Som vanligt ställer jag mig vid badrumsfönstret på morgonen och kikar ut för att se vad för spännande som väntar på mig där ute. Ibland kan det vara några rådjur som går precis utanför fönstret, så nära att jag skulle kunna sträcka ut handen och röra vid dem, om fönstret var öppet.En annan gång har det varit en älgko med sin kalv, en annan gång hade hon två stycken. De mumsade glatt på mina fruktträd, så att jag till slut inte tyckte älgarna var det minsta vackra att se på.
Idag fick jag se något som jag aldrig sett förut när jag kikat ut genom fönstret. Jag fick se den svartvita flugsnapparen uppvakta en flugsnapparhona. Vi brukar kalla dem för Snapphanar, ända sedan jag skrev min bok som heter just "Snapphanar!". Så i morse när jag tittade ut tänkte jag, "åh, där är snapphanen och en fru har han med sig idag."
Då fick jag se hur han uppvaktade henne, han flög till henne där hon satt på rosenställningen precis bredvid trädet där fågelholken sitter. Sedan flög han tillbaka till holken, liksom för att säga "Titta här vilket fint bo jag har åt dig" och sedan tillbaka till henne igen, flög runt henne och pickade lite på henne. Därefter tillbaka till fågelholken och så höll han på, ända tills det kom en skata och störde dem.
Det var en fröjd att stå och titta på de små liven, verkligen ett ögonblick av lycka. För nu var han tillbaka, min käre snapphane och förhoppningsvis skulle han producera lika många ungar som förra året, då de satt i lång rad på telefontråden och kikade på mig när jag gick förbi.
Att börja dagen med något sådant gör att allt känns så lätt och världen känns underbar. Sådana ögonblick ger mig flyt i skrivandet och jag har skrivit MASSOR idag på min bok Boudicas strid mot Romarna. Nu ska jag strax återgå till att skriva, för jag har fortfarande den där lyckokänslan kvar inom mig, som jag fick i morse när jag kikade ut genom badrumsfönstret.
Om ni undrar vad bilden symboliserar, är det just den här utsikten jag ser när jag tittar ut genom badrumsfönstret, som ni kan se till vänster i bilden. Och tittar ni riktigt noga kan ni se trädstammen där det nu sitter en fågelholk och framför det trädet står där nu en rosenbåge med rosor. Men ännu är det inte så här vackert i trädgården, men det kommer att bli, så småningom! Än så länge njuter jag av snapphanarna i väntan på blommorna.
Svartvit flugsnappare, är 12–13 cm lång och har svart ovansida (honan gråbrun) med vita partier på vingarna samt vit–gråvit undersida. Arten häckar i skogar, parker och trädgårdar där bohål (gärna holkar) finns att tillgå. En hane har ofta flera honor, av vilka en får mest hjälp med ruvning och ungarnas matning. Arten finns i större delen av Europa, i n.v. Afrika och i v. Asien.
Svartvit flugsnappare är en av de fåglar som gärna häckar i uppsatta holkar. Den kan vara aggressiv och köra bort mesar från en holk även om dessa påbörjat sin häckning. Efter ruggning på sensommaren blir hanen mer lik honan genom att det mesta av hans svarta partier ersätts av gråbrunt.
jo den är redan vacker!
SvaraRaderaDet låter så idylliskt och härligt att ha naturen så nära.
SvaraRaderaKram!
Vacker beskrivning av vad du ser och känner genom att titta ut genom toalett fönster!
SvaraRaderaFåglar är mycket rogivande djur som kan fånga ens tid,,
Tack för alla era kommentarer, roligt att veta att någon läser det jag skriver. Även om räkneverket tickar på, så känns det ändå som om ingen läser, om ingen kommenterar, eller vad tycker ni som själva har bloggar?
SvaraRaderaÄlskar min trädgård, den är ett riktigt paradis, eller så är det bara mina ögon som ser det? Kramisar från Kim till er alla
Om jag minns rätt från min fågelskådartid är din älskade svartvita snapphane en filur. Han vill gärna ha flera honor och drar sig inte för att stjäla andras om tillfälle ges. :) Men visst, det är underbart när man första gången på våren hör hans sång i trädgården ...
SvaraRaderaJo, om det där med bloggandet: Jag har ju inte hållit på så länge, och inte kämpat så hårt för att sprida kännedom om min blogg http://forlagetdana.blogspot.com/, så jag kan inte förvänta mig så många läsare. Men jag känner igen mig i det du skriver: Det ÄR verkligen roligt med de kommentarer jag får. Jag lägger också in mina blogginlägg i min Facebook-logg, så där händer det också att jag får kommentarer.
SvaraRaderaHej Peter
SvaraRaderaDet stämmer att min snapphane är en riktig filur, kör bort andra fåglar ur boet och har flera honor. Ändå älskar jag honom, kanske för att han är så påstridig och inte ger sig.
Det tar ett tag innan folk upptäcker bloggen. Det gäller att vara ihärdig och inte ge upp. Jag tycker det är intressant att följa din resa från idé till färdig bok, det är därför jag har lagt upp dig här på min sida, för jag vill att andra ska upptäcka din sida också.
Det stämmer som du säger, ibland kommenterar läsarna i loggen på fb istället för här på bloggen, ibland skickar de mail. Fortsätt bara skriva, det är fler som läser än du tror. Har du räkneverk på din blogg så du kan se hur många som går in och läser?
Kramisar Kim