En sommar i Devon av Lucy Diamond
Det här var en omtumlande bok där ingen är lycklig och alla bär sina sorger och problem inom sig. Till slut möts de för den årliga semestern i familjens Tarrents semestertillflykt, huset vid havet i Devon. Under alla somrar har de njutit av strandlekar, grillfester, varma kvällar och en harmonisk stämning.
Men med allt som människorna bär inom sig kan det inte bli annat än katastrof.
Allt börjar med att Olivias man hastigt dör. Hon bestämmer sig för att åka tidigare till huset vid havet för att få sörja i fred, övertalad av dottern Freya som sms:ar hushållerskan att hon ska ställa iordning huset för sommaren.
Det kan inte bädda för annat än strul med så många hemligheter som möts. Den första, och värsta, ställs Olivia inför när hon kommer till sommarhuset i Devon.
En bok som jag höll på att reta ihjäl mig på. Jag tyckte att personerna var så otroligt korkade som inte förstod bättre, eller gjorde på ett annat sätt. I början var jag nästan på väg att sluta läsa, men jag ville ju veta hur det gick... Tror inte du blir besviken när du läser den här boken, kanske bara smått galen som jag.
Den får tre stjärnor av fem möjliga
Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus, Akademibokhandeln eller Storytel.
För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna
gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Visar inlägg med etikett Semester. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Semester. Visa alla inlägg
lördag 27 juli 2019
onsdag 26 juni 2019
Tackar mitt undermedvetna
Tackar mitt undermedvetna
Idag packade jag ihop i all hast och for till Skrivarstugan i Skåne. Kotten behöver tränas på att vara där och det är den svalaste platsen på jorden. Nja, kanske inte, men i alla fall för oss. Huset ligger i en bokbacke, omgärdad av stora bokträd som skuggar skrivarstugan. Utomhus är det 30 grader varmt. Inne är det behagliga 18. Så länge dörren är stängd.
Jag hade tänkt stjäla mig några skrivtimmar, trots att jag har semester, men mitt undermedvetna hindrade mig.
När bilen var färdigpackad var det en röst inom mig som sa att jag hade glömt något. Jag gick tillbaka in tre gånger och kom ut med fler saker att ta med, men jag glömde ändå det viktigaste: Sladden till datorn.
Jag tror det var mitt undermedvetna som hindrade mig från att ta med den, eftersom jag ju inte ska skriva något medan jag har semester, men det är så svårt att låta bli.
Dessutom glömde jag min skrivbok, däremot fick jag med mig Jerker Hulténs bok Stella och kyrkogården. Så nu ska jag krypa upp i soffan och läsa boken. Imorgon kör jag hem igen. Då har Kotten fått bo in sig i stugan och jag måste ladda datorn.
Nu vet jag hur mina skrivkursdeltagare känner sig när de har glömt ta med sladden till datorn till kursen. Men oftast har de tur och kan låna någon annans sladd. Sådan tur har inte jag, eller jag kanske har tur att jag inte har möjlighet att göra det. Nu får jag den välbehövliga vilan.
Ha en fin dag. Det har vi: Kotten, Kiara och jag. Maken är hemma och sköter växthus och alla grönsaker.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Idag packade jag ihop i all hast och for till Skrivarstugan i Skåne. Kotten behöver tränas på att vara där och det är den svalaste platsen på jorden. Nja, kanske inte, men i alla fall för oss. Huset ligger i en bokbacke, omgärdad av stora bokträd som skuggar skrivarstugan. Utomhus är det 30 grader varmt. Inne är det behagliga 18. Så länge dörren är stängd.
Jag hade tänkt stjäla mig några skrivtimmar, trots att jag har semester, men mitt undermedvetna hindrade mig.
När bilen var färdigpackad var det en röst inom mig som sa att jag hade glömt något. Jag gick tillbaka in tre gånger och kom ut med fler saker att ta med, men jag glömde ändå det viktigaste: Sladden till datorn.
Jag tror det var mitt undermedvetna som hindrade mig från att ta med den, eftersom jag ju inte ska skriva något medan jag har semester, men det är så svårt att låta bli.
Dessutom glömde jag min skrivbok, däremot fick jag med mig Jerker Hulténs bok Stella och kyrkogården. Så nu ska jag krypa upp i soffan och läsa boken. Imorgon kör jag hem igen. Då har Kotten fått bo in sig i stugan och jag måste ladda datorn.
Nu vet jag hur mina skrivkursdeltagare känner sig när de har glömt ta med sladden till datorn till kursen. Men oftast har de tur och kan låna någon annans sladd. Sådan tur har inte jag, eller jag kanske har tur att jag inte har möjlighet att göra det. Nu får jag den välbehövliga vilan.
Ha en fin dag. Det har vi: Kotten, Kiara och jag. Maken är hemma och sköter växthus och alla grönsaker.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
lördag 27 augusti 2016
Ännu hänger sommaren sig kvar
Ännu hänger sommaren sig kvar
Under nästan en vecka har vi haft besök av våra Nya Zeeländska vänner som vi inte har träffat på 27 år. Mötet med dem den gången resulterade i tre böcker: Kimberlie Äventyr på Nya Zeeland, Kimberlie Ett nytt liv, Kimberlie Främlingar. Tracy skrattade gott när jag nämnde att hon var med i böckerna.
Tillsammans med våra Nya Zeeländska vänner har vi besökt Kalle på Spången, Simrishamn, Kungagraven och mycket annat. Men idag tänkte jag ta dig med till Glasriket. Det var många år sedan jag var i Glasriket och jag valde ut fyra olika glasfabriker. Den första vi besökte var Skruv. Sedan blev det Glasfactory där vi fick se glasblåseri.
Här är det Tracy som hängivet tittar på när glasblåsaren gör sitt.
Tyvärr gick glaskonstverket i två bitar när glasblåsaren stack in det i värmen. Vi körde vidare till Pukabergs glasblåseri.
Som sista anhalt blev det Kosta. Där njöt vi av fantastiska glasskulpturer.
De här ballongerna fängslade mig och jag önskade att jag hade haft både pengar och plats att köpa dem. Vilken lycka för den som blir ägare till dem här.
Den här kon var stor och mäktig.
Här sticker glaskonsten ut från väggarna.
Vi hade beräknat att ha gott om tid, eftersom det stod att glasfabriken inte stängde förrän 20.00. Tyvärr stängde museet 16.00 så det blev lite stressigt, men tack och lov lät den anställda oss vara kvar tills vi hade hunnit se hela utställningen.
De här änderna var så fina, de gör sig inte alls på foto, men i verkligheten var de något alldeles extra.
Den här guldskulpturen var ljuvlig och Tracy förälskade sig i den. Hon har både råd och plats, så kanske kommer den att hamna på Nya Zeeland.
När museet hade stängt gjorde vi en tur i butiken. Champagneglasen var läckra.
Att Sverige visade sig från sin allra bästa sida var inte något som man förväntar sig i slutet av augusti, men vi hade tur med vädret och sommartemperaturer, med mellan 25-30 grader varmt. Perfekt för nyazeeländarna.
Det här var min allra första semester på drygt ett år och jag njöt. Jag lyckades varva ned så mycket att jag bestämde mig för att fortsätta ha semester tills kylan och regnet anländer igen. Tja, iallafall till idag, lördag, då jag föreläser i Eslöv. Kanske vi ses?
Njut av livet! Det gör jag.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
Copyright Kim M. Kimselius
På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.
Kanske vill du gå en skrivarkurs till sommaren för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans för mig?
Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte.
Här ser du mina skrivböcker:
Att hitta glädje i skrivandet Fråga efter den hos din bokhandlare, eller beställ den på nätet.
"Kimselius delar frikostigt, handfast och inspirerande med sig av sina erfarenheter, kunskaper och upplevelser av att skriva berättelser och att vara författare. Att hitta glädje i skrivandet är en bok som fungerar som både sporre och handbok och passar för såväl deltagare på skrivarkurser
som aspirerande författare i blandade åldrar eller allmänt intresserade." BTJ-häftet nr 20, 2015. Lektör Henric Ahlgren
Att skriva med glädje, finns att låna på biblioteket, både som vanlig bok och e-bok. Tyvärr är boken tillfälligt slut och utkommer i nyreviderad utgåva september 2016. Boken finns fortfarande som e-bok.
"Det är en ovanligt inspirerande bok. Så fort du släpper den går du direkt till datorn och börjar skriva själv. Därför att lusten blir SÅ stor efter att ha läst i denna bok att du helt enkelt inte vill göra något annat än att skriva!" Helena Milton
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina drygt 40 böcker. Foto Bertil Knoester
Under nästan en vecka har vi haft besök av våra Nya Zeeländska vänner som vi inte har träffat på 27 år. Mötet med dem den gången resulterade i tre böcker: Kimberlie Äventyr på Nya Zeeland, Kimberlie Ett nytt liv, Kimberlie Främlingar. Tracy skrattade gott när jag nämnde att hon var med i böckerna.
Tillsammans med våra Nya Zeeländska vänner har vi besökt Kalle på Spången, Simrishamn, Kungagraven och mycket annat. Men idag tänkte jag ta dig med till Glasriket. Det var många år sedan jag var i Glasriket och jag valde ut fyra olika glasfabriker. Den första vi besökte var Skruv. Sedan blev det Glasfactory där vi fick se glasblåseri.
Här är det Tracy som hängivet tittar på när glasblåsaren gör sitt.
Tyvärr gick glaskonstverket i två bitar när glasblåsaren stack in det i värmen. Vi körde vidare till Pukabergs glasblåseri.
Som sista anhalt blev det Kosta. Där njöt vi av fantastiska glasskulpturer.
De här ballongerna fängslade mig och jag önskade att jag hade haft både pengar och plats att köpa dem. Vilken lycka för den som blir ägare till dem här.
Den här kon var stor och mäktig.
Här sticker glaskonsten ut från väggarna.
Vi hade beräknat att ha gott om tid, eftersom det stod att glasfabriken inte stängde förrän 20.00. Tyvärr stängde museet 16.00 så det blev lite stressigt, men tack och lov lät den anställda oss vara kvar tills vi hade hunnit se hela utställningen.
De här änderna var så fina, de gör sig inte alls på foto, men i verkligheten var de något alldeles extra.
Den här guldskulpturen var ljuvlig och Tracy förälskade sig i den. Hon har både råd och plats, så kanske kommer den att hamna på Nya Zeeland.
När museet hade stängt gjorde vi en tur i butiken. Champagneglasen var läckra.
Att Sverige visade sig från sin allra bästa sida var inte något som man förväntar sig i slutet av augusti, men vi hade tur med vädret och sommartemperaturer, med mellan 25-30 grader varmt. Perfekt för nyazeeländarna.
Det här var min allra första semester på drygt ett år och jag njöt. Jag lyckades varva ned så mycket att jag bestämde mig för att fortsätta ha semester tills kylan och regnet anländer igen. Tja, iallafall till idag, lördag, då jag föreläser i Eslöv. Kanske vi ses?
Njut av livet! Det gör jag.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
Copyright Kim M. Kimselius
På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.
Kanske vill du gå en skrivarkurs till sommaren för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans för mig?
Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte.
Här ser du mina skrivböcker:
Att hitta glädje i skrivandet Fråga efter den hos din bokhandlare, eller beställ den på nätet.
"Kimselius delar frikostigt, handfast och inspirerande med sig av sina erfarenheter, kunskaper och upplevelser av att skriva berättelser och att vara författare. Att hitta glädje i skrivandet är en bok som fungerar som både sporre och handbok och passar för såväl deltagare på skrivarkurser
som aspirerande författare i blandade åldrar eller allmänt intresserade." BTJ-häftet nr 20, 2015. Lektör Henric Ahlgren
Att skriva med glädje, finns att låna på biblioteket, både som vanlig bok och e-bok. Tyvärr är boken tillfälligt slut och utkommer i nyreviderad utgåva september 2016. Boken finns fortfarande som e-bok.
"Det är en ovanligt inspirerande bok. Så fort du släpper den går du direkt till datorn och börjar skriva själv. Därför att lusten blir SÅ stor efter att ha läst i denna bok att du helt enkelt inte vill göra något annat än att skriva!" Helena Milton
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina drygt 40 böcker. Foto Bertil Knoester
Etiketter:
Glasriket,
Kim M. Kimselius,
Kimselius böcker,
Kosta,
Långväga gäster,
Nya Zeeland,
Nya zeelandsbesök,
Pukaberg,
Resor,
Semester,
Sensommarsol,
Skruv,
Sommar,
Äntligen semester
lördag 30 juli 2011
Blomstergården, ett paradis i Blekinge
Bara ett par kilometer från vårt ligger Blomstergården, en underbart vacker park, med upplevelser för både små och stora.

Blomstergården är en av sydöstra Sveriges mest besökta anläggningar och vänder sig till besökare i alla åldrar. Här är gammelmormor lika välkommen som det yngsta barnbarnet. Det är en av landets vackraste trädgårdar med porlande bäckar och brusande vattenfall.Sagan om Blomstergården berättar om människors vilja att överleva och ibland vara tvungna att föra en hopplös kamp mot orättvisor och överhöghet.
Det börjar med den fattige torparsonen Verner Svensson och hans hustru Annie som i årtionden kämpade och slet med steniga åkrar och vattensjuka betesmarker.
Verner föddes 1901 i Ljuders utvandrarbygder. 1924 gifte han sig med Annie och två söner föddes i snabb takt. 1929 gick denne fattige torparson till banken för att låna pengar. Han hade fått för sig att han skulle bli bonde, och det tyckte folk i Ljuder att så gör man bara inte. Skuldsätta sig i den åldern det kan väl aldrig gå väl.
Men Verner ville annorlunda. Han köpte sin bonnagård i Eringsboda socken och blev Bleking på köpet.
En höstdag stod han och beklagade sig för sin granne när denne säger att ”hör du Verner, inte kan du hålla på att bli förgrymmad var evigaste dag, ta betalt av alla nyfikna så tjänar du i alla fall någon krona på dem”. Verner lär ha svarat ”det begriper du väl att den människa är väl ändå inte född som vill betala för att se min trädgård!”. Tänk så fel han hade, och som väl var så satt han den vintern och uppfann en ”skänk en slant-bössa”. Den gjorde han som ett hus där man lade pengar i skorstenen. Slanten trillade ned på en hävarm som startade en vevgrammofon och man kunde tåga in i parken med marschmusik, för valuta för pengarna det ville han ge besökaren.
Detta var 1946 och hans första ”skänk en slant-bössa” och året därefter kom en ny och många historier med den.
Till Blomstergården åkte min familj när jag var liten och för mig blev det ett minne för livet. Bilden av Törnrosas slott i sten, prinsen och prinsessan och hästen var för evigt inpräntat i mitt huvud.
Aldrig trodde jag att jag skulle komma att bo bara några kilometer ifrån barndomens sagovärld. Nu kan jag uppleva Blomstergårdens prakt vartenda år, vid olika tider på året.
Det här är en plats dit jag gärna tar mina gäster, men jag njuter minst lika mycket som de gör. I år var det ovanligt fint på Blomstergården och lagom mycket folk.
Bland buskar och träd hittar du alla de kända sagofigurerna, här är det Rödluvan och vargen.
I Blomstergården finns också en "upplevelseby". Det är en perfekt plats för både stora och små. Här kan du bland annat få känna på den hissnande känslan att gå över en hängbro.
Hängbron är fäst vid Törnrosas stora slott, på bilden ovan ser du Törnrosa försänkt i sin djupa sömn. Hon ligger högst upp i tornet. Inne i slottet finns en labyrint...
...och för att ta dig ut ur slottet kan du antingen välja någon av de två rutschkanorna, klättra på rep, klätterställningen, eller helt enkelt ta trapporna.
Här kan du också dra dig fram på ett sjörövarskepp.
Här ser du Törnrosas slott i bakgrunden, med hängbron över till andra sidan. Vännen Thomas står och njuter av solen.
Mia, Thomas, Erika, Tobias, André och jag hade en mycket trevlig dag i Blomstergården. Men tyvärr avslutades den på ett tråkigt sätt. En tyskregistrerad bil kom över på vår sida och smällde rakt in i backspegeln. Tur i oturen var ju att han inte körde in i hela vår bil. Det tråkiga var att tysken inte stannade för att se vilka skador han hade åstadkommit, utan bara körde vidare.
På Blomstergården hittar du också huset "Tusen och en natt". Där finns skatter från jordens alla hörn, Bergakungens sal, sagolandskap uppbyggt i olika rum, ja det finns otroligt mycket mer att se i Blomstergården än vad du har sett här på mina bilder.
Blev du sugen på ett besök på Blomstergården? Kanske vi stöter på varandra nästa gång jag är där på besök?
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Blomstergården är en av sydöstra Sveriges mest besökta anläggningar och vänder sig till besökare i alla åldrar. Här är gammelmormor lika välkommen som det yngsta barnbarnet. Det är en av landets vackraste trädgårdar med porlande bäckar och brusande vattenfall.
Det börjar med den fattige torparsonen Verner Svensson och hans hustru Annie som i årtionden kämpade och slet med steniga åkrar och vattensjuka betesmarker.
![]() |
Här kan du se hur ett träd har trängt rakt igenom stenen och spräckt den. |
Men Verner ville annorlunda. Han köpte sin bonnagård i Eringsboda socken och blev Bleking på köpet.
![]() |
Törnrosas slott, med prinsen, prinsessan och prinsens häst. |
I dessa trakter på gränsen till Småland var tegorna små och stenrika. Under 30-talet fick Verner och Annie slita oerhört hårt för att klara sitt uppehälle där räntor och amorteringar ibland kändes som kvarnstenar runt halsen. Men Verner han slet med åkrarna och rullade undan tusentals sten till gärdsgårdarna, och den vattensjuka mossmarken dikades och blev havreåker.
1937 uppmärksammades allt slit och släp och Verner fick B.L.T:s pris för Framstående odlargärning. Ett fint diplom och en liten summa pengar. Året efter fick han skogsvårdsstyrelsens diplom för God skogsvård.
Det är vi denna tid som början på Blomstergården växer fram. Verner var intresserad av botanik. Fick gärna vara vackert, och allra helst något underligt som naturen själv hade skapat. De vanligare ”finare” trädgårdarna var oftast prästgården eller storbondens. En allé, raka rosenrabatter, köksträdgård och lite fruktträd tillsammans med en större gräsmatta runt huset. En sådan trädgård intresserade inte Verner. Nej, konstiga och exotiska växter skulle det vara. Många bytte han till sig av sjömän och sjöofficerare från Karlskrona. Något fick han tag på långt ute i skogen. Konstiga trädrötter, fossila stenar och främmande växter, blev till en trädgård som ingen tidigare hade sett, än mindre förstod sig på.
Ryktet spred sig om bonden med den konstiga trädgården, och oftast efter kyrkan på söndagarna åkte man från grannsocknarna för att stilla sin nyfikenhet.
Verner var emellertid mäkta förgrymmad. Komma utsocknes och stå på hans lagårdsbacke. Tissla och tassla om något de inte begrep. Han satte upp stora skyltar med ”obehöriga äga ej tillträde” och ”försvinn härifrån”. Men effekten blev bara den motsatt. 1945 var besöken så täta att det började bli ett praktiskt problem för Verner.Verner Svensson |
Det är vi denna tid som början på Blomstergården växer fram. Verner var intresserad av botanik. Fick gärna vara vackert, och allra helst något underligt som naturen själv hade skapat. De vanligare ”finare” trädgårdarna var oftast prästgården eller storbondens. En allé, raka rosenrabatter, köksträdgård och lite fruktträd tillsammans med en större gräsmatta runt huset. En sådan trädgård intresserade inte Verner. Nej, konstiga och exotiska växter skulle det vara. Många bytte han till sig av sjömän och sjöofficerare från Karlskrona. Något fick han tag på långt ute i skogen. Konstiga trädrötter, fossila stenar och främmande växter, blev till en trädgård som ingen tidigare hade sett, än mindre förstod sig på.
En höstdag stod han och beklagade sig för sin granne när denne säger att ”hör du Verner, inte kan du hålla på att bli förgrymmad var evigaste dag, ta betalt av alla nyfikna så tjänar du i alla fall någon krona på dem”. Verner lär ha svarat ”det begriper du väl att den människa är väl ändå inte född som vill betala för att se min trädgård!”. Tänk så fel han hade, och som väl var så satt han den vintern och uppfann en ”skänk en slant-bössa”. Den gjorde han som ett hus där man lade pengar i skorstenen. Slanten trillade ned på en hävarm som startade en vevgrammofon och man kunde tåga in i parken med marschmusik, för valuta för pengarna det ville han ge besökaren.
Detta var 1946 och hans första ”skänk en slant-bössa” och året därefter kom en ny och många historier med den.
![]() |
Här finns Utvandrarna uppbyggt. Denna bild visar ankomsten till Amerika. Ser du Frihetsgudinnan till vänster? |
Aldrig trodde jag att jag skulle komma att bo bara några kilometer ifrån barndomens sagovärld. Nu kan jag uppleva Blomstergårdens prakt vartenda år, vid olika tider på året.
Det här är en plats dit jag gärna tar mina gäster, men jag njuter minst lika mycket som de gör. I år var det ovanligt fint på Blomstergården och lagom mycket folk.
Bland buskar och träd hittar du alla de kända sagofigurerna, här är det Rödluvan och vargen.
I Blomstergården finns också en "upplevelseby". Det är en perfekt plats för både stora och små. Här kan du bland annat få känna på den hissnande känslan att gå över en hängbro.
Hängbron är fäst vid Törnrosas stora slott, på bilden ovan ser du Törnrosa försänkt i sin djupa sömn. Hon ligger högst upp i tornet. Inne i slottet finns en labyrint...
![]() |
Erika demonstrerar en av rutschbanorna. |
Här kan du också dra dig fram på ett sjörövarskepp.
Här ser du Törnrosas slott i bakgrunden, med hängbron över till andra sidan. Vännen Thomas står och njuter av solen.
Mia, Thomas, Erika, Tobias, André och jag hade en mycket trevlig dag i Blomstergården. Men tyvärr avslutades den på ett tråkigt sätt. En tyskregistrerad bil kom över på vår sida och smällde rakt in i backspegeln. Tur i oturen var ju att han inte körde in i hela vår bil. Det tråkiga var att tysken inte stannade för att se vilka skador han hade åstadkommit, utan bara körde vidare.
På Blomstergården hittar du också huset "Tusen och en natt". Där finns skatter från jordens alla hörn, Bergakungens sal, sagolandskap uppbyggt i olika rum, ja det finns otroligt mycket mer att se i Blomstergården än vad du har sett här på mina bilder.
Blev du sugen på ett besök på Blomstergården? Kanske vi stöter på varandra nästa gång jag är där på besök?
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Etiketter:
Blekinge,
Blomstergården,
Blomsterprakt,
Eringsboda,
Kim M Kimselius,
Paradis,
Ronneby,
Sagovärld,
Semester,
Semestermål,
Semestertips,
Törnrosa,
Utflyktsmål,
Utflyktstips
torsdag 29 juli 2010
Min sommar i Blekinge 2010

Så här har jag sett ut större delen av sommaren, hatt och solglasögon, eftersom solen har strålat från en molnfri himmel och temperaturen ständigt har legat runt +30 grader.
Jag vet, sommaren är inte slut ännu, ändå vill jag göra en summering av sommaren så här långt.
Det har varit en lugn, avkopplande, solig och varm sommar hittills.
Mycket av tiden har tillbringats tillsammans med vänner från olika delar av världen och Sverige.

Eller gå gick vi till någon sjö och badade. Lika populärt bland både hundar, barn och vuxna.

Vi har varit på många utflykter. Här till "Älgfarmen" Räntemåla gård för att se den ovanliga silverfärgade älgkalven.

Guddottern Matilda och väninnan Anki var ute och red med Kolshults Ponnybus, en varm, svettig dag. Jag är tyvärr allergisk mot hästar annars hade jag följt med.

Mycket av tiden har jag tillbringat med hundarna, tränat dem på vår alldeles egna agilitybana, eller bara lufsat omkring i lugnt tempo i skogen, eftersom värmen gjort att hundarna inte har orkat så mycket mer.

Många av gästerna har passat på att vila sig i vår hängmatta. Här är det Matilda som vilar sig och läser en stund. Tror att detta var Matildas favoritplats när hon var här.

Det har varit en fjärilsrik sommar och här lyckades jag fånga en fjäril på bild. Med skuggan framför sig ser den gigantisk ut.

Även om jag hade bestämt mig för att ta det lugnt i sommar har jag hunnit med två signeringar. Här hos Junior Bok & Film i Malmö...

...och här hos Bokia i Karlskrona

Det har även funnits tid för att njuta av solnedgången vid havet, något som inte sker så ofta här på östkusten. En av de saker jag saknar mest sedan jag flyttat från västkusten: solnedgång över havet!

Jag har också hunnit börja med ett nytt bokprojekt: Kimberlie - Främlingar.

Under sommaren har jag fått uppleva ett kungligt bröllop när kronprinsessan Viktoria fick sin Daniel Westling, som i och med det blev prins.

En dag fick jag besök av Roxana, som har fansajten Kimseliusbooks.

Guddottern Matilda var här alldeles ensam och fick uppleva mina tidiga morgonrutiner tillsammans med hundarna.

Förlagschefen för det isländska förlaget som ger ut mina böcker var och hälsade på tillsammans med sin man.

Minst ett besök på Kreativum varje sommar är ett måste. Här tillsammans med Fredrik och Meya.

Anki firade sin födelsedag här och fick en Chokladfondue, som genast provades...

...till somligas förtjusning

Ännu ett besök på Kolshults Ponnybus, denna gång tillsammans med barnbarnet Frida, sju år.

Frida sa att det här hade varit det bästa på hela sommaren: En lång ridtur ut i skogen på shetlandsponnyn Valle.

När Frida red ut i skogen promenerade jag tillbaka hem tillsammans med Tickie och njöt av den vanliga synen av alla hästarna i hagen. Hästar jag har sett ända sedan de föddes.

Himlen såg hotfull ut och regnet hängde i luften. Förra helgen fick vi 70 mm regn på två dagar och jag undrade vad detta moln skulle föra med sig. Tills nu har det kommit 15 mm.

Det har inte blivit så många böcker lästa, däremot har jag lyssnat på en hel del, när jag kört bil eller rensat i trädgården.
Även om det är ett par veckor kvar av sommaren känns det som om den snart är slut. De flesta inbokade besöken har varit här, snart börjar arbetet med nästa bok på allvar, med fulla arbetsdagar, signeringar, föreläsningar. Sedan kommer mörkret, kylan, halkan, snön och ännu mer skrivande.
Men först tänker jag njutningsfullt vandra ut i skogen för att ta tillvara på allt det som naturen så frikostigt erbjuder mig alldeles gratis: blåbär och svamp. Något det kanske ännu inte finns så mycket av på grund av den långa, soliga, varma och torra sommaren.
Jag tänker fortsätta njuta av varenda sekund, precis som jag har gjort fram tills nu. För det bästa med sommaren är inte solen och värmen, det är alla besöken av vänner och bekanta, barn och barnbarn och glädjen över att få finnas till.
Kramisar Kim
(Klicka på länkarna för att läsa tidigare inlägg om de händelserna.)
Etiketter:
Bokia,
Daniel Westling,
Junior Bok o Film,
Kimberlie - Främlingar,
Kimselius,
Kolshults Ponnybus,
Kreativum,
Kronprinsessan Victoria,
Räntemåla Gård,
Semester,
Signering,
Sol,
Sommar,
Vänner
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)