Stephen King

Den första bok jag läste av Stephen King var Cujo, en otroligt spännande och otäck berättelse om en stor Sankt Bernardshund som får rabies och blir helt galen. Boken var så otroligt skickligt skriven att jag nästan blev rädd för mina egna stora Berner Sennenhundar, tur att de inte dreglade...

Sedan den boken har jag slukat Stephen Kings böcker och samlat på dem. Några andra favoriter är Det, en läskig bok om en clown, Carrie, Eldfödd, Pestens tid, som jag även sett som en sex timmars lång film. Minns att jag och min syster såg hela filmen i ett sträck, den var så otroligt spännande att vi inte kunde sluta.

Drömfångaren är en bok som jag älskar. Fick den som ljudbok på engelska när jag var i USA och då köpte jag också min första drömfångare. Hade inte en aning om vad det var för något tidigare. Nu symboliserar min drömfångare Stephen Kings otroligt läskiga och spännande bok.

Den gröna milen är en helt otrolig berättelse som också har filmats med Tom Hanks och jag vet inte vilken som är bäst, boken eller filmen...

Stark är också en fascinerande historia om en författare vars skrivande och personlighet tas över av huvudpersonen i berättelsen. Jag kan förstå den boken, eftersom det är så jag känner mig när jag skriver, som om det är någon annan som formar mina ord. Men jag hoppas att det aldrig kommer att gå så långt som i Kings bok Stark!

Stephen King har även skrivit under psedonymen Richard Bachman och de berättelserna har jag också läst. Maratonmarschen är den jag tycker bäst om av de böckerna.

Just nu håller jag på och lyssnar på Det mörka tornet, en serie om sju böcker. Tyvärr har bara fyra böcker kommit ut som CD-böcker, så nu blir jag tvungen att läsa resten av böckerna i serien. Inte bra, för jag har inte så mycket tid för att läsa, däremot lyssnar jag en hel del på ljudböcker nu när jag kör runt och föreläser.

King började tidigt att skriva, och en av de första berättelser han fick betalt för var "Jonathan and the Witches" som han skrev vid 9 års ålder till sin moster Gert.

Vid 12 års ålder fick King en egen skrivmaskin och inledde sitt författarskap. Han skickade in berättelser till olika tidningar, men blev ständigt refuserad. King lät sig inte hejdas av detta utan stencilerade själv upp sina berättelser och sålde till sina skolkamrater. En rektor satte dock stopp för detta.

Skrivandet tog fart under skoltiden då King satte sig i en riktig knipa. Han skrev och tryckte upp en liten satirisk tidskrift kallad "The Village Vomit" där han häcklade lärare på Lisbon High School. Det var inga snälla tidskrifter och (o)lyckligtvis hamnade ett exemplar hos en fakultetsmedlem, och den sofistikerade satirikern förvandlades tillbaka till den 14-åring som helt plötsligt funderade på vad sitt författande kunde få för efterföljder. King blev givetvis bestraffad, men det ledde till att motsvarande syokonsulenten såg till att King utnyttjade sin talang på ett bättre sätt, och ordnade så att King fick skriva om sport för Lisbon Enterprise. Redaktören på tidningen - John Gould - tog hand om King, och "lärde mig allt jag kan om att skriva på 10 minuter".

År 1965 fick King sin första berättelse publicerad, och titeln säger ganska mycket om hur hans karriär blev: "I was a Teenage Graverobber" ("Jag var en tonårig gravskändare"). Lite senare under universitetsperioden var King en flitig skribent för skoltidningen där han hade sin egen spalt "King's Garbage Truck" under sina sista år på college: 1969-1970.

Han gifte sig med Tabitha Spurce den andra januari 1971 och fick dottern Naomi och senare sönerna Joe Hill och Owen. Han fick jobb som engelsklärare på Hampden Academy High School. Efter varje arbetsdag satte han sig i skolans pannrum och gjorde det han älskade - skrev.

År 1972 hade King skrivit ett stort antal berättelser och fått fyra romaner refuserade, och var besviken och deprimerad. "Jag började tro att det var bara redaktörernas kusiner som fick böcker publicerade", har King sagt. Men så kom vändningen...

King hade skrivit fyra sidor på "Carrie" när han insåg att det var skräp, och förpassade alltihop till papperskorgen. När han kom hem senare samma dag låg sidorna där igen. Tabitha hade plockat upp dem, läst dem, och skrivit en lapp som sa "Snälla fortsätt, detta är bra". "Carrie" slutfördes och skickades till Bill Thompson på Doubleday, och blev antagen.

"Jag satt en regnig eftermiddag i mars 1973 och förberedde en lektion i Amerikansk litteratur när min fru ringde, så upphetsad att hon knappt kunde prata. Hon hade ett telegram som hon läste upp: '"Carrie" officiellt en Doubleday book. $2500 i förskott mot royalties. Grattis grabben - framtiden ser ljus ut. Bill'".

Ja, det säger väl en hel del om att det gäller att aldrig ge upp, rätt som det är lyckas man. Många av Stephen Kings böcker har blivit filmatiserade och jag hoppas att fler blir film.

Har du ingen bok på nattduksbordet just nu och vill ha en bok som handlar om helt vanliga människor som råkar ut för otäcka saker, en bok som griper tag och får kalla kårar att löpa längs din rygg... Då kan jag varmt rekommendera någon av Stephen Kings böcker!

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.