Skrivarbloggen Kim M. Kimselius: 2014-02-02

lördag 8 februari 2014

Jungfrustenen av Michael Mortimer

Jungfrustenen av Michael Mortimer är bitvis mycket spännande. Tyvärr hoppar boken mycket i handlingen mellan olika personer och tidsåldrar, brev etc, och tappar därför spänningen. Dessutom är det inlagt långa stycken fakta i texten och då tappar flödet direkt.

Handlingen och beskrivningen av platserna känns inte trovärdiga. Ibland tyckte jag verkligen om att lyssna på boken, ibland ville jag bara att den skulle ta slut.

Boken handlar om Ida vars mormor är någon mystisk forskare som har gått under jorden i Ryssland. Ida blir inbjuden till Nobelfestligheterna och möter där en av nobelpristagarna som ger henne skrinet med Jungfrustenen. Strax därpå blir Ida en efterspanad brottsling som förföljs av Interpol. Mitt i denna handling sticks det in berättelser om Greta Garbo och flera andra kända personer, samt Linné och hans lärjungar. Allt i olika kapitel som avbryter handlingen om Ida som flyr för sitt liv. Läsaren tas med till fjärran länder och hemska urinvånare, men även till lappland och Finland. Boken slutar abrupt och jag förstår att det kommer en efterföljare, en bok som jag inte tänker läsa.

Boken finns säkert hos din bokhandlare och även att beställa på nätet, till exempel Adlibris och Bokus.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Jag med några av mina 26 böcker. Foto Bertil Knoester.

fredag 7 februari 2014

Tips om spökskrivare och lektörer

Får ofta förfrågan om jag vill spökskriva, eller läsa andras manus, därför vill jag tipsa om personer som arbetar med just de sakerna.

Den här gången vill jag presentera Lennart Guldbrandsson. Här presenterar han sig själv:

"Jag har skrivit professionellt sedan 2001. Från början har jag arbetat mycket som lektör och redaktör, men jag har ägnat allt mer tid åt att skriva åt andra, både som spökskrivare och frilansare. Bland mina tidigare spökskrivningsuppdrag finns flera fackböcker, men jag har också skrivit biografiska texter och skönlitterärt. Jag är erfaren, snabb och diskret. Kontakta mig via lennart@elementx.se. För mer information om mig, se www.elementx.se"

www.elementx.se

Här hittar du fler Spökskrivare.

Kramisar Kim

torsdag 6 februari 2014

En bit av Kim M Kimselius liv av Amy Lagerman

Amy Lagerman har intervjuat mig och skrivit ihop ett mycket fint inlägg. När jag läste det blev jag förvånad över hur öppenhjärtig jag har varit och hur mycket jag har berättat för henne. Nedan kan du läsa hela intervjun:

För Kim M. Kimselius räcker tiden inte till. Inte nog med att hon har för många berättelser inom sig som vill ut, hon har dessutom ett arbete där hon måste kombinera nytta med nöje. Under researchen lär hon sig mycket nytt, och för att kunna beskriva miljöerna behöver hon resa ut i världen. När hon skrev Mayafolkets hemlighet tog boken henne bokstavligen till Mexiko. Och när hon skrev Svarta Döden hade hon inget annat val än att åka till Florens. Inte för att hon klagar. Tvärtom.

Hur kommer det sig att du blev just författare?
– När jag var åtta år skrev jag min första bok. När jag kom upp i tonåren tvivlade jag på det jag skrev och stoppade allt i byrålådan i stället för att visa berättelserna för mina vänner. När jag närmade mig 40 avslöjade min man för alla våra vänner att jag var författare och då var jag tvungen att skicka in till förlag. Hade i alla år skrivit och stoppat berättelser i lådor. Jag har alltid bearbetat livshändelser genom att skriva av mig och det är något som jag har kunnat stoppa in i böckerna.

När jag debuterade sålde min debutbok, Tillbaka till Pompeji, 11.000 exemplar den första veckan. Då var det inte frågan om jag ville satsa på författarskapet på heltid eller jobba. Jag hann helt enkelt inte jobba. Det var så många intervjuer i massmedia, hemma-hos-reportage, tv-framträdande och så vidare. Dessutom ville förlaget ha nya böcker. Det var bara att bli heltidsförfattare.

Varför har du valt att skriva för barn och ungdomar?
– Jag har aldrig medvetet valt någon speciell åldersgrupp när jag har skrivit. Jag har alltid skrivit till mig själv. Tillbaka till Pompeji var skriven långt innan jag skickade in den och förlaget tyckte den passade för barn/ungdomar.

Jag har upptäckt att det här är mitt skrivsätt: jag skriver till mig själv, något jag vill läsa, och tänker inte på att någon speciell ålder ska läsa mina böcker. Kanske beror det på att jag aldrig har tappat bort barnet inom mig, och det är säkert därför mina böcker passar bra för den här åldern. Det är liksom jag. Det har gjort att böckerna har läsare från 7 år upp till 98 år och har fans i alla åldrar.

Hur skulle en typisk bok av dig beskrivas?
– Det är en historisk äventyrsbok som är uppbyggd runt riktiga historiska fakta med riktiga historiska personer, som har en gedigen faktadel i slutet och så spännande att man inte kan sluta läsa. Det är vad läsarna säger om böckerna.

Hur ser din skrivprocess ut?
– När jag skriver mina historiska äventyrsböcker läser jag först mängder av faktaböcker. Under läsandets gång gör jag anteckningar på post-it-lappar och bygger upp berättelsen utifrån den historiska händelsen och personerna som ingår i den. För mig är det viktigt att lära mig mycket och kunna förmedla det till läsaren i en lättläst, spännande berättelse. Jag gör inga synopsis i bemärkelsen att jag skriver från början till slut vad berättelsen ska handla om.

Idéerna till mina berättelser dyker oftast upp under natten och jag vaknar ständigt med nya böcker i mitt huvud. Mina läsare skickar också mängder av förslag om vad jag ska skriva om vilket har gjort att jag har börjat en ny serie, Theo- och Ramonaäventyr, där läsarna bestämmer handlingen.

När jag sätter mig för att skriva har jag boken helt klar inom mig och betar av mina gula lappar. På en vecka kan jag skriva “benet” på berättelsen, sedan åker jag på research och tar till mig intryck från resan. När jag kommer hem bearbetar jag mitt manus, lägger till intryck, dofter, upplevelser och gör berättelsen mer mustig. Från idé till färdig bok tar det cirka 1,5-2,5 år.

Vad hette förlaget du debuterade på och varför valde du det?
– Jag debuterade 1997 på B. Wahlströms förlag. Eftersom jag alltid hade slukat alla röda och gröna bokryggar från Wahlströms var det liksom självklart att skicka in mitt manus till dem. (För den som inte vet vad röda och gröna bokryggar är kan jag berätta att när jag var barn hade alla flickböcker från Wahlströms röda ryggar och alla pojkböcker gröna ryggar. Jag läste dem alla!)

Det bästa med förlaget var att jag kunde skriva min berättelse, sedan gjorde de jobbet. Det sämsta var att jag fick en ny redaktör veckan efter att min gamla redaktör hade godkänt mitt manus och vi hade skrivit kontrakt. Den nya redaktören gjorde om min historiska äventyrsberättelse till en banal kärlekshistoria. Det kunde jag inte acceptera och därför bröt jag med förlaget. Jag har skrivit om det på en av mina webbsidor.

Hur tänkte du när du startade ett eget förlag?
– Det var min man som kom på den “galna” idéen att vi skulle starta eget förlag. När jag låtit idén sjunka in tyckte jag att den trots allt inte var så dum. Självklart var jag orolig. Hade jag inte haft min man som trodde så mycket på mig hade jag aldrig vågat satsa på det. Vi sålde 3.000 böcker direkt av Faraos Förbannelse och sedan var vi igång med förlaget Roslagstext.

Ibland har jag ångrat mig, för det är mycket arbete med eget förlag. Sedan min man började hjälpa mig har det blivit lättare och jag kan ägna mer tid åt skrivandet. Det värsta med att ha eget förlag är att jag hela tiden måste tänka på kostnaderna.

Det roligaste med eget förlag är att jag får bestämma precis allt själv: hur många böcker jag ska skriva, hur omslaget ska se ut och så vidare. Det bästa som har hänt sedan jag började ge ut på eget förlag var när jag blev kontaktad av en agent som ville marknadsföra mina böcker utomlands. Nu är böckerna översatta till sex språk.

Hur jobbar du med marknadsföring?
– Vi annonserar i Svensk Bokhandels Höstkatalog. Viktig marknadsföring är att synas på bokmässan i Göteborg och andra eventuella mässor som har beröring med det man skriver om. Att vara aktiv på nätet är också en viktig del av marknadsföringen: till exempel att starta en blogg, vara på Facebook, Twitter, Pinterest, Google+ – så många sociala medier du hittar.

Viktigt att tänka på: det gäller inte att sälja boken på de här medierna, bara att finnas där. Folk blir nyfikna och frågar själva. Om man skriver KÖP MIN BOK, då vill ingen köpa boken och kanske till och med tar bort dig som vän. Var dig själv på nätet, det vinner du mycket på!

Vad är det viktigaste i ditt liv som författare?
– Att jag får göra precis det som jag har drömt om sedan jag var åtta år. Jag får leva i fantasins värld, bygga upp berättelser, se dem i tryck och få ställa in mina egna böcker i min bokhylla och stolt presentera dem för mina vänner.

Vad skriver du på just nu?
– Eftersom jag har många idéer skriver jag alltid på flera böcker samtidigt. Det kommer en ny bok i den historiska äventyrsserien om Theo och Ramona och en ny bok i Fantasyserien Theo- och Ramona-äventyr. Båda böckerna kommer ut i juli/augusti. Dessutom har jag plockat upp en av mina böcker från lådorna, dammat av och ger ut den i vår. Den heter Rädda min Lillebror.

Var köper man dina böcker?
– Om man vill köpa mina böcker tycker jag att man ska fråga efter dem hos sin bokhandlare. Då gynnar man bokhandlaren samtidigt som man gör bokhandlaren uppmärksam på att böckerna finns. Annars finns böckerna alltid tillgängliga hos nätbokhandlarna, både som vanliga böcker och som e-böcker.

Vilka tre böcker, som du inte har skrivit själv, rekommenderar du för 1. ett barn, 2. en ung tonåring och 3. en äldre tonåring? Varför just dessa böcker?
Den hemlighetsfulla trädgården är en underbar bok som passar yngre: en fantasivärld dit man kan drömma sig bort i den åldern. Till en ung tonåring skulle jag vilja rekommendera Bläckhjärta, för den berättar om kärleken till böcker och orden. Det är en bok jag verkligen älskar. En äldre tonåring skulle jag vilja rekommendera Hungerspelen. När jag hörde talas om boken första gången bestämde jag mig för att aldrig läsa den eftersom den handlade om barn som dödade varandra. Samtidigt vill jag läsa det som ungdomar läser för att kunna diskutera böcker med dem, så till slut läste jag Hungerspelen och insåg hur fel jag hade haft. Hungerspelen handlar om vänskap, hjälpsamhet och kärlek till livet! Därför vill jag rekommendera den.

Vilken bok läser du själv just nu?
– Jag läser alltid flera böcker samtidigt: Steve Jobs biografi, Närmare dig, Lögner och Gunga åt väster. Tycker att Steve Jobs biografi är mycket intressant och vill läsa mer, Närmare dig är en helt underbar bok och den första jag läser av den här författaren, Lögner är mycket spännande thriller och jag har läst många böcker av samma författare, Gunga åt väster är andra boken jag läser av den här författaren och jag älskar den.

Namn: Kim M. Kimselius
Skriver: Historiska äventyrsböcker.
Bor: Eringsboda i Blekinge
Webbsidor: http://www.kimselius.se, http://kim-m-kimselius.blogspot.se, http://www.theoochramona.se och http://www.roslagstext.se
Kim har gett ut 28 böcker, bland annat den historiska äventyrsboken Persiens pärla och fantasyboken Månstenen som kom ut 2013.

Persiens pärla handlar bland annat om huvudpersonerna Kyros II och Dareios I som berättar om Persien och det Persiska rikets historia. Här får du ta del av orientens mystik, harem, palatset Persepolis, Babylon, Babylons hängande trädgårdar och mycket mer. Det är en bit av Irans historia.

Tyckt om boken: ”Sträckläste hela boken, knappt utan pauser den var så himla bra!! Med alla beskrivningar i boken så var jag nästan ”där”. Jag kunde se platserna de befann sig på. — Spänningen tog aldrig slut, som vanligt, och jag satt som fastnaglad i boken för att kunna läsa vidare om vad som hände Theo och Ramona.” Christoffer van Woensel

Månstenen: en ovanlig sten fångar Ramonas uppmärksamhet under strandpromenaden. Theo kallar den för månsten på grund av dess blodröda färg och annorlunda form. Ingen av dem anar hur nära sanningen Theo har kommit. Ramona plockar upp stenen. I samma sekund bryter ett gigantiskt oväder ut. Himlen blir blåsvart, regnet vräker ned och vinden hotar att blåsa omkull dem. Blixtar slår ned runt dem där de står på den ödsliga stranden. Vågorna växer sig allt högre och hotar slå in över dem. Theo och Ramona blir rädda och önskar att de kunde ta sig därifrån, men den starka vinden gör det omöjligt för dem att röra sig. Då börjar Månstenen glöda…

Tyckt om boken: ”Mycket spännande och på vissa ställen väldigt skrämmande. Katastrofen som Kim beskriver i boken känns verklig, som att det faktiskt skulle kunna hända.” Gabriella Poopuu

Ja, det var hela intervjun, vad tyckte du om den?

Kramisar Kim

onsdag 5 februari 2014

Skrivprocess: Skriv färdigt och vänta med redigeringen

Ann Ljungberg är en flitigt anlitad lektör, författarcoach som håller många skrivarkurser. Ann är också bra på att dela med sig av sina skrivtips. Här delar jag med mig av ett av Anns tips:

Skriv först - redigera sen

Det finns såklart inte bara ett sätt att skriva en bok. Och vägarna till ett färdigt manus kan gå snabbt, ta flera år eller till och med decennium, men det är ganska vanligt i denna process att det man skriver i början inte känns på samma sätt som det man skriver senare. Man kanske har en väldigt tydlig idé om vad man vill skriva om som man föresätter sig pränta ner på papper, men när skrivglädjen senare tagit över så har ett nytt spår blivit viktigare, tonen ändrats och stilen bytt om flera gånger i romanens omklädningsrum.

När man som författare upptäcker detta kommer den inneboende perfektionisten fram och vill peta. Ens inre redaktör (vänster hjärnhalva) tar över rollen och gör det ofta alldeles för tidigt. Det kan få svåra konsekvenser. Jag ska här försöka förklara varför det kan vara så förödande att låta sin inre redaktör ta för mycket plats under tiden som man ska låta skrivarglädjen behålla övertaget (och om ni har motsatta erfarenheter och inte alls håller med, så svara gärna till jens@annljungberg.se).

1. Ofta så tror man mer på sin ursprungliga idé än på den text skrivarglädjen har tagit en till i ett ”flow”. Detta kommer från vårt sätt att angripa skrivande som om det vore ett projektarbete för en osynlig arbetsgivare á la byggnadsindustrin (är det faktiskt fråga om en arbetsgivare, så kan det vara annorlunda ...). Idén om att man måste hålla den ursprungliga idén eller planen för berättelsen kan göra manuset fattigare och begränsa glädjen i processen (men ja, det är ofta jättebra att ha en plan för sitt manus, ett synopsis, skelett, outline, men denna plan betyder ingenting om man inte har energin att fullfölja den). Skrivarglädjen är energin som behövs för att färdigställa en roman, om den inte behandlas varsamt så är det mycket mindre troligt att man orkar igenom ett helt manus. Att därför försöka lägga band på sig under tiden för att behålla sin fix idé kan göra att projektet stannar i förtid eller tar extremt lång tid.

Summerat: Ofta kan en idé vara en startsträcka till något annat. Försök att lyssna på texten och vartåt den vill ta dig.

2. Motsatsen – att ändra om början av texten till det språk man har senare när man väl hittat tonen och historien i manuset – är en annan femma. MEN, undvik att göra det under den kreativa, skrivande, processen om det inte är absolut nödvändigt. Annars riskerar du att hämma ditt fortsatta skrivande (men som sagt, alla fungerar inte på samma sätt).

3. Redigering innebär också att du hela tiden värderar ditt manus, ”Är detta bra eller dåligt?”. Att värdera en ofärdig text är rätt taskigt mot dig själv och din text, låt den växa färdigt först – sen redigera! Ett tips kan vara att hålla som tumregel att inte själv värdera något ofärdigt som du inte skulle låta någon annan titta på och ändra i. Lättare sagt än gjort.

Med detta sagt vill jag bara säga att redigering av manus (i de allra flesta fall) är absolut nödvändigt – men efter det att man skrivit det ”färdigt”. Med färdigt menar jag att man har fångat sin berättelse på papper. Att den första skrivande fasen är över och att man är redo för redigeringen utan att ta förhastade beslut.

Övning:

Under följande skrivarvecka, pröva detta:

* Försök att inte läsa något av det du tidigare skrivit i ditt manus innan du sätter igång att skriva.

* Radera inget av det du skriver, utan låt det vara och bara fortsätt, låt texten ta den form den vill. Om du är orolig för att guldkornen ska drunkna i ”skräptext” kan du markera det som du känner varit dagens guldkorn. (men inte tvärtom)

* Redigera inget

* Be inte någon att läsa något du skrivit denna vecka

Hur kändes det? Skriv ned dina tankar. Vågar du lita på flowet?

Instämmer med Ann, skriv färdigt din text innan du börjar med redigeringen. Då blir skrivandet så betydligt mycket roligare!

Kika in på Ann Ljungbergs hemsida, där hittar du fler skrivtips.

Lycka till!

Kika gärna in på Kimselius skrivtips.

Du hittar även skrivtips i min skrivbok Att skriva med glädje, som finns att låna på biblioteket, både som vanlig bok och e-bok.

Kramisar Kim

tisdag 4 februari 2014

"Helt underbar!" Tillbaka till Pompeji av Kim M Kimselius

Tillbaka till Pompeji är den första boken i Kim M. Kimselius bokserie om Theo och Ramona. Denna bokserie är helt underbar och jag har bestämt mig för att läsa om de böcker jag redan läst och sedan läsa de jag inte läst.

Dessa böcker egentligen för yngre läsare än mig men de fångar fortfarande mitt intresse.

I den här boken reser Ramona till Pompeji på klassresa. I Pompeji förflyttas hon plötsligt bakåt i tiden och där träffar hon Theo.

Den här recensionen var skriven av Julia på Dieperfektewelle. Tack Julia!

Kramisar Kim

måndag 3 februari 2014

Färdigt omslag på deckaren Rädda min lillebror

Mats Minnhagen är snabb när han sätter igång med ett omslag. Nu är Rädda min lillebrors omslag helt färdigtmålat. Illustratören skickade omslaget till mig, utan den rubrik som han hade lagt in. Därefter har vi lagt in rätt rubriktext (se ovan), sedan ska baksidestexten läggas in, med ISBN-nummer och streckkoder. Vad tycker du om slutresultat av omslaget?

Nedan kan du följa hela arbetet med bokens omslag:

Nu börjar det synas att det är en bok. Vad tycker du om färgerna? Detta är tredje skissen på Rädda min lillebror. Här ser du även baksidan av boken, lite mer helhet.

Fortfarande tredje skissen, nu bara framsidan. Jag tycker verkligen om bårderna på den här boken, vad tycker du?

Här ser du den andra skissen jag fick på omslaget. Lite mer naken och inga bårder.

Det här är allra första skissen som jag fick från Mats Minnhagen. Ser du förändringarna från första skissen till den andra?

Baksidestext till Rädda min lillebror:
Gabriella blir inte glad över att ta hand om sin femåriga lillebror, Dennis, hela sommaren. Det enda hon vill är att få tälta med sina vänner.

Det får henne att hata sin lillebror. När de är på picknick häller Dennis myror innanför hennes tröja. Gabriella blir mycket arg. Hon binder honom vid ett träd och lämnar Dennis ensam i skogen.

Till slut får hon dåligt samvete och återvänder. Då är han borta! Gabriella får panik. Hon har läst i tidningen att kidnappare härjar i trakten. Är det dem som har tagit hennes lillebror?

Ute i skogen möter hon Lisa, som hjälper till i sökandet efter lillebror. Till slut råkar de själva riktigt illa ut när de tar upp jakten på kidnapparna.

En spännande deckare.

Rädda min lillebror kommer ut i maj.

Kramisar Kim

söndag 2 februari 2014

Det här är det svåraste jag någonsin har gjort...

Den 27 januari 2014 var jag i Radio Blekinge och avslöjade en hemlighet som jag har burit inom mig i många, många, många år. Händelsen har jag bearbetat i boken Den där dagen.

Här kan du lyssna på hela intervjun. (Tryck på pilen vid texten "Jag grät när jag skrev boken".)

Så här skrev de på Sveriges Radio P4 Blekinge efter att jag hade varit i direktsändning:

I 40 år låg boken "Den där dagen" i byrålådan innan den gavs ut. Författaren Kim M Kimselius från Eringsboda var rädd för vad folk skulle säga. Nu när boken är släppt berättar hon om hur nära hon själv var att ta sitt liv.

När hon var i 20-årsåldern stod Kim M Kimselius på en klippa. Hennes liv hade varit så tumultartat och så mycket hade hänt att hon kände att hon inte orkade leva längre.

– Jag tänkte att det var dags, nu hoppar jag, jag orkar inte mer. Jag var så nära att jag hade ena benet utanför kanten. Men då stack min hund nosen i min hand, jag kände att jag inte kan, jag tog steget tillbaka och kramade om min hund.

I byrån i 40 år
Hon skrev boken "Den där dagen" men la den i byrålådan. Trots att hon tycker att det är den bästa boken hon någonsin skrivit fick den ligga där i 40 år. Hon var rädd för vad folk skulle säga och för alla frågor hon skulle få.

Boken handlar om unga Angelica som blir våldtagen och som går sönder inombords efter det. Hon förlorar sina vänner och sina fritidsintressen, står inte ut längre och bestämmer sig för att ta sitt liv.

"Du måste ge ut den"
Boken kunde fortfarande legat där i byrålådan. Men för två år sedan när två fans var hemma hos henne och sov över undrade de om hon inte hade något hon inte gett ut som de kunde få läsa. Då plockade hon upp "Den där dagen".

– De sa "du måste ge ut den, kommer hjälpa jättemånga". Dagen efter skickade jag den till tryck. Jag grät när jag skrev den, jag gråter när jag läser den och jag är rörd när jag pratar om den, säger Kim M Kimselius.

"Man måste inte ta steget"
Handlingen i boken berör Kim M Kimselius mycket. Själv har hon aldrig berättat för någon om att hon var nära att ta sitt liv för 40 år sedan. Inte ens för sin man. Nu valde hon att berätta sin historia i radion.

– Jag gör det för att jag tycker det är viktigt att folk ska veta att man inte måste ta steget även om det är jobbigt just då. Det kommer bli bättre. Man måste kämpa sig igenom det svåra och gå vidare. Man kan leva lyckligt, säger Kim M Kimselius.

Hundarna och Jan gav styrka
För henne var det hundarna och hennes man Jan, som hon träffade några år senare, som tog henne igenom den svåra tiden.

Hennes man fick henne att känna sig som världens bästa människa. Kim M Kimselius vill att man ska våga prata om att man mår dåligt och söka hjälp för att ta sig igenom det svåra.

– Jag är så lycklig att jag inte tog steget. Tänk så många oskrivna böcker det blivit, tänk så mycket glädje jag förmedlat, säger hon.

Yamile Lindgren och Daniel Kjellander är reportrarna som stod för det här inslaget.

Läs hela inlägget på Sveriges Radio P4 Blekinge här.

Nu vet du en hel del mer om mig än du visste innan. Du anar inte hur svårt det var att tala om det och att lägga ut det här blogginlägget. Jag gör det för att hjälpa andra, för att få andra att förstå att hur mörkt och tufft det än är just nu, kan framtiden bli betydligt ljusare. Ta inte steget!

Kramisar Kim