Oj, vilken början på dagen. Jag hörde hur det brakade till, men trodde att det var byggarbetarna som slängde ned ännu en takplåt. När jag strax därefter gick igenom gången mellan husen såg jag den raserade byggställningen. När jag sedan såg deras arbetsbälten ligga slängda strax bredvid anade jag det värsta. Jag skyndade mig ut. De satt i bilen och försökte plåstra om en blödande hand. Deras plåster hade tagit slut så jag hämtade antiseptisk tvättduk och plåster. Det är tuffa killar, de klagade inte, bara berättade var det gjorde ont, men att det inte var så farligt.
Lyssnar på Byggarbetarnas hamrande på taket.De har blivit omplåstrade och hämtat sig från chocken och byggt upp byggnadsställningen igen. Nu är de uppe på det ishala taket ännu en gång. Inget jag skulle ha vågat mig på. De berättade att stegen lossnade när de båda stod på den och att stegen for ned mot byggställningen med dem båda. Byggställningen rasade och de föll. De kommer säkert att ha blåmärken och vara ömma lite här och där. Men mer än skärsår och ren förfäran blev det inte, de måste ha änglavakt. Eller kanske vårt spöke här i huset såg till så att de föll mjukt. Han håller säkerligen sin vakande hand över dem, eftersom de tar hand om "hans" hus. Byggarbetarna skrämde mig rejält, ska ni veta! Nu njuter jag av hamrandet och har ett öra hela tiden bevakande, ifall de ramlar ned igen... Ingen chans att jag kan koncentrera mig att skriva idag, men det finns så mycket annat att göra. Ingen risk att jag är arbetslös!
Kramisar Kim
Vilken dramatik! Förstår om du blev uppskrämd, men det var ju bra att både huvuden och ryggar klarade sig.
SvaraRaderaTack för dina inspirerande ord och ditt intresse för mig och min bilderbarnbok på mässan! Jag började läsa din bok igår och är redan fast, så nu har du ett fan till:)
Hälsar Cecilia Rihs från Karlskrona (blogg: www.spejasprov.blogg.se)