Skrivarbloggen Kim M. Kimselius

Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.

Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 28 juni 2014

Boktips: Hustrun av A.S.A. Harrison

Hustrun av A.S.A. Harrison. Att få tag i en annorlunda bok som inte går att lägga ifrån sig, det är lycka. Precis en sådan bok är Hustrun. Det blev inte många timmars sömn den natten, när jag väl hade börjat på boken.

När jag läste baksidestexten kändes det inte som en bok jag skulle tycka om, ändå var det något som fick mig att läsa den.

Boken handlar om Jodi och Todd och jag får följa dem i vartannat kapitel. Det är så härligt att få läsa hur olika syn de har på saker och ting, trots att de tror att de känner varandra och vet allt om varandra. Lite så är det ju i livet, vi vet inte allt om de närmaste, alla har vi tankar vi inte nämner för någon, i Jodi och Todds fall visar det sig få katastrofala följder.

Jodi har alltid översett med Todds äktenskapliga snedsprång, han kommer alltid tillbaka till henne, men så träffar Todd Natasha, som är lika ung som deras långa äktenskap har varat. För första gången under deras äktenskap rämnar vardagen, Natasha ställer krav och driver allt till sin spets.

Jodi inser plötsligt hur långt hon är beredd att gå för att få behålla sitt bekväma liv. Todd har inte en aning om att hans fogliga hustru bär en hämndgirigt arg person inom sig.

Oj, oj, oj. Det här var verkligen en spännande bok. Återupplever allt nu när jag berättar om boken och blir sugen på att läsa om den, trots att jag vet hur den slutar. För slutet är också något mycket oväntat. En bok med många vändningar och fängslande berättelse. Läs den!

Du hittar säkert boken hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris eller Bokus.

Den får fem stjärnor av fem möjliga.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

fredag 27 juni 2014

Boktips: Gården av Tom Rob Smith

"Fram till det där telefonsamtalet hade det varit en helt vanlig dag."

När jag håller skrivarkurser poängterar jag hur viktigt det är att fånga läsaren direkt, gärna med första meningen, något som Tom Rob Smith i sin bok Gården verkligen har lyckats med. Jag var fast direkt!

Det här är en otäckt, psykologiskt skrämmande bok, uppbyggd på ett mycket annorlunda sätt än normala böcker.

Boken handlar om Daniel och hans föräldrar, Tilde och Chris. Tilde är född i Sverige, men har sedan tonåren bott i England, där Daniel är född, Chris är engelsman. Föräldrarna flyttar till Sverige och köper en gammal gård på landet och går i pension. Daniel tror att allt är frid och fröjd. En dag får han ett mejl från sin mor, där står ett enda ord: Daniel!

Han tänker inte mer på det, tills han får samtal från sin far som säger att hans mor är sjuk. Daniel gör sig beredd att resa till London, men väl på flygplatsen ringer hans mor och säger att hon är på väg till honom.

När hon anländer börjar hon berätta en mycket skrämmande historia. Daniel vet inte om han ska tro henne, för den bild hon målar upp av sin man, är inte den far Daniel har lärt känna. Samtidigt försöker Chris hela tiden ringa Daniel och be honom hålla kvar sin mor där, så kommer fadern för att ta hand om henne. Tiden springer iväg för Tilde som vill få ur sig hela sin berättelse innan maken hittar henne och för henne därifrån.

Det är nervigt att läsa boken, svårt att lägga den ifrån sig. Det är en bok med mycket oväntat slut, något jag aldrig kunde gissa.

Rekommenderar dig varmt att läsa boken.

Du hittar säkert boken hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris och Bokus.

Den får fem stjärnor av fem möjliga.

Kramisar Kim

torsdag 26 juni 2014

Researchresa till Titanicutställningen i Halmstad

Måndagen den 16 juni 2014 satte jag mig i bilen tidigt på morgonen för att köra den 3 timmar långa resan till Halmstad. Det var Titanicutställningen som lockade. Visst har jag tur att det är en utställning om Titanic när jag just håller på att skriva min bok Skräckresan med Titanic? På bilden ser du mig utanför utställningshallen.

Titanic byggdes på Harland & Wolffs skeppsvarv i Belfast 1909. Fartyget sjösattes 31 maj 1911 och avselgade på sin jungfruresa från Southampton till New York, via Cherbourg (Frankrike) och Queenstown (England), den 10 april 1912.

Med sina 46.328 bruttoregisterton var hon det största fartyget till havs: 882 fot lång, 92 fot bred och med 8 däck som sträckte sig lika högt som ett elvavåningshus.

Fyra dagar och sjutton timmar efter resans början, klockan 23.40, söndagen den 14 april, gick hon på ett isberg och blev svårt skadad. Två timmar och fyrtio minuter senare sjönk hon.

Av de 2.227 passagerarna och besättningsmännen lyckades 705 undkomma i 20 livbåtar och flottar. 1.522 personer drunknade, däribland kaptenen, Edward Smith.

1898 skrev författaren Morgan Robertson en roman om en sagolik Atlantångare, avsevärt större än man någonsin hade byggt. Ombord på skeppet fanns rika människor och han lät alla lida skeppsbrott mot ett isberg en kall aprilnatt. Samtliga människor dog. I stort sett överensstämmer samtliga uppgifter mellan två skepp, båda kunde ta cirka 3.000 människor och båda hade inte tillräckligt många livbåtar för sina passagerare. men det spelade ingen roll, för fartygen ansågs vara osänkbara. Robertson kallade sitt fartyg Titan. White Starlinjen kallade sitt Titanic.

Med huvudet fullt av fakta gick jag in i utställningshallen, där fotografering var förbjuden.

Däremot blev jag själv fotograferad när jag steg in. Fotot sattes in i en mapp, med ovanstående framsida.

På insidan stod det om den sista passageraren som steg ombord på Titanic.

På motstående sida var det en bild av mig när jag går uppför landgången till Titanic, bärande på mitt bagage, andraklasspassagerare, med avsikt att få se hela fartyget under min upptäcktsfärd. "Den sista passageraren som steg ombord Titanic."

Det var en mäktig utställning som många gånger fick mina ögon att tåras. Jag gick omkring med en audioguide, där jag lyssnade på en röst i mina öron medan jag såg alla föremålen. Eftersom jag hade läst på innan besöket blev allt otroligt levande för mig, dessutom var fotona nästan i naturtrogen storlek, vilket gav en känsla av att det var levande människor och inte bara personer på ett fotografi.

Jag köpte boken Titanic av författaren Claes-Göran Wetterholm. Eftersom fotografering var förbjuden kände jag mig lite hämmad, fotona brukar vara min anteckningsbok som jag tittar tillbaka på för att fräscha upp mitt minnen efter en researchresa. Nu fick jag stanna upp och noga anteckna vid varje monter och fotografera allt i minnet. Ovanstående bok var också till hjälp, för där finns några av de saker jag såg på utställningen, även om utställningen innehöll så otroligt mycket mer.

Om du har chans tycker jag du ska se utställningen, annars får du vänta tills min bok Skräckresan med Titanic kommer ut i augusti/september. Där tar jag dig med till Titanic i en fängslande berättelse.

Efter drygt två timmars rundvandring var jag så tagen av allt jag hade sett, att jag var tvungen att ta en promenad i Halmstad innan jag satte mig i bilen för 3 timmars bilkörning hemåt. Jag ställde in gps:n på HEM och lät den föra mig vart den ville, medan jag i tankarna arbetade på min bok. Älskar att vara författare!

Kramisar Kim

onsdag 25 juni 2014

Jag bjöds upp till dans vid signeringen i Karlskrona på Lövmarknaden

Ingen signering är den andra lik. Ibland kommer det massor av fans, ibland bara några enstaka, ändå är det i stort sett lika många möten med underbara människor. Här ser du mitt bokbord innan signeringen startar. Det börjar bli många böcker nu, svårt att få plats med dem på signeringsbordet. Ny bok den här gången är Rädda min lillebror.

En ny bekant för mig var Uno som bjöd upp till latinamerikansk dans i bokhandeln, självklart tackade jag ja, även om det var mycket länge sedan jag dansade, men jag älskar att dansa. Uno och hans kvinnliga vän brukar ofta vara på Eringsboda brunn och dansa. Det här var en ny bekantskap som jag hoppas få träffa igen.

Birgitta och jag träffades i väntrummet på Karlskrona sjukhus och det uppstod tycke direkt. Inte nog med att hon har samma namn som min syster hon är född samma år och dag också. Alltid lika roligt att träffa henne.

Per-Ola hade kört upp från Eslöv för att träffa mig, men också för att besöka Lövmarknaden. Så roligt att träffa hängivna fans.

Fick kommentarer om att jag inte var lika färgglatt klädd som vanligt, min favoritfärg är ju som du säkert vet röd. Idag gick det mer åt jordfärgerna, mycket på grund av att jag var tvungen att tänka om vad det gällde kläderna, eftersom det var isande kalla nordvindar när jag kom ut på morgonen. Här signerar jag för fullt.

När jag ser mig själv och alla de böcker jag har skrivit, känns det faktiskt väldigt mäktigt. Även om jag inte anser mig som en stor författare är det många som säger att jag är det. Ibland smyger fans runt mig och fotograferar när de tror att jag inte ser. Så var det även vid den här signeringen.

Nu gör jag lite uppehåll i signeringarna. Den 26 juli ska jag hålla skrivarkurs och ska förbereda den. Dessutom håller jag på med ännu en Theo- och Ramonabok, Skräckresan med Titanic. Har varit på Titanicutställningen i Halmstad. Om det berättar jag mer imorgon.

Kramisar Kim

tisdag 24 juni 2014

Kim M Kimselius är en rutinerad egenutgivare

Den här intervjun har jag hämtat ifrån sidan Förverkliga din bokdröm. Det är Kristina Svensson som har skrivit den.

Kim M Kimselius är en rutinerad egenutgivare
Kim Kimselius berättar i Förverkliga din bokdröm varför hon lämnade ett stort förlag och blev egenutgivare istället samt delar med sig av sina bästa tips för signeringar.

Är du fortfarande lika flitig med signeringar?
Jag är fortfarande lika flitig med att resa runt och signera mina böcker. Mötena med mina läsare är viktiga, de inspirerar och sätter ansikte på de röster som skriver till mig.

Är det lättare eller svårare att vara egenutgivare idag?
Att vara egenutgivare idag, jämfört med för drygt tio år sedan är både lättare och svårare.

Lättare på så sätt att egenutgivna böcker är mer accepterade än förut, det har kommit många sociala nätverk där egenutgivarna kan ta hjälp av varandra och förbättra sina böcker, folk vågar satsa på sin dröm att ge ut en bok, det kommer många fler egenutgivna böcker.

Svårare därför att bokhandelskedjorna slås ihop allt mer och blir allt mer inriktade på att uppifrån bestämma vilka böcker som tas in i butikerna = centrala inköp. Därför är det svårare för den som ger ut egna böcker att få in en fot i bokhandeln. Svårare för att det kommer alltfler egenutgivna böcker ;-).

Vilka tips har du till den som vill ge ut en bok?
Innan man ger ut sin bok bör man ta hjälp av de sociala nätverk som finns, där finns mycket kunskap att hämta om egenutgivning. Det är mycket, mycket viktigt att korrekturläsa sin bok ordentligt, gärna ta hjälp av en kunnig lektör, samt läsa böcker om skrivandet och egenutgivning. När det är dags att föra över sin berättelse i bokformat bör man titta på hur en bok är uppbyggd och göra sin bok på samma sätt. Är boken av bra kvalitet finns det större chans att kunna sälja in den i butikerna.

När väl boken har kommit ut gäller det att arbeta in boken, den säljer inte sig själv. Kontakta bloggare och hör om de vill ha recensionsexemplar, det är större chans att någon vill blogga om boken än att en tidning skriver en recension. Gör en fb-sida om boken, var aktiv på sociala medier, utan att för den skull säga KÖP MIN BOK. Berätta bara om din bok, hur du har arbetat fram den, vad som händer nu, etc.

Vad skriver du på nu?
Skrattar lite åt din fråga “Vad skriver du på nu?”, för jag tror inte det är vanligt att arbeta på det sätt som jag gör. Jag håller nämligen på med fyra olika böcker samtidigt: Rädda min lillebror barndeckare, Anastasias öde 19:e historiska äventyrsromanen, Skräckresan med Titanic 2:a boken i fantasyserien Theo- och Ramonaäventyr, och 1:a boken i en helt ny fantasyserie, lite av en hemlig bok än så länge. Dessutom håller jag på att göra en bloggbok på min fritid ;). Fullt upp med andra ord!

Vill avsluta med att säga att det viktigaste för att man ska lyckas som författare är att man tror på sig själv och sin bok, att man pratar om den med kärlek utan att vara skrytsam, att man är ödmjuk och tacksam och tar till sig den kritik man får. Då utvecklas man både som person och författare. Lycka till!

Tack Kim för dessa utmärkta råd, jag håller helt med dig om att det är viktigt att berätta om sin bok utan att tjata om att folk ska köpa den. Lycka till med dina nya böcker.

Tack Kristina för att du följer upp och ser hur det har gått för mig, sedan boken Förverkliga din Bokdröm kom ut.

Kramisar Kim

måndag 23 juni 2014

Skrivtävling: Vinn en skrivarkurs

Nu har du chans att vinna en skrivarkurs som Ann Ljungberg håller i:

Vinn skrivarkursen Redigera din roman

Den 21 juli släpps kursen ”Redigera din roman” och den har du chans att vinna. Kursen ”Redigera din roman” finns i två varianter: en självstudiekurs och en kurs med coaching.

1:a pris kursen med coaching (värd 15.000 kr inkl moms)

2-3 pris självstudiekursen (värd 825 kr inkl moms)

Tävlingsuppgifter:

1. Berätta om ditt skrivprojekt – med max 300 ord (du kan lita på att vi inte sprider informationen vidare)

2. Motivera varför du behöver stöd med redigering av romanen – med max 100 ord.

3. Maila dina texter för punkt 1 och 2 till redigera@annljungberg.se senast 17 juli

Vi, Ann och Jens, är jury och väljer de bidrag som berör oss mest. Vinnarna meddelas den 21 juli och kan sedan påbörja kursen när som helst inom ett år.

Tävlingen är öppen för alla som arbetar med romanmanus. Självklart kan deltagare i Skrivplus – som får självstudiekursen på köpet – vara med och tävla om förstapriset.

Om du inte vinner Ann Ljungbergs skrivarkurs kanske du vill gå skrivarkurs för mig? Läs mer om min skrivarkurs här.

Lycka till!

Kika gärna in på Kimselius skrivtips eller Författartips för fler skrivtips.

Du hittar även skrivtips i min skrivbok Att skriva med glädje, som finns att låna på biblioteket, både som vanlig bok och e-bok.

Kramisar Kim

söndag 22 juni 2014

Boktips: Svara om du hör mig av Ninni Schulman

Svara om du hör mig av Ninni Schulman. Nu har det hänt igen, jag har upptäckt en ny författare som jag vill läsa fler böcker av.

Tänk att det finns så otroligt många bra författare, jättehärligt.

Det här var en bok jag hade svårt att sluta lyssna på, jag promenerade långa promenader, jag låg i soffan och lyssnade och jag låg långt in på natten tills boken var slut. Det gick helt enkelt inte att sluta lyssna.

Inte kunde jag lista ut mördaren heller, annars brukar jag vara bra på det. Nu kommer jag att lyssna på fler böcker av Ninni Schulman!

Din närmsta vän kan vara din värsta fiende

Det är tidig oktobermorgon och utanför slaktboden i Uvanå samlas byns jaktlag för ännu en dag bland björn och varg i Tiomilaskogen. Några timmar senare hittas en av älgjägarna, Pär Sanner, död på sitt pass medan hans fjortonåriga dotter som varit med honom är försvunnen.

Vem av jaktkamraterna har velat Pär så illa? Finns det någon koppling till den tjuvskjutna vargen som hittades några veckor tidigare? Eller har hans tvivelaktiga affärer blivit hans död? Att Hagforspolisens nya krimchef, Petra Wilander, är lika misstänkt som alla andra i jaktlaget gör mordutredningen än mer komplicerad.

Journalisten Magdalena Hansson är föräldraledig när Värmlandsbladet kommer med sitt stora sparpaket. För att försöka rädda sitt arbete och sin lokalredaktion undersöker hon fallet och tar risker som sätter hela familjen på spel.

Livet i den lilla byn blir en mardröm för Pärs änka när deras hemligheter grävs fram en efter en. Och vem är egentligen vän och vem är fiende när det knackar på dörren?

Svara om du hör mig är den tredje delen i serien om journalisten Magdalena Hansson och poliserna Petra Wilander och Christer Berglund.

Du hittar säkert boken hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris eller Bokus.

Den får fem stjärnor av fem möjliga.

Kramisar Kim

lördag 21 juni 2014

Boktips: Fyren mellan haven av M.L. Stedman.

Ibland dyker det upp en bok som kniper till lite extra om hjärtat och engagerar.

Fyren mellan haven av M.L. Stedman är just en sådan bok.

Det är en bok om hur ödet styr människors liv och hur valet förändrar en persons liv.

Tänk dig att mista sin man och sitt två månaders barn, utan att veta om de lever eller ej. Vid fyren mellan haven spolas en båt upp, i den ligger en död man och en två månaders liten flicka. Eftersom fyrvaktarens hustru just har fått ett tredje dödfött barn, tar hon sig an den lilla flickan som sin egen dotter. Det är först 1,5 år senare som de får höra talas om att flickans mor är i livet.

Då är de redan så fästa vid flickan att det skulle vara som att skära ut hjärtat ur kroppen om de skulle överlämna henne till flickans riktiga mor. Lucy, den lilla flickan, känner inga andra föräldrar än fyrvaktarparet.

Hur skulle du ha handlat, behållit barnet, eller lämnat henne till en okänd människa som barnet inte alls känner?

Den här boken griper verkligen tag i mig och jag rekommenderar den mycket varmt.

Du hittar säkert boken hos din bokhandlare, annars finns den att köpa på nätet, till exempel hos Adlibris och Bokus.

Den får fem stjärnor av fem möjliga.

Kramisar Kim

fredag 20 juni 2014

Min Berner Sennehund Tudor fyller ett år idag

Det var aldrig meningen att vi skulle köpa någon ny hund 2013, men så dog vår älskade Tola, egen uppfödning, och tomrummet blev oändligt stort. Jag kontaktade min vän Lena Westerlund på Clangulas kennel, för att vara ute i god tid. Det visade sig att hennes tik var parad och snart skulle ha valpar. Oj, det gick lite för fort. Trots att jag skulle vara borta mycket, Bokmässan i Göteborg och föreläsningsresa på Island, samt min vanliga julsignering, tackade jag ja till en valp.

Mitt första möte med Tudor, en självständig liten valp, som inte hade något emot att ligga alldeles för sig själv. Här fyra veckor.

Foto Lena Westerlund

Vem kan motstå en sådan här liten sötnos, Tudor fem veckor.

Så var det dags att hämta hem det lilla knytet, här är Tudor åtta veckor. Redan från början lade jag ut bilder på honom på Facebook och Twitter. Du hittar honom under hastagg #Tudorvalpen.

Nyss hemkommen är Tudor mindre än vår nyklippta PON Tickie, men det skulle inte dröja länge innan han hade vuxit om henne. Till hennes förtret.

Här sitter Tudor på trappan till vårt hus, en ny värld har öppnat sig för honom, det är mycket att ta in. Oj, vad söt han var när han var så här liten!

Tiden går fort, och Tudor växer. Här är han tillsammans med vår äldsta hane Pluto, också egen uppfödning.

Tudor avgudar Pluto och gör allt som han gör. Helst vill han ligga så nära som möjligt. Än så länge får de nästan plats på samma biabädd.

Till slut har Tudor vuxit så att han bara kan ligga på kanten till Plutos säng.

Nu har han även vuxit förbi Tickie. Det är mina hejdande fingrar du ser i nedre vänstra hörnet. Inte lätt att få ett busfrö att stå still någon längre stund.

Det här är Plutos soffa. Den har han älskat alltsedan han var valp. Här ligger han och blir gosad, borstad och får klorna klippta. Tudor har än så länge blivit lyft upp till soffan när han skulle bli ompysslad. Han har verkligen försökt komma upp själv, men än så länge har det inte fungerat.

Tudor är alltid nära Pluto, om det inte är jakt på mat som gäller, för då följer han Tickie, hon vet vad som går att äta, kattskit, kastanjer, ekollon, mullvadar och annat smått och gott.

När det är varmt ligger Tudor och Pluto på svalaste platsen i huset, pannrummet. Visst låter det konstigt? Det är nämligen så att betonggolvet är svalt, trots att pannan värmer.

Nu har Tudor uppnått den ålder då det mest är ben, som tydligt syns på den här bilden.

Tickie låter sig inte charmas av Tudor, utan håller honom i schack när han vill leka. Pluto däremot är en bra lekkamrat.

Tudor älskar snö. När första snön föll försökte han slicka i sig all snö, åt det som glass. Här är han tillsammans med Tickie, Doris (grannens hund) och Pluto som tycker att Doris är mycket intressant och söt.

Tjejer är ingenting för Tudor som föredrar att busa i snön.

Benen tycks bara bli längre och längre...

Vilken fröjd, Tudor får ligga tillsammans med Pluto i valprummet, den bäddsoffa där Pluto är född i, den är verkligen han soffa. Tickie står besviken och ser om det möjligtvis inte finns plats för även henne i soffan. Men icke säger Tudor, som stolt vilar tillsammans med Pluto.

Tudor är mycket duktig på att hjälpa till i trädgården. Han drar grenar till brasan. Helst vill han dra de grenar som jag bär på, men ibland bär han sin egen gren hela vägen. Duktig Tudor!

Nu har Tudor blivit åtta månader och får ge sig ut på sin första skogspromenad. Så spännande och lite läskigt. Kompisarna Tickie och Pluto är också med.

Tudor älskar öppna vidder och springer gärna i full galopp.

Pluto som är äldre och förståndigare, snart 9 år, visar Tudor att det visst går att bara gå i lugnt tempo och utforska omgivningarna.

Tickie, 10 år, försöker hålla jämna steg med Tudorvalpen på ängen, men det är inte så lätt.

I vårt hus har vi fredade, hundfria zoner, det är gästrummet, sovrummet och vardagsrummet. Med närmare 260 kvm är det ändå gott om plats för hundarna. Varje kväll vid 20-tiden kommer Tudor och sätter sig vid staketet in till vardagsrummet. Då ser han på mig med sin hypnotiska blick, då är det Tudorkelstund, något jag har lärt honom alltsedan han anlände till oss. Då är det bara Tudor och matte och han älskar det!

Tudor har nu vuxit om Pluto på höjden, han har börjat lyfta på benet och börjar bli stor pojke. Fortfarande har pojkarna lika roligt med varandra, inget bråk.

Äntligen har Tudors ben blivit så långa att han kan hoppa upp själv på soffan, något Pluto inte alls tycker är kul. Tickie sitter gärna nedanför och tittar på pojkarna. Hon tycker inte alls om soffan, för där får man klorna klippta...

"Kom igen! Jag vill leka!" säger Tudor och Pluto låtsas som om han varken ser eller hör.

Den lilla ulliga, kramgoa valpen har nu blivit en stor kramgo kille på 9 månader. Fluffet vid öronen ska snart bort, så att han ser vuxen ut. Uppfödaren förfasas varje gång hon ser bilderna på Tudor med fluffet kvar...

Jag håller däremot kvar vid fluffet ännu ett tag, för så länge det är kvar är han min lilla goa nallebjörn Tudor.

Ändå inser jag att han nu börjar bli stor och mycket likt en ståtlig arabhingst, ja mycket vackrare faktiskt!

Tudor snart 10 månader. Det mesta av fluffet vid öronen är borta, men än finns det en del kvar att ta bort.

På en månad har han maffat till sig i kroppen och börjar nu se vuxen ut, min lilla Tudorvalp.

Alltid lika pigg och glad, alltid full av spring på promenaderna. En underbar "liten" krabat.

Tudor älskar att hjälpa mig att bära pinnar när jag bär sly till brasan. Fast egentligen tycker han bara om att stjäla pinnarna från mig och sedan busa med dem, som här på bilden.

Det är inte alltid lätt att vara minst i familjen, ibland kan det gå riktigt illa, som den här gången. En skarp tillsägelse från en av de vuxna hundarna resulterade i att Tudors öra delades i två delar. Så mycket blod ett öra kan innehålla, det var blod på mig, väggar, golv och Tudor. Här är han just hemkommen från Djursjukhuset i Växjö där de sydde ihop örat.

Här ser du lite hur örat ser ut. Eftersom jag gärna vill ställa ut honom rakade de minimum med päls från örat och sydde det fint.

Tudor är ingen liten valp längre, utan en riktigt maffig fin kille.

Tudor närmast i bild, sedan Tickie och Pluto. Jämför de översta bilderna där Tudor är mindre än Tickie... Tänk så fort det går!

Örat har läkt jättefint. Om en vecka ska stygnen tas.

Det här är en favoritplats. Här låg Tudor även ofta som valp. Svalt och skönt på plattorna.

Här är Tudor med sina flockkompisar, från vänster Tickie, Pluto och Tudor.

En ettåring springer över en sommaräng, kan det bli vackrare än så här?

Nu är Tudor störst i hundflocken, även om han är minst i rangordningen. Han har ännu en hel del att lära. Han är jätteduktig på inkallning och kommer direkt. Han hämtar saker när man ber honom och han har börjat lära sig att plocka ur tvättmaskinen. Han hjälper fortfarande till att dra grenar och bära ved och han har varit ute på en lite joggingtur med sin matte. Mest träning i att springa fint när jag sprang lite då och då under promenaden. Tudor älskade det.

Ser fram emot många underbara år med denna urmysiga lilla bernervalp, nej just det, han är ingen valp längre, han är ett år idag. Grattis på födelsedagen älskade Tudor!