Tiden rusade iväg på signeringen hos Bokia/Killbergs i Helsingborg

Dagens tre timmars signering hos Bokia/Killbergs i Helsingborg rusade iväg och knappt hade jag kommit förrän det var dags att åka hem igen.

Ända från det jag kom till jag gick var det full fart. Så många intressanta personer jag har talat med, varav jag hoppas få höra av några av dem igen på facebook, eftersom det kändes som om vi hade mycket gemensamt.

Fanny (översta bilden) är en trogen fan som försöker komma varje år jag är i Helsingborg, vilket jag tycker är jättekul. Hon skriver också böcker och berättade att hon hade skrivit 60 sidor i ett skrivhäfte på en berättelse. Den hade hon haft med sig på sin resa till Danmark och där blivit av med hela berättelsen. Jättehemskt! Hoppas att Fannys berättelse kommer tillrätta, eller att hon kommer på alltihop och kan skriva ned det ännu en gång.

Påminner mig om min författarkollega Bodil Mårtensson som fick sin dator stulen när hennes deckare var klar att skickas till förlaget. Hon var också tvungen att skriva om allt. Kanske får det dig som läser det här att tänka på att spara dina viktiga dokument och bilder, innan de har försvunnit för alltid.

Ett kärt återseende var när Christoffer från Eringsboda kom och hälsade på. Ja nu för tiden bor han i Helsingborg och det var många centimetrar sedan vi träffades. Han gick väl mig ungefär till brösthöjd förra gången. Lite skillnad mot idag, eller vad säger du?

Kan du förstå hur roligt jag har när jag är ute och signerar, jag får träffa vänner som bor i närheten, till exempel Ingrid som kom och hälsade på idag, men inte finns med på bild. Fansen kommer och hälsar på. Jag får dela livsöden och livserfarenhet med otaliga människor som stannar upp vid mina böcker.

Idag var det starkaste minnet när jag precis skulle kliva in i butiken. Då kom det ut en elegant äldre dam, klädd i matchande kappa, hatt, handskar, handväska och skor. Oj, vad hon var vacker. Hon kunde väl vara närmare 80, eller över... Ändå var hon något av det vackraste jag sett den dagen och det talade jag om för henne. Hennes rynkiga ansikte sken upp och hon tackade så fint, så jag kände hennes skönhet spridas till mig och jag gick glad in i butiken och satte igång att prata med folk.

Tänk att jag var jätteblyg när jag var liten. Vågade inte gå in i en butik ens när jag var elva år, inte tala till främmande människor och nu står jag där, i bokhandel efter bokhandel och pratar med alla jag möter och tycker det är kul!

Även om jag fortfarande har den nyfikna åttaåringen inom mig som drömmer om att få sätta sin bok i bokhyllan, så har jag för länge sedan slängt ut den blyga elvaåringen inom mig, något jag är mycket glad för.

Ser fram emot nästa signering. Kika till höger här på min blogg så ser du var den sker, eller gå in på min hemsida för att se datum och tid. Kanske vi ses nästa gång jag är ute och signerar?

Kramisar Kim