Jag springer för livet, och då menar jag att jag springer för att må bra och med löpningens hjälp må ännu bättre.
I hela mitt liv har jag haft spring i fötterna. Förr brukade grannarna alltid säga "Varför springer du när du kan gå?" Då svarade jag "Varför ska man gå när man kan springa?"
Anledningen till deras fråga var att jag alltid sprang, från ytterdörren till brevlådan, till garaget, mellan rabatterna, när jag lekte med hundarna. Dessutom sprang jag en mil om dagen vid den tiden, ja, jag hade verkligen spring i benen.
Jag sprang så mycket att jag drog på mig utmattningsbrott, muskelinflammation och benhinneinflammation, allt på samma gång. Då blev det tvärt slut på springandet, jag var tvungen att hålla mig stilla. Det fick mig att känna stor frustration och jag saknade även endorfinerna som min kropp alltid var fullpumpad av tack vare löpningen.
Nu är jag igång med löpningen igen och det känns helt ljuvligt. Jag springer för livet, för endorfinerna, för bra blodtryck, för att inte få diabetes, för starkare ben och uthålligare hjärta, för att må bra helt enkelt.
Angelica i boken Den där dagen, hon springer däremot ifrån något fasansfullt.
Kramisar Kim
Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Inlägg
