 2004 (juliansk kalender)
Kurder - 20 mars (*), Nourux (år 2710)
Sikhism - 14 mars 2004 (Nanakshahi äran 536 börjar), Vaisakhi
Sydkorea - 22 januari 2004
Tadzjikistan - 20 mars (*), Nouruz
Thailand - 1 april 2004, Song Kran
Vietnam - 22 januari 2004
Zoroastrism - 20 mars (*) Nouruz (år 1374 A.Y.)

(*) Då man firar Nouruz vid solens exakta position vid vårdagjämningen, kan nyåret inträffa 20, 21 eller 22 mars.

Här hittar du goda nyårsrecept.

Här kan du läsa om champagnens historia

GOTT NYTT ÅR önskar jag alla mina bloggläsare och ser fram emot ett nytt år tillsammans med er!

Kramisar Kim

HÄR KAN DU LÄSA FLER INTRESSANTA FAKTAINLÄGG

Andra världskriget
Davidsstjärnan/Judestjärnan
Svastikan/Hakkorset
Motståndsrörelsen under Andra världskriget / Andrée "Dédée" de Jongh
Yvonne Cormeau (forts motståndsrörelsen 2:a världskriget)
Vélodrome d'Hiver-räden i Paris
Koncentrationsläger

Kina:
De första Kinesiska Skrivtecknen
Kinesiska murens historia
Hund i Kina
Några kinesiska uppfinningar, bland annat stigbygeln
Kinas förste kejsare
Terrakottaarmén på Östasiatiska museet i Stockholm

Pompeji
Pompeji i ruiner

Frankrike:
Slottet Versailles fontäner
Giljotinen ett löpande-band-mordredskap

Champagnens historia
Flykten till Varennes / Franska Revolutionen
Eiffeltornet i Paris, Världsutställningen 1889
Frihetsgudinnan i Frankrike och USA

Mat:
Världens äldsta snabbmat

Bantning:
Bantning ur historisk synvinkel

Romarriket:
Historiska fel i filmen Spartacus

Kejsar Hadrianus

Roms sju kullar och Roms födelse

Alla vägar bär till Rom...

Kronprinsessan Victorias anfader:
Jean Baptiste Bernadotte sedermera Kung Karl XIV Johan

Brudklänningens historia:
Visste du att det var Storbritanniens drottning Victoria som gjorde vit brudklänning till ett mode? Om detta och mycker mer kan du läsa här.

Fakta om Fotboll:
Fotbollens historia

1800-talets Facebook:
Tänk... redan på 1800-talet fanns en form av Facebook

Fakta om Klotter:
Klottrets historia går långt tillbaka i tiden.

Svensk Koloni:
Den svenska kolonin Nya Sverige i Amerika

Venedig, sagornas stad:
Venedigs historia, fakta och reseinformation

Titanic:
Läs om skeppet Titanics sorgliga historia

Midsommarafton:
Varför firar vi Midsommar?

Konfliktdiamanter:
Blodig Diamant, en skrämmande berättelse.

Vampyrer:
Här kan du läsa om Vampyrer, Greve Dracula och Twilight

Fakta om Egypten:
Mumier
Tutankhamons kläder
Howard Carter fann farao Tutankhamons grav

Fakta om Ecuador/Peru:
Krympta huvuden

Internet:
Internetanvändning

Digerdöden/Svarta Döden/Pesten
Här kan du läsa om Digerdöden

Stigbygelns historia
Här får du veta mycket om stigbygeln, sadeln och hästens historia.

Bluehenge och Stonehenge
Några av västvärldens mest berömda stensättningar

Tobakens historia:
Här kan du läsa om tobakens historia, men också om rökningens konsekvenser.

Om flaskvattens konsekvenser:
Giftigt flaskvatten

Persien
Marathon och Persien

Lund:
Domkyrkan i Lund, fylld av mystisk och märkliga ting.

Fakta om Nya Zeeland:
Maorierna, Nya Zeelands urinvånare. Folkets historia samt tatueringskonst.
Jordbävning i Christchurch Nya Zeeland

Sveriges sista avrättning:
Årsdagen av den första och sista avrättningen med vår svenska giljotin

Chokladens historia:
Här kan du lära dig mycket om chokladens historia.

Julens historia och traditioner:
Varför firar vi julafton, juldagen, advent? Här kan du lära dig mycket av våra svenska jultraditioner
Vad är det för skillnad på marsipan och mandelmassa? Vill du göra din egen marsipan, gå på marsipanskola? Här hittar du alla svar.
Julmat över hela världen

Nyår
Nyårstraditioner, mat, champagne med mera

Böcker
Nu är det bevisat att böcker är lugnande
Djävulsbibeln och Silverbibeln
Turboförfattare: George Simenon och Saw Alonzo
Nora Roberts, otroligt produktiv författare

Växthuseffekten
Växthuseffekten, vem kom på ordet och vad innebär det?

Alla hjärtans Dag
Vet du varför vi firar Alla hjärtans dag?

Internationella Kvinnodagen
Internationella Kvinnodagen

BÖRJA BLOGGA
Kom igång att Blogga, läs här

Japan
Jordbävningen i Japan 11 mars 2011

Radio
Radions historia

Elisabeth Taylor
Elisabeth Taylors liv

Babylon
Babylons hängande trädgårdar

Påsk
Varför firar vi påsk?

Skånsk djungel
Dalby Hage / Dalby Söderskog

Framgångssaga
Bli en ny Camilla Läckberg!

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Boktips: Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear

2011-12-30T08:00:00.001+01:00

Det här är en bok som jag säkert aldrig hade plockat till mig själv i bibliotekshyllan. Men som tur är har jag en bibliotekarie som vet vad jag tycker om. Hon hade lagt ned den här ljudboken tillsammans med alla de faktaböcker jag hade beställt.

Jag älskade Maisie Dobbs från allra första raden. Bokens starka huvudperson, hennes hjärnvilja och hur hon modigt går mot strömmen imponerade på mig. Maisie Dobbs och den tid hon lever i känns levande, hon blir min vän och låter mig vara med och uppleva det hon gör.

Jag har blivit en stor fan till Jacqueline Winspear och väntar med iver på hennes nästa bok om Maisie Dobbs. Hittills har det tyvärr bara kommit ut tre stycken.

För alla som älskar Agatha Christie och Alexander McCall Smith kommer nu Jacqueline Winspears böcker om Maisie Dobbs. Handlingen utspelar sig på 1930-talet i London och Maisie Dobbs är en ung, modig privatspanare som med sin intelligens och klokhet löser fall som polisen går bet på.
Unga, modiga Maisie Dobbs har nyligen startat sin egna privatdetektivbyrå i London. Året är 1929 och Maisie är på många sätt en ovanlig person. Hon är kvinna och privatspanare och hon började sin bana med att arbeta som tjänsteflicka i ett aristokratiskt hem i London. Tack vare sin husmors försorg, som såg att flickan hade läshuvud, fick hon studera i Cambridge och tog sedan tjänst som sjuksköterska under första världskriget. Där träffade hon en läkare som blev hennes stora kärlek men han försvann under kriget. Detta gör att Maisie, trots sin ungdom, besitter en visdom, erfarenhet och styrka som kommer väl till pass i hennes första fall. En krigsveteran dör plötsligt efter att ha skrivit över alla sina tillgångar på ett hem för krigsskadade unga män. Maisie kontaktas av mannens svåger som misstänker att hans hustru är otrogen och vill att Maisie ska skugga kvinnan. Det visar sig att hon i själva verket varje dag reser med bussen till den plats där hennes bror ligger begraven.
Jacqueline Winspear är född och uppvuxen i England men lever idag i Kalifornien med sin man. Hittills har tre böcker om Maisie Dobbs utkommit och alla har legat på de amerikanska bästsäljarlistorna.

Här ser du de andra två böckerna:

Att berätta om den här författarens otroligt fina böcker, är min lilla nyårsgåva till dig kära bloggläsare. Hoppas du tar dig tid att läsa dem och att även du kommer att älska böckerna om Maisie Dobbs.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Downtown Abbey

2011-12-29T08:00:00.002+01:00

Downton Abbey är en tv-serie som jag älskade redan från allra första avsnittet:

"Det är en slags moderniserad Upstairs and Downstairs och skildrar livet på det stora godset Downton Abbey. I verkligheten sörjde det slottet för 250 personer liv och leverne under den här tiden.
Robert Earl of Grantham (Hugh Bonneville) och godsets ägare har ”tyvärr” bara tre döttrar. När arvtagaren, en kusin, omkommer på Titanic så betyder det att Dwonton kommer ärvas av en obetydlig advokat Matthew Crawley, en okänd kusin till Robert. Döttrarna skulle bli lottlösa. Det sprider förstås en viss förstämning hos släkten , att godset skulle ärvas av en enkel medelklass figur. Under ledning av Roberts mor den magnifika Violet, strålande spelad av Maggie Smith, försöker de få honom att verka för att Matthew inte blir arvinge. Robert är fast, det är han som är arvingen och att byta det är att gå emot något större som att göra uppror mot historien. Men tänk om man kunde får den äldsta dottern Mary att gifta sig med Matthew då skulle saken vara biff!!
Ja som ni förstår så finns här många av de ingredienser som vi vill finna i engelska tv-serier av den här typen. Rikedom, överflöd, kärlek, besattenheten av klasser, alla dessa koder och vad man skall göra för att var på rätt sida om linjen. Fantastisk inredning, makalöst vackra kläder. Varje avsnitt kostar 10 miljoner att spela in!" (Hämtat från En trave böcker, läs hela texten här.)

Tycker om den här typen av kostymfilmer, som skildrar en sann historia. Kanske för att det är så jag skriver mina böcker, väver ihop en berättelse runt en riktig historisk händelse.

Här kan du se mer om Downtown Abbey på Svt1. Har du ännu inte sett serien har du chans att se två program som sänds senare i veckan.

Ja, nu vet du vad du har gått miste om ifall du inte har sett serien från start. Har du sett serien skulle det vara roligt att höra vad du tyckte om den!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Skrivprocess: Skriv mindre!

2011-12-28T08:00:00.003+01:00

Skriv mindre kanske låter som en dålig uppmaning om du går omkring och bär författardrömmar inom dig. Men med de orden menar jag inte att du ska skriva mindre antal timmar per dag/vecka, utan jag talar om något helt annat.

Att jag tar upp det här ämnet är för att jag vet att det är många som har svårt att skriva en hel bok, de har början och slutet men får inte till det i mitten.

Ett bra tips är då att skriva mindre, alltså kortare noveller istället för tjocka romaner. Då har du möjlighet att väva ihop en tät berättelse på mindre antal sidor än om du skulle skriva en tjock bok. Dessutom får du känna tillfredsställelsen av att ha lyckats åstadkomma en helt färdig berättelse, från början till slut och även fått till mitten bra. Det övar upp ditt skrivande och gör att du kommer att skriva längre och längre berättelser. Till slut har du tillräckligt många sidor för att det ska bli en rejäl roman.

Har hela mitt liv skrivit små korta noveller. Ofta när jag är väldigt skrivsugen och inte har tid att sätta mig för att skriva på min bok, då skriver jag en novell istället. Längden varierar, beroende på hur många ord som väller ur mig. Nu för tiden lägger jag de korta novellerna här på Tänkvärda Berättelser. De längre novellerna stoppar jag i byrålådorna, de kan vara bra att ha en dag.

Att skriva mindre, kortare noveller är också ett sätt att öva upp ditt språk, miljöskildringar, personskildringar och få till flyt i berättelsen.

Om du tycker det låter som ett dåligt förslag att skriva noveller när det enda du vill är att skriva en bok, tänk då på att många korta noveller blir i slutändan till en tjock bok!

Lycka till!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Favoriter i repris: lär känna författaren Kim M Kimselius

2011-12-27T08:00:00.000+01:00

Ibland skriver jag små korta noveller här på min blogg. Idag har jag samlat alla under rubriken "Favoriter i repris". Vet att alla bloggföljare inte har varit med ända från starten av min blogg och därför kan hitta nya noveller här.

Under rubriken Tänkvärda Berättelser på min blogg blandar jag fantasi och självupplevda saker. Här lär du känna mig som privatperson, min familj och får ta del av mitt liv och min fantasi.
Nyaste inläggen hittar du längst ner här på sidan.

Känner du mig...
...vet du vem jag är? Innerst inne...
Vet du att jag gråter när jag hör en ambulans, eftersom jag vet att någon mår dåligt och kanske inte kommer att klara sig...
Vet du att varje gång jag möter, eller blir omkörd av en motorcykel, griper skräcken tag i mig och jag mår illa, eftersom både min kusin och syster har dött i motorcykelolyckor...
Läs inlägget här

Min källa till inspiration
Om det inte hade varit för min man, Jan, hade jag nog aldrig blivit etablerad författare. Visst hade jag redan som åttaåring bestämt att jag skulle bli författare och jag skrev. Som tonåring trodde jag inte längre på mina berättelser och stoppade dem i byrålådan och behöll drömmen inom mig. Så kom Jan.
Läs inlägget här

Sista dagen
Det var hennes sista dag i livet, men det visste hon inte när hon vaknade med ett leende på läpparna. Lojt sträckte hon ut sig likt en katt i den solstråle som letat sig fram genom fönstret. Hon njöt av solen och väderleksutsikterna, som hade lovat strålande solsken och mycket varmt. Hon älskade solen! Det skulle bli en perfekt dag för en tur med motorcykeln.

Läs inlägget

Tider som flytt
Hon tummade på sin virkade sjal, den var nött och solkig samt full av hål. Hon försökte förklara för personalen att sjalen var trasig, men de sa bara att den skulle vara så. Men inte kunde sjalen vara full av hål, då skulle den inte värma henne.
Läs inlägget

En olycka händer så lätt
Tidigt i morse fick jag ett telefonsamtal från min snart 88-årige far. Skämtsamt sa jag: "Det måste vara dåliga nyheter när du ringer så här tidigt på morgonen". När han svarade: "Ja tyvärr har jag dåliga nyheter", kändes det som om hjärtat stannade på mig. Läs inlägget

När fantasin tar över...
Min häst är den vackraste som finns. Den är isabellfärgad, gyllengulbrun med vit man och svans, vit strimma och de fyra benen är vita just precis lagom högt upp. Sådär som om hästen har vita sockar på sig. Läs inlägget här

Svårigheter är till för att övervinnas
Ända sedan tonåren har jag haft orden "Svårigheter är till för att övervinnas" uppsatta på väggen. Varje gång något har tagit emot har de här orden fått mig att ta nya tag. Läs inlägget här

Min pappa en krutgubbe
I år blir min pappa 87 år. Fotot på min pappa är från hans 85-årsdag. Han står tillsammans med sina pigga systrar Titti (Ingrid) och Elvy. Visst är han stilig för att vara 85 år på den här bilden. (Mamma hade dött ett halvår tidigare.) Den som stod för läsandet i vår familj var mamma, men pappa berättade sagor, när han var hemma.
Läs inlägget här

En bit av paradiset
Funderar ofta på om andra människor ser omgivningen på samma sätt som jag gör. Om de njuter av att bara finnas till, av en "ogräsblomma" som plötsligt dyker upp i rabatten och är den vackraste av alla blommor där, eller om de går genom livet utan att se allt det där?
Stannar andra människor upp och bara andas, ser sig omkring i naturen och njuter, eller rusar de bara på? Läs inlägget här

Min mamma är en ängel
Mamma berättade ofta att hon alltid tyckt om att skriva och när jag slog igenom som författare sa hon: "Det har du från mig!"
Men eftersom jag aldrig sett henne skriva, trodde jag inte på henne. Men det kanske inte var så konstigt att hon inte hade tid att skriva, med oss fyra busiga ungar och hemmet att sköta. Läs inlägget här

Död, sorg, smärta och o Livsglädje
Mina fötter slogs undan och jag föll till marken, samtidigt som jorden rämnade och jag föll ned i ett stort hål. Tiotusen hjärtinfarkter slog till mot mitt hjärta och ett blödande magsår slog upp. Någon bankade med boxhandskar i min mage och mitt bröst, samtidigt som en stor stark hand fattade tag om mitt hjärta och kramade så hårt att det kändes som om hjärtat skulle gå i tusen bitar.
Läs inlägget här

Äppelfrossa
Just nu kör jag runt i Skåne och föreläser, tankarna flyger runt i huvudet och ett minne dök upp i morse: Äppelfrossa. Nu ska jag berätta för dig vad det innebär.
I min familj har det alltid varit noga att ta vara på vad naturen bjuder på och att inte slösa med naturens resurser. Det har kommit helt naturligt, utan tjat, redan från barnsben och det sitter fortfarande i, tack och lov! Läs inlägget här

Min syster vandrar på himlens blomsteräng
För fyra år sedan dog min syster. En bilist såg sig inte för när han gjorde en vänstersväng och körde rakt på min syster. Min mamma blev förtvivlad, satte sig ned för att dö och dog efter en tid...
Läs inlägget här

Farmor
Min farmor hade stor betydelse för mig när jag var liten. Hon bodde i huset bredvid vårt, hon ägde affären som låg huset bredvid hennes. Hela min värld kretsade runt denna lilla yta på jorden.
Farmor och farfar hade ett stort, magiskt hus, med långa garderober som sträckte sig runt huset. Mörka, mystiska, spännande platser när jag var barn, men också skrämmande, läskiga, otäcka. Med andra ord, platser som väckte fantasin.
Läs inlägget här

En solstråle har slocknat
Idag begravs min gudsons förstfödde, min brors sonson och min snart 88-åriga fars barnbarnsbarn.
Lille William blev bara tre år, efter att i halva sitt liv ha kämpat mot cancer gav han till slut upp. När det såg ut att vända och sjukdomen verkade vara besegrade, somnade han in lugnt och stilla i sitt hem.
Läs inlägget här

Andar, spöken, finns de?
Ni som har läst mina böcker om Kimberlie och Andys äventyr på Nya Zeeland, vet att det ingår lite andar och andra spännande saker i handlingarna. Vissa människor tycker sådant är löjligt och tror inte på andar, men jag är en sådan där person som både ser och talar med andar, på deras villkor.
Idag har jag varit och besökt goda vänner. När jag var i deras hus för första gången, berättade jag att de hade en ande. En grå gammal farbror som gladdes åt de nya ägarna.
Läs inlägget här

Var rädda om varandra!
Vi vet inte vilken dag som är vår sista, hur många dagar av vårt liv som är kvar.
Därför gäller det att ta vara på dem, varje stund. Njuta av dem tillsammans med vänner, familj och sina djur.
Inte kasta bort dyrbara minuter på struntsaker, ovänskap, tjafs och annat oviktigt.
Läs inlägget här

Ungdomlig iver / Milstolpar i livet
Med ungdomens iver tar vi oss an livet. Ivrigt väntar vi på första skoldagen. Tänk att få köpa allra första skolväskan, få åka skolbuss för första gången, träffa sina nya klasskamrater...
Tänk att få fylla TIO år. Det är stort. Plötsligt har jag inte bara en siffra i min ålder utan två!
Läs inlägget här

Tänk om jag inte hinner
Orden tumlar runt inom mig, nya idéer dyker upp. Flitigt antecknar jag, skriver första kapitlet eller sista kapitlet till någon ny bok och då dyker ännu en ny idé upp.
Glädjerusig antecknar jag, skriver, låter fingrarna löpa som maratonlöpare över tangenterna, timma efter timma. Pustar ut när orden lämnar mig för en stund.
Läs inlägget här

Höstliga tankar
Idag har hösten gjort sitt intåg. Gräset knastrade fruset under mina fötter och den fodrade jackan kom på för första gången på länge.
Det är inte lika motiverande att stiga upp när mörkret pressar sig mot fönstret, men när väl morgonförberedelserna är klara och jag stiger ut får jag min belöning. Ännu ligger dimman tät över sjön när jag och hundarna vandrar ned mot den.
Läs inlägget här

Dagen är min
Tystnaden ligger runt mig. Det är inget obehagligt, bara en tystnad fylld av förväntan. En ny dag har börjat. Den här dagen är min att fyllas med precis det jag vill att den ska innehålla. Jag kan välja att sitta vid datorn hela dagen och låta fingrarna löpa fram över tangenterna, forma ord, meningar och bygga vidare på min berättelse.
Läs inlägget här

Bara en hund, men sorgen sliter i mitt hjärta
"Min" Theo finns inte längre. Den lille valp som fick namnet efter huvudpersonen i mina böcker om Theo och Ramona. En av de valpar som var min favorit och som jag gärna hade velat behålla själv.
Läs inlägget här

En skrämmande händelse
Det var en ljuvlig sommardag, solen strålade från en blå himmel med små bomullstussar till moln. Mellan trädens stammar glittrade sjön inbjudande när jag stannade bilen vid det stora huset, långt ute på landet.
Läs inlägget här

Ålderdom/Ungdom
Idag hade ungdomarna varit hemska mot henne. De hade först skrattat åt henne där hon kämpat sig uppför backen med sin rullator. Sedan hade de börjat följa efter henne. De hade kallat henne för häxa, kärring och sådana ord som hon aldrig skulle ta i sin mun. Om hon hade talat så, använt de orden, när hon var barn, hade hon fått tvätta munnen med såpa.
Läs inlägget här

Förändringen / Stroke
Som vanligt vaknade hon med ett leende på läpparna och studsade upp ur sängen. Men det var ingen vanlig dag, för hur hon än försökte stiga upp föll hon bara tillbaka i sängen igen.
Till slut gav hon upp och väckte sin man. Med ett generat skratt berättade hon att det verkade vara något fel, hon kunde inte ta sig upp. Då var det han som studsade upp ur sängen och genast stod vid hennes sida. "Mår du bra?" frågade han och hon svarade skrattande att hon mådde jättebra. Hon kunde bara inte komma upp ur sängen.
Läs inlägget här

Att välja...
Hon hade beslutat sig, det hade hon. Men ännu hade hon möjlighet att ändra sig. Ännu hade hon inte tagit steget.
Hon väntade. Kanske någon skulle hindra henne i sista stund. Var det därför hon väntade? Ville hon att någon stoppade henne?
Läs inlägget här

Döden knackar på
Njuter av att känna solen värma min kind och vinden rufsa om mitt hår. Det är inte alla som kan göra det längre. Det gäller att ta vara på den tid vi har, för den är alldeles för kort för en del, och ingen av oss vet när det är vår tur att lämna denna jord. Igår var det min käre svåger Stig som lämnade oss. Hela hans familj fanns runt hans dödsbädd och försökte skänka honom kärlek och värme i hans sista stund på jorden.
Läs inlägget här

När orden inte räcker till...
Hur tröstar man någon som mist sin livskamrat sedan drygt femtio år...?
Finns det några ord som överhuvudtaget kan trösta när man mist någon man älskat innerligt i så många år?
"Livet går vidare!" Visst, livet går vidare, men aldrig mer på samma sätt, aldrig mer med samma person.
Läs inlägget här

För bara en timma sedan...
För bara en timma sedan var hon glad och förväntansfull. Då fyllde fågelsången hennes bröst med glädje. Hon hade planer för framtiden, ja hon hade även planer för den närmaste timmen...
För bara en timma sedan packade hon ned det sista i väskan. Vände och vred den nyinköpta baddräkten, undrade hur hon skulle se ut i den när kroppen blivit lagom gyllenbrun. Hon stängde locket och drog åt remmen. Adresslappen satt redan på. Allt var förberett. Hennes man hade gått för att hämta bilen och köra fram den till porten. Snäll och omtänksam som alltid.
Läs inlägget här

På ett ögonblick
Det var en underbar försommardag, den första riktigt varma dagen. Redan dagen innan hade han bestämt sig för att ta en tur på motorcykeln, en liten kort tur, eftersom det var årets premiärtur med hojen.
När han väl gränsat motorcykeln och kände fartvinden omsluta kroppen, lockades han att fortsätta turen. Han bestämde sig för att köra vägen mellan Hindås och Lerum.
Det var en populär väg för motorcyklister, eftersom vägen slingrade sig fram mellan sjö och skog, upp och nedför backar. En väg som fick det att killa i magen många gånger, samtidigt som den var en fröjd för ögat.
Läs inlägget här

Se mig!
Vad ser ni systrar. Vad ser ni systrar, vad ser ni säj. ... Förklara vad ni ser när ni ser på mej. En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick, Osäker om vanor, med frånvarande blick. Som spiller ut maten och inte ger svar när ni muttrar om henne som aldrig blir klar. Som inte ser ut att märka vad ni gör Och ständigt tappar käppen och inte ser sig för. Som viljelöst låter er göra hur ni vill, Med matning och tvättning och allt som hör till. Är det så ni tänker när ni ser mej säj?
Öppna ögonen systrar, titta närmare på mej. Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still. Som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.
Jag är ett tioårs barn med en far och en mor, Som älskar mej och min syster och bror.
En sextonårs flicka smäcker och grann, Med drömmar att snart få möta en man. Läs inlägget här
Imorgon!
Imorgon kommer jag och hälsar på, sa sonen till sin far.
Lovar du, sa den gamle mannen och kände hoppet stiga inom sig, som så många gånger tidigare. Den gamle mannen visste att han inte borde känna så stor förväntan och glädje, eftersom det oftast inte blev så mycket av sonens löften.
Självklart, pappa. Den här gången ska ingenting få komma emellan. Jag lovar.
Den gamle mannen bet sig i läppen för att hindra sig från att berätta. Det kunde vänta till imorgon. Då skulle han berätta vad läkaren hade sagt. Det var inga nyheter någon borde få höra på telefon. Då ses vi imorgon då, sa den gamle mannen och hörde klicket i sitt öra när sonen lade på. Han satt kvar med telefonluren i handen en lång stund, som om han genom att hålla i luren fortfarande var sammankopplad med sonen. Till slut lade han ner luren och lyssnade på tystnaden som bredde ut sig som ett kvävande täcke. Han borde sätta på radion, eller tv:n. Han borde göra något. Men det var ingen idé. Ingenting var någon idé längre. Förutom sonens besök.
Det var länge sedan nu, alltför länge sedan. Nog var det minst ett år sedan sonen varit här? Den gamle mannen mindes inte riktigt, men han visste att det hade varit sommar och det var inte den här sommaren som just tagit slut, utan sommaren dessförinnan, eller kunde det vara för ännu längre sedan?
Men han ringer ibland, sa den gamle mannen, och försvarade sin son inför sina egna förebrående tankar som var på väg att poppa upp. Ändå lyckades en tanke stiga upp till ytan: Ja, men hur ofta ringer han? En gång om dagen, en gång i veckan, en gång i månaden, en gång i halvåret...
Läs hela inlägget här

Förklädd skönhet. En berättelse om andar.
Redan från utsidan insåg hon att de hade hittat sitt drömhus. Hon smög handen under sin mans arm, kramade den, såg upp på honom och log. Han såg på henne med ett stort leende och nickade. Även han kände att de äntligen hade hittat rätt efter allt husletande.
De sa ingenting. De ville inte att mäklaren skulle förstå hur förtjusta de var, då kanske de inte skulle lyckas få ned priset.
Ska vi se trädgården först? undrade mäklaren och de nickade, medan deras ögon ivrigt tog in all grönska, alla små prång och bedårande byggnader som låg halvt gömda bland buskar och träd. De smala grusade gångarna ringlade fram genom trädgården.
Hennes fötter nästan flög fram av lycka. Här skulle hon kunna bo tills hon blev gammal. Hon stannade upp, vände sig om och såg på det gamla trähuset. Även det tycktes lika charmigt och ombonat som trädgården. Den som byggt huset måste ha tyckt om att snickra, för huset var utsmyckat med verklig snickarglädje, var mycket personligt och gav en varm känsla fylld av glädje. Läs hela inlägget här

Ändrade planer
Hon såg sig om i det lilla rummet. Hade hon glömt något? Den lilla blå väskan med vita kanter innehöll det allra viktigaste: En anteckningsbok, blyertspenna, pennvässare och radergummi. Hon såg nallen ligga i sängen och anklagande stirra på henne. Hon var för stor för den nu, ändå kunde hon inte låta bli att gå fram till sängen, plocka upp nallen och stoppa honom under armen. Han fick också följa med.
Hon röjde undan en bit på skrivbordsskivan och tänkte på sin mamma som alltid tjatade på henne att hon skulle städa sitt rum. Men hon älskade sitt belamrade skrivbord, hon visste var alla saker fanns och kunde lätt hitta det i någon av alla de högar som fanns där.
När hon lyft undan brev, högar med berättelser och pennor, fanns det en liten plats för henne att krypa upp på. Hon ställde sig på knä mot skrivbordsytan och sträckte sig fram mot fönstret. Försiktigt öppnade hon det, samtidigt som hon lyssnade på ljud inifrån huset. Ingen kom.
Läs hela inlägget här.

Säg vad jag ska göra...
Hon låg och tänkte på svärdotterns ständiga fråga: "Kan jag hjälpa till med något?" En fråga som ställdes i förhoppning om att inte behöva göra något. Svärdottern satt alltid vid köksbordet, med huvudet böjt över en tidning och mumlade fram frågan, knappt hörbar. Ibland retade hon sig på den unga kvinnan, men hon ville inte ha någon hjälp av en person som så tydligt visade att hon inte ville hjälpa till, även om hennes ord sa något helt annat.
Hennes tankar gick till den yngste sonens flickvän. Hon var som ett yrväder när hon for in genom dörren. Hennes ord var ständigt "Säg vad jag ska göra!" Hon backade inte för något, hon tog tag i saker och ting utan att fråga, hon satte sig aldrig ned när det var dags att laga mat, hon hjälpte till, skrubbade potatis, dukade fram, gjorde sås. Ja hon var en rejäl flicka att ha vid sin sida. Hon var glad för yngste sonens skull, men bekymrad över den äldste. Han fick slita i hemmet, medan hans fru satt försjunken i en bok, eller en veckotidning. Varför sa han inte till?
Hon kände en förändring i rummet och slog upp ögonen. Hennes man satt på en stol vid hennes sida och höll hennes slappa, orörliga hand. Han log när han såg att hon öppnat ögonen och strök henne försiktigt över kinden. Hon såg rörelsen, men hon kände ingenting. Jo, hon kände kärleken strömma mot sig i mannens blick och genom hans gest. Men hon kände inte beröringen. Hon hade inte känt någonting sedan bilolyckan.
Läs hela inlägget här.

Ensamhet och Glädje
Hon satt på bänken i köpcentret och såg människor skynda förbi. Alla hade bråttom, de släpade på paket, kassar och barn.
Mammor ryckte irriterat i de griniga små barnens händer och uppmanade dem att skynda på. Papporna bar surmulet påsarna med färgglada tryck från de olika butikerna i köpcentret.
En liten pojke satte sig trumpet ned på baken och vägrade stiga upp. Han lindade sina små armar framför bröstet och försökte göra sig så tung som möjligt när mamman skulle lyfta upp honom. När inte den taktiken fungerade blev han istället alldeles slapp i kroppen och lade sig på golvet. Mamman blev ursinnig och slet i pojken.
Hon tänkte på sin egen son. Så där skulle hon aldrig ha behandlat honom. Hon skulle ha satt sig ned på huk bredvid pojken och med lock och pock fått honom att resa sig upp. Hon skulle ha slutit honom i sin famn och viskat kärleksfulla ord, berättat att det snart var dags för jultomten att komma till alla snälla barn. Han som varit snäll hela året och skulle få många fina julklappar av tomten kunde väl vara snäll ännu ett litet tag. Det var så mycket som behövde göras innan jultomten kom och hälsade på, för visst ville han att det skulle vara fint hemma när de fick besök. Han ville väl att de skulle ha god mat hemma för att bjuda tomten på, kanske något gott att dricka, en fin julskinka, lite pepparkakor och julgodis förstås. Det var därför de gick från butik till butik och handlade och om han bara orkade ännu ett litet tag skulle han snart få vila.
Det var vad hon skulle ha viskat till sin son. Nu såg hon hur mamman gav upp och fräste några ilskna ord, innan hon reste sig upp, vände sig om till sin man och skrek att nu fick han ta hand om pojken. Mannen släppte paketen, böjde sig ned och slet upp pojken från golvet. Den lille pojken skrek hjärtskärande och såg rädd ut, som om han förväntade sig stryk och kanske var det precis vad som väntade honom när han kom hem.
Åter tänkte hon på sin lille son. Han skulle aldrig ha fått stryk, han skulle fått belöning när han kom hem, en kopp varm, god choklad med lite vispad grädde överst, så att han fick en sådan där ljuvlig liten söt gräddmustasch efter att ha druckit upp chokladen. Hon skulle kärleksfullt ha smekt bort gräddmustaschen, samtidigt som hon skulle ha stuckit till honom ännu en hembakad pepparkaka.
Läs hela inlägget här.

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Mandelmassa, Marsipan och Marsipangrisar

2011-12-26T08:01:00.002+01:00

När julen kommer vill jag gärna ha en marsipangris, helst hemmagjord, för de smakar allra bäst. Det är min man som tillverkar marsipangrisarna.

Ett år höll jag helt upp med godis hela året och blev då lovad en marsipangris i julklapp. Det fick jag. Jan gjorde en stor sugga och massor av griskultingar av ett helt kilo marsipan. Alla med sina bakdelar doppade i choklad. Det var knappt jag hade hjärta att äta av dem, eftersom de var så fina. Du kanske inte vet det, men jag älskar grisar, även levande sådana och jag samlar på grisar i olika former, dock ej levande.

Man kan göra mycket mer av marsipan än vanliga grisar. Se på de här ljuvliga små barnen som inte är större än att de får plats i ett snäckskal.

Vad är då marsipan och vad är skillnaden på den och på mandelmassa? Här får du svaret:

Marsipan (tyska Marzipan, av italienska marzapane, ursprungligen 'ask (med sötsaker)', troligen av ett likabetydande arabiskt ord), blandning av mandel och socker, ofta tillsatt med t.ex. likör, citronskal och/eller rosenvatten och använd till (ev. chokladdoppad) konfekt, ibland formad till figurer. Marsipan framställdes redan under antiken, blandad med honung i stället för socker. Marsipan av nutida typ är känd från 900-talets Persien, anses ha introducerats i Europa under korstågstiden och omtalas i Sverige tidigast i biskop Brasks hushållsbok från 1520-talet. Under 1800-talet blev Lübeck och Königsberg internationellt kända för sin förnämliga marsipankonfekt. (Har ätit Lübeckmarsipan och den är mycket god.)

Mandelmassa, lika delar finmalen sötmandel och florsocker som arbetas samman med äggvita till smidig konsistens. I industriellt tillverkad massa för bl.a. bagerier, kallad bakmassa eller figurmassa, är en del av mandeln ersatt av aprikos- eller plommonkärnor. Massa med högre sockerhalt än 50 % får inte kallas mandelmassa. http://www.ne.se/lang/mandelmassa, Nationalencyklopedin, hämtad 2010-12-25.

Om du tycker om att baka med marsipan hittar du här många läckra recept.

Visste du att det finns en marsipanskola där du kan lära dig baka läckra bakverk och göra konstfulla figurer av marsipan? Kika in här om du är sugen på att få veta mer.

Att göra egen marsipan är inte alls så svårt som du kanske tror.
Du behöver dessa ingredienser:
200 gram sötmandel
2,5 dl socker
1 st äggVITA
1,5 msk kallt vatten
3,5 del florsocker
Vill du färga marsipanen behöver du också valfri karamellfärg.

Nu är det bara att sätta igång och göra marsipanen. Gör så här:
1. Skålla och skala sötmandeln. Låt den torka helt på hushållspapper, gärna över natten.
2. Kör mandlarna i en matberedare och tillsätt sockret, mixa till ett fint pulver.
3. Tillsätt äggvita och 1 msk av vattnet, kör tills du får en hård massa. Häll i florsockret i omgångar och tillsätt ev mer vatten. Färga med valfri hushållsfärg. Känns marsipanen torr går det bra att tillsätta några droppar vatten för att få den mjuk och smidig igen. Lycka till!

Kanske du redan är mätt på julgodis, marsipan och choklad? Men till nästa år kanske du kan tänka dig att göra din egen marsipan och dina egna marsipangrisar och vem vet, du kanske till och med har gått på marsipanskolan och kan åstadkomma sådana fantastiska marsipanfigurer som de små barnen.

Nu blev jag väldigt sugen på marsipan! Hoppas du har en underbar julhelg tillsammans med din familj.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Jultraditioner

2011-12-25T08:00:00.001+01:00

För många är det julklapparnas tid som nu kommer, matens tid, dryckens tid och gemenskapens tid. Hur firade man jul förr i tiden och hur länge har vi haft de olika traditionerna och sederna och var kommer de ifrån? Här har jag sammanställt fakta om våra traditioner runt julen.

Advent, adventsljusstake och änglaspel
"Advent" är latin och kommer av det latinska ordet adventus Domini vilket betyder "Herrens ankomst".

Ljus var förr en lyxvara som endast de privilegierade hade råd med. I bondesamhället stöpte man ljus av fettet som man fick från slakten, dessa talgljus luktade dock inte speciellt gott.

Stearinljus uppfanns först på 1830-talet i Frankrike och 1839 började Lars Johan Hierta (aftonbladets grundare) tillverka stearinljus vid Liljeholmens stearinfabrik i Stockholm. Eftersom de blev dyra blev det dock inte någon större framgång vid bondebefolkningen. Drygt 20 år senare kom fotogenlampan och under 1900-talet det elektriska ljuset.

Adventsljusstaken med fyra ljus omnämns första gången 1896 av pastorn (senare ärkebiskop) Nathan Söderblom. Han var vid detta tillfälle pastor i svenska kyrkan i Paris. Han brukade sätta fyra ljus i en enbuske.

Den första elektriska adventljusstaken uppfanns 1934 av göteborgaren Oscar Andersson (25) och fem år senare, år 1939, såldes de första 2000 adventsstakarna för 13 kronor styck. Uppfinningen blev så småningom en stor succé och den finns nu över stora delar av världen.

Änglaspelet uppfanns 1948 av Erik Boberg, Gävle. Det var en rund ljusstake i mässing med fyra små ljus vars värme gjorde att tre änglar snurrade runt och med sina hängen gav ifrån sig ett plingande ljud. Från starten 1948 till 1973 har över 20 miljoner änglaspel sålts över hela världen.

Adventsstjärna
Adventsstjärnan symboliserar Betlehemsstjärnan som visade de tre vise männen vägen till Jesus i stallet. Adventsstjärna "uppfanns" i Tyskland på 1880-talet då en lärare kom på idén att låta sina elever på internatskolan göra en sorts pappersstjärnor med en lampa inuti.

Adventskalender
Historien om adventskalendern börjar som så mycket annat i Tyskland i slutet av 1800-talet. Det var en liten pojke som hette Gerhard Lang som veckorna före jul ständigt frågade sin mamma hur länge det var kvar till julafton. Hon fick då idén att baka 24 kakor som hon la ut på ett papper, där varje kaka hade en siffra från 1-24. Gerhard kunde sen äta en kaka varje dag och kunde själv räkna ut hur länge det var kvar till julafton.
När Gerhard som vuxen affärsman kom att tänka på det här förstod han att många mödrar runt om i världen måste ju ha samma "problem" som hans mamma en gång haft. Omkring år 1920 tillverkade han den första adventskalendern som bestod av två pappersark, ett med bilder att klippa ut och ett med numrerade platser att klistra upp dem på. Succén blev oväntat stor och han kom snart på en bättre modell, med luckor där en bild fanns bakom.

Till Sverige kom adventskalendern 1932 via flickscouternas chef, Henny Strömman. När scoutförbundet behövde få in pengar till sin verksamhet kom hon att tänka på adventskalendrarna hon sett i Tyskland. Hon vände sig till konstnärinnan Aina Stenberg Mas-Olle som gjorde den första kalendern som kom ut 1932. Hon sägs ha ritat av sin egen gård Siljansnäs i Dalarna. Aina kom att rita adventskalendrar ända till år 1964, när hon var närmare 80 år gammal.

"Anna med kanna", 9/12
Den 9 december har Anna namnsdag (S:ta Anna, jungfru Marias mor). Denna dag skulle enligt gammal tradition julölet antingen vara färdigbryggt så man kunde provsmaka, eller annars skulle det börja bryggas den här dagen. Det fanns tider då "Annadagen" markerades med en kanna i almanackan - därav namnet Anna med kanna. Skulle man ha lutfisk till jul var även den bra att lägga i blöt på Annadagen.

Lucia, julgris och skolavslutning, 13/12
13 december är tillägnad martyren och helgonet Lucia som var en kristen jungfru från Syrakusa, Sicilien, och som led martyrdöden år 304. Den Lucian har dock inte så mycket gemensamt med dagens Lucia som lussar runt med ljus i håret. Ordet "Lucia" kommer av latinets "lux" som betyder ljus.

Lucianatten ansågs förr vara en farlig natt, då trodde man att djuren kunde tala och att onda makter var ute och härjade.
På medeltiden började julfastan just på Luciadagen – då skulle kött bytas ut mot fisk. Dock var man uppe i "svinottan" och slaktade julgrisen som man sparat och som man skulle ha till julmat. Man festade till riktigt ordentligt på den nyslaktade grisen, ända till solen steg upp och fastan inleddes. Resten av grisen sparade man till julafton. Eftersom det var så nära jul behövde man inte salta köttet så mycket och kunde alltså festa på lite mindre saltsmakande kött när väl julen kom.

Enligt 1724 års gymnasie- och skolordning var Luciadagen avslutningsdag för höstterminen, vilket firades i skolorna med ljusfester.

Första gången man hör talas om en svensk Lucia med ljus i håret är 1764 i närheten av Skövde. Från början var det också i första hand de högre stånden samt i Västsverige som Lucia lussade. Seden spred sig dock runt till skolorna och på 1890-talet började man fira Lucia på Skansen. Riktigt populärt blev det på 1920-talet när Stockholms Dagblad utlyste en luciatävling där vinnaren kröntes till Lucia och fick leda det första officiella luciatåget.

Julkort
Frimärket uppfanns i England 1840 och redan tre år senare sändes världens första julkort som var tecknat av John Calcott Horsley. Initiativtagare till julkortet var uppfinnaren Henry Cole, som förutom detta även uppfann byggklosslådan åt barn och grundade Victoria and Albert Museum i London.

I Sverige blev det vanligare att sända julkort 1877 och åren därefter eftersom Posten då införde halverat porto för privata brevkort. På de första julkorten fanns dock ingen tomte med - utan de kom senare när Jenny Nyström började illustrera julkort. Det blev hon som skapade den tomten vi alla känner idag, mycket tack vare Viktor Rydbergs dikt tomten som hon illustrerade 1881, och där hon säkrade sin plats i historien genom att göra tomten populär.

Julhalm
Något som var mycket vanligt förr bland lantbefolkningen var att man spred ut halm på golvet inne i stugan, vilket visade att julfirandet kunde börja. Man packade ett jämnt och fint lager, cirka 30-40 cm tjockt på golvet där sedan gäster, som kanske hade långt hem, kunde sova. Längre tillbaka i tiden gjorde man även detta för att lindra golvdrag och kyla. Traditionen med julhalmen levde kvar in på 1900-talet som en julsymbol om hur Jesu låg i en krubba med halm.

"Tomas fylletunna", 21/12
Den 21 december firades Tomasdagen (Tomas var en av Jesu lärjungar) och då skulle man smaka på julöl och brännvin. Den här dagen brukade det även vara julmarknad och på den, samt på hemvägen, smakades det också på starkare varor så det kanske fanns en orsak att dagen kallades "Tomas fylletunna".

Julklappspapper
Svenska nationalföreningen mot tuberkulos fick 1922 ett anbud från norska tuberkulosföreningen att sälja norsktillverkat julklappspapper i Sverige. Beda Hallberg (majblommans uppfinnare) tog tag i saken och köpte in 175 000 ark. Några år senare började Papyrus i Malmö att tillverka eget julklappspapper, från början i ark, men från 1924 i rullar.

Julgran
Seden med att använda julgran började i Tyskland där man vet att det i början av 1600-talet fanns de som hade "julträd" - de första var dock utan ljus.

I Sverige kom julgranen först till de adliga familjerna, bland annat så hade familjen Wrede-Sparre på Stora Sundby i Södermanland en julgran år 1741 som var pyntad med saffranskringlor. Först under 1800-talet spreds traditionen till de övriga samhällsklasserna.

Julbock
Långt innan tomten och granen var det julbocken som var den största julsymbolen. Höjdpunkten i forna dagar var när julbocken kom, vanligtvis på annandag jul. Ofta var det någon yngre pojke i byn som klädde ut sig i en ut och invänd rock (med fällen utåt) och med mask och horn i pannan. När han kom på besök sjöng de som bodde i huset och bocken "dog", men fick snart liv igen och stångade husets folk. För att "bli av med bocken" fick man köpa sig fri med lite brännvin och mat. När man i de finare familjerna började ge varandra julgåvor var det bocken som fick göra det. I cirka 100 år fick bocken dela ut klapparna innan jultomten tog över. Idag lever bocken endast kvar som halmbock och på vissa julkort.

Julafton, dopparedagen och Kalle Anka
Julafton kallas även för dopparedagen, vilket kan hänga samman med att medeltidens julfasta varade ända fram till julaftons kväll. Ville man känna lite köttsmak kunde man kringgå dessa bestämmelser genom att doppa lite bröd i köttspadet som stod på spisen och puttrade, därav dopparedagen.

Vad vore en jul utan Kalle Anka? Jag har växt upp med Kalle och första gången som "God Jul önskar Kalle Anka och hans vänner" började sändas som julaftonsprogram i svensk TV var 1960.

Jultomte
Innan jultomten blev den som delade ut julklappar var det julbocken som hade den uppgiften. Jultomten kom till Sverige först under senare delen av 1800-talet från Tyskland och England då mycket julpynt tillverkades där och importerades till Sverige. Där kallades tomten för S:t Nicolaus samt Santa Claus, fast i Sverige fick han heta jultomte.
År 1864 anses vara första gången som ordet "jultomte" används första gången i Sverige. Den som har gett tomten det utseende som den har idag är illustratören Jenny Nyström.

Julklapp och julklappsrim
Traditionen att ge varandra julklappar går långt tillbaka i tiden, det hörde till "god ton" att vara givmild i juletid. Bönderna kunde till exempel ge tjänstefolket mat och öl och kanske ett julljus och man kunde ge de fattiga i socknen julgåvor - som kunde vara lite mat från julslakten och julbaket. På medeltiden brukade man dock ge varandra nyårsgåvor, istället för julgåvor.

Ordet julklapp kom emellertid betydligt senare, en uppfattning är att ordet kommer från den sed där man skrev ett litet elakt rim på ett vedträ (eller något liknande) och sedan klappade (knackade) på dörren och sprang sin väg. Denna sed är känd sedan 1600-talet. Det finns dock olika uppfattningar om hur ordet bildats.

Många använder julklappsrim och syftet med dessa, eller rättare sagt rimmen på de nyårsgåvor som man gav varandra förr i tiden, var att de skulle vara lite skämtsamt elaka. Redan på 1700-talet fanns det rim på gåvan, både bland allmogen som i de högre skikten i samhället. Ursprunget leder tillbaka ända till det gamla Rom där man gav varandra nyårsgåvor.

Juldagen, julotta, 25/12
Juldagen firas till minne av Jesu födelse. Under julnatten tände man ljus som skulle brinna hela natten för att ge skydd mot onda krafter.

På juldagens morgon gick man upp tidigt för att hinna fram till julottan som började klockan 6. Det var emellertid inte så bra att komma för tidigt till kyrkan eftersom man trodde att de döda firade sin julotta före de levande. Ett tecken på att de hade varit där precis innan var om man hittade lite jord eller mull på bänken där man satt.

På väg till julottan skulle det brinna ljus i alla fönster i gårdarna man åkte förbi. Hade man råd åkte man med häst och släde med bjällerklang. I kyrkan var det kallt och julottan var lång. Ibland kanske någon somnade men dessa väcktes snart av kyrkvakten som gick runt med kyrkstöten och puffade på dem som somnat. Som färdkost hade man med sig brännvin och kringlor, så inte undra på att stämningen på färden hem kunde bli riktigt hög. För många var hemfärden också höjdpunkten på hela julottan, för då skulle man tävla med sin häst och släde och se vem som kom hem först. Den som vann skulle kommande höst få sin skörd bärgad först av alla - något som ansågs vara mycket hedersamt.
I övrigt skulle man hålla sig lugn denna dag, endast de viktigaste göromålen fick utföras - man gjorde inte ens rent hos djuren.

Annandag jul – Staffansdagen, 26/12
Annandag jul har Stefan och Staffan namnsdag. Dagen är tillägnad helgonet S:t Stefanus som stenades till döds för sin tro på Jesus cirka år 35.
På annandagen brukade ungdomarna förr klä ut sig och rida runt i byn under stoj och stim sjungandes staffansvisor och tigga dryck och mat till egna kalas. Grannar och släktingar träffades också under mellandagarna för att dansa och leka.

Menlösa barnens dag, 28/12
Fram till år 1772 kallades denna dag för "fjärdedag jul". Under den katolska tiden firades menlösa barnens dag till minne av de barn som Herodes skall ha låtit mörda i Betlehem, för att försöka döda barnet som skulle bli judarnas konung. (Menlös betyder också oskuldsfull)

Nyårsdagen, 1/1
På medeltiden brukade man ge varandra nyårsgåvor, en tradition som försvann när det blev vanligt att ge varandra julgåvor istället.
På nyårsdagens morgon skulle man gå upp tidigt, för ens uppförande den dagen skulle sedan sätta sin prägel på hela året. Ett äpple var bra att äta för då skulle man hålla sig frisk det kommande året däremot skulle man passa sig för att betala något eller låna ut pengar den här dagen för då skulle det kommande året bara bestå av en massa utgifter.

Tolftedagen, trettondagen, benraskedagen 6/1
Trettondedag jul är den 12:e dagen efter juldagen om man inte räknar med juldagen, och förr kallade man det också mycket riktigt för Tolftedagen. Räknar man med juldagen blir det 13 dagar och då kallas det för trettondagen. Dagen kallades på vissa håll även för "benraskedagen" eftersom julens mat var slut och man fick kanske skava bort det sista som fanns kvar på köttbenen.

Helgen är den kyrkliga avslutningen av julhögtiden och firades förr till minne av Jesu födelse. Under den katolska tiden brukade kyrkan uppföra "trettondagsspel" där Kristi födelse dramatiserades med de tre vise männen besök och liknande. Efter att datumet för hans födelse flyttats till den 25 december blev endast de tre vise männen, som uppvaktade den nyfödde i stallet, kvar att fira.

Trettondagsafton var på många håll också det sista tillfället som de unga kunde roa sig och många klädde ut sig till stjärngossar och gick runt och sjöng för att få pengar till fortsatta studier under kommande termin. Nu finns denna tradition inte kvar längre utan nu ingår stjärngossarna i luciatåget istället.

Farängladagen, änglafardagen
Trettondagen, eller på några platser även dagen efter, kallades på många håll för farängladagen eller änglafardagen. Namnet kommer ifrån att man trodde att familjens döda, som ju var änglar, var med och firade jul och eftersom nu julen var slut var det dags för dem att fara tillbaka till himlen

I Sverige är det numera julaftonen som blivit julens viktigaste dag. Men på andra håll är det fortfarande juldagen som är den stora dagen. Under medeltiden betecknades dagarna före stora helgdagar med det latinska ordet vigilia, vaka och innebar ursprungligen att man bokstavligen vakade hela natten med bön och läsning.Det var en dag då man förberedde sig för den stora kyrkliga dag som skulle komma, bl.a. genom fasta. Julaftonen var därför en fastedag, och förr åt man lutfisk den dagen i Sverige. Skinkan åts först på juldagen. I många länder äter man av tradition karp på julaftonen, och många som är födda kan berätta om hur man förr köpte en karp som fick simma någon dag i badkaret.
Lutfisk är i själva verket en av våra äldsta rätter, torkad fisk, som genom olika processer görs aptitlig igen. Säkert försökte man under medeltiden att få tag på färsk fisk den dagen, på samma sätt som man också ville äta färskt och inte insaltat kött på juldagen.

Juldagen: Nativitas Domini "herrens födelse"
Den 25 december firas Jesu födelse i hela kristenheten, en av kyrkoårets största fester, kyrkan såg den som den näst största högtiden efter påsken. Jultiden räknade man från julafton eller juldagen och fram till den dag som kallas epiphania (den dag då Jesu födelse blev uppenbarad för hela världen genom de tre vise männen) - trettondagen - eller tjugondagen.
De fyra första juldagarna var allmänna helgdagar och alltså arbetsfria, men många har säkert använt dagarna till att gå i kyrkan; på juldagen hölls tre mässor.
I bibeln står inte många ord om Jesu födelse. Det är i senare legender man broderat ut historien mer. Särskild betydelse fick den skildring den helig Birgitta ger i den uppenbarelse hon mottog under sin sista pilgrimsfärd, som gick till det heliga landet.Där mottog hon en uppenbarelse om Jesu födelse i födelsegrottan i Betlehem. Maria lät henne vara med vid förlossningen. Så här lyder hennes text i förkortad version:
"När jag befann mig vid Herrens krubba i Betlehem, såg jag en mycket fager havande jungfru, iklädd vit kappa och en tunn klänning… Hennes moderliv var fullt och mycket uppsvällt, ty hon var redan beredd att föda. Med henne var en mycket hedervärd gammal man, och de hade både en oxe och en åsna med sig. När de kommit in i grottan, band åldringen oxen och åsnan vid krubban, gick ut och kom tillbaka med ett tänt ljus, som han fäste i muren…"
Jungfrun tog skorna av sina fötter, tog av den vita mantel hon bar och drog slöjan av huvudet samt lade plaggen bredvid sig. Så hade hon blott klänningen på sig, och hennes underbara, guldglänsande hår var utbrett över skuldrorna. Hon tog fram två små linne- och två ylleplagg, mycket rena och fina, som hon hade fört med sig för att linda det väntade barnet i, …och hon lade dessa barnplagg bredvid sig för att kunna nyttja dem när hon behövde…
Medan hon var försjunken i bön på detta sätt, såg jag barnet röra sig i hennes kved, och i samma stund, ja på ett ögonblick, födde hon sin Son, från vilken en så outsäglig strålglans utgick, att solen icke kunde jämföras med den…
Och jag hörde ljuvligt klingande änglasång av underbar skönhet. När hon kände att hon hade fött, tillbad hon gossen mycket höviskt och vördnadsfullt med böjt huvud och sammanlagda händer.
… Strax begynte hon noggrant linda honom, först i linne- och sedan i yllekläderna… Sedan svepte hon in barnets huvud i de två linnekläden, som hon hade till hands för detta ändamål.
…Så stod hon upp med gossen i sin famn, och hon och Josef lade honom i krubban, och knäböjande tillbad honom med omätlig glädje."
Nyheten om Jesu födelse spred snabbt. Så här står det i Lukasevangeliet:
"I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt över sin hjord." Och ängeln berättade för dem om Jesu födelse. Och plötsligt "sågs där jämte ängeln en stor hopa av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade: ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag."

Julens historia - förr och nu
Kyrkans år börjar den första advent. Det är under den mörkaste årstiden, fyra söndagar före jul. Ordet advent är latin betyder ankomst. Det är Jesu ankomst som vi väntar på och som vi sedan firar under julen. Så här berättar evangelisten Lukas om Jesu födelse.

Julens historia Jesu födelsedag har inte alltid firats den 25 december. Under de första århundradena efter Jesu födelse firades inte Jesu födelsedag alls. Många har forskat i vilket datum det är, men man vet ej med säkerhet.
Någon gång på 200-talet började man trots allt att fira Jesu födelsedag, men då den 6 januari. Senare ändrades Jesu födelsedag till den 25 december.

Advent
Första söndagen i advent går många människor i kyrkan. Där brinner massor av ljus och man sjunger gamla vackra psalmer. De bär alla med sig ett glatt budskap. Det är inte bara i kyrkan som det brinner många ljus. I de flesta hem tänder man det första ljuset av fyra i en adventsljusstake. Det var först på 1920- talet som adventsljusstakarna blev vanliga i Sverige. Många har också en adventsstjärna som lyser i något fönster under julen.
Adventsstjärnan kom ännu senare till Sverige. På 1930-talet började den bli allmän här. 1: a advent ses i dag som julens början. Många barn börjar nedräkningen till jul: dan före dan före dan… före dopparedag. Till sin hjälp har de kanske en adventskalender. Den har precis som adventsljusstaken och adventsstjärnan kommit till Sverige på senare år.

Julförberedelser förr i tiden
Tiden från 1: a advent var för en bråd tid. Öl skulle bryggas, grisen slaktas, ljusen stöpas och brödet bakas.

Slakten
Slakten skulle ske tidigt på morgonen - i svinottan. Att man började så tidigt kan ha sin förklaring i att det var mycket som skulle hinnas med den dagen. När man slaktade grisen tog man vara på nästan allt.
Av blodet bakades paltbröd, av inälvorna lagades sylta. En del fläsk saltades ner, en del åts färskt.

Ljusstöpningen
En del av fettet från slakten användes till ljusstöpning. Att stöpa ljus var kvinnornas arbete. Kvällen före ljusstöpningen tvinnade kvinnorna vekarna. Då man stöpte ljus skulle man vara glad, då skulle ljusen brinna klart och vackert, trodde man. Grät man skulle ljusen komma att rinna.

Julbaket
Bakade till jul gjorde man förstås så sent som möjligt, eftersom man inte hade några frysboxar på den tiden, men ändå ville ha färskt bröd. När man bakade gjorde man det emellertid i stora mängder. Brödet skulle räcka över hela julen, ja ibland ända till påsk. Ett så stort bak tog flera dagar och var säkert tungt och arbetsamt. Till vardags bakade man normalt bröd av korn och havre men till julbaket användes också råg och vete. Fortfarande har många människor bråda dagar till jul. Vi städar, bakar och kanske stöper vi ljus. Skillnaden är bara den att vi kan köpa allt färdigt i affärerna om vi vill, medan människorna förr i tiden var tvungna att göra allting själv.

Julfint i stugan När det skulle firas jul skulle hela stugan vara skinande ren. Kvinnorna steg upp mycket tidigt den dagen de skulle städa, för de hade mycket arbete framför sig. Golv, väggar och tak skulle tvättas. Möbler, husgeråd och allt annat i hemmet skulle dammas och poleras.

Julfint utomhus Också utomhus ville man ha städat och fint. Till småfåglarna satte man upp en kärve säd. Också hos djuren blev det julfint. Korna och hästarna fick lite mer och lite bättre mat än vanligt. Katten fick vara inomhus över julnatten. Det fick den aldrig annars. För att skydda djuren mot de ondskans makter som man trodde var lösa under julnatten, satte man upp ett halmkors ovanför stalldörren.

Badet till jul? När stugan var skinande ren, när djuren fått sitt och när jul veden var huggen var det dags för människorna att snygga till sig själva. Folk badade inte ofta förr i tiden. Kanske bara till jul… men på julafton skulle alla bada. Därför värmde man vatten och slog det i ett stort trädkar. Där fick alla bada i tur och ordning. Först männen, sedan kvinnorna och sist barnen – alla i samma vatten! Efter badet var det dags att sätta på sig rena kläder. Ja till och med rena underkläder. Det var något som annars inte byttes så ofta.

Jultomten Tron på tomten har funnits i Norden mycket länge. Förr ansåg man att tomten var en liten gubbe som bara var som en 4-5 åring till växten. Han hade långt vitt skägg, var klädd i grå kläder och hade en grå luva på huvudet. På varje gård fanns det en tomte. Namnet tomtegubbe betyder gubben på tomten – gubben på gården (tomten). Vår bild av hur tomten ska se ut kom till på 1800-talet, i röda kläder och röd luva blev mycket populär. Den gamla gårdstomten hade ingenting med människornas julfirande och våra dagars julklappsorgier att göra. Det var framför allt tomtegröten som kom att knyta honom till julen. Tomten tog nämligen inte betalt för sina tjänster. Gröten blev belöning för ett år av slit och släp.

Det finns många berättelser om vad som kunde hända om husmor ej tillredde julgröten så att tomten blev nöjd. Bråkade man med tomten kunde han se till att djuren dog eller huset brann ner. Det gällde alltså att hålla sig på god fot med tomten. Det troligaste är att jultomten som vi känner i Sverige idag är en hybrid av gårdstomten, Sankt Nikolaus och julbocken. Gårdstomten fick låna ut sitt namn och utseende plus seden med julgröten. Sankt Nikolaus bidrog med julklappsutdelningen. Den speciellt nordiska seden att någon i familjen klär ut sig med lösskägg och huva fanns långt före jultomten men då i julbockens gestalt.

Julbocken Julbocken är en av våra allra äldsta julsymboler och härstammar från förr i tiden då utklädningsupptåg var vanliga i ungdomens julfirande. En person klädde ut sig till bock, varpå man drog runt bland gårdarna och framförde ett enklare skådespel eller sjöng någon julbocksvisa samt agerade som en förmedlare av olika gåvor. Som belöning fick man mat eller dryck till ett gille som sedan hölls i mellandagarna. På 1800-talet blev bocken tomtens föregångare som julklappsutdelare i de svenska borgerliga hemmen.

Man tror att julbocken av halm "föddes" i Sverige, men det gjordes julbockar även i Danmark i forna tider. Där försvann traditionen under en period och återinfördes från Sverige på 1940-talet. Överallt i världen har man använt halm till nyttiga ändamål och i allmogehemmen i Norge, Danmark och Sverige var det väldigt populärt att arbeta med halm. Redan under 1700-talet tillverkade man saker i halm, i synnerhet i samband med de traditionella högtiderna. Då sädesslagen i årtusenden gett oss "vårt dagliga bröd", har de varit självklara material i olika hedniska och kristna ritualer, exempelvis i tillverkningen av fruktbarhetssymboler.

Julklappar Att ge bort julklappar är en gammal sed, ofta var det bara barnen som fick t ex något klädesplagg, kanske någon leksak. Numera börjar många affärer att julskylta redan i november och inne i affärerna spelar välkända julsånger. Särskilt barnen brukar få mängder av paket. Det finns faktiskt barn som tror att vi firar jul för att vi ska få julklappar!

Julgranen Innan julgranen blev vanlig hade man julträd på bordet som man trädde äpple och vackra saker på. Längre tillbaka i tiden brukade man hämta hem ett par granar från skogen, de kapade bort de nedersta grenarna och satte dessa julruskor utanför dörren. Granarna skulle föra liv och växtlighet till gården. Nu har de allra flesta julgran hemma under julen. Den som vill vara mycket praktisk köper sig en plastgran.

Julottan På juldagens morgon bar det iväg till julottan i kyrkan. Inne i kyrkan var det trångt. De rika satt längst fram, de fattiga längst bak där det drog från dörren. Prästen predikade länge och många somnade, för de var trötta eftersom de gått upp så tidigt. Fortfarande går många människor till julottan. Numera börjar den sex på morgonen men det är ganska tidigt och många av dagens kyrkobesökare är nog också trötta.

Annandag jul På annandagens morgon gällde det att skynda sig till stallet och ladugården. Arbete hade ju legat nere under juldagen. På förmiddagen brukade traktens unga män rida i kapp, de red egentligen ikapp till en källa där hästarna skulle dricka vatten. Längs färden stannade de till i husen de passerade och tiggde mat och brännvin till de gillen, kalas som snart skulle börja. På kvällen samlades släktingar och vänner. De åt, drack, lekte lekar och dansade. Vanliga lekar var bland andra blindbock och gömma ringen. Kalasen avlöste varandra ända fram till trettondagen.

Slutsats Julen är en viktig och betydelsefull tradition som är välbevarad men har dock ändrats under årens lopp. Det viktiga med julen för många är att vara tillsammans med familjen. Försöka att njuta av den och inte bli allt för stressad och inte ta chansen att njuta – julen är trots allt bara en gång om året. Det är viktigt att poängtera att man vill dela med sig OCH framför allt att man vill vara tillsammans under julen. Att ha familj under denna varma och mysiga tid är något som inte alla har – man är lyckligt lottad! Det är just under storhelger som tankar om familj och vänner kommer allt starkare fram. Det är många människor som sitter ensamma under julen och det är både tragiskt och ledsamt. Framför allt blir tankarna om de hemlösa allt starkare och de ägnas mer än en tanke. För de hemlösa blir situationen outhärdlig när kommersen är så stor som den är under julen. Affärerna börjar redan i november med att förbereda folket på vad som komma skall.

Under julen är det familjen det fokuseras på inom handeln och det framställs och poängteras att det är tillsammans med familjen man ska vara, och visst vi som har familj tänker inte så mycket på det men de som inte har… Ja vad tänker de på? Vi som inte behöver bekymra oss om vi får tak över huvudet när snön faller är mer fokuserade på vad vi ska köpa i julklapp, om vi ska hinna med allt, städning och matlagning. Kanske är det på tiden att vi tar ett steg tillbaka och försöker att bara vara under julen. Bara vara… med familjen.

Ha en riktigt God Jul och ta det försiktigt ute på vägarna!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se