Det här inlägget publicerades hos
Booqla 18 augusti 2015. Boken det talas om, TudorRosen Kampen om makten, hade ännu inte kommit från tryckeriet. Pappas begravning var precis avklarad. Här kan du läsa berättelsen om hur nära det var att
TudorRosen Kampen om makten aldrig blev skriven. Tack Booqla för inlägget.
 |
| Här ser du omslaget vi har fått från tryckeriet för godkännande. Boken var ännu inte utkommen. |
TudorRosen Kampen om makten har legat och surrat inom mig sedan jag
köpte min hund Tudor för två år sedan. Eftersom jag skriver historiska
äventyrsböcker tyckte jag det skulle vara roligt att skriva om
Tudorfamiljen i England, på grund av att min hund var döpt efter dem.
Det var lättare sagt än gjort.
Det fanns inte så många faktaböcker om den person jag ville skriva
om, Henrik VII, som var far till Henrik VIII. Om den sistnämnde fanns
det mängder av böcker. Men jag ville börja med Henrik VII, eftersom det
var han som startade Tudordynastin.
Att skriva historiska äventyrsböcker, baserade på riktig historisk
fakta och riktiga historiska personer, innebär att jag måste vara något
av en detektiv. Allt ligger inte bara serverat att plocka åt sig, jag
måste leta upp det mesta själv.
Där är nätet en bra källa, där hittar jag utländsk litteratur jag kan
beställa hem över Amazon. Även Antikvariat och Bokbörsen döljer många
bokskatter. Till slut fick jag tag på vad jag behövde och började läsa
in fakta. Det var tunga böcker på engelska och det gick trögt.
När tankarna på en helt annan bok dök upp i huvudet,
Sveriges Pompeji Sandby borgs öde, lät jag mig lockas att skriva den boken först, medan
jag läste fakta för TudorRosen Kampen om makten. Även min nya skrivbok,
Att hitta glädje i skrivandet, prioriterade jag upp, eftersom den skulle
bli klar till sommarens skrivarkurser.
Aldrig hade jag kunnat ana vad 2015 skulle föra med sig.
Först blev min äldsta hund, Pluto, sjuk. Det konstaterades att han
hade en tumör i huvudet. Han var pigg och glad, blödde bara lite
näsblod. En vecka senare fick han störtblödning och dog. Det gick
alldeles för fort. Jag var chockad och kunde inte hitta orden.
Min då snart 92-årige pappa, som jag pratade med varje dag och
berättade allt för, tröstade mig och sa att allt skulle ordna sig, för
allt var möjligt. Jag svarade att han fick se till att hålla sig frisk
och leva länge, för jag orkade inte med mer sorger och bedrövelser.
Min yngre hund skadade sig och jag fick köra tre timmar till
Jönköping för operation, med flera månaders konvalescens som följd. På
djursjukhuset satt jag och läste korrektur på skrivboken, medan jag hade
ångest för att jag inte kom vidare på TudorRosen Kampen om makten.
Tiden började rinna iväg. Sveriges Pompeji Sandby borgs öde var klar och
skulle gå till tryck samtidigt med Att hitta glädje i skrivandet. När
de hade gått iväg skulle jag resa till skrivarstugan och vrålskriva för
att hinna få TudorRosen Kampen om makten klar i tid.
Jag packade väskan och åkte till Skåne. Hundarna fick följa med.
Maken körde mig dit, lämnade av mig och återvände hem. Jag behövde vara
själv och fokusera. Samma dag jag kom ned ringde telefonen. Det var
hemtjänsten. Pappa hade fallit och brutit lårbenshalsen.
När jag fick samtalet satt jag i en vilstol i skuggan, det var
närmare 30 grader varmt. Jag hade just upptäckt att det fanns många bra
engelska faktaböcker på Storytel. Bland annat den faktabok jag hade
problem med att ta mig igenom, den om Henrik VII, den som var så viktig
för min bok om Tudorfamiljen. Jag hade svårt att förstå den engelska
faktaboken och fick ständigt slå upp orden, trots att min engelska är
bra. I efterhand förstår jag att det berodde på att jag var pressad.
När jag hittade boken på Storytel gjorde jag som så, att jag både
lyssnade och läste samtidigt. Då förstod jag allt! Jag var så lycklig
och tänkte att jag skulle hinna få klar min bok i tid. Då kom samtalet
från hemtjänsten.
När de ringde första gången var det ingen fara med pappa, några dagar
senare ringde de och sa att jag borde komma dit. Jan körde ned från
Blekinge, hämtade mig och körde mig till Borås. Pappa var pigg och glad
och verkade må hur bra som helst. Därför åkte vi hem till Blekinge dagen
efter. Jag lyssnade på faktaboken i bilen och fokuserade på att
verkligen lyssna och förtränga alla tankar på pappa.
Jag kom hem och började skriva de första kapitlen på boken. Mycket av
mitten var redan skrivet, eftersom det handlade om Henrik VIII. Dagen
efter vi kommit hem ringde de från sjukhuset och sa, att om jag ville
träffa pappa en gång till i livet borde jag köra till Borås direkt. På
tio minuter var jag klar att åka. Jan hade packat matsäck och jag hade
ännu inte packat upp väskan från Skåne. Det var bara att köra.
Efter två dygns vaka dog pappa och så även alla mina ord.
Jag har aldrig tidigare varit med om att orden helt har försvunnit,
visst hade det varit trögt när hunden dog, men det hade inte varit helt
tomt. Jag skriver tre till fyra böcker per år. Orden bara finns där och
flödar av sig själv. Nu var det helt stopp. Paniken växte inom mig.
Boken skulle egentligen ha kommit ut i juli, början av augusti. Nu var
det redan mitten av juni och jag såg ingen möjlighet till hur jag skulle
få boken klar innan bokmässan, eller ens tryckt innan årets slut.
Jag bara grät och var helt förkrossad. All tid gick åt till att ordna
begravning och allt runt den, skriva orden som skulle vara i
tidningsannonsen, göra häftet till begravningen och skriva ihop text
till den. TudorRosen Kampen om makten var helt borta ur mitt medvetande.
Ändå låg boken där och pyrde och pockade på uppmärksamhet och jag hade
ont i magen, huvudvärk och mådde konstant illa.
Eftersom jag har skrivit två skrivböcker och uppmanar alla att inte
sitta och vänta på att inspirationen ska komma, lydde jag min egen
uppmaning och satte mig vid datorn. Där satt jag och stirrade på
skärmen, och grät.
Pappas visdomsord ”Allting är möjligt!” hoppade omkring inom mig. Om
det var någon gång jag borde försöka följa dem var det just nu.
Då kom jag på ett sätt att komma igång. Jag skapade en fiktiv person
som var min pappa. Han hade pappas visdomsord, han älskade musik och
kvinnor som pappa, han var levnadsglad, ja han var pappa helt enkelt.
Direkt jag kom på den idén flödade orden och jag skrev och skrev och
skrev. Jag kände fortfarande pressen och arbetsdagarna blev mycket
långa. Upp vid fem och sent i säng, hela tiden skrev jag eller läste in
fakta jag tyckte saknades i boken. Maken skötte allt, fixade mat och tog
hand om hundarna. Jag skrev, åt, skrev, sov, skrev, läste, skrev…
Dessutom höll jag två
skrivarkurser, under två helger. När
kursdeltagarna arbetade, bearbetade jag TudorRosen i huvudet. Att arbeta
med skrivprocessen var bra för mig, då kom jag på misstag jag hade
gjort i boken, sådana som jag kanske normalt inte hade gjort.
När jag skrev sista meningen på TudorRosen Kampen om makten brast jag
i gråt. Jag var så trött, jag var även oerhört ledsen över att boken
var klar. Det var som om pappa dog ännu en gång, eftersom jag nu var
tvungen att lämna honom ifrån mig.
Normalt brukar boken gå iväg till flera korrekturläsare för att de
ska ha god tid på sig att läsa korrektur. Nu fanns inte den tiden.
Endast en korrekturläsare kontaktades, en som hade väntat på boken och
verkligen längtat efter den, en som egentligen inte hade tid att läsa
den, men som satt på tåg och flyg och läste pdf-filen jag hade mejlat
henne.
Under tiden som hon läste korrektur, läste även jag och min man
boken, om och om igen. När jag fick korrekturläsarens kommentarer
åtgärdade jag de saker hon hade påpekat och boken blev ännu bättre.
Mitt i korrekturläsningen var jag tvungen att åka till veterinären
med min tredje hund, den minsta i flocken, dock 10 år. Det visade sig
att hon hade blivit blind. När jag fick det beskedet kom tårarna.
Inte
ännu en motgång. Jag klarade inte mer!
31 juli var absolut sista dagen för manuset att gå iväg till
tryckeriet. Den 30 juli var boken så klar den någonsin kunde bli och
gick iväg till tryckeriet. Då höll jag på att klappa ihop. Jag sov och
sov och sov, hade ingen aptit och grät konstant. Boken skulle komma i
tid till Bokmässan i Göteborg sista veckan i september.
Lättnaden var enorm! Om jag kunde färdigställa en bok under de omständigheterna, då klarar jag allt!
Nu borde jag egentligen ha semester, åka på spa, bara vila. Jag har
just klarat av pappas begravning och är på väg att röja hans gård. Jag
ska skriva ihop föredraget jag ska hålla på
Egenutgivardagen i Stockholm
i september och förbereda seminariet jag ska medverka i på Bokmässan.
Dessutom har jag börjat på en ny bok!
Att skriva är för mig som att andas, ett tag var det som om jag inte fick luft.
Nu andas jag igen, jag skriver, jag lever!
Kim M Kimselius
Ja, det var inlägget hos
Booqla. När jag läser det igen kommer tårarna och jag förundras över att jag överhuvudtaget har orkat med det här året. Det känns i kroppen och i huvudet. När den sista
signeringen är över ska jag vila mig rejält.
Som du vet gör jag det genom att försvinna bort i fantasins värld och skriva. Det finns fortfarande många tårar inom mig.
Här kan du läsa några
recensioner av TudorRosen Kampen om makten.
Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos
Adlibris ,
Bokus och
CDON.COM.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius.
Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida
www.kimselius.se.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.
