Mina Bloggsidor

lördag 17 december 2011

Boktips: Rapsbaggar av Karin Brunk Holmqvist

Så tokigt det kan bli ibland... När de båda bröderna Henning och Albert pratar om något helt annat än vad journalisten som intervjuar dem pratar om, ja det är då allting sätter igång. Aldrig mer blir livet sig likt för de båda bröderna.

Bröderna Henning och Albert lever ett stilla liv utanför Onslunda på Österlen. Vardagen består av cykelturer till handelsboden och på avstånd håller de ett öga på sitt gamla föräldrahem. Men förändringar stundar. Barndomshemmet blir behandlingshem för missbrukande kvinnor och rykten går om märkliga rundlar i rapsåkern bakom brödernas uthus. Ett litet missförstånd i TV-kameran och Hennings och Alberts lugna liv är ett minne blott.
I Rapsbaggarna visar Karin Brunk Holmqvist återigen prov på sin sällsamma förmåga att med fantasi och mycket humor skildra människor när stad möter landsbygd och gammalt möter nytt. I Rapsbaggarna är hon i högform: sprudlande, träffsäker och som alltid med en öm glimt i ögat.


Som vanligt en fantastiskt skildring av Karin Brunk Holmqvist, både när det gäller miljö och persongestaltning. En bok du kommer att tycka mycket om!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

fredag 16 december 2011

Boktips: Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman

Oj, vilken bok! Suveränt bra. Oväntade vändningar och som vanligt ett spännande språk. Kerstin Ekman låter läsaren kika in bakom Svenska Akademins dörrar och ger en annorlunda bild av författarskap och skrivandet. Ibland kändes det som om det var Kerstin Ekmans eget liv som beskrivs. LÄS BOKEN!

Två kvinnoöden, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap
När den välkända författaren Lillemor Troj en dag finner sig läsa manuset till en roman om sitt eget liv börjar marken gunga under henne. Den är skriven av en kvinna hon känner väl och som vill bli erkänd som författare. De har aldrig blivit vänner men i årtionden varit djupt beroende av varandra.
När man slår igenom litterärt är man en cirkushund som hoppar genom en ring med pappskiva. Hepp! Det vet Lillemor för det är hon som har hoppat. Men hon har hela tiden vetat att en författare är ett dubbelhövdat monster. Nu hotar den andra kvinnan att förgöra den intagande och kloka persona som läsarna tror är Lillemor Troj.
Kerstin Ekmans nya roman är en uppsluppen lek med autofiktionens form och en vass skildring av det litterära livet. Men först och främst är den en berättelse om två mycket olika kvinnor, från femtiotalet och fram till idag, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap.
Lillemor sitter med manuskriptet tryckt mot kroppen och håller händerna över det som om hon skyddade ett foster. Men det är ett huggormsbo hon har vilande mot magen. Paniken stiger inom henne och en lång stund ägnar hon sig åt en plan att ge sig ut i världen och försvinna från landets litterära scen. Att leva långt borta och obemärkt borde vara möjligt med de tillgångar hon har. Hon vill ju kvadda mig tänker hon. Mitt anseende och min berömmelse. Mina läsare som älskar mig. Mig! Faktiskt.


Ja, det här var en annorlunda och spännande läsupplevelse. Eller jag kanske skulle skriva lyssnarupplevelse eftersom Katarina Ewerlöf som vanligt förhöjde boken med sin uppläsning!

Här kan du läsa om mitt möte med Kerstin Ekman.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

torsdag 15 december 2011

"Detta är nog den bästa bok som Kim M. Kimselius har skrivit." Recension av På flykt från andra världskrigets fasa

 Hej! Idag blir det en recension av många ungdomars favoritförfattare, Kim M. Kimselius. Boken heter På flykt från andra världskrigets fasa. En perfekt julklapp till den som vill lära sig mera om andra världskriget. En bok med spänning från första till sista sidan.


"Detta är nog den bästa bok som Kim M. Kimselius har skrivit. Jag satt på helspänn hela tiden, för det var dramatik från första till sista sidan. Även om det är en fiktiv berättelse, så är mycket hämtat från verkligheten och andra världskriget. Det är svårt att ta till sig hur fruktansvärt illa judarna och vissa andra människor blev behandlade. Och det gör att berättelsen blir ännu förfärligare att ta del av. Det går inte att sätta ord på hur fruktansvärt det måste ha varit att leva under den här tiden. Som alltid gestaltar Kim M. Kimselius händelserna perfekt. Boken är också välskriven, precis som alla hennes andra böcker. Och den intressanta faktadelen i slutet av boken finns där som den bör. Där lär man sig mycket intressant och viktiga saker som namn, år och en ordlista. Full pott som alltid."

Betyg 5/5 Kristina Simar 2011-12-14 (129) www.kristinasimarlektor.se

Ovanstående recension har Kristina Simars Bokblogg skrivit. Här kan du läsa hela inlägget.

Kan du förstå hur glad jag blir när mina båda böcker om andra världskriget får den ena fina recensionen efter den andra. Speciellt när På flykt från andra världskrigets fasa får så fina ord, eftersom det är min favoritbok av mina nya böcker.

Blev du nyfiken på boken? Här kan du köpa mina böcker. Om du läser någon av mina böcker får du gärna höra av dig och berätta vad du tycker om den. Du kan skriva en kommentar här på bloggen eller på den här länken.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

onsdag 14 december 2011

Utan mina vänner... och Sociala Medier

Utan mina vänner hade jag aldrig varit där jag är idag. De har stöttat mig, kommit med goda råd och puffat mig i rätt riktning, även om jag just då kanske inte har förstått det.

Som det här med Sociala medier. Åh vad jag kämpade emot. Jag var envis som en åsna och ville verkligen inte finnas ute på nätet. Mycket på grund av att jag faktiskt inte är så där värst social, ja det är sant. Bara namnet SOCIALA medier skrämde mig. Men de fick mig att gå med på Facebook, två ivrigt tjatande vänner, Kristina och Tina. En av dem sa "Men Kim det finns en fanklubb på Facebook om dig, du måste gå med för att se vad de skriver om dig!"

Den andra sa: "Twitter är perfekt för dig, en liten miniblogg där du kan skriva vad du tänker och känner!" 140 tecken är för kort för mig, svarade jag och slog ifrån mig hennes ord. Fortfarande tycker jag att 140 tecken på Twitter är för kort, men jag finns både där och på Facebook. Och jag tycker det är roligt! På Facebook har jag idag 2.597 vänner. Jättekul. På Twitter har jag 391 som följer mig, vilket inte är jättemycket men betydligt fler än de två som följde mig från början.

Bloggen startade jag efter att ha gått kurs i Sociala Medier och läraren Joakim Jardenberg sagt "kan min mamma kan ni" om att starta en blogg. Samma kväll startade jag min blogg. Igår låg min blogg på 8:e plats av  26.894 bokbloggar, hittills har 107.758 läst vad jag skrivit och månadens besökare på min blogg är 9.436 personer. Bloggvärdet är 109.549 kronor. WOW!

(Nu finns jag på många fler sociala medier, LinkedIn, Google+ och några till.)

Till mina vänner räknar jag även alla de som följer mig på Twitter, Facebook och här på min blogg. Tack alla för era uppmuntrande kommentarer och snälla ord om mitt skrivande, mina böcker, mitt bloggande och framförallt, tack för att ni tar er tid att skriva till mig!

Många skriver att jag är en inspiration, de orden värmer. Men du ska också veta att det är du och dina kommentarer som inspirerar mig att skriva här på bloggen, att anstränga mig att hitta något vettigt att skriva varje dag, att dela med mig av mina kunskaper, av mina resor, av mina ord.

Tack alla kära vänner för att ni finns, inspirerar, stöttar och tror på mig. Utan alla mina vänner skulle livet vara betydligt mindre innehållsrikt.

Många kramisar från Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

tisdag 13 december 2011

Att publicera på egen hand...

Att publicera på egen hand, magi eller misstag?
"Jag är väldigt kluven när det kommer till självpublicerande författare. Jag har sett flera utmärkta exempel, och så har jag sett otaliga katastrofer där allt jag undrat är: Dear God why? (Ja, du medelålders man som skriver deckare i närmiljö om en cynisk polis som bor på en ö och spelar trumpet, jag menar dig).
Och ändå kan jag inte låta bli att fascineras av det, för det kräver så otroligt mycket arbete och jävlar anamma att skriva, redigera, trycka och sälja in sin egen bok. Så när Publishers Weekly hade en artikel om Brittany Geragotelis, kvinnan bakom självpublicerade Life’s A Witch, måste jag läsa. Och fascineras."

Ovanstående text har jag hämtat från Unga Böcker. Missa inte att läsa hela inlägget, som är mycket intressant. Kika in här!

Som egenutgivare kan jag hålla med om allt som skrivs i det här inlägget, det krävs otroligt mycket arbete och jävlar anamma för att skriva, redigera, trycka och inte minst: sälja in sin egen bok. Det kan vara både outhärdligt jobbigt och helt fantastiskt! Just nu säljer mina böcker något helt otroligt, vilket gör att min man har fullt upp med att packa och skicka böcker. Något som jag tycker är otroligt roligt,  men väldigt slitsamt för honom.

Medan han sliter med arbetet på hemmaplan reser jag runt och signerar och har jättekul när jag träffar läsarna. Varje dag är det lika spännande att få rapport från hemmaplan hur många beställningar som har ramlat in den dagen. Förra veckan skickade Jan mellan 800-900 böcker, på en vecka! Gissa om jag är glad.

Missa nu inte att läsa inlägget på Unga Böcker!

Ha det så bra!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

måndag 12 december 2011

Massor av tomtar vid signeringarna i Landskrona och Jägersro

Även om snön inte ligger tjock och gör vägarna hala, finns ändå julstämningen hos mig. Jag njuter av att köra omkring på torra, snöfria vägar, av att solen skiner på mig genom bilrutan, att det inte är slaskigt och halt när jag ska gå in i butikerna för att signera. Ja, jag njuter verkligen av de här julsigneringarna.

Det känns inte heller så stressigt i butikerna, människorna verkar ta det mer med ro och tar sig tid att prata, vilket har gjort att jag har haft många, mycket trevliga samtal under helgens signeringar. Oftast väcker omslagen på mina böcker minnen hos folk, resor de har gjort, saker de har upplevt, ja helt enkelt något de vill dela med sig av och det är jättekul att lyssna. För det mesta går de också hem med den bok som har väckt minnet, och ofta köper de någon, eller några, fler böcker.

Dessutom kommer fansen på besök, bara för att säga hej. De har redan köpt böckerna för flera månader sedan, direkt när böckerna kom ut i bokhandeln. I Landskrona fick jag besök av Christina, ni vet hon som gav mig den fantastiska tavlan. Den här gången hade hon en julklapp till mig. Jag sa att jag inte tänkte öppna den förrän julafton, men igår kom jag på att jag gärna ville fotografera den och visa den för dig, därför öppnade jag julklappen redan igår. Förlåt Christina!

Förutom att innehålla supergoda pepparkakor, fanns också de här små figurerna i paketet:
Det är Theo och Ramona på besök hos jultomten. Ser du grisen som har huvudet i Ramonas knä? Christina vet att jag samlar på grisar och har förmodligen lagt in den istället för en liten berner sennenhund. För många år sedan fick jag en tomtemor som sitter och läser alla mina böcker, även den gången från Christina. Hon är mycket skicklig, eller vad tycker du?

På Jägersro köpcentrum var det också fullt med tomtar. Här sitter tomten själv och tar emot barnens önskningar, samtidigt som de blir fotograferade. Det var inte alla barn som satt så här snällt i tomtens knä, en del var skräckslagna och skrek förtvivlat när föräldrarna satte dem i den främmande mannens knä. Vem har inte varit rädd för tomten som liten? När jag var i Rovaniemi i Finland besökte jag Jultomten och hans tomteverkstad. Den gången var det jag som fick sitta i tomtens knä! Jag lovar, jag grät inte!

Även tomtemor var på plats och gick omkring med ett leende på läpparna hela dagen. Dessutom fanns där många små tomtenissar som hjälpte tomten och tomtemor.

Vet inte vad Scooby Doo hade där att göra, men han var i alla fall med tomtefamiljen och kramade barnen. Kanske han lugnade ner dem som hade blivit skrämda av tomten? Ja, i alla fall skedde allt detta precis utanför Bokia där jag stod och signerade.

Efter ett tag fick jag sällskap av en annan författare Mikael Bergstrand.
Det var mitt första möte med Mikael och jag blev mycket glad eftersom jag tycker jättemycket om hans bok Dehlis vackraste händer som jag har berättat om här på min blogg.

Det var full fart i butiken hela tiden, men här har jag lyckats fånga personalen utan några kunder vid disken, något som var sällsynt. Boken med Zlatan står alltid strategiskt uppställd i samtliga butiker jag besöker just nu. I en del butiker finns bara ett fåtal ex kvar, i andra finns det många böcker. För fotbollsfantaster är säkert den här boken ett måste, men jag köpte istället Stephen Kings senaste bok, för att införliva i min samling med hans böcker. Tror inte jag har missat en enda Stephen Kingbok.

Ja, det har varit ännu en jätterolig signeringshelg, med många trevliga möten och mysiga samtal. Det som jag tycker är så roligt är att jag hittar så många nya läsare, många som dras till böckernas omslag, fascineras, lyssnar och köper inte bara en utan ofta flera böcker samtidigt. "För de måste ju vara bra med de omslagen", säger en del. Givetvis är det de nya böckerna På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa som säljer mest. Kanske beroende på att jag har min fina rollup med omslaget på en av böckerna stående utanför butiken, eller i närheten av mitt signeringsbord. Omslagen betyder väldigt mycket!

Idag, måndag, är jag ledig från signeringarna och ska passa på att jobba med mitt skrivande istället. Tola ligger vid mina fötter, lycklig över att få ha matte hos sig hela dagen idag. Hur hon vet det? Jo, hon har sett att jag inte gjort någon makeup, inte tagit på mig mina signeringskläder och att jag faktiskt har hunnit dricka upp min kopp te för en gångs skull!

Ser fram emot nästa signering. Här ser du de resterande signeringsdagarna, inte många kvar nu:

14 december 12.00-16.00 signerar jag mina böcker hos Akademibokhandeln Gleerups i Lund
15 december 15.00-17.00 signerar jag mina böcker hos Billingska Bokhandeln i Höör
16 december 12.00-15.00 signerar jag mina böcker hos Akademibokhandeln Nova Lund
17 december 11.00-15.00 signerar jag mina böcker hos Bokia i Burlöv Center Arlöv/Malmö
18 december 12.00-15.00 signerar jag mina böcker hos Bokia i Center Syd Löddeköpinge
21 december 12.00-16.00 signerar jag mina böcker hos Bokia i Karlskrona

Vi ses!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

söndag 11 december 2011

Från idé till färdigt omslag, Mayafolkets Hemlighet

Långt innan boken är färdigskriven är omslaget klart. Det gäller att veta vad boken ska handla om, annars blir det svårt att få ihop omslaget till berättelsen. Den här gången fick Mats Minnhagen läsa ett kapitel ur boken för att rätt illustrera mannen som du ser här på den färdiga framsidan:

Så här kommer det färdiga omslaget att se ut. Med skarpa drag och färger. Mats har verkligen lyckats fånga mannens drag och även mystiken som omger boken. Eller vad tycker du?

Har du följt med hela vägen med omslaget? Här kan du se hur bilden vuxit fram:

Här visade jag dig den första färgskissen.

Som du fick kika på tillsammans med den andra färgskissen.

Därefter fick du se den här färgskissen, där Mats lagt in en markeringstext för titeln.

Sedan följde Linjeskissen med lite skarpare linjer för att bilden tydligare skulle framträda.

Till slut fick du se det färdiga omslaget utan titeln. Det är alltid ovanstående bild som jag använder mig av när jag gör stora vepor och tavlor av omslaget. Tycker att titeln stör helhetsintrycket på omslaget. Tanken är ju att det är själva bilden som ska dra till sig blickarna, därefter kan de läsa texten. Finns det ingen text kommer folk fram, frågar om bilden och är intresserade.

Visst är det fantastiskt att få följa med på hela resan av hur omslaget har byggts upp. Tänk då på att Mats bara hade en enkel streckskiss att gå efter, förresten... i det här fallet tror jag att han bara fick text och ingen teckning alls. Visst är han duktig?

Vill du läsa alla inlägg till ovanstående bilder kan du göra det här.

Vill du följa arbetet även med texten kan du göra det på www.theoochramona.se

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se