Just nu är det spännande och härligt att leva. Det är mycket på gång, intensiva arbetsdagar och många bollar i luften. Precis som jag vill ha det.
Läser fakta om Mayafolket och skriver på min bok Mayafolkets Hemlighet, samtidigt som jag bokar biljetter och beställer olika valutor.
Dessutom ligger jag i träning för att orka ta mig uppför alla de 365 trappstegen som är på Mayapyramiderna. Tina som just varit där och kom halvvägs uppför en pyramid, väckte en tanke inom mig som jag inte ens hade övervägt:" Har du svindel, för det är högt!"
Har jag svindel? Tja... Minns en gång när jag skulle gå över en hängbro på Nya Zeeland. Det var lååååååååååååååååååååååååångt ned till vattnet som forsade upprört. Inget som bekymrade mig. Jag klev ut på bron och traskade på i bra takt, medan min man stod på säker mark och fotograferade. Mitt ute på bron stannade jag för att han skulle få ett bra foto. Passade på att kika ned mot vattnet långt därunder. Något jag inte skulle ha gjort. För plötsligt höll mina händer krampaktigt tag i repen på båda sidor och mina fötter var som fastfrusna på plankorna. Jag kunde inte röra mig. Såg hur knogarna blev allt vitare och försökte förmå mig att släppa taget, men det gick inte. Tror att en man bände upp fingrarna på mig och föste mig tillbaka till säker mark. Minns inte så noga. Minns bara mitt krampaktiga grepp om repen.
Nej, jag har inte svindel. Jag kan stå på höga stegar och måla högst upp på vårt två våningar höga hus. Jag har stått högt upp på Kinesiska muren och blickat nedför den otroligt branta trappa jag just tagit mig uppför. Nej, jag har inte svindel...
Ändå har Tina sått ett tvivel inom mig. Tänk om jag plötsligt får svindel när jag står där uppe på toppen av Mayapyramiden, eller bara har kommit halvvägs upp? Nej, det får inte hända, för jag tänkte både filma och fotografera för att kunna visa er när jag kommer hem.
Medan jag planerar för Mexikoresan som startar om exakt tre veckor idag, planerar jag även för min resa till Tyskland i april och min föreläsningsresa till Singapore i maj. Det är mycket att planera och få ihop tidsmässigt mellan alla föreläsningar här hemma i Sverige. Dessutom ska jag skriva färdigt min bok Mayfolkets Hemlighet och mitt hemliga skrivprojekt...
Ja, det är härligt att leva när man får ha hälsan och känner att det är vind i seglen.
Antar att du nu väntar med spänning på att få höra ifall jag lyckas ta mig upp till toppen av pyramiderna eller ej. Du får vänta ytterligare några veckor innan jag rapporterar.
Kramisar Kim
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.
Ser framemot rapporterna senare :o)
SvaraRaderaHej Kim! Tre veckor, vad spännande!! Har du börjat packa?? Eller iaf funderat ut vad du ska ta med dig? Det går säkert bra med svindeln, tänk istället på hur spännande och vackert allt kommer att vara!! Kram isa
SvaraRaderaHej Helena
SvaraRaderaDe kommer, var så säker!
Kram Kim
Hej Isa
Ja, jag har börjat packa och börjat skriva lista på vad jag inte får glömma. Ja, jag ska fokusera på allt det vackra. Tack!
Kram Kim
:D Du är inte lika feg som jag Kim, det fixar du! Ett sätt är att INTE titta ner förrän man är uppe. Då måste man ta sig ner sen ;)
SvaraRaderaKRAMEN!
Så härligt äventyr!
SvaraRaderaJag tror att när du står där uppe på mayapyramiden är du så upptagen av synen du möter att du alldeles har glömt vad svindel är för något.
Att få resa till den värld du ska beskriva i din bok, är ju helt underbart.
För mig är det en omöjlighet. Då borde man ha en tidsmaskin där jag kunde gå tillbaka till artonhundratalet men jag får nöja mig med fantasin och en massa böcker.
Jag önskar dig en mycket trevlig resa och vill gärna kolla dina äventyr i fortsättningen.
Hej Tina
SvaraRaderaSer absolut inte dig som en feg människa, tvärtom, en av de modigaste personer jag känner. Det är därför jag blev lite fundersam. Ska lyda ditt råd och sträva uppåt och sedan får jag väl krypa baklänges ner igen!
Kram Kim
Hej Barbro
SvaraRaderaTack! Hoppas du har rätt!
Men jag har en tidsmaskin som jag reser i! Eller rättare sagt: huvudpersonerna i mina böcker reser tillbaka i tiden. Jag åker för att se hur det ser ut på platserna just nu, sedan tar jag till mig information för att kunna beskriva hur det såg ut just under den tid som min bok handlar om.
Tror säkert att även du lyckas färdas bakåt i tiden till 1800-talet när du väver ihop berättelsen till din roman. Lycka till!
Du är hjärtligt välkommen tillbaka!
Kram Kim
Jag ser mycket fram emot att läsa mer om Mayafolkets hemligheter. Och din resa till Mexico såklart :)
SvaraRaderaKramar!
Hej Anneli
SvaraRaderaHärligt att höra. Ska bli spännande att läsa vad du tycker om mina kommande reseskildringar!
Kram Kim
Blir nog en härlig resa och jag tror du klarar dig utan svindel!!!
SvaraRaderaHär är länk till recension om en av dina böcker:
http://boktokig.blogspot.com/2012/01/den-gomda-inkastaden-av-kim-m-kimselius.html
Höll på att glömma bort att skicka den!
Hej Boktokig!
SvaraRaderaSkönt att höra att du tror jag klarar det utan svindel. Jag ställer in mig på det!
Tack för länken!
Kram Kim
Åh vad härligt att få se fram emot såna fina resor! Tänk vad tiden går fort ändå! Jag kommer ihåg när du först berättade om dina resor och då kändes det riktigt långt i framtiden. Nu är det ju här! Runt knuten!
SvaraRaderaHej Trillingnöten
SvaraRaderaJa, det är jättespännande och pirrigt att resa. Håller med dig, tiden bara rusar iväg! Snart kommer det många resereportage från Mexiko!
Kram Kim
TITTA inte ner!! Det är väl det bästa rådet då :) . Titta bara genom kameralinsen, för det tror jag är bättre...
SvaraRaderaDu har så mycket kul framför dig!!!
Kram.
Hej Ingrid
SvaraRaderaJa, för väl försöka låta bli att titta ner förrän jag är uppe på toppen. För när jag väl är där finns det ingen återvändo. Då är det bara ner som gäller!
Ja, det är mycket spännande på gång nu!
Kram Kim