Snapphanar, Hovdala Slott och Tykarpsgrottan

En av de mysigaste researchresor jag har gjort, är faktiskt den jag gjorde till min Snapphanebok, eller rättare sagt: båda de researchresor jag har gjort för båda mina snapphaneböcker.

Visst är det kul och spännande att utforska främmande länder, en del exotiska och mycket annorlunda vårt eget land.
Men ingenting går ändå upp mot Sverige i sommarskrud, även om det just den här dagen bitvis blåste rejält och kom några regnskurar, när jag åkte runt i snapphanebygd och utforskade snapphanetrakten.
Min första bok Snapphanar! kom ut 2006. Det är faktiskt en bok som jag skrev före Tillbaka till Pompeji som blev min debutbok. När Snapphanar! kom ut hade jag turen att det var mycket snapphanar både i tv, radio och flera andra böcker. Alla ville läsa mer om snapphanar.

Boken sålde snabbt slut och är omtryckt flera gånger sedan dess. Jag blev kontaktad av Snapphanekommunerna Hässleholm, Östra Göinge och Osby kommuner, som undrade om jag kunde hjälpa dem med ett Snapphaneprojekt.
Jag tackade ja och det resulterade i min andra snapphanebok, Snapphaneresan, som kom ut 2009. Det är en bok gjord i samarbete med kommunerna och i boken finns en karta för att läsaren ska kunna resa i Theo och Ramona och snapphanarnas fotspår runt om i snapphanebygden.

I lördags körde jag igenom snapphanetrakterna på min väg till Hästveda och minnena kom tillbaka: hur jag vandrade i skogen och letade efter Snapphanehålan, Prästakällan och mycket annat spännande.
Men ett ännu starkare minne kom för mig och det var besöket på Hovdala slott. En plats där jag genomfors av rysningar, eftersom jag verkligen kände historiens vingar suga tag i mig och föra mig tillbaka i tiden.

Platsen blev betydelsefull i min berättelse och när jag skrev om slottet kände jag det som om jag verkligen befann mig på platsen. Jag vandrade åter igenom de salar som jag gått igenom på min researchresa.
Jag fick ta del av den äldsta delen av slottet, höra berättelsen runt Hovdala slott, se "Lille Mads bössa", jag kunde föreställa mig de vattenfyllda vallgravarna runt om slottet, krigslarmet, skriken från de sårade. Ja, jag var där i fantasin redan innan jag satt mig ned för att få ned orden på papperet.


Hovdala slott: Nära Finjasjöns södra strand i Hässleholms kommun ligger Hovdala slott, ett av de främsta minnesmärkena från snapphanetiden i Skåne. Sätesgården ligger inbäddad i lummig grönska mellan två åspartier. Det mäktiga porttornet bär årtalet MDC på fasaden. För att lättare kunna försvara anläggningen lät Sigvard Grubbe bygga tornet, vilket visade sig vara förutseende. Porten som leder genom tornet bär än i dag spår av de bittra strider som utkämpades i början av 1600-talet då svenskarna angrep Hovdala under Kalmarkriget. Tornet stod dock emot. Så även den 7 augusti 1678 då gården anfölls av retirerande danskar och snapphanar. Delar av slottet brändes men återuppbyggdes av dess dåvarande ägare Jens Mikkelsen. 1687 adlades han namnet Ehrenborg av Karl XI som tack för sina tjänster åt svenskarna. Ankarjärnen på Hovdala slotts norra länga bär årtalet 1511. Finjasjön nådde vid denna tid betydligt högre och det var möjligt att skydda anläggningen med en vallgrav, som fortfarande omger borgområdet. Numera är vallgraven torrlagd. Hovdala spelade med sitt läge i gränslandet en viktig roll under krigen mellan Sverige och Danmark på 1600-talet, men har också haft betydelse för bygden under tider av fred. I byn Broslätt, strax söder om Hovdala, bodde hantverkare som arbetade på slottet, men också förmedlade sin yrkeskunskap till bygden. I dag lever slottet upp igen genom de restaureringar som genomförts av Statens fastighetsverk och Hässleholms kommun. Hovdala slott är ett nationellt kulturarv och sedan 1947 ett statligt byggnadsminne. Vid restaureringen har man därför strävat efter att bevara anläggningen så orörd som möjligt. Man har som ambition att Hovdala slotts snart 500-åriga historia skall vara synlig för besökare även i framtiden.
1:a bilden. På väg till Hovdala slott.
2:a bilden: Teckning över slaget 1678.
3:e bilden Minnestavlor.
4:e bilden Den äldsta längan på slottet.
5:e bilden: På väg ut ur slottet.
6:e bilden: Del av slottet samt vallgraven.



7:e bilden På väg ut mot bron över vallgraven.













Bron över vallgraven.













Tornet vid Hovdala slott.













Du som har läst Snapphaneresan minns kanske att några tog sig ut genom en lönngång. Här är trappan ned till den.

















Snapphanebössan

















På väg bort från Hovdala slott













Det var inte bara slottet jag besökte denna dag, utan även Vittsjö Skans, som ligger otroligt vackert vid stranden av sjön. Om du ser den lilla ritningen mitt i texten ser du hur skansen såg ut på 1600-talet.













Så här ser Vittsjö skans ut idag. En helt underbar plats att bara sitta och filosofera på. Här blåste det inte så mycket och solen värmde behagligt.













Sådana här informationstavlor finns vid varje Snapphaneplats. Här kan du läsa mängder av information om varje plats och om snapphanarna.













En plats som jag gärna ville ha med i berättelsen var Tykarpsgrottan. Vem minns inte filmen Ronja Rövardotter, som delvis spelades in här i grottan. Det finns inga bevis på att snapphanarna någonsin befann sig här nere. Men jag ville ändå ha med grottan i min berättelse, mycket på grund av vad jag hade hört:

















Enligt sägnen gömde sig Lille Mads och hans snapphanemän i kalkstensgrottorna vid Ignaberga och det finns flera sägner som berättar om att snapphanar och bönder gömde sig i grottorna vid Ignaberga. Även om den mesta brytningen av Tykarpsgrottan skedde efter snapphanetiden är den ett väldigt spännande utflyktsmål och ett bra exempel på ett snapphanegömställe.

Nej, det är inget spöke nere i grottan, det är guiden Linda som visar mig grottsystemet. Det var bara jag och hon nere i grottan. Linda är den enda nu levande person som har fått vara med i mina böcker, hon är med i min bok Snapphaneresan.
Jag har fortfarande många bilder att visa dig ifrån mina snapphaneresearchresor, men det här inlägget har fått fantasin att flöda och gjort mig så skrivsugen att jag måste sätta mig och skriva på min nya bok.

Kramisar Kim