En författarvardag

Vaknade dunderförkyld, sviter efter bokmässan. Inget jag precis jublade över eftersom jag skulle köra till Götene idag, en resa på fem timmar i bil. Till slut kom jag då iväg. Solen var så där riktigt höstligt vacker när den fick alla brandgula löv och röda buskar att brinna av färger.

Hade noga sett ut vägen och kört ut vägbeskrivning på nätet och följde den hela tiden. Färden tog mig längs Vättern en bit. Åh, så vackert det var. Förvånat märkte jag att jag hela tiden körde utefter Vättern och tänkte inte på att jag kanske hade kommit på avvägar, just då brydde jag mig inte, för där och då kunde jag ha fortsatt att köra i evighet, med kullar på vänster sida och det glittrande blå vattnet på höger sida. Stora villor och gårdar låg med ansiktena mot vattnet och allt var som i en dröm. Bilen gick nästan utav sig själv medan jag beundrade utsikten.

Det blev stopp för poliskontroll och nykterhetskontroll. Jag orkade knappt blåsa i röret, så förkyld är jag. Men jag fick utslag EJ ALKOHOL, vilket jag ju kunde ha talat om redan innan, men jag tror inte att polisen hade lyssnat på mig. Jag körde vidare.

Det tog ett tag innan jag förstod att den där vägbeskrivningen jag tagit ut på nätet inte stämde helt och hållet med verkligheten. Då bestämde jag mig för att köra på intuition istället. Nu började solen stå låg och sken rakt in på mig, det blev varmt i bilen och jag vet inte om det var feber eller solen som fick mig att känna mig jättesjuk. Till slut hade jag fått nog. Jag kände "nu parkerar jag här och sover i bilen" så eländig kände jag mig. Men jag visste också att jag inte skulle göra det, för jag hade uppdrag som väntade på mig och det vara bara att fortsätta köra.

Till slut kom jag fram till Götene, körde in på en parkering och tänkte: "nu vilar jag lite innan jag letar upp hotellet" och när jag såg ut genom bilfönstret låg hotellet där. Bra intuition, eller hur?

Hotellet öppnade för tre veckor sedan, helt nyrenoverat och jag har fått ett jättefint rum. De var snälla och bar upp min väska och sedan kom de med mat och honungste. Jättefin service.

Solen håller på att gå ned utanför fönstret och trots att jag hade tänkt sätta mig för att läsa fakta om Andra världskriget så ska jag istället zappa runt bland kanalerna en stund och sedan ska jag sova.

Vet inte riktigt vart jag ska imorgon bitti. Hoppas någon ringer ikväll och talar om det för mig. Annars tar jag mig till närmaste skola, så får de hjälpa mig. Livet är väldigt spännande, eller hur?

Dessutom ringde min agent för en liten stund sedan, för att berätta att två olika förlag från samma land lagt bud på mina böcker. Nu kan jag bara vänta och se vad som händer. Jag tycker det är kul när det rör på sig, älskar när det är fart och fläkt, resor, hotell, nya människor, nya platser, nya skolor och att få förmedla min kärlek till orden till många elever. Det är toppen! Men... Det hade varit ännu roligare om jag hade fått vara helt frisk.

Men som du trogna läsare av min blogg vet så är jag född positiv och jag tänker att den här förkylningen säkert har en mening den också. Den får mig att lägga mig i tid, sova ut efter en bokmässa med alltför få timmars sömn. Ja, det är bara att inse att jag måste vila ut rejält på kvällarna för att orka med två dagars föreläsningar (om rösten håller, ve och fasa!) och sedan fem timmars bilresa hem. Men jag tänker verkligen inte lita på några data från internet, nu plockar jag fram den gamla hederliga bilkartan och prickar ut närmsta vägen hem. Trots att jag förmodligen inte får samma fantastiska vyer som på hitresan.

Allting har en mening: Jag vilade i nuet när jag reste hit, lite trafik, fantastisk omgivning och ett underbart mottagande på hotellet. Sängen nästa! Vi hörs imorgon igen.

Kramisar från en dunderförkyld Kim