Boktips: Bekännelsen av John Grisham

För många år sedan slukade jag allt som John Grisham skrev, sedan tröttnade jag på domstolsförhandlingar och glömde bort författaren. För ett tag sedan ville jag återknyta bekantskapen genom hans bok Bekännelsen och köpte den som Mp-3 bok.

Boken börjar med att en person bekänner att han har mördat en flicka, som en ung pojke har blivit dömd till döden för. Okej, tänkte jag. Hur ska man få ihop en lång roman av det här. Bekännelsen är gjord, nu släpps den oskyldigt dömda och därefter är boken slut. Men se, så lätt var det inte!

Det här är en riktigt gripande, spännande och även sorglig bok. Ibland tänkte jag "Men varför gör du så där", när författaren gjorde en oväntad vändning i berättelsen. Självklart för att fånga mig ännu mer, få mig att lyssna ännu ett tag.

En otroligt spännande bok som var mycket svår att lägga ifrån sig, trots att mördaren avslöjades direkt i början! Läs den!

Beskrivning av boken:
"Briljant och superb." The Washington Post

För varje oskyldig som skickas till fängelse så finns det en skyldig som klarar sig undan. 1998 våldtog och ströp Travis Boyette en omtyckt cheerleader i östra Texas. Han grävde ner hennes kropp så att den aldrig skulle hittas, sedan följde han fascinerat hur polisen och åklagaren häktade och dömde Donté Drumm, en ung fotbollsstjärna, till döden. Nu, nio år senare, har Travis frisläppts i Kansas för ett annat brott - och Donté har fyra dagar kvar till sin avrättning. Travis lider av en dödlig hjärntumör och för första gången i sitt liv bestämmer han sig för att göra något etiskt rätt, nämligen syndabekänna. Men hur kan en skyldig man övertyga advokater, domare och politiker att de är på väg att avrätta en oskyldig man?

"Mästaren i genren." USA Today "... en av de böcker som står författaren själv närmast, även om han aldrig glömmer bort sitt huvudsyfte - att underhålla. Den uppgiften har han tagit på största allvar sen han skrev sin första bok." The Independent "Briljant" Washington Post

Om du inte hittar boken hos din lokala bokhandlare finns den att köpa bland annat på Adlibris och Bokus.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här 

Litteraturrundan i Skåne 2013, signering Kronprinsen och Akademibokhandeln Gleerups i Lund

I år var det premiär för Litteraturrundan i Skåne. Det var full fart över hela Skåne. Jag deltog i evenemanget på Kronprinsen hos Junior Bokhandel, samt hos Akademibokhandeln Gleerups i Lund. Två underbara dagar, med massor av möten, både med fans och nya läsare.

Bland annat kom de här entusiastiska och underbara fansen till Kronprinsen.

Så gjorde även Lucia och Astrid, två blivande författarkollegor. Båda älskar min bok Att skriva med glädje som har inspirerat dem mycket. Astrid har använt sig av boken ett tag, Lucia köpte den vid lunchtid och kom sedan tillbaka framåt kvällen och var sprudlande glad och entusiastisk över boken. "Nu skulle hon verkligen ta tag i skrivandet, för hon förstod att det var fullt möjligt att bli författare efter att ha läst min bok." Underbara ord.

Jag höll också föreläsning i Sagorummet. Ett helt underbart rum som hade gjorts iordning just för att ge en mysig atmosfär. De hade verkligen lyckats!

Carina kom på besök, hon är syster till ett av mina stora fans, Ing-Marie. I bakgrunden ser du Ronny som äger bokhandeln och hans vän Björn som rycker in och hjälper till när det behövs. Båda lika trevliga!

Det var inte bara jag som var där och signerade, hela Kronprinsens köpcenter var fullt av förlag och författare som signerade och föreläste i många hörn. På bilden är jag tillsammans med författarkollegorna Peter Gissy och Lennart Lundstedt.

Från 12.00-18.00 signerade, föreläste och pratade jag på Kronprinsen. Jättekul! När klockan slog 18.00 dök min vän bloggvän Ingrid upp. Vi har lärt känna varandra genom våra bloggar. Det här var första gången vi skulle få lite tid över för att prata i lugn och ro. Eftersom jag skulle vara på Skånes Författarsällskaps årsmöte 19.00 på restaurang Översten på Kronprinsen, åkte Ingrid och jag upp till 26:e våningen och åt efterrätt tillsammans. Eftersom Ingrid är en entusiastisk, sprallig ung dam fastnade hon inte riktigt på kortet. Tycker ändå bilden är härlig och vill ha med den!

Chokladfantast som jag är blev det givetvis lite chokladmousse, specialkomponerad för mig. Tack snälla personalen på restaurang Översten!

Ingrid njöt av flamberad camembert! Såg väldigt mumsigt ut!

Det var mitt första besök på restaurangen och jag slogs av den fantastiska utsikten över Malmö. I bakgrunden ser du Öresundsbron!

Tiden går alltför fort när man har trevligt och snart var det dags för mig att byta lokal inför årsmötet och för att träffa många författarkollegor. Ifrån det rummet hade vi den här fantastiska utsikten med Turning Torso i bakgrunden.

Solen gick ned och det blev underbara färgskiftningar. Tyvärr blänkte lamporna väldigt mycket i fönstret.

Det var många författarkollegor där, den enda jag lyckades fånga på bild var Christer Classon, ett alltid lika kärt möte.

Det blev sent på fredagskvällen och lite segt att ta sig upp på lördagsmorgonen, men jag kom i tid och tur var väl det för snart kom min Facebookvän Alexander för att köpa lite böcker.

Så gjorde även mitt stora fan Tuva som har en egen blogg Litteratuva.

Det var full fart på Gleerups och tiden gick mycket fort. Ja, till och med så fort att jag plötsligt arbetade övertid! Om det inte hade varit för att min fan och vän Roxana kom för att hämta mig hade jag nog stannat där till stängningsdags. Nu fick vi en stund tillsammans med fika. Roxana har hjälpt mig med researchen till min bok Persiens Pärla som jag just nu arbetar med och som kommer ut i augusti 2013. Du kanske kan ana att vi pratade en hel del om boken!

Det var en mycket trevlig helg. Älskar att träffa mina läsare, få höra deras kommentarer om böckerna, få tips om nya ämnen att skriva om. Att möta läsarna är nog en av de bästa sakerna med att vara författare!

Nästa signering är hos Akademibokhandeln Gleerups i Lund den 1 juni 11.00-14.00. 

Då släpps min bok Spöket på Stora Mossen. Du har även möjlighet att köpa Back to Pompeii, den engelska versionen av Tillbaka till Pompeji, min debutbok som sålde i 11.000 exemplar första veckan.

Ja du, jag har verkligen haft en underbar helg. Hoppas få träffa dig någon gång när jag är ute och signerar!

Jag älskar att vara författare!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg.

Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget.

Välkommen tillbaka! 

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Jippi! Idag fyller jag, Kim M Kimselius år! Här är mitt liv!

Idag för exakt 59 år sedan föddes jag i Göteborg. Mitt huvud var fullt av mörkt, krulligt hår och personalen på BB kallade mig för tattarunge. Min morfar kallade mig för trollunge!

Jag växte upp i Helgered på Hisingen i Göteborg. Där blev många av mina berättelser till, eftersom jag redan som åttaåring bestämde mig för att bli författare och då även skrev min första bok, Röda slottets hemlighet.

Min bok Spöket på Stora Mossen, är en skildring av min barndom och mina hemtrakter. Det är ingen självbiografi, utan jag har tagit en bit av min vardag och gjort om till en spännande spökberättelse, hästbok och deckare. När du läst boken förstår du varför jag ger boken så många beteckningar!

Det var inte bara skrivandet jag tyckte om. Jag älskade även djur och natur. Passade alla grannarnas hundar och släpade runt dem i skog och mark. Ibland var det hundarna som släpade runt mig, för jag var inte speciellt gammal när jag började passa hundar. Fick min första egna hund när jag var tio år och mitt stora hästintresse blandades med min kärlek till hundar som har växt sig allt starkare under åren.

Min första valpkull födde jag upp när jag var fjorton år och innan dess hade jag pussat på alla de valpkullar som mamma och pappa födde upp hemma.

I hela mitt liv har jag skrivit: dagböcker, hästberättelser, noveller, böcker och dikter. Det var självklart för alla att jag skulle bli författare. Någonstans på vägen försvann drömmen, eller rättare sagt, tron på mitt eget skrivande. Jag tyckte inte att jag dög som författare! Ändå närde jag drömmen om att bli författare en dag genom att fortsätta skriva berättelser.

Till slut slog jag igenom med buller och bång, blev kallad för Blekinges Astrid Lindgren och sålde min debutbok Tillbaka till Pompeji i 11.000 ex PÅ EN VECKA!

Sedan debuten har jag kommit ut med 23 böcker och ytterligare tre är på väg ut i år, 2013. Mina böcker har blivit översatta till flera språk och min debutbok blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009. I år har även Tillbaka till Pompeji kommit ut på engelska: Back to Pompeii.

Här hemma har jag högar med färdiga berättelser som bara väntar på att få bli färdiga, tryckta böcker. I min dator finns det närmare fyrtio påbörjade berättelser, i min idébok... Puh! Där finns idéer om berättelser som räcker till långt efter min död och då tänker jag ändå leva minst tills jag blir 92 år!

Inför mina historiska äventyrsböcker har jag rest världen runt och sett de mest fantastiska platser, mött otroligt många olika människor och fått möjlighet att dela med mig av glädjen över livet och ordens glädje.

Förra året tillbringade jag födelsedagen i Singapore, fick vakna till sången "Ja må du leva!" och champagnelunch och en helt otrolig födelsedag. 

Ja, det har verkligen hänt mycket under de 59 år jag har levt.

Normalt, när man fyller år, brukar man få presenter. Jag är lite "motvals kärring", som min man brukar säga, jag gör nästan alltid tvärtom! Därför vill jag skänka en av mina böcker till en av er som läser detta blogginlägg.

Vill du ha en av mina utkomna böcker, signerad, skriver du en kommentar i det här blogginlägget och berättar vilken bok du vill ha, och varför just du ska få boken. Du kan också mejla Kim M Kimselius och skriva samma sak i mejlet.

Tack alla som skänkt mig glädje och följt med mig under min 59 års långa livsresa!

Kramisar Kim 

Vad roligt att du läser min blogg.

Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget.

Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Foto Bertil Knoester.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Vad är en metafor?

Vad är en metafor?

En metafor är ett bildligt uttryckssätt där likheter eller inre överensstämmelser motiverar att en företeelse (sakledet) byts ut mot någon annan (bildledet).

Att kalla kamelen för "öknens skepp" är ett klassiskt bruk av metafor.

I poesin förekommer metafor rikligt, t.ex. i Pär Lagerkvists dikt "Nu löser solen sitt blonda hår", där solstrålarna liknas vid kvinnohår, eller i Karlfeldts uttryck "höstmånens röda kastrull".

Betydelseöverföring genom metafor är en viktig faktor också i allmänspråkets utveckling: ord för konkreta företeelser börjar användas om abstrakta (fatta ett budskap, ta en examen), uttryck för rum brukas om tid (inom tre dagar, före jul).

Likheten är beroende av sammanhanget och metaforer fungerar därför endast då lyssnaren har tillgång till sammanhanget. Ordet metafor kommer från grekiskans metapherein där meta betyder "över" och pherein betyder "att bära". Översättningen blir då "överföring". Man säger också att en metafor bör gå över till ett likartat ting på begripliga grunder. Det ska inte ske på ett planlöst eller ivrigt sätt, inte heller till något alldeles olikartat. Metaforen är en av retorikens fyra huvudtroper och kan bestå av ett eller flera ord.

En av metaforens viktigaste funktion är att den främjar språkets nyskapande och spelar en roll för tänkande och begreppsbildning. Metaforer vidgar språkets uttryckssregister. Uttryck som exempelvis ”stolens rygg” och ”bergets fot” är från början metaforer, men har inkorporerats i språket till den grad att de längre inte ses som metaforer. Dessa kan betecknas som döda, stelnade eller historiska metaforer, men kallas också för dolda. De ingår i språkets lexikon och är alltså lexikaliserade.
De dolda metaforernas motsats är öppna metaforer. De är synliga som en bild eller liknelse: ”Smärtan vrålade inom henne”. I dessa öppna metaforer finns en tydlig skillnad mellan bildled och sakled, som skapar en dialog mellan dem.

Metaforen används bland annat för att åskådliggöra något; för att förkorta uttryckssättet; för att undvika anstötlighet; för att ge extra eftertryck; för att förringa något, samt för den språkliga utsmyckningens skull. Inte minst i massmedia är metaforer vanliga, till exempel IT-bubbla,börskrasch fotbollsfeber har använts på slagkraftiga löpsedlar. Det mest kända användningsområdet är annars inom poesin.

Även förolämpningar så som mansgris, skata, skräcködla, luspudel, stolpskott, snedseglare med flera.

Metafor innebär att ett begrepp byts ut mot ett bildligt begrepp som liknar ursprungsbegreppet.
Exempel på metaforer:

• Du är en stjärna.
• Det var dystra miner på börsen i dag.
• Livet är en resa.

För att en metafor ska fungera måste sammanhanget vara klart för alla som hör metaforen.
Metaforer används mycket ofta i svenskan.

Skillnaden mellan en metafor och en liknelse är i regel ordet att metaforen saknar ordet som.

Nu kan du allt om metaforer, eller hur?

Fakta har jag hämtat ifrån
Nationalencyklopedin
Wikipedia
talet.se


Ofta använder vi oss av metaforer utan att egentligen tänka på det! Kanske du nu kommer att använda dig av fler metaforer, eller i alla fall bli mer medveten om att du gör det!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka! 

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Skansberget i Uddevalla, en fantastisk plats!

Den 16-17 april besökte jag Uddevalla när jag skulle föreläsa på Äsperödsskolan. Jag bodde jättefint på Hotell Sköna Rum, som jag berättade om i gårdagens blogginlägg. Dagen jag anlände till Uddevalla var jag stel i kroppen efter fem timmars bilkörning och ville ta en promenad. Hotellägaren föreslog att jag skulle ta bilen till havspromenaden, men jag var trött på bilkörning och gav mig av ut på egen hand för att upptäcka staden.

Som vanligt gick jag på intuition och när skylten, Skansberget, dök upp blev jag nyfiken. Jag har skrivit två böcker om 1600-talet och Snapphanetiden: Snapphanar och Snapphaneresan och vet mycket väl vad en skans är för något. Upptäckarivern tog överhand och jag gav mig av mot berget för att utforska.

Här ser du var Skansberget ligger. Kartan har jag hämtat från Uddevalla Kommuns Hemsida. Övriga foton på den här sidan av Skansberget har jag, Kim M Kimselius, tagit.

Bohuslän var Norges sydligaste och mest utsatta landsända. Efter att svenska trupper för fjärde gången bränt Uddevalla samt Kongahälla, beordrade 1612 den dansk-norske kungen, Kristian IV invånarna att börja bygga en befästning i Uddevalla. De första kända försvarsverken byggdes på Skansberget. Mot fjorden störtade de branta bergssidorna rakt ned i vattnet och gav bra skydd.

Det var oroliga tider i gränslandet Bohuslän. Kungen satt i Danmark, i Sverige hade Gustav II Adolf just beträtt tronen.

Vad man vet har befästningen enbart använts i strid på 1600-talet. Kalmarkriget rasade och svenskarna hade bränt nästan 600 gårdar över hela Bohuslän.

Fram till 1644 hade de också bränt ned Uddevalla fem gånger. Ansvaret för skansen har vilat på berömda fältherrar, bland andra dansken Gyldenlöwe och svenskarna Magnus Gabriel de la Gardie, Gustaf Stenbock och Rutger von Ascheberg.

Mot 1600-talets slut förföll befästningen allt mer. Under Karl II:s krig i början av 1700-talet gjordes viss upprustning, men den militära bemanningen var blygsam och den gamla vaktstugan som stod där fick tjäna som stadsfängelse.

1888 kunde man läsa i tidningen Bohusläningen att den röda fanan vajade på Skansberget. Den tillhörde "Göteborgs stufveri-fackförening, som hitländt med ångaren Färdig och deruppe slagit läger för dagen".

Fram till invigningen av Folkets Park användes Skansberget ofta vid demonstrationer. 1839 hade till exempel Uddevalla Rösträttsförening ett möte med 800 deltagare.

Hit har uddevallaborna också många gånger begivit sig för att hålla gökotta eller titta på friluftsteater.

I stadens tidigaste skede var berget platsen för en något annorlunda begivenhet, offentliga avrättningar och häxbränning. Det gamla namnet på Skansberget är Galgeberget.

Under depressionsåren på 1930-talet restaurerades vad som var kvar av vallarna och idag är hela Skansberget skyddat som fast fornlämning.

Trots att det ännu inte fanns några löv, eller blommor utslagna, var det soligt, varmt och +17 grader. Gräset var torrt och fint att sitta på, när jag slog mig ned med utsikt över Uddevalla stad, för att ringa min 90-årige far.

Jag funderade på hur det skulle se ut med vitsippor, eller kanske blåsippor i backarna.

Samtidigt kände jag mig lyckligt lottad som befann mig på denna plats när träden inte var utslagna, eftersom det gav mig fri utsikt åt alla väderstreck.

Jag hoppas innerligt att jag får besöka Uddevalla när våren har kommit lite längre, så jag får se Skansberget i en annan vårdräkt!

Att sitta på Skansberget efter den långa bilkörningen var en avkoppling för både kropp och själ. Även om kroppen fick kämpa på bra för att ta sig ända upp till toppen.

Här är lite information om Skansberget från Uddevalla Kommuns Hemsida:
Skansberget är det främsta av alla Uddevallas stadsberg. Det främsta för att det erbjuder en lättgången promenadslinga och en fin utsikt både över staden men också över hamn och fjord. Och för att det ingått i stadens försvar. Skansberget har varit platsen för blodiga bataljer men har också fungerat som en viktig mötesplats i långliga tider för ungdomen såväl som för arbetarrörelsen och många andra. 

Eftersom Skansberget under sin längsta tid varit en ö lämpade det sig som plats för en fornborg redan under folkvandringstiden. Det första kända namnet är Galleberget och syftade på avrättningsplatsen på toppen. Den 6 juni 1612 beordrade danske kung Kristian IV byggandet av de militära skansar som sedermera skulle ge berget dess namn. Efter bygget blev striderna om dessa och staden många. 

Den så kallade Gyldenlöwefejden 1675 - 1679 tog styggt på skansarna som rustades upp i början av 1700-talet. Ingen ytterligare krigshandling har dock ägt rum där sedan dess. År 1860 ägde trädplantering rum på berget och några år senare uppfördes utsiktspaviljongen Borgmästarens paraply. Den stod där till 1936. I 13 år var Restaurang Skansenstugan ett populärt nöjes- och dansetablissemang på bergets topp men 1963 brann den upp. Så i dag återstår på berget, förutom resterna av skansarna, Folkdansgillets stuga och Dalslandsstugan samt det av Hemvärnsföreningen renoverade skyttevärnet i nordväst. Informationsskyltar berättar mer om berget som lättast bestiges från Strömstadsvägen och Skansgatan.

Här är lite mer text från Natur och Fritid i Uddevalla:
Skansberget. Namnet antyder mycket riktigt läget för en skans, som byggdes under 1600-talet. Berget har haft sin betydelse inte bara i blodiga bataljer, utan också i fredliga sammanhang.

1850 undantogs från den årliga lutningen av stadens berg. Istället beslöts att plantera berget med bl.a. lärk och kastanj. När träden vuxit upp något och inte längre var så ömtåliga, tilläts Skansberget bli ett promenadstråk och blev verkligen ett av folket uppskattat sådant. Dåvarande borgmästaren O E Sandegren lät bygga en utsiktspaviljong på toppen. I folkmun kallades den Borgmästarens paraply. Den revs tyvärr 1936. Trädplanteringar till trots, var bergets siluett ännu runt sekelskiftet mycket kal och tydlig och är så än idag. Högst uppe på toppen fanns under 1950-talet en kaffestuga och en liten dansbana.

Lärkträden har vuxit till giganter, murresterna är ännu tydliga och promenadslingan för en runt hela det resliga berget. Skansberget är än idag ett populärt promenadstråk med traktens bästa utsikt över Byfjordens inre och Uddevallas centrala delar.

På Wikipedia kan du läsa mer fakta om Uddevalla och dess historia.

Hoppas du tyckte det var roligt att följa med mig på min föreläsningsresa. Nu kanske du förstår att jag tar varje tillfälle i akt att lära mig mer om historien runt den plats jag besöker. Vem vet, kanske jag en dag skriver om Uddevalla och dess historia!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Föreläsningsresa till Uddevalla och Äsperödsskolan med boende på underbara hotellet Sköna Rum

Äntligen kom jag iväg till Uddevalla, en föreläsningsresa jag hade längtat efter och sett fram emot. Tyvärr blev jag sjuk när det var dags och föreläsningen fick skjutas en bit framåt i tiden. Kanske var det ödet som bestämde så, för det blev snöstorm den dag jag egentligen skulle ha åkt hem från Uddevalla. Nu kom jag istället till Uddevalla i strålande solsken, +17 grader varmt och en knoppande vår.

Hotellets namn var Sköna Rum i Uddevalla och det lät lovande tyckte jag.

När jag sedan kom fram till hotellet blev jag ännu gladare, för så här såg det ut. Mitt rum är det du ser med brandstegen utanför.

Det var sannerligen ett skönt rum, som du ser på bilden. Ändå var det inte bara rummet som gjorde att jag kände att jag ville komma tillbaka, det var gästfriheten och hotellägaren Barts vänlighet. Dessutom var alla hotellgästerna mycket trevliga och jag hade många trevliga pratstunder under kvällen, tillsammans med gäster och hotellägaren.

Här ser du var hotellet låg och om du kikar mot Strömstadsvägen och grönområdet nedanför, så heter det Skansberget och den upplevelsen tänkte jag berätta mer för dig om i morgondagens blogginlägg!

Hotell Sköna Rum i Uddevalla är en plats dit jag skulle kunna tänka mig att åka för att bo ett tag för att skriva på en bok, så ljuvligt var det att bo där, mysigt, intimt och hjärtligt!

Det var inte för att bo och ha det skönt jag åkte till Uddevalla, utan för att föreläsa på Äsperödsskolan som firade 40 år.

En av de fyra föreläsningarna höll jag i skolans bibliotek, som även var en aula och samlingssal. Medan jag väntade på att särskolans elever skulle komma, satt jag och skrev autografer. Då kom förstaklassarna in. De skulle öva inför fredagens körslag. De var så många att jag antar att det var två klasser som stod framför mig, eller tre. Två lärare agerade körledare. Musik sattes på och de små, ljuvliga barnen började dansa och sjunga: "Vart jag mig i världen vänder..." (En låt som jag bara inte kan få ur mitt huvud sedan jag var i Uddevalla!)

Jag applåderade förtjust efter framträdandet. Speciellt roligt var det att se en av de små pojkarna uppföra sig som en riktig gitarrspelande headbanger, trots att alla andra stod still. Ljuvlig syn.

På bilderna ser du Särskolans klass, de övriga föreläsningarna höll jag för åttondeklassarna. En härlig samling elever! Jag var imponerad av att samtliga klasser uppförde sig så väl, satt tysta och lyssnade hela timman jag pratade. Visst, de fick chans att prata en stund de också, men inte lika länge som jag gjorde.

När jag lämnade skolan i sällskap med bibliotekarien Marianne, som hade hållit mig sällskap och lotsat mig runt på skolan hela dagen, fick jag höra ett av de finaste omdömen jag har fått om mina föreläsningar.

Hennes ord var: "Efter att ha lyssnat på dig Kim, vill vi inte ha någon annan författare i fortsättningen!"

Det var med lätt och varmt hjärta jag gav henne en stor kram och tackade för dagen. När jag lämnade Uddevalla upprepade jag hennes avslutningsord tyst för mig själv. Dessutom mindes jag mina egna: "Jag kommer gärna tillbaka nästa år, på ett villkor: Att jag även nästa gång får träffa särskolans klass!"

En resa med guldkant och minne för livet! Det är sådant här som gör det extra roligt att vara författare, sitta ensam på sin kammare och skriva för människor du aldrig tror du ska möta. En dag står du där, framför dem, och känner deras gensvar. Ser deras glittrande ögon, beundran, och glädje över att träffa just mig, författaren till de böcker de tycker om. Det är belöningen för alla ensamma timmar i skrivarlyan!

Vill du boka mig för en föreläsning gör du det här på Författarcentrum.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

"Rekommenderar dig att läsa Att skriva med glädje" skriver SkrivarSidan

Kulturarbetare Iréne Svensson Räisänen är den som skriver "Rekommenderar dig att läsa Att skriva med glädje". Det gör hon på sin blogg Min plats bland orden och på SkrivarSidan.

Här kan du läsa några rader av det hon skriver om boken:


"Som nybörjare får du veta det mesta du behöver för att komma igång att skriva din roman till hur du får den utgiven. Tipsen är många och alldeles utmärkta. Du får veta hur du kommer igång, hur viktigt det är att ha slutet klart för dig när du börjar skriva och hur du ska organisera det hela."

"Har du aldrig skrivit längre skönlitterära texter och vill skriva en roman rekommenderar jag dig att läsa Att skriva med glädje."

Läs hela recensionen på ovanstående länkar.

Det är så roligt med min skrivbok Att skriva med glädje, för den har satt mig i kontakt med nya läsare, den har gett mig möjlighet att inspirera och hjälpa andra som bär författardrömmar inom sig.

En kvinna skrev till mig att hon hade sagt upp sig från sin utbildning, efter att hon hade fått min skrivbok i present. Hon hade länge drömt om att bli författare, efter att ha läst min bok kände hon att det var fullt möjligt.

Lite pirrigt var det att läsa hennes rader, tänk om det inte blev så, tänk om hon inte lyckades slå igenom, då skulle det liksom vara mitt fel...

Efter att ha läst hennes långa och innehållsrika brev tvivlar jag trots allt inte på att hon kommer att lyckas. Jag tyckte om hennes språk och sättet hon fångade mitt intresse när jag läste berättelsen om hennes liv.

Väntar med spänning på att få höra ifrån henne när hon debuterar som författare!

Har du också skrivardrömmar? Kika in på mina skrivtips här på Kimselius Skrivtips. Eller på Facebooksidan Att skriva med glädje. Eller varför inte läsa min bok Att skriva med glädje ;-)

Du hittar boken bland annat på Adlibris och Bokus. Fråga gärna efter boken hos din bokhandlare så tar de hem den till dig!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester. 

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här