En dag som alla andra men ändå inte

En dag som alla andra, men ändå inte

Idag är det lördag. När jag skriver detta är klockan 08.00. Det är nästan mörkt ute. Skymningslamporna är fortfarande tända. Hundarna väntar på att gå morgonpromenad och jag väntar på att det ska bli lite ljusare, för att vildsvinen ska ha gått till sängs.

Sju dagar i veckan arbetar jag. Man kan faktiskt säga att jag jobbar hela dygnet eftersom jag drömmer fram många av mina böcker.

Egentligen borde varje dag vara den andra lik, men så är det inte. Varje dag är unik. Varje morgon vaknar jag med ett leende och förväntningar inför dagen. Jag möts av glada hundar som viftar på svansarna och överöser mig med pussar, glada över att jag är hemma. Den här hösten har jag varit iväg ovanligt mycket på långa resor. Det är inte många dagar jag har varit hemma.

Men idag är jag det. På så sätt är det en rätt ovanlig dag. Jag ska inte iväg och föreläsa, jag packar inte väskan för att resa imorgon. Det enda jag ska göra är att bara vara och skriva så mycket, eller så lite, som jag har lust.

En dag jag ska tillbringa med hundarna, ute i trädgården, medan orden formas i huvudet. En dag som alla andra, men ändå inte. En dag att glädjas över och ta vara på. Min dag!

Hoppas du får en riktigt fin dag!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se. 

Höstliga färger och Barnboksdagen i Landskrona

Ja, då var Barnboksdagen i Landskrona över för den här gången. Jag har lyssnat på många författare som har berättat om sina böcker, men även förlagsrepresentanter som har presenterat höstens bokutgivning. Dessutom har jag talat om mina egna böcker. Hade med mig min Roll-up med bilden på en av mina böcker, något jag var mycket glad över, för även om jag hade Power-Pointvisning på filmduken så var allt nästan bara grönt och den blå färgen var inte synlig. Den här färgstarka bilden förtjänar lite mer uppmärksamhet än den bleka variant som fanns på filmduken.

Blev mycket glad efter föreläsningen när jag fick kommentaren: "På dig kan man lyssna hur länge som helst!"

Som vanligt var det bokutlottning vid slutet av dagen och jag upptäckte att jag bara hade köpt hälften så många lotter som tidigare år, vilket också innebar hälften så många vinster när dragningen var över. Ändå blev det två bärpåsar med intressanta, nya böcker. Gladast blev jag över Barbapappapusslet. Har en speciell relation till Barbapappa. När jag praoade på bibliotek, en gång i min ungdom, lånade jag hem alla Barbapappaböckerna och läste för min lillebror Peter som älskade dem. Något jag också gjorde, även om jag låtsades att jag läste böckerna för honom enbart för hans skull!

Stannar ännu en natt i Skåne innan jag kör hem till Blekinge igen och passade på att ta några höstliga bilder för att dela med mig av hur vackert det är här i Skåne just nu.

Nå, vad tyckte du om bilderna? Visst är det ett fantastiskt ljus i och med den nedgående solen?

Snart är det dags för signering igen. Du träffar mig hos Akademibokhandeln Gleerups i Lund på fredag och hos Bokia i Halmstad på lördag, se min hemsida för mer information. Det är premiärsignering i Halmstad, lite pirrigt eftersom jag inte har en aning om var butiken ligger, var jag ska parkera etc. Men det brukar alltid ordna sig, med lite sunt förnuft, hjälp av internet och glada människor i Halmstad. Kanske vi ses!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Höstliga tankar

Idag har hösten gjort sitt intåg. Gräset knastrade fruset under mina fötter och den fodrade jackan kom på för första gången på länge.

Det är inte lika motiverande att stiga upp när mörkret pressar sig mot fönstret, men när väl morgonförberedelserna är klara och jag stiger ut får jag min belöning. Ännu ligger dimman tät över sjön när jag och hundarna vandrar ned mot den.













Ju närmare vi kommer desto fortare skingras dimmorna, som om det är jag och mina hundar som på något magiskt sätt viftar undan dimmorna med våra rörelser i luften. Så är det inte, men ändå...













Tola gör sig beredd för första morgondoppet. Idag ser hon lite tvekande ut och slänger sig inte handlöst i vattnet som hon brukar.













Det är just det här som gör det värt att stiga upp i mörker, att få se solen stiga upp över trädtopparna och spegla sina första strålar i vattnets stillhet. Ännu dansar dimslöjor över sjön, likt bortflyende älvor.

Jag drar ett djupt andetag och insuper naturens under, innan jag vänder hemåt igen för att sätta mig vid datorn och skriva, inspirerad av allt det jag just upplevt.

Varje ny dag är ett mirakel, ett stilla ögonblick att njuta av och ta vara på.

Carpe diem/Fånga dagen är passande ord, eftersom dagarna flyr undan alldeles för fort ifrån oss. Nyss var det högsommar med +32 grader. Nu biter frosten i gräset. Men ännu kan vi njuta av några soliga, varma höstdagar innan den riktiga, blåsiga, regniga hösten nalkas. Så fånga dagen, ta vara på den, för den här dagen är din.

Kramisar Kim

Vart tar tiden vägen?

För några timmar sedan var det morgon, nu är det redan kväll... vart tog alla timmarna vägen?

För bara några dagar sedan var det försommar, nu är det snart höst... Hur? När försvann sommaren?

Nyss var jag en liten åttaåring som drömde om att bli författare, nu är jag femtiosex år och har kommit ut med sexton böcker... Hur gick det till? Var är alla de åren?

För inte så länge sedan var min pappa yngre än vad jag är idag. Imorgon fyller han åttiosju år... ÅTTIOSJU ÅR!!! Men hallå, hur gick det till...?

Och den där främmande personen som tittar på mig i spegeln... Vem är hon? Inte är det jag i alla fall, tror jag. Om det är jag... hur blev jag hon? En avbild av min kära mor, så som hon såg ut i femtioårsåldern. Fast jag tycker allt att hon var betydligt vackrare än den person som stirrar tillbaka på mig i spegeln.

Tiden nafsar mig hela tiden i hälarna och äter upp sekunder, timmar, dagar, veckor, år, så att de passerar fortare och fortare för varje år. Jag är nästan säker på att mitt dygn inte längre är 24 timmar, utan betydligt kortare och veckan... har den verkligen sju dagar? Hur ska jag veta det, jag arbetar ju alla dagar, vardag som helg, alla dagar är lika, kanske någon plockat bort en av veckodagarna utan att jag har märkt det?

Tänk om jag vaknar imorgon och det är julafton? Hela hösten passerat utan att jag har märkt det... För det är precis så jag tror det kommer att bli: vips och så är det jul igen.

Stoppa tiden, jag hinner inte med!

Kramisar Kim
(På bilden sitter jag på min älskade häst Kingsburn. Jag är fjorton år och bär fortfarande drömmen om att bli författare inom mig, skriver i hemlighet, stoppar i byrålådorna och är lycklig. Det var igår, eller...?)

Hösten kommer smygande...

Snart är den här, vintern.

I morse var luften kylig med en metallisk doft när jag började min morgonpromenad. Solen steg sakta högre över horisonten. Förebådande "ovädersmoln" drog som slöjor över himlen.

Hemma på tomten hade solen värmt luften och doften steg från rosor och flox.

Sommaren har varit ljuvligt varm, avkopplande och inspirerande. Men snart är den här igen, den långa, mörka kalla vintern. Det märktes tydligt idag, för morgonen var inte lika underbart ljus och varm som den brukar.

Nu gäller det att ta tag i dagen och vara rädd om varenda ljus stund, vara ute, njuta av ljuset, dofterna, värmen och solen. Kanske dröjer det länge innan vi får se solen igen, när den väl försvinner under höstens och vinterns tunga, mörka moln.

Fånga dagen, lev i nuet och njut av varenda sekund!

Kramisar Kim
(Fotot föreställer Tola i den första snön, december 2009.)