Drömmar kan vara användbara

När jag var omkring tio år bestämde jag mig för att jag ville komma ihåg mina drömmar, eftersom jag hade en känsla av att det kunde vara användbart. Är glad att jag fattade det beslutet så tidigt, för många av mina böcker har jag drömt fram.

Inatt hade jag en magisk, otäck, skrämmande och fascinerande dröm. Som alla drömmar börjar det liksom mitt i och har inget riktigt slut. Det här var min dröm:

Jag stod tillsammans med min make, Jan, i mitten av ett eldhav. Just där vi stod brann det inte. Något hade hänt, en katastrof, vad visste vi inte. Det enda vi visste var att för att klara oss var vi tvungna att springa rakt igenom elden, eller dö. Samma definitiva slut vad vi än valde.

Eftersom jag är en envis person som aldrig ger upp, inte heller i en dröm, fattade jag Jans hand, såg på honom och han nickade instämmande. Vi talade till varandra utan ord, vi hade bestämt oss.

Vi tog sats och sprang det snabbaste vi någonsin hade gjort, rakt in i elden. Den var fruktansvärt het. Jag kände hur skinnet krullades ihop och försvann, kläderna fattade eld och brändes upp. Varje andetag var som att dricka eld. Jag kände lågorna ända ned i magen. Det brände och sved. Hettan var fruktansvärd, men vi fortsatte att springa. Någonstans där borta skulle elden ta slut, där fanns räddningen.

Vi sprang tills fettet på våra kroppar brändes bort och vi aldrig mer skulle kunna släppa varandras händer, eftersom de hade smält samman. Vi sprang medan håret sveddes från våra huvuden och ögonen brann. Vi sprang, tills vi insåg att det inte fanns någon ände på elden. Ändå gav vi inte upp, trots att vi inga ögon hade att se med, inga öron att höra med, ingen mun att tala med, inget kött på våra skelett, vi sprang mot alla odds, mot räddningen som vi trodde fanns där längre fram. Vi sprang!

Hur kan jag använda mig av den här drömmen i mitt skrivande? När jag skriver detta känner jag fortfarande hettan rinna nedför min strupe och svida min kropp. Det här blir ingen bok, men delar av drömmen kan jag använda mig av, plocka ut och placera in i mina böcker, känslor, envisheten, förmågan att aldrig ge upp.

Kom nu inte och säg att jag drömmer om framtiden, hur jag hamnar i helvetet när jag dör, för det tror jag inte på.

Däremot tror jag på det där att våra händer blev sammansmälta. Det ser jag som ett tecken på att vi ska vara tillsammans för evigt. Ja, jag vet, jag är en evig drömmare, även i vaket tillstånd. Jag är född optimist och tror alla om gott.

Att använda sig av drömmar i skrivandet fungerar jättebra. Några av mina bästa böcker har jag drömt fram. Vaknat på morgonen och haft hela boken helt klar i mitt huvud, även om känslorna kanske inte har varit så intensiva som i den här drömmen.

Använd dig av dina drömmar när du skriver, träna dig att minnas drömmen. Håll kvar den det första du gör när du vaknar, ligg några minuter och tänk tillbaka, låt kroppen var kvar i halvdvala. Då kommer minnet tillbaka och du minns din dröm. Kanske inte första gången du försöker, ge inte upp, du kommer att lyckas. När du väl är där hoppas jag att dina drömmar är betydligt behagligare än den dröm jag just har berättat för dig.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 27 böcker. Foto Bertil Knoester.