Hotell
Minerva i staden
Sorrento i
Italien, är ett av mina favorithotell dit jag gärna återkommer. Där har jag skrivit en del av min bok
Tillbaka till Pompeji.
Entusiastiskt har jag berättat om hotellet och staden för alla som har velat höra på, däribland min väninna Barbera på
Nya Zeeland. Till slut sa hon: "När jag fyller 50 år vill jag ha en personlig guidad tur i ruinstaden
Pompeji och jag vill bo på ditt fantastiska hotell."
"Visst!" svarade jag, det var ju långt dit. Men tiden går fort och snart var det dags att, till min stora glädje, återvända till Italien och hotell Minerva.
Första och andra bilden visar utsikt från min stora balkong på hotellet. På första bilden kan du ana vulkanen
Vesuvius dolt i diset och på den andra bilden blickar du ut över staden Sorrento.
Här på terrassen har jag suttit och skrivit min bok Tillbaka till Pompeji, nu sitter jag här i sällskap med Steve, Jan och Barbera. I bakgrunden har vi Neapelbukten och i diset där borta ligger staden
Neapel.
Här har kyparen fotograferat oss med staden Sorrento i bakgrunden.
Det här är en ljuvlig terrass att sitta och skriva, prata, äta och bara njuta av livet. Det är den här terrassen och att varje rum har havsutsikt som gör att jag varje gång bor på hotell Minerva.
Första gången jag bodde på hotellet fanns det två pooler, en på taket, som ni ser här på bilden, och en lite mindre på fjärde våningen där terrassen ligger.
Nu är den mindre poolen omgjord till bubbelpool.
Eftersom det var tidigt på säsongen var inte poolen fylld med vatten de första dagarna av vår vistelse. Om ni tycker att vi ser lite frusna ut i vattnet beror det på att de just har fyllt poolen med iskallt vatten. Vi kunde inte vänta längre utan hoppade i. Några lät sig nöjas med att bara plaska fötterna i det kalla vattnet.
Hotell Minerva är byggt på en klippa och klättrar utefter klippväggen. Receptionen ligger på fjärde våningen, med rum nedanför och ovanför sig. Terrassen och restaurangen ligger även de på fjärde våningen. Man kan välja att ta hissen upp och ned, eller göra som vi gör här på bilden, ta trapporna ned.
Hotell Minerva är det hotell som har röda fönsterluckor, nästan högst upp och i mitten av bilden.
Barbera och Steve kommer från landet på Nya Zeeland och där är inte så mycket trafik. Detta var deras favoritplats, ett café mitt i en korsning där trafiken flödade på tre sidor om oss. Våra vänner fascinerades av alla bilar, skotrar, och fotgängare som smidigt korsade varandra i korsningen.
När vi satt där på cafét fick Barbera syn på att de hade hästar och vagnar på andra sidan torget. Det ville hon åka. Så, med risk för livet, tog vi oss över vägen... Och för första gången åkte jag som turist i häst och vagn genom en stad. Jag har alltid tyckt att det sett så löjligt och turistiskt ut. Nu satt jag där.
Vilken underbar upplevelse det var att sitta i solen, värmen och den friska luften och se staden. Kusken var väl påläst om stadens historia och berättade hela tiden för oss om staden, om vad vi såg och stannade så fort vi ville fotografera. Vilket vi gjorde när vi kom till den stora citronodlingen i staden. Nu förstod jag varför Sorrento var invävt i ett berusande doftmoln av citronblommor. Staden är känt för sin citronlikör
Limoncello di Capri och det finns många små butiker i staden som säljer likören. Fri provsmakning i alla butiker.
När Barbera frågade mig inför Italienresan vad hon skulle ha med sig sa jag, HATT! Då skrattade hon och sa att hon kom från Nya Zeeland där det var mycket varmare och soligare än i Europa, hon hade aldrig använt hatt och skulle inte börja med det nu. Trots att jag försökte förklara att Italien låg nära ekvatorn tog Barbera ingen hatt med sig. Något hon ångrade efter ett par dagar eftersom hon brände sig på huvudet. Därför inhandlade hon en hatt och ett par solglasögon. Och mycket fler andra vackra saker. Hon tyckte allt var jättebilligt och jag tyckte det var dyrt.
Sorrento är uppbyggt på klippan och de flesta hotellen klänger sig fast på berget. En del hotell har hissar ned till badbryggor eller smala sandstränder. Men det finns också en allmän badplats man kan gå till, med små badhytter och en minimal sandremsa som är mycket populär.
Den här gamla vackra byggnaden väckte min fantasi och jag ville genast hem för att skriva. Barbera står och kikar ned i det virvlande vattnet.
I Sorrento är gatorna smala och mysiga. Utefter de flesta gator ligger det butiker och små, små restauranger. Här är en lugn gata, utan turister, en väg vi gärna gick till och från vårt hotell.
Vi stannade inte på hotellet eller i Sorrento hela tiden. Vi gjorde även många utflykter, till Capri, till ruinstaden Pompeji och till vulkanen Vesuvius.
Att ta sig uppför Vesuvius branta sluttning är inte det lättaste. Man får åka buss halvvägs upp och därefter får man vandra uppför. Stigen är belagd med små lavastenar och det är svårt att gå. När man promenerat halva sträckan mot toppen finns där en liten kiosk med souvenirer och vandringsstavar.
Att stå på toppen av Vesuvius med den vidunderliga utsikten nedanför är helt fantastiskt, en överväldigande känsla. I bakgrunden ligger ruinstaden Pompeji. När man kikar ned i vulkanen ser man hur det pyser ut svavelhaltig rök och vissa partier är gula av svavel. Varje gång jag bestiger vulkanen skickar jag mina vykort dagen innan, för Vesuvius är fortfarande aktiv och man förväntar sig att det ska komma ett utbrott inom snar framtid.
Sista kvällen på hotellet. Vi hade lite solfrossa och satt inomhus och åt vår middag. Det var Barberas 50:årsdag och jag hade haft min födelsedag bara någon dag innan. Hotellet bjöd "Författarinnan och hennes gäster" på champagne. De har
Tillbaka till Pompeji på svenska på hotellet. Ännu är boken inte översatt till italienska. Hotell Minerva är ett litet familjeägt hotell och det verkade som om de tyckte det var roligt att jag hade skrivit en del av boken på deras hotell.
På hotell Minerva har jag alltid fått alldeles utmärkt service, bra rum och personalen är så mysiga, sällskapsrummen utmärkta och... Jag längtar tillbaka efter att berättat om hotellet och staden.
Här är boken som jag delvis skrev på hotellet och jag vet exakt vilka bitar av boken som skrevs där. Jag minns också stoltheten och känslan jag hade inom mig när jag satt där och skrev, ännu inte en riktig författare, ännu ingen bok utgiven, men ändå kände jag mig som en författare som var på researchresa inför min bok.
I höst kommer en ny bok
Theos Pompeji som tar dig med till
Herculaneum och Pompeji.
Idag har du fått följa med på en liten bit av min Italienresa. Tänkte att du även skulle få ta del av Capri, Herculaneum och ruinstaden Pompeji i kommande blogginlägg.
Nu när jag sitter här kan jag inom mig känna doften av de blommande citronträden, smaken av citronlikören, ljudet av bilarna, havets brus och den ljuvliga värmen. Åh, vad jag längtar tillbaka!
Här kan du se foton från mina researchresor till Pompeji, Herculaneum och Vesuvius:
Vesuvius, Sorrento i Italien inför min bok Tillbaka till Pompeji
Florens i Italien inför min bok Svarta döden
Pompeji, Herculaneum och Vesuvius.
Kramisar Kim
Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.
Inlägg
