Idag fyller min andra hälft år!

Det här är mannen i mitt liv, Jan. Idag är det hans födelsedag. Det är ingen jämn födelsedag, ändå firar vi det stort. Varje år som läggs till våra liv i den här åldern är värt att fira.

Förra året miste min man sin bror, alldeles för ung. Det var vid den här tiden på året, ett sorgens år då vi miste tre kära släktingar inom loppet av några månader. Alla i cancer.

Så i år firar vi. Vi firar att vi alla har levt ytterligare ett år, att vi har fått ännu ett år tillsammans. Nu är det 33 år. Vi firar att vi är friska, att våra kära är friska...

Ja, vi har mycket att fira. Här är Jan och jag på Bokmässan i Göteborg hösten 2011.

Här kan du läsa vad Jan betyder för mitt skrivande och mitt författarskap!

Nu ska jag fortsätta fira min älskade man!

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker: http://kim-m-kimselius.blogspot.se/p/har-kan-du-kopa-kims-bocker.html

Markaryd och Strömnäsbruk: nya elever och många trevliga möten

Nu har jag varit ute och rest igen, men inte till någon exotisk plats som förra: Singapore. Däremot har jag färdats i Sveriges underbara natur, där det mesta står i full blom, doftar ljuvligt och får mig att göra små glädjeskutt inombords.

Första skolan jag besökte var Huneskolan i Markaryd där jag träffade tre klasser med mysiga elever och trevliga lärare. Reste iväg tidigt på morgonen och förlitade mig helt på min GPS, vilket förde mig (som vanligt) på helt andra vägar än jag var van vid. Det gjorde också att jag aldrig kom fram till den uppgjorda mötesplatsen där jag skulle träffa bibliotekarien Riitta Moilanen, plötsligt var jag vid Huneskolan istället. Där mötte jag en bil och tanken slog mig att det kanske var Riitta, varför jag kände så vet jag inte.

Jag tog fram min mobil och ringde henne, men innan jag fick något svar kom bilen tillbaka och det var Riitta som satt i den. Hon hade känt igen mig när hon passerade min bil. Så kan det bli! Ovan ser du blomsterprakten i Markaryd och några statyer som fångade mitt intresse när jag var ute på kvällspromenad i Markaryd.

Här är jag i full gång med första klassen som lyssnar uppmärksamt. En av frågorna jag ofta får under mina föreläsningar är om jag inte kan göra film av mina böcker, "för det skulle vara häftigt", säger de. Önskar verkligen att mina böcker blev film. Tänk vilken dramatisk film Tillbaka till Pompeji skulle bli med sitt vulkanutbrott. Känner du någon filmproducent får du gärna tipsa dem om mina böcker!

Det är alltid lättare att tala för högstadieelever eftersom jag inte behöver tänka på om orden är för svåra eller inte.

Däremot är det alltid svårare att få igång högstadieelever att börja ställa frågor, men när de väl har kommit igång sprutar frågorna ur dem. Här står jag vid dörren och delar ut autografer. Förr skrev jag alltid autografer vid varje föreläsningstillfälle, men det tog så mycket tid av själva föreläsningen att jag istället brukar sitta och skriva autograferna i förväg.

Att dela ut autograferna ger mig också möjlighet att säga några ord till var och en, något jag tycker är mycket trevligt.

Nästa lektion började med Fluortanten som kom till eleverna. Givetvis fick även jag en mugg och sköljde runt flour i munnen. Väckte minnen från min skoltid!

I den sista klassen för dagen på Huneskolan hade jag flera fans som kom och pratade med mig efteråt. Här får jag signera en bok. Härligt!

Ett av fansen gick i nionde klass och det var bara åttondeklassarna som fick besök den här gången. Men i slutet av lektionen slank hon in och fick möjlighet att träffa mig. Alltid lika roligt att träffa hängivna läsare!

Ännu ett fans som älskade mina böcker.

Ny dag, nytt ställe, nya elever. Den här gången i Strömsnäsbruk. Morgonen började tidigt på hotellet. Jag hörde hur grannens mobilväckning ringde och ringde och ringde och ringde och ringde. Till slut tänkte jag "han kanske har dött!". Efter evigheter slutade mobilen ringa och tanken slog mig att det kanske inte var för att han hade vaknat utan för att batteriet tagit slut.

Efter ytterligare en halvtimme knackade det på grannens dörr. Jaha, tänkte jag, han har inte vaknat. Knackningarna fortsatte och till slut började jag undra om det inte var på min dörr det knackade. När någon ryckte i dörrhandtaget på min dörr förstod jag att det verkligen var på min dörr de knackade. Nu trodde jag verkligen att något hade hänt grannen.

Endast iförd bh och trosor ville jag inte öppna dörren, utan jag fick upp min morgonrock ur resväskan och öppnade dörren, lite mer propert klädd. Därutanför stod en förvånad man som sa "Ojdå!" och rynkade ögonbrynen. Han kikade över min axel och det var först efteråt som jag förstod att han förmodligen trodde att jag hade delat rum med hans kompis under natten. Det var iallafall vad hans minspel uttryckte.

Jag sa "Du har kommit till fel rum. Förmodligen ska du till rummet bredvid för där har larmat ringt mycket länge utan att någon svarat." Han såg väldigt lättad ut, bad om ursäkt och skyndade till grannens dörr och började banka frenetiskt.

Han bankade ett bra tag på dörren innan det blev tyst. Senare när jag kom ned för att äta frukost satt de båda där och hade precis avslutat måltiden. Jag andades ut, han hade inte dött, bara försovit sig! Ett litet miniäventyr på hotellet.

Den här bilden tycker jag om. Den är tagen precis när jag berättar att jag tycker min bok På flykt från andra världskrigets fasa är den bästa bok jag någonsin har gjort. Jag ser hur pojken lyfter upp boken han haft liggande framför sig på bänken, han ler när han ser på den, sedan tittar han på mig och nickar instämmande. Underbart! Bra fångat av fotografen, tack!

Ibland känns det som världen är väldigt liten. Jag upptäckte att det fanns en besökare i klassrummet och när hon presenterade sig visade det sig vara min bloggvän Chris Mc Guire från Norge som var på besök i Strömsnäsbruk. När hon upptäckte att även jag var där passade hon på att träffa mig. Något jag tyckte var jättekul!

Två dagar rusade iväg och hemresan började i regn men övergick i solsken. Även under hemresan förlitade jag mig på min GPS som tog mig bort från de stora allfarvägarna och in på mindre vägar, ibland inte mer än små skogsstigar kändes det som, men åh vilken fantastisk natur.

Hemkommen i Blekinge blev jag varmt välkomnad av både make, katt och hundar. Jan hade varit orolig för mig för han hade hört på radio hur många trafikolyckor det var och han visste att jag befann mig ute på just de här stora vägarna vid det tillfället. Men se, det gjorde jag inte, tack vare min gps!

Nu har jag inte så många föreläsningsdagar kvar innan det är dags för sommarlov. I år tänker jag verkligen ha sommarlov. De senaste somrarna har jag varit ute och föreläst, signerat och engagerat mig. Men i år tänker jag ta det lugnt. Känns som jag behöver det efter den långvariga influensan (var sjuk i tio veckor) och de intensiva och många föreläsningarna jag har haft efter mitt tillfrisknande.

Ha det så gott!

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

Aftershock

Något av det bästa jag har sett i filmväg är den kinesiska filmen Aftershock. Det är en episk berättelse om en familj som splittras i samband med den stora jordbävningskatastrofen i Tangshan 1976. Jordbävningen mätte 7,8 på richterskalan och krävde 240 000 människoliv.... En sann berättelse.

Amerikanerna har gjort många katastroffilmer om de flesta ämnen, men ingen av deras filmer slår den här filmen. Det är inte lika många effekter, inga folk som står och applåderar (som i amerikanska filmer), det är mycket känslor och trots att det inte är en thriller satt jag som på nålar hela tiden.



Se till att ha en rejäl bunt med näsdukar bredvid dig när du börjar se filmen, för du kommer att behöva dem!

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

"Måste sträckläsas!" Kommentar om Mayafolkets Hemlighet

Nu har mina korrekturläsare/redaktörer fått säga sitt om den 17:e fristående historiska äventyrsboken om Theo och Ramona: Mayafolkets hemlighet.

Känner mig rätt nöjd efter att ha läst deras kommentarer, helt nöjd faktiskt!

"Spännande på ett helt annat plan än tidigare böcker. Måste sträckläsas!" Ingela Svensson.

"Nu har Kim gjort det igen - VAD ÄR DET SOM HÄNDER?" Annelie Nilsson.

"Som alltid bjuder Kim sina läsare på en spännande blandning av myt, fiktion, fantasi och historia presenterat i miljöer som vittnar om hennes noggranna researcharbete och kunskap om de tider och platser där bokens händelse utspelar sig." Kristina Fridensköld.

"Mayafolkets Hemlighet är en bok som fick min fantasi att flöda och gav mig en känsla av att magi är möjligt!" Roxana Kaboli.

Vad handlar boken då om? Här kan du läsa baksidestexten till Mayfolkets Hemlighet:

Orden som kom ur schamanens mun var starka och hördes långt in i djungeln. Aporna och fåglarna, liksom människorna blev tysta, stumma av skräck över styrkan i schamanens ord, när han vräkte ur sig förbannelsen, som i slutändan drabbar Theo och Ramona. De har genom en liten mayafigur färdats genom tiden till mayafolkets stad Palenque i Mexiko på 600-talet, där de genast drabbas av schamanens vrede.

Mayafolkets flera tusen år gamla kalender slutar den 21 december 2012. Det har fått många att tro att jorden kommer att gå under just denna dag. Hade mayafolket någon annan orsak till att låta kalendern upphöra den här dagen, eller är det verkligen jordens undergång?

I Mayafolkets Hemlighet får du ta del av mayafolkets visdom och deras fantastiska kultur. En bok som överraskar från första till sista sidan och håller dig fångad i ett järngrepp.


Hoppas att du nu längtar väldigt mycket efter att få läsa boken. Men du får ge dig till tåls ett par månader till. Boken släpps inte förrän 15 augusti. Du har möjlighet att förhandsbeställa boken här.

Under tiden kan du roa dig med att skriva till mig och berätta vad du tycker om någon av mina böcker som du har läst. Då har du chans att vinna en signerad, valfri bok. Det låter väl inte dumt. Läs mer här.

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

Svenska Skolan i Singapore, nytt boende och god mat

I början av maj var jag i Singapore och föreläste för lärare och elever på svenska skolan. För att vara i form inför föreläsningarna kom jag några dagar innan. Du kan läsa om de dagarna på länkarna längst ner på det här inlägget. Nu har det blivit dags att berätta om föreläsningen för eleverna.

Men först var det dags att byta boende. Den här gången skulle jag bo hos min bloggvän Marina, som bloggar på Marinas Bay. När hon frågade om vi skulle äta lunch vid poolen frågade jag om det var fint där. "Ja rättså", svarade Marina och log. Gissa om den här utsikten vid poolen gav mitt hjärta extra glädjeskutt.

 Maten var också mycket god!

Det här var en utsikt jag hade svårt att se mig mätt på. Vid horisonten växte åskväder fram och en kväll var det ett gigantiskt skådespel med blixtar som lyste upp de mörka molnen om och om igen. En vacker syn var när en blixt smällde av bakom ett av de mörka molnen så att det molnet fick en vacker silverkant. Wow! Skulle ha kunnat stå där hela natten om det inte var för att jag var trött. På natten kom åskvädret över oss och dånade rejält, men jag sov som en stock.

Tyckte först att det var otäckt att gå ut på balkongen med glasräcke. Då var vi ändå bara på femte våningen och nej, jag har inte höjdskräck, men det var liksom tomt framför mig när jag klev ut på balkongen. Vande mig till slut och satt gärna där och tittade ut på omgivningen.

Så här såg utsikten ut på andra sidan våningen, inte heller så dum, eller hur?

Sedan var det dags för det jag hade kommit hit för, föreläsning på Svenska Skolan i Singapore. Skolan hade sina lokaler på Overseas Family School och där fanns barn från i stort sett alla nationaliteter, alla talade de engelska.

Det var sent på dagen och alla borde vara trötta, men ändå kände jag energi och glädje strömma emot mig när jag klev in på skolområdet.

Här hängde ryggsäckarna på prydlig rad utanför klassrummen, men med utskjutande tak över sig, för det kommer alltid en regnskur varje dag.

Korridorerna var fulla av elevernas skolarbete, precis som hemma i Sverige, men här var ämnena annorlunda och även språket.

Vi besökte biblioteket som var inhyst i en smal tarm till rum. De timmar biblioteket hade öppet lyfte bibliotekarien ut lådor med böcker i trappan utanför, annars hade det blivit alltför trångt för eleverna.

Ser du hur jag nästan spricker av stolthet över att hitta mina böcker här. Tycker om den fina dekalen för Svenska Skolan som sitter på framsidan av böckerna.

Här är bibliotekarien som basar över alla böckerna. Till sin hjälp har hon lärare och assistent.

Svenska skolan hade inga egna lokaler utan lånade klassrum av den internationella skolan. Därför förvarades varje klass material i skåp och det var bara att plocka ut och bära till vardera klassrum. Här är det Marina, som jag bor hos, som plockar fram materialet till sin klass. Hennes elever hade valt att skriva författarporträtt om mig, så det kändes lite speciellt. Samtliga klasser hade gjort författarporträtt.

Här är två glada lärare/föräldrar på Svenska Skolan. Tyvärr är jag urdålig på namn, men jag glömmer aldrig ett ansikte och ett leende.

I väntan på att föreläsningslokalen skulle bli klar stod jag och iakttog eleverna som var i full fart, trots att skoldagen nu var slut.

Var imponerad av deras energi, även om en del föredrog att sitta i stentrappan och bara titta.

Vilket även jag gjorde medan jag laddade batterierna inför de stundande två föreläsningarna.

Här har vi åter Marina och en av de andra lärarna (som jag inte minns namnet på...)

Överallt omkring oss var det full fart med elever som spelade någon form av spel, eller bara lekte.

De här eleverna var jättesmå, så jag kan tänka mig att de var förskolan eller förstaklassare.

Sedan var det dags att sätta igång. Stolarna var utplacerade, mikrofonen hade noga kontrollerats av mannen som såg till att allt var som det skulle vara. Eleverna började smyga in under tystnad, nästan andäktfullt, som om de klev in i en kyrka.

Det är lite svårt att visa fotona/omslagen på böckerna när en hand är upptagen, men det gick trots allt bra.

I pausen mellan de två föreläsningarna kom de elever som hade valt att göra författarporträtt om mig. Här ser du dem allihop. Jag blev fotograferad många gånger med deras telefoner och med någon av dem bredvid mig. Något jag tyckte var jättekul.

Snart var det dags för nästa omgång med elever. Skolans 137 elever var uppdelade på två grupper. Tänk dig att gå i förskolan, ha gått i skolan hela dagen och sedan sitta och lyssna på en författare klockan fem på eftermiddagen...

Det var en del föräldrar som redan på förväg bad om ursäkt för att deras barn skulle somna i stolarna. Vilket jag tog som en utmaning att se till så de INTE somnade. Jag lyckades! Men det tog mycket mer energi än vad som hade gått åt vid den tidigare föreläsningen.

Den här bilden tycker jag om, för det ser ut som om jag står och sjunger, men det gör jag inte, jag spelar bara upp en show för att hålla de trötta eleverna vakna. Men jag behövde nog inte ha oroat mig, för de satt klarvakna hela tiden och ställde många bra frågor när det var deras tur att vara aktiva.

Det är en utmaning att tala för elever från förskolan upp till tredje klass, för de är så olika långt komna i mognad och utbildning. Men vad jag förstod av frågorna jag fick hade alla förstått vad jag pratat om. Föreläsningen före denna hade jag haft från fjärde till nionde klass. Mycket lättare.

Inför mitt besök på Svenska Skolan i Singapore hade eleverna beställt mina böcker. Här är en stolt ägare till Kimberlie - Främlingar. Om du längtar efter en ny bok i Kimberlie-serien kan du tacka den här pojken för att det kommer att bli en ny bok nästa år. Minns då hans ord: "Men tänk om glaset spricker, vad gör jag då?" För det var de orden som fick min fantasi att snurra igång och jag fick hela nästa Kimberliebok i huvudet. Nu blev du allt nyfiken, eller hur?

Här är några fler elever, syskonpar, som varit och lyssnat på mig. Som du ser på båda de här bilderna är det stor skillnad i åldern på de elever jag talade för.

Marina och jag fick inte tag i någon taxi, så det fick bli buss tillbaka till Marinas hus, men det var roligt att ha fått göra den upplevelsen också. För att åka buss i Singapore är inte alls som att åka buss i Sverige. Här är alla säten reserverade för de äldre eller gravida.
Marina och Lars tog med mig på en Food-court med underbart god mat. Här är det fisk i bananblad. Kom på alldeles för sent att jag skulle fotografera maten, så det är inte mycket mat kvar på bilderna...

Det här var spännande grillspett, med kyckling, lamm och nötkött. Det här var Marinas och Lars stamställe och de verkade mycket välkända här. En av männen som serverade kommenterade att de hade beställt väldigt mycket mat den här kvällen. Det hade de gjort för min skull, för att jag skulle få smaka på så många rätter som möjligt, och det gjorde jag!

Jag tyckte om allt jag smakade på, men det här var nog min favorit, en slags pannkaka/omelett.

Den här var inte heller så dum. Du får ursäkta, men jag kommer inte på namnet på maträtterna. Däremot minns jag hur det såg ut runtomkring där vi satt, hur det luktade av kryddor, hur varmt och skönt det var trots den sena kvällen, människornas glädje, de olika åldrarna, från småbarn till äldre... Hur gamla män gick omkring och sålde servetter för att kunna försörja sig. Marina, som har ett stort varmt hjärta, köpte servetter av männen, trots att vi redan hade. Det är sådant jag minns när jag ser de här fotografierna.

Här ser du Lars och Marina som var vänliga att ta emot mig i sitt hem. Vi hade mycket roligt att prata om. Du ser också hur stort det här matstället är. Precis som i mitt tidigare inlägg där jag var och åt på en food-court, ligger det matställen runt alla borden. Här fick man matsedlar till borden och kunde beställa från flera av restaurangerna samtidigt.

Inte mycket kvar av den här maten när jag tog fram kameran, så jag antar att den här rätten var allas favorit.

Jag älskade att sitta där i värmen och stoppa i mig mat, långsamt och kunna välja lite här och där. Toaletterna på det här stället var en glad överraskning. När jag var på toaletten i Köpenhamn inför avresan till Singapore var det bara en enda toalett av fem som var såpass fräsch att jag ville gå in där. Här var det jätterena fina toaletter och glada människor som nickade och log.

Nu börjar en ny dag och givetvis börjar jag den i den långa 50-metersbassängen. Den lägre byggnaden till höger är ett gym. Där står människor på löpband och promenerar medan de tittar ut på poolen eller på sin tv-apparat som varje löpband har framför sig. Som du ser är jag nästan ensam i poolen, en njutning i sig. Dessutom var vattnet underbart varmt. Jag älskar att simma och jag älskar verkligen Singapore!

Här kan du läsa mina andra inlägg om Singapore:
Föreläsningen i Singapore bokad.
Singapore, min födelsedag, shopping, massage och strålande utsikt. 
Singapore Sentosa Raffles hotell och Singapore Sling.
Singapore Svenska skolan och nytt boende.
Singapore Sidendistriktet och Orchard Rd.
Singapore, fantastisk utsikt över staden från hotel Marina Bay.
Singapore, Botaniska trädgården, del 1.
Singapore, Botaniska trädgården, del 2.
Singapore. Vandring genom staden, del 1.
Singapore. Vandring genom staden, del 2, Husen.
Singapore. Vandring genom staden, del 3, Kyrkogården.
Här kan du läsa om alla mina andra researchresor runt om i världen: Mexiko, Kina och många fler spännande resmål.
Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.