November 2009 var jag på Island för att marknadsföra min bok "Tillbaka till Pompeji" som på isländska hade titeln "Aftur til Pompei". Eftersom jag aldrig tidigare hade varit på Island var det ett stort, fantastiskt äventyr för mig.Det första som fängslade mig var himlen. Alla dessa fantastiska molnformationer, som aldrig var sig lika. Vägen från flygplatsen var kantad av stelnad svart lava, något som kan se deprimerande och tråkigt ut, men jag tyckte det var fascinerande och spännande.
Direkt från flygplatsen åkte vi till en kvällsöppen bokhandel där jag fick se min isländska bok, och bli fotograferad bredvid den. De isländska bokbutikerna var fascinerande eftersom de hade kvällsöppet, hade caféavdelning och där kunde man läsa tidningar medan man tog en fika. Här var bokhandeln verkligen en samlingspunkt.
Jag fick också se den ljuspelare som Yoko Ono lät bygga här i Reykjavik till minne av sin man. Den 18 oktober varje år kommer hon hit och låter tända ljuspelaren som sedan lyser upp mörkret fram till årets början. 2010 ska det bli stort jippo vid ljuspelaren, eftersom John Lennon då skulle ha fyllt 70 år.
Den Isländska naturen fascinerade mig, här de mjuka kullarna som molnen sänker sig ned över.
Det var ett för mig mycket främmande och trolskt landskap, med häftiga klippformationer och mystiskt ljus.
De snötäckta bergen i fjärran var vackra att se på med molnformationerna svävande ovanför.
De första islandshästarna jag såg på Island.
Allt detta hann jag se (och mycket mer) på min färd till Pingvellir.
Þingvellir nationalpark, eller Tingvalla på Island är av klassat som ett av världsarven av Unesco. Platsen är belägen intill Islands största sjö, Þingvallavatn, och sägs vara den plats där islänningarna höll sitt första riksmöte. Förutom att Alltinget träffades där användes också vallen som domstol.
Utöver sitt historiska värde är Tingvalla också en geologisk skönhet. Tingsplatsen är omgiven av branta väggar av berg och lava, som står kvar sedan Þingvallavatn uppstod genom en spricka i kontinentalblocken för tusentals år sedan.
Tingvalla, som är beläget på en geologiskt mycket intressant plats mitt emellan den nordamerikanska och eurasiska kontinentalplattan och den djupa ravinen, uppstod genom en förkastning någon gång i forntiden. Ravinen kallas "tingsmännens ravin", Almannagja. Sprickbildningen är fortfarande aktiv och utvidgar sig närmare 5 mm varje år. Området består av den stora ravinen och en mängd mindre förkastningar på en bredd av närmare 400 meter.
Här spelades stora delar av filmen Bröderna Lejonhjärta in.
Jag såg skylten "Pingvellir" och såg att det var en sevärdhet, men jag hade aldrig hört talas om platsen. Det var en enastående plats och jag förstår att den var perfekt som inspelningsplats för bröderna Lejonhjärta. Hela platsen utstrålade magi och mystik. En mycket inspirerande plats.
Här syns det tydligt hur marken rört sig. På kartan längre ned här i blogginlägget ser du exakt hur marknivån har förändrats.
Här står jag tillsammans med förlagschefen Elin med en magnifik utsikt i bakgrunden. Som ni ser regnade det rejält och blåste kallt. Men vad gjorde det! Det gäller att vara rätt klädd.
Här väcktes min fantasi och jag ville sätta mig ned direkt och bara skriva.
Vi vandrade in i klyftan och jag såg uppåt mot de mäktiga stenväggarna som reste sig på båda sidor om oss.
Som du ser är det en rejäl nivåskillnad.
Ser du sprickorna i marken och berget i bakgrunden?
Här här platsen där det hölls ting.
Här en tecknad bild över hur det kunde se ut förr när det hölls ting här.
Fortfarande är det här man träffas när något viktigt händer.
Som du kan se även på denna bild.
Vy över området.
Här dränktes folk förr.
Här kan du läsa om hur det gick till om du förstorar upp bilden.
Här forsar vattnet ned i den lilla sjön.
Här forsar vattnet ut, under den bro där vi gick.
Om du läste mitt blogginlägg om Snapphanar har du vid det här laget upptäckt att jag tycker om skyltar. De är minnesanteckningar för mig på mina resor, eftersom jag ser väldigt mycket är det bra med en skylt mitt bland bilderna, som talar om för mig vad det är jag har sett. Här skylten som välkomnar besökarna till Pingvellir.
En karta över hela förkastningsområdet ger en tydlig bild av hur det ser ut. När man befinner sig på plats är området så stort att det är svårt att inse HUR stort område det är som har sjunkit och glider iväg ifrån varandra.
Reykjavik hade fascinerande gamla hus och smala gator.
Jag bodde på ett mysigt Bed and Breakfast. Här låg många stora, ståtliga hus och jag bodde i ett av dem, inte långt från centrum.
Det här var bara ett fåtal av alla de bilder jag tog på Island. För att inte blogginlägget skulle bli för långt tänkte jag i ett nytt blogginlägg, berätta om nästa fascinerande plats jag besökte på Island.
Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.
Kramisar Kim
