Pompeji, Herculaneum och Vesuvius

Ruinstaden Pompeji är en otroligt fascinerande stad. Tänk om inte vulkanutbrottet hade skett år 79 e.Kr och begravt staden i aska. Då kanske vi aldrig hade fått veta hur det såg ut i en romersk stad vi den tiden...

På första fotot ser du mig med ruinstaden i bakgrunden.

Att vandra runt bland Pompejis ruiner är en sanslös upplevelse, som nästan tar andan ur mig varje gång jag stiger in genom porten till staden.

Tänk att vandra omkring på gator som är från romartiden, att se målningar, skulpturer, bagerier, tempel, teatrar, gipsavtryck, trädgårdar, bordeller, gravkomplexen, ståtliga villor... Ja, som du förstår finns det väldigt mycket att se i Pompeji. Även om jag har varit där flera gånger finns det säkert nya saker för mig att upptäcka även nästa gång jag reser dit. Ruinstaden Pompeji är inte helt utgrävd ännu, så det finns mycket kvar att upptäcka. I ett tidigare blogginlägg har jag berättat om klottret på väggarna i Pompeji.

Här står jag vid en av serveringarna i Pompeji.














Här ser ni "Pluto". Det gipsavtryck som fick mig att skriva min debutbok Tillbaka till Pompeji. Jag tyckte så väldigt synd om hunden att jag ville rädda honom. Eftersom det inte var möjligt i verkligheten, var jag tvungen att försöka göra det i fantasin, och så blev det en bok som slog igenom med buller och bång och nu är översatt till många olika språk.

















Staden har fortsatt fascinera mig och jag kan inte få nog. Därför skrev jag ytterligare en bok, Theos Pompeji, för jag ville även berätta om Herculaneum som det inte talas så mycket om, men som också är en fantastisk stad.
Herculaneum är en mindre stad än Pompeji, men den är mer välbevarad och inte så sliten som Pompeji. Kanske beroende på att inte så många känner till även denna ruinstad. Lite synd tycker jag att det är, eftersom Herculaneum har sina träbalkonger, möbler, träfönster, trädörrar, ja allt är mer intakt än i Pompeji. Med andra ord mycket lättare att verkligen se hur de levde på den tiden, innan vulkanen utplånade städerna.

Igår kväll var det ett mycket intressant program om Pompeji på Viasat History. Hittade inte just det filmklippet, men här är ett annat filmklipp om Pompeji. Här kan du se hur de romerska baden ser ut, få lite förklaring till hur de fungerade, se gipsavtryck och givetvis... se en del av ruinstaden.












När jag gör mina researchresor försöker jag alltid ta mig fram på egen hand. Vilket ibland gör att jag upplever en del kul saker. Bland annat skulle jag och min man ta oss till vulkanen Vesuvius, efter ett besök i ruinstaden Pompeji. Vi tog reda på att det skulle gå en direktbuss just utanför en av grindarna till Pompeji.
Nu visade det sig att det inte var riktigt sant. Bussen gick mellan Pompeji och Vesuvius, men hade egentligen ingen hållplats där vi stod och väntade, det var bara bussens vändplats, dit den körde efter att ha släppt av folk utanför Pompeji. Vi fick ändå åka med som enda passagerare, ända till Ercolano där de första passagerarna steg på. Innan dess hade vi haft en trevlig pratstund med busschauffören och hans vän som åkte med. De hade bjudit oss på karameller och berättat många trevliga historier för oss. Med andra ord var det tur att det blev fel, för det blev så rätt för oss, eftersom vi fick veta mycket mer än alla andra, som steg på bussen 20 minuter senare.

Vi åkte upp till Vesuvius med bussen, som stannade halvvägs upp på vulkanen, sedan fick vi gå resten av biten. En jobbig vandring, eftersom man vandrar på små vulkanstenar som rullar under fötterna.

Nästa gång vi skulle upp till Vesuvius gjorde vi på ett annat sätt. Då hyrde vi oss en busstaxi för sex personer. Vi var fyra personer och så kom det ytterligare två. Chauffören var mycket kunnig och berättade många intressanta saker på väg upp till toppen. När han såg att vi fotograferade, stannade han den lilla minibussen helt tvärt och vi fick stiga ut. Det var lite stressigt, eftersom det kom många stora bussar både efter oss och nedför berget. Men vår chaufför brydde sig inte, de får vänta, sa han och viftade avvärjande med handen mot dem.

Vet inte vilken av upplevelserna som var bäst, första gången jag kom upp på toppen av Vesuvius, kikade ned i kratern där gul svavelrök steg upp mot mig, och jag därefter såg ut över ruinstaden Pompeji för allra första gången. Eller om det var det andra besöket, när jag visste vad jag hade framför mig och kunde njuta mer av utsikten, se nya detaljer och häpnas över hur långt vulkanen hade nått med sitt utbrott... Tror att båda upplevelserna gav lika mycket, på olika sätt.

Här kan du se bilder från Vesuvius och läsa om min vandring upp till toppen av vulkanen.

Har märkt att det är många som fascineras av Pompeji, för mina Pompejiböcker säljer hela tiden, trots att det nu är tretton år sedan jag debuterade med den första boken.

En av mina fans som har fanbloggen Kimseliusfan har just varit i Pompeji och lagt ut många foton på sin blogg.
Pompeji del 1
Pompeji del 2
Pompeji del 3
Pompeji del 4
Pompeji specialinlägg

Här kan du se foton från mina researchresor till Pompeji, Herculaneum och Vesuvius:
Vesuvius, Sorrento i Italien inför min bok Tillbaka till Pompeji  Florens i Italien inför min bok Svarta döden
Pompeji, Herculaneum och Vesuvius.

Vill du veta mer om Pompeji, rekommenderar jag dig att gå in och kika på alla länkarna.

Kramisar från Kim

Vesuvius Sorrento Italien...

Hotell Minerva i staden Sorrento i Italien, är ett av mina favorithotell dit jag gärna återkommer. Där har jag skrivit en del av min bok Tillbaka till Pompeji.

Entusiastiskt har jag berättat om hotellet och staden för alla som har velat höra på, däribland min väninna Barbera på Nya Zeeland. Till slut sa hon: "När jag fyller 50 år vill jag ha en personlig guidad tur i ruinstaden Pompeji och jag vill bo på ditt fantastiska hotell."

"Visst!" svarade jag, det var ju långt dit. Men tiden går fort och snart var det dags att, till min stora glädje, återvända till Italien och hotell Minerva.

Första och andra bilden visar utsikt från min stora balkong på hotellet. På första bilden kan du ana vulkanen Vesuvius dolt i diset och på den andra bilden blickar du ut över staden Sorrento.




Här på terrassen har jag suttit och skrivit min bok Tillbaka till Pompeji, nu sitter jag här i sällskap med Steve, Jan och Barbera. I bakgrunden har vi Neapelbukten och i diset där borta ligger staden Neapel.












Här har kyparen fotograferat oss med staden Sorrento i bakgrunden.
Det här är en ljuvlig terrass att sitta och skriva, prata, äta och bara njuta av livet. Det är den här terrassen och att varje rum har havsutsikt som gör att jag varje gång bor på hotell Minerva.





Första gången jag bodde på hotellet fanns det två pooler, en på taket, som ni ser här på bilden, och en lite mindre på fjärde våningen där terrassen ligger.
Nu är den mindre poolen omgjord till bubbelpool.

Eftersom det var tidigt på säsongen var inte poolen fylld med vatten de första dagarna av vår vistelse. Om ni tycker att vi ser lite frusna ut i vattnet beror det på att de just har fyllt poolen med iskallt vatten. Vi kunde inte vänta längre utan hoppade i. Några lät sig nöjas med att bara plaska fötterna i det kalla vattnet.

Hotell Minerva är byggt på en klippa och klättrar utefter klippväggen. Receptionen ligger på fjärde våningen, med rum nedanför och ovanför sig. Terrassen och restaurangen ligger även de på fjärde våningen. Man kan välja att ta hissen upp och ned, eller göra som vi gör här på bilden, ta trapporna ned.


















Hotell Minerva är det hotell som har röda fönsterluckor, nästan högst upp och i mitten av bilden.












Barbera och Steve kommer från landet på Nya Zeeland och där är inte så mycket trafik. Detta var deras favoritplats, ett café mitt i en korsning där trafiken flödade på tre sidor om oss. Våra vänner fascinerades av alla bilar, skotrar, och fotgängare som smidigt korsade varandra i korsningen.












När vi satt där på cafét fick Barbera syn på att de hade hästar och vagnar på andra sidan torget. Det ville hon åka. Så, med risk för livet, tog vi oss över vägen... Och för första gången åkte jag som turist i häst och vagn genom en stad. Jag har alltid tyckt att det sett så löjligt och turistiskt ut. Nu satt jag där.


















Vilken underbar upplevelse det var att sitta i solen, värmen och den friska luften och se staden. Kusken var väl påläst om stadens historia och berättade hela tiden för oss om staden, om vad vi såg och stannade så fort vi ville fotografera. Vilket vi gjorde när vi kom till den stora citronodlingen i staden. Nu förstod jag varför Sorrento var invävt i ett berusande doftmoln av citronblommor. Staden är känt för sin citronlikör Limoncello di Capri och det finns många små butiker i staden som säljer likören. Fri provsmakning i alla butiker.


















När Barbera frågade mig inför Italienresan vad hon skulle ha med sig sa jag, HATT! Då skrattade hon och sa att hon kom från Nya Zeeland där det var mycket varmare och soligare än i Europa, hon hade aldrig använt hatt och skulle inte börja med det nu. Trots att jag försökte förklara att Italien låg nära ekvatorn tog Barbera ingen hatt med sig. Något hon ångrade efter ett par dagar eftersom hon brände sig på huvudet. Därför inhandlade hon en hatt och ett par solglasögon. Och mycket fler andra vackra saker. Hon tyckte allt var jättebilligt och jag tyckte det var dyrt.


















Sorrento är uppbyggt på klippan och de flesta hotellen klänger sig fast på berget. En del hotell har hissar ned till badbryggor eller smala sandstränder. Men det finns också en allmän badplats man kan gå till, med små badhytter och en minimal sandremsa som är mycket populär.












Den här gamla vackra byggnaden väckte min fantasi och jag ville genast hem för att skriva. Barbera står och kikar ned i det virvlande vattnet.











I Sorrento är gatorna smala och mysiga. Utefter de flesta gator ligger det butiker och små, små restauranger. Här är en lugn gata, utan turister, en väg vi gärna gick till och från vårt hotell.


















Vi stannade inte på hotellet eller i Sorrento hela tiden. Vi gjorde även många utflykter, till Capri, till ruinstaden Pompeji och till vulkanen Vesuvius.
Att ta sig uppför Vesuvius branta sluttning är inte det lättaste. Man får åka buss halvvägs upp och därefter får man vandra uppför. Stigen är belagd med små lavastenar och det är svårt att gå. När man promenerat halva sträckan mot toppen finns där en liten kiosk med souvenirer och vandringsstavar.












Att stå på toppen av Vesuvius med den vidunderliga utsikten nedanför är helt fantastiskt, en överväldigande känsla. I bakgrunden ligger ruinstaden Pompeji. När man kikar ned i vulkanen ser man hur det pyser ut svavelhaltig rök och vissa partier är gula av svavel. Varje gång jag bestiger vulkanen skickar jag mina vykort dagen innan, för Vesuvius är fortfarande aktiv och man förväntar sig att det ska komma ett utbrott inom snar framtid.












Sista kvällen på hotellet. Vi hade lite solfrossa och satt inomhus och åt vår middag. Det var Barberas 50:årsdag och jag hade haft min födelsedag bara någon dag innan. Hotellet bjöd "Författarinnan och hennes gäster" på champagne. De har Tillbaka till Pompeji på svenska på hotellet. Ännu är boken inte översatt till italienska. Hotell Minerva är ett litet familjeägt hotell och det verkade som om de tyckte det var roligt att jag hade skrivit en del av boken på deras hotell.
På hotell Minerva har jag alltid fått alldeles utmärkt service, bra rum och personalen är så mysiga, sällskapsrummen utmärkta och... Jag längtar tillbaka efter att berättat om hotellet och staden.





Här är boken som jag delvis skrev på hotellet och jag vet exakt vilka bitar av boken som skrevs där. Jag minns också stoltheten och känslan jag hade inom mig när jag satt där och skrev, ännu inte en riktig författare, ännu ingen bok utgiven, men ändå kände jag mig som en författare som var på researchresa inför min bok.


















I höst kommer en ny bok Theos Pompeji som tar dig med till Herculaneum och Pompeji.
Idag har du fått följa med på en liten bit av min Italienresa. Tänkte att du även skulle få ta del av Capri, Herculaneum och ruinstaden Pompeji i kommande blogginlägg.

Nu när jag sitter här kan jag inom mig känna doften av de blommande citronträden, smaken av citronlikören, ljudet av bilarna, havets brus och den ljuvliga värmen. Åh, vad jag längtar tillbaka!

Här kan du se foton från mina researchresor till Pompeji, Herculaneum och Vesuvius:
Vesuvius, Sorrento i Italien inför min bok Tillbaka till Pompeji  Florens i Italien inför min bok Svarta döden
Pompeji, Herculaneum och Vesuvius.


Kramisar Kim
Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.