Skrivarbloggen Kim M. Kimselius: 2014-06-29

lördag 5 juli 2014

Boktips: Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma

Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma är en bok av samma mått som Paulo Coehlos bok Alkemisten, även om den inte ger riktigt samma närhetskänsla.

Boken får mig att känna mig lugn och tänka efter.

Berättelsen handlar om en stjärnadvokat som får en hjärtinfarkt under pågående rättegång. När han återhämtat sig från den säljer han alla sina ägodelar och ger sig ut på vandring. När vi möter honom flera år senare, ser han ut som en trettiofemåring och inte som en åttiofemåring, som han gjorde då han vid femtiofemårs ålder fick sin hjärtinfarkt.

Han berättar för sin gode vän och kollega om vad som har hänt honom och delar med sig av insikten om livets gåva.

Det är en tänkvärd bok som verkligen får mig att fundera, trots att jag lever i nuet och försöker njuta av det allra minsta i livet. Berättelsen för mig ännu närmare allt det. Om du lever i en stressad tillvaro kan jag varmt rekommendera den här boken till dig.

Du hittar säkert boken hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris och Bokus.

Den får fyra stjärnor av fem möjliga.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

fredag 4 juli 2014

Boktips:Oceanen vid vägens slut

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman var en bok som grep tag i mig och jag kunde inte sluta lyssna när jag väl kommit in i boken. De första raderna fångade mig inte, men jag ger alltid en bok ett bra tag att charma mig och jag blev inte besviken, efter bara några minuter var jag helt fast.

Eftersom jag aldrig läser baksidestexter, nåja, nästan aldrig, så hade jag ingen aning om vad den här boken skulle handla om. Tänkte att det var en skönlitterär bok om en människas liv. Men oj vad jag blev förvånad.

Oceanen vid vägens slut handlar om en man som far tillbaka till sin barndoms trakter. Där sätter han sig vid kanten av en damm och plötsligt är han tillbaka i sin barndom, han minns när han var sju år, hur hans katt blev överkörd av gruvarbetaren som var inneboende hos dem. Det liksom startade hela händelsekedjan, plötsligt dyker det upp pengar på de mest konstiga ställen, gruvarbetaren hittas död i den lille pojkens pappas bil.

Sjuåringen blir lämnad i det närmaste huset medan pappan tillsammans med polisen undersöker bilen. Det är då hela äventyret börjar. Lettie, en elvaårig flicka som bor i huset, tar med sjuåringen till Oceanen, som visar sig vara bara en damm i sjuåringens ögon. Det visar sig dock att den där dammen är något helt annat än en liten pöl med vatten.

Det här är en bok om magi, onda krafter, vänskap och ond, bråd död. Jag tyckte väldigt mycket om den och rekommenderar den varmt till dig om du har ett öppet sinne för magi och världar i andra dimensioner.

Du hittar säkert boken hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris eller Bokus.

Den får fem stjärnor av fem möjliga.

Kramisar Kim

torsdag 3 juli 2014

Skrivtävling: Vad är tjejigt?

Här är en annorlunda skrivtävling som Mörkersdottir förlag håller i. Läs mer nedan.

Vad associerar du till när du hör ordet ”tjejigt”? Själv blev jag förfärad över vilka negativa ord jag själv associerade till, ord som blåst, svag och överkänslig, förutom ord som fnittrig, rosa, tuggummi och Barbie. Jag har själv retat killar för att dricka ”tjejöl” när jag drack ”manlig”, mörk öl och kände mig cool. Som tjej är det ok att göra saker som anses som manligt, men att som kille göra saker som anses som kvinnliga, är inte lika accepterat. Anledningen är att vi har ett manligt ideal i samhället och att då vara tjejig blir samma sak som ett icke-ideal.

Vad händer då med oss som växer upp som tjejer och gillar rosa, att leka med Barbie, är känsliga, gillar romantik när vi blir medvetna om att dessa attribut ses som något lågt, svagt och mesigt? När hela vår existens som ”tjej” ses som något negativt. Vad händer med självbilden? Kan jag vara smart och samtidigt fnittra med mina tjejkompisar? Kan jag vara stark när jag samtidigt är känslig? Kan jag vara cool och använda rosa kläder på samma gång? Eller försöker jag trycka bort den tjejiga delen av mig och anpassa mig till det manliga idealet?

Jag vill ge ut en antologi med texter skrivna på temat Tjejigt, en hyllning till tjejen. Jag vill ge ordet ”tjejig” en positiv klang, för att alla flickor och tjejer som växer upp idag ska vara stolta över att de är tjejer. Därför utlyser jag härmed en tävling.

Skriv en text, formen är valfri, det kan vara en novell, en dikt eller ett kåseri kring temat och skicka till manusmorker@outlook.com. Senast den 31 augusti. Vinnaren av bästa texten får fem böcker ur vår utgivning. Tävlingen är för alla åldrar och alla kön. Här hittar du mer information om tävlingen.

Lycka till!

Kika gärna in på Kimselius skrivtips eller Författartips för fler skrivtips.

Du hittar även skrivtips i min skrivbok Att skriva med glädje, som finns att låna på biblioteket, både som vanlig bok och e-bok.

Kramisar Kim

onsdag 2 juli 2014

Äntligen får jag hålla boken Anastasias öde i min hand

Nu har tusentals böcker av Anastasias öde anlänt till lagerhotellet Selo i Nättraby. Genast jag fick meddelandet att böckerna anlänt slängde jag mig i bilen tillsammans med min 91-årige far och mitt 11-åriga barnbarn. Så här ser pallen med böcker ut ovanifrån.

Här ser du en bit av ena pallen av böcker med Anastasias öde. Det är det första jag ser när jag kommer in i lagerhotellet.

Även Svarta Döden har kommit, ännu en omtryckning, för vilken gång i ordningen minns jag inte. Det är en mycket populär bok som ständigt säljer slut. Den handlar om digerdöden på 1300-talet i Florens. Boken skrev jag enbart för att jag ville resa till Florens...

Här står jag på pallarna och njuter av de nyanlända böckerna.

Det är Jens som har klättrat upp på trucken för att fota mig och böckerna ovanifrån för att få med även böckerna på bild. Ett bra initiativ, tack Jens.

Jag blir alltid lika vänligt bemött på Selo Lagerhotell, oftast kommer någon ur personalen för att hjälpa mig och prata bort en liten stund. Normalt är det Jan som packar, men den här gången var min far och Frida med och då fick jag packa själv, med hjälp av Frida. På bilden ser du ägarna och personalen på lagerhotellet, tillsammans med min far och barnbarnet. Från vänster Agneta, min far, Tony, Frida och Jens.

Efter att vi hade hämtat böcker gav vi oss ut på fler äventyr, nu med bilen proppfull av böcker.

När vi hade handlat sa Frida "Var ska vi sätta kassarna?" Hmmm, tänkte jag, men lyckades pressa in dem mellan bokkartongerna. Ovanpå böckerna låg en säck hundmat.

Dessutom hade jag använt det presentkort jag fick i 60-årspresent från min väninna Annelie och författarkollega Bodil. Det blev många blommor eftersom det var 50% rabatt. Här har du en del av blommorna, även tre oerhört vackra orkidéer kom med hem. De fick Frida ha i knäet.

När jag gick ut på kvällsrundan med hundarna hade solen försvunnit under horisonten, men molnet i fjärran var fortfarande solbelyst, en vacker syn med många ovanliga molnformationer.

Jag har luktat och bläddrat i Anastasias öde och känt tillfredsställelsen av att få ställa ännu en egenhändigt tillverkad bok i min bokhylla. Det är sann författarlycka!

Nu ska recensionsexemplaren iväg innan boken släpps till bokhandeln, snart har du möjlighet att köpa boken :-)

Nu har jag bara en enda bok till att färdigställa det här året, det är Skräckresan med Titanic, som utkommer i september. Skriver för fullt! Dessutom läser jag fakta inför min 20:e historiska äventyrsbok som utkommer nästa år. Det blir lite av ett jubileum.

Kramisar Kim

tisdag 1 juli 2014

Dragspelsmusik av min 91-årige far på Kolshults Ponnybus Öppet Hus

I helgen var det öppet hus hos Kolshults Ponnybus. Den här gången var min 91-årige far med och underhöll med härlig dragspelsmusik. Barnbarnet Frida var som vanligt med och hjälpte till med hästarna. Premiär var det för Tudor som förra året bara var en vecka gammal när Kolshults Ponnybus hade öppet hus.

Tudor tyckte det var mycket spännande. När han fick syn på fölet som inte ens var hälften så stor som han, ville han fram för att hälsa. Men där var många som ville hälsa och titta, så han fick nöja sig med att kika på avstånd.

Tudor har upptäckt burarna med kaninungarna. För det mesta flockades barnen runt de här burarna.

Det fanns otroligt mycket att titta på för Tudor: hundar, hästar, människor, vagnar, korv, bullar och alla dessa små barn som ville klappa och pussas. Tudor älskade det.

När Frida får hålla på med hästar är hon extra glad.

Vi hade tur med vädret. Större delen av dagen var det uppehåll och solen tittade till och med fram en stund. Ett litet regnmoln drog förbi, men var snabbt över.

Tudor bara njöt av alla nya intryck.

Här är jag med min käre far och Tudor.

Här är far och Frida tillsammans med Tudor.

Frida kunde inte låta bli att låna fars dragspel en stund och trots alla människor runt omkring satte hon sig för att spela den låt hon hade övat på under veckan: Drömmen om Elin.

Här är det Heike (som tillsammans med sin man Patrik driver Kolshults Ponnybus) som slagit sig ned hos pappa en stund. Folk sjöng med, stod och svängde på höfterna till musiken och det kändes som om dragspelsmusiken var mycket uppskattad.

Eftersom jag höll Tudors koppel i ena handen hela tiden, var det inte så lätt att fotografera. Här är det Frida som leder en av de lyckliga som fått prova på ponnyridning. Det fanns också möjlighet att få åka häst och vagn, gå tipspromenad, få lära sig mer om blåbär, köpa blåbärsplantor och handla på loppis.

Eftersom det kom en liten regnskur åkte jag hem med Tudor och pappa och lämnade dem hemma. Pluto fick följa med tillbaka till Kolshults Ponnybus och han tyckte ännu mer om kaninerna än vad Tudor hade gjort. Eftersom Pluto är en gammal garvad bernerhane var det inte mycket som fick honom att reagera, förutom kaninerna.

Höjdpunkterna på Kolshults Ponnybus öppet hus är trots allt riduppvisningarna. Några av grupperna var utklädda i färggranna kläder, andra var mer strikt klädda. De hade hoppuppvisning och dressyruppvisning. Ja, det var sannerligen en blandad kompott, det fanns något för alla.

Ännu en härlig dag som sprang iväg i glädjens tecken.

Kramisar Kim

måndag 30 juni 2014

Kika in på Kimselius andra blogg

"Nu är du väl bra tokig!" sa min man när jag berättade att jag hade startat en ny blogg på min hemsida. "Hur ska du hinna med?" fortsatte han säga.

"Inga problem", svarade jag.

Tanken är nämligen att den nya bloggen ska bli lite mer av en vardagsblogg. Här kan du följa min författarvardag, jag är mer personlig på Kim M Kimselius Blogg. Även i den nya bloggen kommer jag att lämna skrivtips, för det är liksom den jag är :-) Jag brinner för att dela med mig till andra av min skrivglädje. (Du har väl inte missat att anmäla dig till min skrivarkurs 26 juli?)

Eftersom bloggen är nystartad ligger det inte så många inlägg där ännu, men kika in ändå, det kommer fler inlägg efterhand. Bli den första att kommentera eller följa bloggen.

Kramisar Kim

söndag 29 juni 2014

En otroligt vital 91 åring

Sedan några dagar tillbaka har jag besök av min kära 91-årige far Harry, och mitt älskade 11-åriga barnbarn Frida. De kör helt slut på mig. Eftersom jag håller på med min bok Skräckresan med Titanic är jag uppe med tuppen för att skriva innan de vaknar. När de väl gått upp är det full fart hela dagen.

De pratar konstant. Frida är mycket aktiv och bakar, pysslar med hundarna och finns nästan alltid vid sin gammelmorfars sida för att hjälpa till, lyssna och lära sig. Det är helt underbart att se.

Vi åkte på shoppingrunda till stora staden och 91-årige pappa hängde med hela tiden. Till slut fick han medge att han var lite trött i benen, så med jämna mellanrum letade vi upp de pallar man använder för att nå högst upp på hyllorna i butiken. De använde far som sittplats.

Självklart var Frida vid hans sida och underhöll honom medan jag hämtade varor. Av deras miner på det här fotot har jag en känsla av att de två kommer att hitta på rackartyg innan de åker hem igen. De gaddar ihop sig mot mig.

Far fick vara smakråd när Frida skulle köpa en cykelhjälm, något hon hade glömt när hon packat inför resan till mig. Nu kan vi ut och cykla igen och Frida kan cykla iväg till stallet för att rida.

Efter att ha varit iväg en hel dag och shoppat, trodde jag att både far och barnbarn skulle vara trötta, men inte då. Pappa ringde sin 93-åriga, lika pigga storasyster och berättade glatt om dagen. Frida ställde sig och bakade och diskade upp efter sig. När klockan var 21.35 körde jag dem i säng, rädd för att min käre far skulle klappa ihop av alla upplevelser. Kröp själv i säng och förväntade mig att somna direkt, men se det gick inte. Pigga och uppsluppna hörde jag Frida och pappa prata i rummet bredvid. 23.20 fick jag nog och gick in och hotade dem med att jag skulle väcka dem 4.30 när jag gick upp, om de inte genast slutade prata och gick och la sig. Den hotelsen hjälpte och jag kunde somna.

Var får dem sin energi ifrån?

Kramisar Kim