Snapphanar och snapphanebygden

Den här gången går min researchresa till Snapphanebygden inför min andra bok om snapphanar: Snapphaneresan. Även om jag reser kors och tvärs i världen vid mina researchresor, så var det lika spännande att utforska snapphanebygden som att resa utomlands. Speciellt som jag den här gången besökte nya Snapphaneplatser.
Här är jag vid Hovdala slott













Hovdala slott













Här står jag vid den 1600-talsbyggnad som är inredd och som det är guidning av vissa dagar i veckan. Missa inte den visningen, det var mycket fascinerande.














Här är vallgraven som tidigare var vattenfylld runt Hovdala slott.














Här är ingången till slottet, tornet som är mycket vackert.














Inne i byggnaderna finns det utställningar, här är en utställning över hur det såg ut i bygden på 1600-talet.

















Ni som har läst "Snapphaneresan" vet vad det här är för en trappa i boken...













Vid varje plats har snapphanekommunerna, Hässleholm, Östra Göinge och Osby kommuner satt upp informationsblad. Jag fotograferade dem, för att kunna skilja platserna åt i min kamera. Förstora upp bilderna och läs lite mer text.













Det här är Vittsjö skans.

















Nu var det dags för Tykarpsgrottan. Jag fick en enskild visning av guiden Linda.












Är det ett spöke i grottan, nej det är Linda som tar mig runt i grottan.













Det är lite läskigt att gå runt i grottan och kallt!













Här är mer information om Hönjarums skans.














Så här såg Hönjarums skans ut när jag besökte den, rejält igenväxt.


















En promenad genom skogen förde till Smörhålan. Där gömde bönderna mat till Snapphanarna.


















Här sitter jag vid Smörhålan


















Tidigare gick sjön ända fram till klippan och bönderna rodde med båt till hålan för att lägga dit maten. Nu är sjön torrlagd.













Här promenerar jag på Prästavägen, en väg från 1600-talet. Min guide Marie visade mig även på 1700-talsvägen, 1800-talsvägen och 1900-talsvägen kom vi åkande på för att ta oss hit. Tänk vad mycket jag fick lära mig på den här turen.














Det här är Snapphanehålan. Man får ta till fantasin för att se hur det såg ut, och det var mycket svårt att fånga naturen på rätt sätt för att ge en bild av Snapphanehålan.


















Här står det lite text om Sipparps Skans













Här ligger en vacker stuga som inte var öppen när jag var där: Stavhultsgården.













Grimmatorpet talar jag om i min bok Snapphaneresan och körde och såg ut det såg ut.














Så här såg det ut utifrån.












Här kommer några bilder inifrån stugan.






































































Nästa plats var Wanås slott. Underbart vackert där det låg vid en liten sjö.
















Men riktigt så här såg inte slottet ut på 1600-talet.

















Det finns många utställningar på Wanås slott och en av dem är hur slottet såg ut under olika tidsperioder.














Här är 1600-talsversionen.


















Snapphane ekar tycks det finnas i de flesta snapphanebygder. Här är Snapphane-eken vid Wanås slott. Jag ställde min ryggsäck bredvid trädet för att du skulle få en uppfattning om hur stort och tjockt trädet är. Här hängdes många snapphanar.

2006 kom min bok "Snapphanar" ut. Något år senare fick jag ett samtal från snapphanekommunerna Hässleholm/Östra Göinge/Osby. De undrade om jag kunde tänka mig att skriva en bok åt dem och berätta om de olika snapphaneplatserna i bygden. Jag nappade genast på förslaget.

Det blev 17 olika snapphaneplatser och olika snapphanehändelser. I boken finns en karta, så att även du kan resa i Theo, Ramona och Roberts fotspår och se allt som de har sett och jag hoppas att du slipper uppleva allt det som de gjorde...

Jag måste medge att jag var lie mörkrädd ibland och kände olust. Det var en mycket blåsig dag, regntunga moln drog fram och rätt som det var kom det en rejäl regnskur. Däremellan sken solen. När jag gick ensam på vissa av platserna kändes de som om snapphanarna gick där bredvid mig och berättade sin historia.

Här är baksidestexten till Snapphaneresan:
"Följ med Theo och Ramona på en spännande resa i Snapphaneland. Berättelsen börjar på Sporrakulla gård, där de hittar ett kopparmynt ifrån Loshultskuppen. Genom kopparmyntet färdas de genom tiden till snapphanefejden 1678. Theo och Ramona ger sig på jakt efter skatten. Färden för dem genom hela Snapphaneriket. Många faror möter dem på vägen. Att hitta skatten är inte så lätt som de först trodde..."

De här platserna handlar min bok om:
Sporrakulla gård
Gyllenstierna och Edkrävartåget
Wanås slott
Snapphaneeken
Grimmatorpet
Ryavägen
Prästakällan
Prästavägen
Örkeneds bränning
Snapphanehålan
Smörhålan
Loshultskuppen
Hönjarums skans
Sibbarps Skans
Stavhultsgården
Verum
Vittsjö
Norra Åkarps kyrka
Matteröd kyrka
Hovdala slott
Brönnestads kyrka
Tykarpsgrottan

Men framförallt handlar det ju inte om själva platserna, utan om vilka snapphanehändelser som utspelade sig där.

Här kan du läsa mer om Snapphaneresan, läsa utdrag ur boken, läsa recensioner etc.

Jag har skrivit tre böcker om 1600-talet: "Jag är ingen häxa", "Snapphanar!" och "Snapphaneresan" och det har varit så roligt att få komma tillbaka till samma århundrade och samma miljö. Annars är ju alla mina böcker skrivna om totalt andra ämnen.

Hoppas att du tyckte det var lite kul att se mina researchbilder ifrån Snapphaneresan. Det kommer fler bilder en annan gång, för jag gjorde ju en researchresa för min första bok om Snapphanar också, då till bland annat Sporrakulla gård.

Att blogga så här om mina researchresor gör att jag återupplever dem och minns allt jag gjorde. Hur jag körde vilse och hur imponerad jag blev av vissa av de saker jag såg. Gör en resa i Snapphanarnas spår, så får vi se vad du tycker. Kartan hittar du i min bok "Snapphaneresan", men också hos turistbyråerna i snapphanekommunerna.

Länk till dig som vill veta mer om Snapphanar.

Nu har jag gjort min resa i minnet, nu ska jag ta en tur i naturen med mina hundar.

Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

kramisar Kim