I sällskap med Eva Ibbotson

Sedan många år tillbaka har jag läst Eva Ibbotsons ungdomsböcker med mycket nöje. När jag letade researchböcker till andra världskriget hittade jag en bok av Ibbotson som heter Morgongåvan och utspelar sig under andra världskriget.

Boken kom ut 2007 och har säkert stått flera år i min bokhylla, eftersom jag samlar på mig researchböcker långt i förväg innan jag börjar skriva om ämnet.

Egentligen handlar boken inte så mycket om själva kriget och allt det fasansfulla som händer, ändå ger den en inblick i vardagen och konsekvenserna som kriget ger för den lilla människan.

Började läsa boken igår kväll, steg upp tidigt för att hinna läsa så mycket av boken som möjligt innan det var dags att städa och ta hand om allt det där som bara måste göras när jag för en gång skull är hemma en helg. Men det blev inte så mycket tid över för annat, eftersom jag bara inte kunde lägga ifrån mig boken.

Förstår mina fans som säger att de inte vill läsa ut boken, när de läser någon av mina böcker, för så kände jag med Morgongåvan. Ville inte läsa ut den, för då var den slut, ändå ville jag veta hur det gick.

En enda sak tyckte jag var tråkig med boken, det var att efter att ha beskrivit allting in i detalj i början av boken, kändes de sista kapitlen mer som stolpar som skrivits om vad kapitlen skulle handla om. Händelserna rusar framåt och staplas på varandra, precis det som händer när man vill ha ur sig sina tankar, sedan går man tillbaka och lägger "kött på benet". Här saknas köttet. Vilket gör att jag lägger ifrån mig boken med en känsla av otillfredsställelse, för jag vill veta mer. Ändå älskade jag boken.

Förutom den dåliga korrekturläsningen. Hädanefter ska jag inte bli så bekymrad när läsarna skriver till mig och berättar att de har hittat ett fel i någon av mina böcker. I Morgongåvan närmade sig korrekturfelen tresiffriga tal... Trots det älskar jag boken. För det där med att hitta korrekturfel är en yrkesskada som man får när man arbetar med ord så mycket som jag gör. Därför kopplar jag bäst av med en film, helst en otextad så jag slipper läsa över huvud taget.

Baksidestext till Morgongåvan:
Då nazisterna marscherar in i Wien, bestämmer Quinton Somerville sig för att rädda dottern till sin judiske kollega, den 20-åriga Ruth, från Hitlers grepp. Han gifter sig med henne och får smugglat ut henne ur Österrike. För, tänker han, i England kommer det att bli enkelt att få deras skenäktenskap annullerat.

Men Ruths ja till Quinton skall få konsekvenser som hon inte riktigt hade förutsett. Det blir inte bara hennes yttre liv som vänds upp och ned. Kärleken har en tendens att söka sina egna vägar, och den vackra och sprudlande Ruth befinner sig snart vid en ny korsväg.

Har du ingen bok att läsa just nu, kan jag varmt rekommendera Morgongåvan av Eva Ibbotson.

Nu ska jag dyka ned i andra världskrigets händelser igen, denna gång i form av en faktabok. Det gäller att suga i sig så mycket kunskap som möjligt inför min bok På liv och död i andra världskrigets skugga som jag håller på med just nu.

Kramisar Kim

Tutankhamons kläder / Tutankhamun's wardrobe

Inför researcharbetet med min bok om farao Tutankhamon fick jag till min glädje vara med vid invigningen av Tutankhamun's wardrobe / Tutankhamons kläder vid Textilmuseet i Borås.

Det var extra festligt eftersom både drottning Silva, chefen för museet i Kairo och arkeologen Gillian Vogelsang-Eastwood var där, den arkeolog som av 5.000 bitar av Tutankhamons kläder hade fogat ihop dem till kläder, som sedan Textilskolan i Borås vävde.
Givetvis var jag tvungen att ha farao Tutankhamon och hans hustru Anchenamon på omslaget av boken och solen vars händer vidrör farao och hans hustru.
Även den så välkända guldmask som fanns i farao Tutankhamons kista fick vara med på bokomslaget, och jag måste medge att utställningen om Tutankhamons kläder hade inspirerat mig mycket när jag skrev boken Faraos förbannelse, som handlar just om farao Tutankhamons öde och givetvis om Theo och Ramona...





Farao Tutankhamons kläder var enastående vackra och allt som var gult och av metall i de nyvävda kläderna var från början guld i de riktiga plaggen.















Där fanns även mycket färgrika kläder. Ju rikare man var, desto mer färg och utsmyckningar hade kläderna på farao Tutankhamons tid.

















Den här bars av Tutankhamon när han var barn.

När jag gick omkring bland montrarna och såg på alla dessa ljuvliga kläder, blev jag mycket inspirerad, fotograferade, memorerade och talade mycket med de kunniga på plats, chefen för egyptiska museet i Kairo, som bjöd mig ned till Tutankhamons utställning på museet i Kairo, chefen för Textilmuseet i Borås och arkeologen Gillian Vogelsang-Eastwood som var där tillsammans med sin familj. Vi hade långa givande samtal om kläderna, om hennes arbete, om hur Tutankhamon hade sett ut när han dog med mera.


Jag fick även till min stora glädje vara med på Medelhavsmuseet i Stockholm när utställningen Tutankhamun's wardrobe var där. Då fick jag hålla föreläsning om Egypten och farao Tutankhamon.

Läs mer om Tutankhamons grav och de skatter som hittades där.






Detta är ett av mina favoritplagg. Hundratals med guldknappar, ja, här är de bara gyllene metall, men min fantasi säger att det är guld.













Det här var en mycket praktfull dräkt, där du också tydligt kan se den enkla huvudbonaden som Tutankhamon bar.

















Här ser du hur samma dräkt ser ut från baksidan.

















Här är arkeolog Gillian Vogelsang-Eastwood tillsammans med sin man och sina två söner. Underbara människor.

Inspirerad av utställningen reste jag därefter till Egypten och sedan skrev jag min bok Faraos förbannelse. Många som läst boken säger att det känns som om de har varit i Egypten efter att ha läst boken. När jag skriver detta inlägg längtar jag tillbaka till Egypten igen. Kanske ska jag bara öppna min bok Faraos förbannelse och börja läsa för att förflyttas i tiden och få uppleva all prakt och ståt igen. Eller...

...så kan jag faktiskt åka till Skövde, där de på söndag öppnar utställningen Tutankhamun's wardrobe. Om du har möjlighet, åk och kika på utställningen, den är helt fantastisk och vad jag hörde av Petra som arbetar med utställningen, så kommer det att hända många spännande saker på utställningen.

Läs mer om Tutankhamon.

Här berättar Ramona för Theo vad hon känner till om Farao Tutankhamon i min bok Faraos förbannelse, det ger dig en inblick i hur det såg ut i farao Tutankhamons grav:

"Faraos sista vilorum var en jättestor kista som fyllde i stort sett ett helt rum. I den fanns det en mängd mindre kistor, alla rikt utsmyckade. Först var det en stensarkofag som innehöll fyra förgyllda träkistor. I den innersta fann de farao Tutankhamons mumie. Han hade ett halvt förmultnat linnetyg ovanpå sig och när de omsorgsfullt tagit undan det låg faraos kvarlevor där, inlindad i sina bindor. Mumien var väl bevarad och såg precis ut som den dag han begravdes. Hans huvud var täckt av en magnifik genuin guldmask full av ädelstenar som visade hur pojken hade sett ut. På hans fingrar och tår satt guldtutor. Han höll sina symboler för regent i händerna, herdestaven och gisslet, som ser ut som en piska ungefär. De var helt av guld. Där fanns fantastiska rikedomar! Men det var inte nog med det. Innanför detta rum fanns ännu ett rum där en gyllene kista stod. Där låg Tutankhamons lungor, lever, njurar och tarmar förvarade i fyra små kanopkärl, utformade som farao själv. Hjärtat fick ligga kvar på sin plats i kroppen eftersom man trodde att själen bodde där."

Vill du läsa fler kapitel smakprov ur boken hittar du det här.

Ja, det var lite granna om farao Tutankhamons kläder.

Vill du veta mer om mumier hittar du det här.

Lovar att ta dig med på min researchresa till Egypten också. Därifrån har jag fantastiska bilder. Är du nyfiken på Egypten kan du kika in på den här bloggen.

Ha en skön helg!

Här hittar du tidigare faktainlägg.

Kramisar Kim

Föreläsning Skövde oktober 2010

Ljudet av hjulen på min resväska som rullar över golvet innebär början eller avslutningen på en resa. Idag när jag kom hem och drog väskan genom hallen, och kände hur skönt det var att komma hem, väcktes ändå förväntningarna inför nästa resa, som är om en vecka... Det är något visst, både med att resa iväg och att komma hem.

Har precis kommit hem från Skövdeföreläsningarna. På vägen dit hade jag min fantastiska kamera i knäet, lyfte upp den och fotograferade under resan, trots att jag inte ens tittade i kameran. Ändå blir bilderna så fantastiska. På första bilden ser molnen ut som fjädrar spridda över himlen, den bilden tycker jag är mycket vacker, vad tycker du?

Fick ett otroligt fint rum på hotell Majoren i Skövde. Rummet var så fint att jag egentligen inte ville lämna det och åka därifrån. Ett perfekt ställe att sitta och skriva på, med skrivbord framför sängen och ytterligare ett fönster bredvid skrivbordet.
Besökte två klasser i Heneskolan och två klasser i Bilingskolan.

Blev mycket väl mottagen redan första kvällen och åt middag i sällskap med inspiratören Ingrid. Vi hade jättekul och diskuterade böcker.

Nästa dag blev jag hämtad på hotellet av bibliotekarien Lizette och läraren Britt-Marie. Lizette åkte med mig i bilen och Britt-Marie körde före och visade vägen. Allt var så välordnat och jag kunde koppla av och bara vara, samtidigt som jag fick många trevliga pratstunder med Lizette.

Eleverna i båda skolorna var mycket entusiastiska och kom med många frågor, vilket alltid leder mina föreläsningar vidare i nya vindlingar. Eftersom bibliotekarien Lizette var med på samtliga föreläsningar, försökte jag dessutom hela tiden berätta något nytt för henne.

Innan jag åkte hem fick jag träffa Petra från museet i Skövde. Vi talade om utställningen Tutankhamons kläder som öppnar nu på söndag i Skövde. Jag kommer att berätta mer om det i ett annat inlägg.

Så var det dags att åka hem igen. Efter två fantastiskt fina dagar mörknade himlen på när det var dags för avfärd. Eftersom det var sent på dagen bestämde jag mig för att stanna halvvägs och sova över hos min pappa. På så sätt fick jag en liten mini-semester också.
Tyckte mycket om Skövde, vägen dit och därifrån. Kände att jag vill åka tillbaka för att se mer av omgivningarna. Många lärare och elever berättade om hur mycket historia det finns att berätta om trakten. Vem vet, kanske någon av mina kommande böcker kommer att utspela sig här. Då kommer jag att få åka på researchresa till Skövde och tänker bo på samma hotell och samma underbara rum!

Nu ska jag umgås med min familj! Vi hörs imorgon igen. Då ska jag visa dig bilder på Tutankhamons kläder och berätta om när jag var med på invigningen av utställningen i Borås och avslutningen av den i Stockholm för många år sedan.

Kramisar Kim

Giftigt flaskvatten!

På Waltic i Stockholm var jag personlig värd för bland annat Jamaica Kincaid. Det största intryck hon gjorde på mig var att hon vägrade dricka annat än kranvatten. Hon kom från en fattig by och förstod att sätta värde på vatten. Hon sa: "om alla tvingas dricka vatten på flaska, skulle de fattiga törsta ihjäl". Det fick mig att tänka efter.

Själv hade jag börjat dricka flaskvatten sedan många år tillbaka då vårt kranvatten fått in avloppsvatten, något som hade skett under en lång tid. Våra kroppar hade stadigt vant sig vid vattnet och vi blev inte sjuka, men när vi fick gäster blev de alla akut jättesjuka. Bara tanken på att jag hade druckit avloppsvatten som kom från toaletter fick det att vända sig i magen på mig. Ändå hade jag inte mått dåligt...

Mitt intag av flaskvatten minskade efter mötet med Jamaica Kincaid, men det upphörde inte. Det är ju så bekvämt med flaskvatten och du vet att det är rent och hälsosamt, eller hur?...

Sedan något år tillbaka försöker jag dricka kranvatten vart jag än kommer och jag har inte blivit dålig, ännu.

I söndags såg jag ett mycket skrämmande program som fick mig att bli glad över att jag inte längre drack så mycket vatten på flaska. Det var Dokument utifrån, som du kan kika på här om du vill se hela programmet. Jag tycker verkligen du ska titta på programmet. Det gav mig en tankeställare.

Lite siffror:
Nestle säljer flaskvatten för 25 miljarder/år. Vatten som de tar upp gratis i Freiburg, Maine USA och sedan säljer dyrt. Likadant gör Coca Cola och Pepsi.

Bara 1 % av jordens vatten går att dricka.

Mark Twain har sagt: "Whisky smuttar man på och vatten slåss man för". Något som blivit sanning i de kommuner där de stora företagsjättarna nu hämtar vatten gratis och torrlägger sjöar för bygdens invånare.

Världsmarknaden har värdesatt jordens vattnen till 800 miljarder dollar. Vatten som borde vara kostnadsfritt för alla.

Under den stora torkan i USA tog Pepsi upp 1,5 miljarder liter vatten/dag och sålde sedan tillbaka vattnet till befolkningen de stulit vattnet ifrån. De boende i de här trakterna var tvungna att ransonera sitt vattenuttag, medan ett företag utifrån kom med sina tankbilar och tog så mycket vatten de ville...

Vilket fick till följd att sjöarna torrlades, grundvattnet sänktes och fiskbeståndet nästan dog ut.

40 % av flaskvattnet i USA är vanligt kranvatten, trots de stiliga fjälltopparna på flaskorna som ska ge intryck av att vattnet är hämtat från källor uppe i bergen.

Men inte nog med det... Det har även visat sig att vatten som plastflaskorna innehåller är giftigt! Se nedan.

Tillverkarna av plastflaskor gör av med 2700 miljoner liter olja per år, tillräckligt för att driva 100.000 bilar.

På platser där platsflaskorna tillverkas dör folk i cancer på grund av att det ämne som flaskorna tillverkas av är besläktat med bensen som är mycket cancerframkallande. Bensen har hittats i flaskvatten när vattnet har testats.

Det är bara det att flaskvatten testas inte i lika stor utsträckning som vanligt kranvatten.

Bensen i flaskvattnet kan ge upphov till missbildade foster, nedsatt fortplantning hos kvinnor och män och ge cancer.

Bisfenol A (BPA) finns i större behållare, som de vi dricker vatten ur på företagen. Bisfenol A läcker ut i vattnet som finns i behållaren. BPA är en av de giftigaste kemikalier som forskarna känner till.

Inte nog med att petflaskorna läcker ut gift i vattnet vi dricker, flaskorna slängs i vattnet, i havet etc. Det finns gigantiska områden ute i havet där petflaskor snurrar runt, likt små öar av plastflaskor.

Vid en strand i södra USA är stranden täckt av gamla petflaskor. Istället för finkornig sand, ligger där miljontals småbitar av petplast blandat med miljontals petflaskor. En vedervärdig syn. Ingen plats man vill bada på.

Jag månar om miljön och har källsorterat i drygt 30 år. Nu har jag hittat ännu ett sätt att värna om miljön och hälsan.

Jag vet inte vad du tänker efter att ha läst detta inlägg. Men jag tänker försöka undvika att dricka flaskvatten så långt det är möjligt. Här i Sverige har vi världens finaste vatten, det gäller att vara rädd om det.

Glöm inte se filmen, lovar att den verkligen är sevärd och ger även dig en tankeställare. Här hittar du filmen i sin helhet.

Kramisar Kim

Här hittar du tidigare faktainlägg.

Tänk om jag inte hinner...

Orden tumlar runt inom mig, nya idéer dyker upp. Flitigt antecknar jag, skriver första kapitlet eller sista kapitlet till någon ny bok och då dyker ännu en ny idé upp.

Glädjerusig antecknar jag, skriver, låter fingrarna löpa som maratonlöpare över tangenterna, timma efter timma. Pustar ut när orden lämnar mig för en stund.

Då kommer nya ord farande, nya intriger, nya handlingar, nya idéer. Mitt i glädjen över att jag har fått fantasins gåva skräms jag över alla ord som ryms inom mig. Tänk om jag inte hinner skriva allt det jag har i mitt huvud innan det är för sent?

Den där dagboken jag sa till mig själv att börja skriva... vart tog den vägen, eller rättare sagt: var tog tiden vägen som jag hade avsatt till att skriva på min dagbok? Jo, till nya idéer, nya ord, nya böcker.

Men vad gör det då om jag inte hinner, säger den där lilla rösten inom mig, vilket alltid får mig att titta mot bokhyllan där mina producerade böcker står på rad. Jag vill ju ha ännu en bok där, snart, NU! Så jag sätter mig och skriver, en ständig kamp mot tiden för att hinna få ur mig så många av de där viktiga orden, de historiska händelser jag måste berätta om, personer jag inte vill ska falla i glömska.

Tänk om jag inte hinner...

Kramisar Kim

Tonåringarna tar makten över internet

Läste en mycket intressant och tänkvärd artikel på Expressen. Den handlar om tonåringar som har växt upp med internet och mobiltelefoni. Hur enkelt de hanterar dessa media och hur rika de kan göra sig på en enkel idé.

När jag var barn kom tv:n till vår stad. Vi stod i en klunga utanför tv-handlarens skyltfönster och såg på film. Det fanns bara en enda kanal, SVT, och om minnet inte sviker mig helt sändes det bara en enda film på fredagar till en början. Då var det verkligen "fredagsmys". Sedan kom Hylands hörna på lördagskvällarna.

Att lära sig internet och alla dess funktioner är en stor utmaning för mig, precis som jag aldrig lär mig hur mycket jag egentligen kan använda min avancerade mobiltelefon. Den är bra till allt utan att ringa ett telefonsamtal känns det som.

Nu till dagens tonåringar som är födda med internet.

Vet du att den som fick titeln världens mest inflytelserika person 2009 i tidningen Times var Moot, var riktiga namn är Christopher Poole. Han grundade nätforumet 4chan.org. Sedan starten har 4chan vuxit till en maktfaktor på nätet och har cirka 8,2 miljoner UNIKA besökare i månaden. (Jag som tycker det är fantastiskt att över 31.000 har läst mina blogginlägg sedan i januari...) 4chan är ett av världens största forum där det varje dag dyker upp cirka 800.000 nya meddelanden.

Christopher Poole "Moot" var endast 15 år när han startade sajten. Nu är han 22 år.

Videochatt-tjänsten Chatroulette startade hösten 2009 och hade från början 500 användare, fick 35.000 i februari 2010 och en månad senare 1,5 miljon. Den som startat den här tjänsten heter Andrey Ternovskiy och är 17 år. Han byggde upp sajten på 3 dagar hemma i sitt pojkrum i Moskva. Sedan han var 11 år har Andrey Ternovskiy programmerat och kodat, internet har lärt honom mycket. Nu får han mängder av anbud.

Donny Ouyang startade spelsajten battleforums.com när han var 12 år. Nu har han en årslön på 600.000 kronor...

Juliette Brindak startade sajten missoandfriends.com när hon var tio år. Nu är Juliette 20 år och hennes sajt har värderats till 105 miljoner kronor...

När Catherine Cook var 15 år startade hon en nätbaserad skolkatalog: MyYearbook.com. Idag noterar sajten annonsintäkter på över 140 miljoner kronor varje år!...

Ted Valentin startade som 26-åring Tidningsbutiken.se. Tre år senare sålde han sajten för 10 miljoner kronor!...

Även om jag oftast tycker att det är bra att ha fått uppleva ett liv utan internet, mobiltelefoner etc, så måste jag ändå medge att det hade varit kul att vara en av alla de som startade en helt ny framgångsrik sajt som alla älskar. Men som det nu är får jag fortsätta ägna mig åt orden och att skriva nya böcker. Än så länge har jag bara nosat lite på internet och har mycket kvar att lära.

Men du som läser det här, som är ung och kan mycket om internet, nu vet du att alla har chansen att lyckas. Det gäller bara att våga ta steget! Lycka till!

Kramisar Kim

Här kan du läsa hela artikeln i Expressen.