Har ni funderat över varför det är så
lätt att köpa glass, om man vill ha de stora glassmultisarnas produkter,
och så svårt om man vill ha en liten tillverkares godare glass? Jag
vet, smaken är personlig och även ett stort företag kan tillverka god
glass, men min favoritglass kommer från ett mejeri i Västergötland. Det
går att finna återförsäljare i Göteborg, men man får leta lite och lägga
butikerna på minnet.
Att butiker, särskilt små butiker, inte har ett bredare glassortiment beror på något som kallas vertikal integration. Stora tillverkare sätter konkurrensen ur spel genom att ta kontroll över återförsäljarna. En kioskägare kan få ett förmånligt avtal, inklusive frysbox. Då behövs inte ens ett löfte att som motprestation låta bli att sälja konkurrenternas produkter. Det blir för dyrt att stå upp för konkurrensen och kunderna.
I glassbranschen liksom i livsmedelsbranschen som helhet är vertikal integration mycket vanligt. Det är ett obehagligt sätt att manipulera marknaden genom att köpa den, men kanske inte ett direkt hot mot demokratin. Det är det däremot om böcker säljs som glass.
Yttrandefrihet medför inte publiceringsplikt. Men yttrandefrihet förutsätter att marknaden är tillgänglig. Det är den bara i begränsad omfattning, påpekade nyligen Författarförbundets ordförande Gunnar Ardelius i en artikel på DN Debatt.
Ardelius exemplifierar med hur mediejätten Bonnier AB kontrollerar bokmarknaden från förlag till bokhandel. Bonnier AB äger, skriver Ardelius, Adlibris, Pocketgrossisten, Pocketshop och AB pocketklubben och kontrollerar helt eller delvis vilka böcker som säljs på Åhléns, Rusta och i bokhandelskedjan Ugglan – där tio av tolv "månadens bok" är en bok från Bonniers. Den andra jätten KF Media äger Norstedts, Akademibokhandeln och Bokus. Natur & Kultur har köpt in sig via sammanslagningen av Akademibokhandeln med Bokia.
Det är läsarna som skall avgöra om en bok säljer bra eller dåligt, inte ett manipulativt ägande som sätter konkurrensen ur spel och tjänar pengar på att begränsa ordens och litteraturens mångfald.
Gunnar Ardelius vill att regeringen ser över konkurrenslagstiftningen. Det kan vara nödvändigt. Men ägare till mediekoncerner som lever på att sälja ord och tankar borde förstås veta bättre än att utarma den marknad de själva lever av. Och vi har rätt att förvänta oss en mer genomtänkt affärsmoral av den som säljer böcker än av den som kränger glass.
Att butiker, särskilt små butiker, inte har ett bredare glassortiment beror på något som kallas vertikal integration. Stora tillverkare sätter konkurrensen ur spel genom att ta kontroll över återförsäljarna. En kioskägare kan få ett förmånligt avtal, inklusive frysbox. Då behövs inte ens ett löfte att som motprestation låta bli att sälja konkurrenternas produkter. Det blir för dyrt att stå upp för konkurrensen och kunderna.
I glassbranschen liksom i livsmedelsbranschen som helhet är vertikal integration mycket vanligt. Det är ett obehagligt sätt att manipulera marknaden genom att köpa den, men kanske inte ett direkt hot mot demokratin. Det är det däremot om böcker säljs som glass.
Yttrandefrihet medför inte publiceringsplikt. Men yttrandefrihet förutsätter att marknaden är tillgänglig. Det är den bara i begränsad omfattning, påpekade nyligen Författarförbundets ordförande Gunnar Ardelius i en artikel på DN Debatt.
Ardelius exemplifierar med hur mediejätten Bonnier AB kontrollerar bokmarknaden från förlag till bokhandel. Bonnier AB äger, skriver Ardelius, Adlibris, Pocketgrossisten, Pocketshop och AB pocketklubben och kontrollerar helt eller delvis vilka böcker som säljs på Åhléns, Rusta och i bokhandelskedjan Ugglan – där tio av tolv "månadens bok" är en bok från Bonniers. Den andra jätten KF Media äger Norstedts, Akademibokhandeln och Bokus. Natur & Kultur har köpt in sig via sammanslagningen av Akademibokhandeln med Bokia.
Det är läsarna som skall avgöra om en bok säljer bra eller dåligt, inte ett manipulativt ägande som sätter konkurrensen ur spel och tjänar pengar på att begränsa ordens och litteraturens mångfald.
Gunnar Ardelius vill att regeringen ser över konkurrenslagstiftningen. Det kan vara nödvändigt. Men ägare till mediekoncerner som lever på att sälja ord och tankar borde förstås veta bättre än att utarma den marknad de själva lever av. Och vi har rätt att förvänta oss en mer genomtänkt affärsmoral av den som säljer böcker än av den som kränger glass.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!
Jag med några av mina 23 böcker.
Foto Bertil Knoester.
Bra inlägg Kim!! Man kan ju också fundera över varför det så ofta är de stora förlagens författare som ofta samma vecka får stora presentationer i de stora dagstidningarna för att inte tala om alla författarporträtt av de stora förlagens författare i Bonniers tidnigar som Damernas, Amelia-gruppens tidningar m fl. Det är en rundgång av information som är så kopplad till de största förlagens ägarmakt.
SvaraRaderaHej Min blogg / Eva
SvaraRaderaTack! Precis vad jag försöker peka på, det hör ihop med ovanstående text. Allt ägs av stora koncerner som äger det mesta och ser till att marknadsföra sina "produkter".
Tråkigt när vi har den utvecklingen.
Tack för din kommentar!
Kram Kim