Två kvinnoöden, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap
När den välkända författaren Lillemor Troj en dag finner sig läsa manuset till en roman om sitt eget liv börjar marken gunga under henne. Den är skriven av en kvinna hon känner väl och som vill bli erkänd som författare. De har aldrig blivit vänner men i årtionden varit djupt beroende av varandra.
När man slår igenom litterärt är man en cirkushund som hoppar genom en ring med pappskiva. Hepp! Det vet Lillemor för det är hon som har hoppat. Men hon har hela tiden vetat att en författare är ett dubbelhövdat monster. Nu hotar den andra kvinnan att förgöra den intagande och kloka persona som läsarna tror är Lillemor Troj.
Kerstin Ekmans nya roman är en uppsluppen lek med autofiktionens form och en vass skildring av det litterära livet. Men först och främst är den en berättelse om två mycket olika kvinnor, från femtiotalet och fram till idag, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap.
Lillemor sitter med manuskriptet tryckt mot kroppen och håller händerna över det som om hon skyddade ett foster. Men det är ett huggormsbo hon har vilande mot magen. Paniken stiger inom henne och en lång stund ägnar hon sig åt en plan att ge sig ut i världen och försvinna från landets litterära scen. Att leva långt borta och obemärkt borde vara möjligt med de tillgångar hon har. Hon vill ju kvadda mig tänker hon. Mitt anseende och min berömmelse. Mina läsare som älskar mig. Mig! Faktiskt.
Ja, det här var en annorlunda och spännande läsupplevelse. Eller jag kanske skulle skriva lyssnarupplevelse eftersom Katarina Ewerlöf som vanligt förhöjde boken med sin uppläsning!
Här kan du läsa om mitt möte med Kerstin Ekman.
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Jag var redan nyfiken på den boken och nu blev jag förstås ännu mer nyfiken!
SvaraRaderaJag har också varit nyfiken på dina böcker efter att ha läst din blogg ett tag nu och alla läsare verkar älska dina böcker. Jag har tänkt att mina barn nog är för små, men vad tycker du? Tolvåringen tycker det är måttligt kul att läsa, medan tioåringen är en bokslukare... Jag tror egentligen att båda skulle gilla dem, men är de för små?
Kram och ha en fin helg!
Hej Joanna
SvaraRaderaKan verkligen varmt rekommendera den här boken!
Åh, vad kul! Nejdå de är inte för små. De yngsta som läst mina böcker är sju år, det tycker jag däremot är för litet.
Mina böcker säger bibliotekarierna är bra för "läsovilliga", eftersom böckerna är mycket spännande och håller läsaren fången från början till slut.
För den läsovilliga 12-åringen kan jag rekommendera Kimberlie - Främlingar, Tillbaka till Pompeji, Riddarsvärdet, Vikingaträl, Jag är ingen häxa, Snapphanar...
För den tioåriga bokslukaren kan du välja i stort sett alla böckerna, förutom ( mitt tycke) Boudicas strid mot Romarna, Kinesiska Draken och Det glömda kriget 1808-1809. För att se alla böckerna gå in på www.kimselius.se eller kika in under sidan Mina böcker längst upp till höger på min blogg.
Detsamma!
Kram Kim
Känner att jag VERKLIGEN är mogen för Ekman nu!! Kul att hon håller sin fana högt!
SvaraRaderaBlir imponerad av din träffsäkerhet i bokrekommendationerna i kommentaren ovan! Jag förstår såklart att du kan dina böcker utan och innan, men ändå.
Åh, så bra!!! Tack så jättemycket för dina guldtips!!!
SvaraRaderaKram!
Hej Ingrid
SvaraRaderaHärligt att höra. Kanske ska du börja med just denna bok?
Jo, jag har lärt mig mina böcker under dessa 14 år, sett vad de väljer att läsa och hört vad de berättar om mina böcker. Det känns tryggt att kunna ha läsarnas omdömen att falla tillbaka på vid mina rekommendationer.
Kram Kim
Hej Joanna
Tack! Det var så lite så!
Kram Kim