Boktips: Öster om Heden av Viveca Lärn

Tycker du om böckerna om Saltön av Viveca Lärn ska du absolut läsa Öster om Heden! Det här är en dråplig historia om några vilse själar som bor runt Heden i Göteborg. En plats som jag är väl bekant med som göteborgska: till Heden åkte man på lördagskvällarna för att köpa korv innan man körde hem efter en utekväll. Precis som personerna i boken också gör.

Kanske är det för att jag är göteborgska som jag älskar boken, jag känner igen gatorna de går på, platserna de talar om. Men... De ger sig av på en spännande resa till en plats där jag aldrig har varit, där de upplever både spännande och lite mystiska saker.

Ny romanserie av Viveca Lärn:
Tre år har gått sedan punkten sattes för den sista boken om Saltön och dess stundtals galna och ständigt kärlekstörstande invånare. Saknaden har varit stor, men nu fyller Viveca Lärn själv hålet i trogna läsares hjärtan med den första delen i en ny romanserie.
Vi lämnar Bohuslän och förflyttar vi oss via Göteborg ända till Afrikas solbrynta savanner. Häng med hyresgästerna i Öster om Heden på safari!
När folk i kvarteret plötsligt vinner på Postkodlotteriet kommer det kurviga yrvädret Samantha på att ett ypperligt sätt att lära känna sina grannar är att resa tillsammans. Fast egentligen är det mest den sammetsögde författaren Martin hon vill komma in på livet. Fotvårdsspecialisten Samantha, en bekant figur från Viveca Lärns roman Den blå vänthallen, är numera 39 år och gift, men distingerade Roger har drabbats av stroke och är inte lika spännande längre. Tyvärr hindrar det varken honom, eller Martins paranta mamma Karin, eller den smygpimplande lärarinnan Margareta och hennes frisksportande make Axel, eller tobakshandlarbröderna Åke och Holger, från att haka på resan till Kenya.
Ja, det blir till slut en brokig skara människor som åker på lyxsafari, var och en med egna syften och mål med resan.
När de åtta göteborgarna omtumlade återvänder till Öster om Heden är ingenting sig likt och ingenting blev riktigt som de hade tänkt sig. Fast ganska bra ändå.
Med omisskännlig värme och humor har Viveca Lärn skrivit en samtidsroman i samma anda som de sex makalöst framgångsrika berättelserna om Saltön.

Om Saltöböckerna:
"Det sammanfattande ordet för Saltöserien som helhet måste nog ändå bli glädje. Läsglädje."

En bok med Saltöanda, en bok att älska och skratta till. Rekommenderar dig verkligen att läsa/lyssna på denna bok!

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

Vad ska man göra om man ständigt blir refuserad?

Det är sannerligen inte lätt att få sin bok utgiven nuförtiden. Kanske beror det på att det är så många fler människor som skriver och drömmer om att bli författare. Eller så är det på grund av att förlagen har dragit ned på utgivningen för att folk inte läser lika mycket längre. Ja, vilken anledningen än är, så ÄR det svårt att få sin bok antagen.

Läs här vad Hanna Lans upplevt. Artikeln är hämtad från Debutantbloggen.

Vad ska man göra om man blir refuserad gång på gång på gång? Kastar man sitt manus i papperskorgen och börjar om? Eller tror man så mycket på sin idé att man väljer att ge ut den på egen hand? Det finns ett helt gäng som gjort just det, gett ut sina böcker själv. Nu har man startat en förening, Egenutgivarna.

Hanna Lans skickade iväg sitt manus till sju olika förlag. Några refuseringsbrev droppade in efter ett tag men Hanna kände att hon inte hade tid att vänta. Hennes historia var för viktig för att ligga i byrålådan och hon bestämde sig för att ge ut boken på egen hand. Hennes bok Som någon annan bäddar handlar om vårdnadstvist över nationsgränser och om olika kulturkrockar.

– Jag kände att min bok behövde läsas av en viss krets föräldrar, framförallt de som bor utomlands, så jag vill ge ut den så snabbt som möjligt för att den skulle vara sökbar, säger Hanna.

Hon gjorde själv allting från att skriva till att redigera boken i Indesign. Boken har blivit väl bemött och hon har sålt bra utan marknadsföring.

– Jag är kass på marknadsföring. Det tar mycket tid och det känns jobbigt att slå sig för bröstet varje gång man nämner sin egen bok.

Hanna har nyligen varit med och grundat föreningen Egenutgivarna. En förening där egenutgivare genom forum och möten kan ta hjälp av varandra när det gäller upphandling av tryck, hjälp med layout eller korrläsning. I dagsläget har man 25 medlemmar och just nu planerar man för en stor monter på Bokmässan i höst där föreningens medlemmar har möjlighet att få vara med och ställa ut böcker. Man håller också på med en gemensam katalog för egenutgivna böcker att sälja in till bokkedjorna. Som egenutgivare kan det vara svårt att få sin bok insåld till de stora kedjorna själv.

Andra saker som föreningen planerar är att försöka få till avtal med distributörer och leverantörer som till exempel Förlagssystem eller BTJ. Att gå ihop tillsammans har visat att många betalt dyra kostnader för tryck när det funnits alternativ eller att olika egenutgivare har olika avtal med distributörer.

– Framförallt så kan vi delge varandra våra erfarenheter så att ingen annan behöver hamna i samma fälla, alternativt uppfinna hjulet på nytt. Hittills har jag haft stor nytta av föreningen och är så glad att så många vill vara med, menar Hanna.

Trots att det är mycket arbete med att ge ut en bok själv är Hanna Lans är glad att hon bestämde sig för att ge ut på egen hand. Det förlag som tog längst tid på sig att svara gjorde det nämligen efter ett och ett halvt år. Nu har hennes bok varit på marknaden lika länge.

– Jag har redan fått flera utlandsmammor som hört av sig som blivit hjälpta, så jag känner att jag verkligen tog rätt beslut med att ge ut själv, säger hon.

Ja, det var en röst bland alla som vill få sin bok utgiven. Har du något liknande att berätta?

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Ibland blir jag så frustrerad!

Åh, vad jag känner mig frustrerad när jag skriver det här inlägget. Huvudet är fullt av ord, nya böcker formas och dessutom frågar läsarna efter nya Theo och Ramona-böcker, om nya Kimberliebok och jag vill skriva nya böcker i båda serierna.

Dessutom vill jag skriva färdigt den fantasyserie jag håller på med, skriva färdigt alla de 36 påbörjade böckerna, läsa igenom de 16 helt färdiga böcker som ligger i mina "byrålådor" och väntar på publicering.

När jag skriver det här inlägget har jag varit iväg och föreläst i tre hela dagar. Tre intensiva dagar fyllda med föreläsningar och inspirerande elever som har gett mig idéer till NYA böcker. Jag som inte ens har tid att skriva på de jag redan har påbörjat.

Många frågar mig om skrivkramp, och hur jag gör när jag får det. Men jag får aldrig skrivkramp, bara frustration för att jag aldrig hinner skriva de berättelser som dyker upp inom mig.

Det är knappt jag hinner avsluta en bok innan jag börjar på en ny. Oftast är den nya boken redan påbörjad långt innan det är dags att ta itu med den på allvar.

Jag vet att jag borde vara tacksam för alla de ord som ryms inom mig, all uppmuntran jag får, alla fina ord, all inspiration, men just nu känner jag bara frustration för att jag inte hinner med att skriva alla mina böcker!

När du läser detta är jag i Singapore och föreläser. Kanske har jag tagit mig tid att skriva på planet, eller så har jag passat på att sova för att vara pigg när jag kommer fram. Men hur det nu än är, utan min skrivbok reser jag inte, för det kommer alltid någon ledig stund då jag kan fly bort i fantasin och skriva på någon av alla de böcker som hela tiden surrar runt i mitt huvud.

Tänk att mitt huvud kan rymma så många berättelser, och frustration!

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

Idag fyller jag år!

För femtioåtta år sedan föddes jag, en vacker vårdag i maj. Jag är andra barnet i en syskonskara på fyra, andra flickan och lite av en besvikelse, eftersom mina föräldrar önskade sig en pojke.

Kanske var det därför jag var en pojkflicka när jag var barn. Att jag red på suggorna i grisstallet, byggde trädkojor och lådbilar, älskade naturen och tuffa utmaningar, istället för att fixa frisyrer, prova kläder och prata om de senaste popidolerna.

Den här födelsedagen är alldeles speciell, för den firar jag i Singapore, utan min man, min familj och mina vänner. Jag är i Singapore för att föreläsa för elever och lärare på Svenska skolan. Det ska bli jättekul. När de bokade mig hade jag som enda förutsättning att jag skulle ha fötterna på jorden den 2 maj, min födelsedag. Därför såg de till att jag var i Singapore, för att de skulle kunna fira mig där.

Det ska bli spännande, ännu vet jag inte vad dagen för med sig, men det blir i alla fall helt annorlunda mot vad jag är van vid. Normalt när vi fyller år i vår familj är det alltid födelsedagsbarnet som bestämmer allt som ska hända och ske den dagen, vad som ska ätas och så vidare. Nu vet jag ingenting. Det känns som en stor födelsedagspresent som jag kommer att öppna sakta, bit för bit under dagen. Jag lovar berätta i ett kommande blogginlägg hur min födelsedag blev.

Men nu är det dags att börja fira dagen!

Kramisar från födelsedagsbarnet Kim



Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

Underbara, härliga barn på Röke skola

Under två dagars tid har jag varit i Röke skola och träffat samtliga barn och lärare på skolan. Det var en riktig utmaning att träffa barnen från F-5:e klass, men åh så roligt!

Den första dagen träffade jag F:klassen. Vilka underbara ungar! Vi talade om omslagen till mina böcker, om vad en författare gör och hade mycket trevligt tillsammans. Måste beundra dessa små sexåringar som satt stilla i fyrtio minuter!

De tyckte mycket om bokomslagen och givetvis ville alla läsa min bok Svarta Döden. Det vill alla sexåringar, för de tycker omslaget ser så spännande ut.

Tycker du också att omslaget ser spännande ut?

Därefter träffade jag årskurs 3. Där satt alla elever lika tyst och snällt och lyssnade hela tiden, sedan åt vi lunch ihop och fick jättegod mat, lagad på plats.

Men innan vi gick iväg för att äta hade jag mycket att berätta: om hur jag blev författare, varifrån jag får min inspiration, om mina böcker, vad som fått mig att skriva dem, vart jag har rest på researchresor och mycket mer.

Så här fascinerade satt eleverna när jag talade, visst är det underbart att se?!

Efter lunch var det dags att träffa de mycket fascinerande, underbara 1:a klassarna. De var mycket glada för sina fina autografkort och satt lika tyst och lyssnade i fyrtio minuter som alla de tidigare klasserna hade gjort.

Efter den här gruppen träffade jag även 4-5:orna, men de fick jag inte med på bild den här dagen.

Ny dag på Röke skola och nya elever. Här träffar jag 2:a klassarna. Det var inte så stor grupp, men oj vad imponerad jag blev av deras ordförråd och hur vuxna de var.

Även dessa barn fängslades av de färggranna omslagen. Men i den här klassen tror jag att det var mina två böcker om andra världskriget som fängslade mest: På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa.

Så här tyst och uppmärksamt lyssnande satt de här eleverna hela tiden, förutom när det var dags för dem att prata.

Det är härligt att möta så många entusiastiska elever.

Men det är inte så konstigt om barnen blir så mysiga när de har så trevliga lärare. Här är det Elinor som var min kontaktperson på skolan.

Eleverna fick foldrar med mina böcker och genast började de bläddra och läsa i dem. Ivrigt diskuterade de vilka böcker de skulle läsa och de var rätt upprörda över att de var tvungna att vänta några år med att läsa några av de läskigaste böckerna. Givetvis ville de läsa just de böckerna först!

Sedan var det dags att träffa 3:orna igen och arbeta med skrivprocessen. Här sitter de och läser mina inspirationskort.

Sista lektionen för dagen var en dubbellektion med 4-5:orna. Här började jag med att besvara alla de frågor som eleverna samlat på sig sedan dagen innan. Därefter berättade jag om skrivprocessen och eleverna fick skriva.

Läraren, Johan, frågade om jag hade lust att avsluta dagen med att läsa ett utdrag ur min bok Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland, något jag tyckte var mycket roligt. Johan började med att avsluta det kapitel de just hade läst. Men allra först demonstrerade han vikten av att lyckas skildra miljön med små enkla ord. Först sa han rakt och enkelt något i stil med: Hon såg framåt på vägen. Därefter läste han meningen i min bok, som sa samma sak, men med helt andra ord. När han hade läst meningen sa jag: "Oj, är det jag som har skrivit det där, det var ju jättebra!" För det var precis så jag kände!


Därefter läste jag nästa kapitel, som givetvis slutade väldigt spännande, som alla kapitel i mina böcker gör.


Av F:orna fick jag teckningar. Alla elever hade ritat av mina bokomslag, som de var mycket fascinerade av. Här ser du deras fina teckningar:

När jag såg den här teckningen tänkte jag på hieroglyferna i Faraos förbannelse och mayatecknen i Mayafolkets Hemlighet, men det hade inte barnet tänkt. För det här är tre olika böcker, där varje bild illustrerar ett kapitel och berättar den historia som jag har berättat om varje bok. Överst ser du boken På liv och död i andra världskrigets skugga. Andra boken är Giljotinen och den tredje boken är Tillbaka till Pompeji. Förstora gärna upp bilden och titta, för det här är riktiga mästerverk! 

Som jag skrev i början på blogginlägget tyckte F:orna väldigt mycket om min bok Svarta Döden och det var flera elever som hade gjort det bokomslaget. Visst är det likt det riktiga som du ser högre upp i det här inlägget.

Det här är ett mycket fint bokomslag till boken Tillbaka till Pompeji, där du ser vulkanen i bakgrunden. Men det kan också vara Jag är ingen häxa... Vad tror du? Klicka på länkarna och jämför barnens bilder med böckernas omslag.

Här är ett läskigt omslag till Svarta döden. Mycket fint!

Det här är omslaget till boken Kimberlie - Främlingar. I förgrunden ser du Kimberlie och bakom henne smyger en av främlingarna. Jättefint!

Här är omslaget till Jag är ingen häxa. Väldigt likt och mycket vackert!


Kan du förstå hur roligt jag tycker det är att träffa alla elever. Vilken lycka att få möjlighet att inspirera dem att läsa och skriva. Blir alltid lika glad när jag känner att jag får gensvar från dem. Blir extra glad när jag får sådana här fina teckningar. Hörde att även 1:orna och 2:orna hade ritat teckningar, men de fick jag inte innan jag reste. Kanske visar jag dem för dig en annan gång om lärarna kommer ihåg att skicka dem till mig.


Nu ser jag fram emot nästa föreläsning, som tar mig längre bort än jag någonsin har rest för att föreläsa, ända till Singapore. Där ska jag hämta ny inspiration och dela med mig av min skrivglädje till både lärare och elever. Om den föreläsningsresan får du läsa om i ett annat blogginlägg!


Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

Vad gör en författare?

Vad gör egentligen en författare? Jo, det är en person som skriver. Till exempel romaner, noveller, artiklar, faktaböcker och poesi.  Som författare räknas man när man skriver skönlitteratur. Det finns andra skrivande personer, till exempel journalister och informatörer.

Yrket författare har inte funnits så länge. Det var först på 1700- och 1800-talet som författare började kunna försörja sig på sina böcker. Innan dess fick de flesta författare stöd av andra  personer för att kunna försörja sig. Läs mer här.

Det är inte alltid så lätt att försörja sig som författare, många har ett annat yrke vid sidan om.

Författare gör även andra saker än att skriva böcker.  Som författare får man resa runt och föreläsa om sina böcker, om hur det är att vara författare och så vidare. Författaren får också resa runt till bokhandlare och mässor för att signera sina böcker (skriva sitt namn i böckerna, det kallas autograf).

Vissa författare gör även bilderna som är inne i de bilderböcker som författaren har skrivit texten till. Men för det mesta är det en annan person som gör bilderna, en illustratör/tecknare.

Läs mer om en författares vardag här.
Läs även inlägget "Vad är en författare" här.
Du kan även läsa inlägget "Hur gammal ska man vara för att bli författare". Kan redan nu avslöja att den yngsta författaren var fyra år och den äldsta 96 år när de skrev sina första böcker. Det kan du läsa mer om i inlägget.

Om du letar skrivtips kan du kika här. Och om du vill gå skrivarutbildningar tittar du här!


Ja, nu vet du lite mer om vad en författare gör!

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Gå ned i vikt med hjälp av choklad

Har förstått att mina inlägg om choklad är mycket populära. Själv älskar jag choklad och försöker hitta nya anledningar till att med gott samvete få äta den i alla dess former.

Läste att man kan gå ner i vikt med hjälp av choklad. Det låter perfekt, eller hur?

Hängivna chokladätare väger mindre än personer som sällan unnar sig choklad. Det menar amerikanska forskare efter de studerat 1 000 personer och deras vikt och matvanor.

De som åt choklad 5 gånger per vecka hade ett lägre BMI och vägde mindre än de testdeltagare som sällan eller aldrig åt choklad. Detta trots att chokladätarna åt fler kalorier och mer mättat fett än övriga. Forskarna tror att den kaloririka chokladen i slutändan kan tillföra kroppen mindre mängd energi än vad den innehåller, en effekt av att aktiva ämnen i bland annat kakao kan boosta ämnesomsättningen.

Choklad med hög kakaohalt är naturligt bitter, en smak som verkar aptitdämpande. Är fettet av god kvalitet har det dessutom en förmåga att förlänga mättnadskänslan. Choklad innehåller också koffein, som i studier visat sig kunna öka förbränningen.

Epicatechin är en av många antioxidanter som finns naturligt i kakao. Ett ämne som kan öka förbränningstakten i samma utsträckning som motion, menar amerikanska forskare.
I en studie kunde de notera att de möss som fått äta antioxidanten sprang dubbelt så fort jämfört med möss som bara fått vatten.

Det krävs dock inga stora mängder choklad för att hälsovinsterna ska bli optimala. En frimärkesstor bit är precis lagom för att orken och matsmältningen ska påverkas på bästa sätt, säger forskarna.

De här uppgifterna har jag hämtat ur tidningen MåBra hemsida. Där hittar du mycket spännande läsning, så även i själva tidningen!

Läs fler blogginlägg om choklad:
Choklad ökar din uthållighet.
Choklad en grönsak i förklädnad.
Jag skriver som bäst när jag äter choklad.
Provsmakning av Zebeda choklad.
Möte med chokladmästaren Jan Hedh.
Chokladens historia.

Ja, som du ser tycker jag mycket om choklad och älskar att skriva om det! Ta en bit choklad och njut av livet!

Kramisar Kim



Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.