Här har de nämligen även djurmarknad! På bilden ser du vaktlar. Tidigare sålde de hästar och katter och hundvalpar, men i år var det mest fågelfän och kaniner.
Vakteläggen var pyttesmå! Du ser måttstocken i nedre kanten av bilden.
Givetvis charmades vi av alla små dunungar i kartonger och burar. Har själv haft ett gäng kycklingar hemma när jag var barn och de var helt enkelt bedårande. I alla fall så länge de var små...
Även en bur med mink/iller hade smugit sig in bland alla fåglarna.
De här färggranna kanariefåglarna tilldrog sig uppmärksamhet.
Barnbarnet Frida tyckte om djurmarknaden, även om hon blev lika besviken som jag på att där inte fanns hästar längre.
På den andra sidan av marknaden fanns det mest kaniner, men även några fåglar och höns.
Ibland fanns det möjlighet att få en liten kelstund med några av de ursöta kaninungarna.
Här kunde man inte bara köpa honung, utan även honungskakor!
När jag fick se de här fåglarna reagerade jag direkt, eftersom jag under natten hade haft en dröm om just en sådan här lurvig fågel med en lurvig kalufs på huvudet.
Här är min dröm:
Det var vinter, massor av snö. Jag hade just kommit ut i den djupa snön och passerade en stor hasselbuske, mer som ett träd än en buske, när jag hör en röst sjunga klart och tydligt en underbar sång.
Jag tittar mot hasselbusken och får då se en härlig papegoja. Den ser ut som en angorapapegoja, med massor av yvig päls och en stor yvig tofs högst upp på huvudet.
"Är det du som sjunger?" frågar jag och papegojan svarar mig.
Den hoppar ned i snön och rullar ihop sig till en liten ullig boll. Snön smälter runt den och jag slår mig ned bredvid den. En av mina katter kommer fram och jag blir rädd att den ska äta upp den här unika, talande papegojan. Men katten bara lägger sig ned och använder papegojan som huvudkudde.
Papegojan sjunger åter och jag lägger mig vid dess sida och bara tittar på den och katten, men fågeln sjunger fram sommaren runt omkring mig...
Visst var det en härlig dröm. Stor skillnad mot gårdagens då jag blev jagad av en massmördare som till slut skar halsen av mig ;-)
Det var vinter, massor av snö. Jag hade just kommit ut i den djupa snön och passerade en stor hasselbuske, mer som ett träd än en buske, när jag hör en röst sjunga klart och tydligt en underbar sång.
Jag tittar mot hasselbusken och får då se en härlig papegoja. Den ser ut som en angorapapegoja, med massor av yvig päls och en stor yvig tofs högst upp på huvudet.
"Är det du som sjunger?" frågar jag och papegojan svarar mig.
Den hoppar ned i snön och rullar ihop sig till en liten ullig boll. Snön smälter runt den och jag slår mig ned bredvid den. En av mina katter kommer fram och jag blir rädd att den ska äta upp den här unika, talande papegojan. Men katten bara lägger sig ned och använder papegojan som huvudkudde.
Papegojan sjunger åter och jag lägger mig vid dess sida och bara tittar på den och katten, men fågeln sjunger fram sommaren runt omkring mig...
Visst var det en härlig dröm. Stor skillnad mot gårdagens då jag blev jagad av en massmördare som till slut skar halsen av mig ;-)
Det här är miniduvor. De hette något speciellt, men tyvärr kommer jag inte ihåg namnet...
Ännu ett gäng lurviga fåglar som stämmer in på min dröm. Visst är det konstigt? Har aldrig tidigare sett sådana här lurviga fåglar...
De här hönorna tyckte jag var något av de vackraste på marknaden, inte konstigt att de hade sällskap av en så stilig tupp!
Barnbarnet Frida ryckte till när hon såg skylten "Fridas väg". Måste förevigas!
Vi lämnade djurmarknaden och besökte den riktiga marknaden. Här var det packat med folk och lite svårt att fotografera, därför blev det bara ett foto på de fantastiska korvarna...
...och ett kort på Frida som köper dricka. Tror det var mer de stora isblocken som lockade denna oerhört varma dag. Minuten efter vårt inköp ringlade kön lång till just det här ståndet!
Ja, det var en fantastisk dag på Hörby marknad. Men vårt Skåneäventyr var inte slut med det!
Vi begav oss även till Skanör där min kära vän Annelie, och även make Bengt, fyllde 60 år, vilket gjorde att vi var på 120-års kalas. Här är de tillsammans med döttrarna Emma, Malin och Mia (som är en fantastisk illustratör och barnboksförfattare). Dessa flickor har vi känt sedan de var mycket små.
Annelie är den person som läste mitt manus Tillbaka till Pompeji och fick mig att skicka in boken till förlag, där den sedan gjorde succé och sålde i 11.000 ex första veckan.
Efter en sen kväll hos 60-åringarna, blev det upp tidigt nästa dag för att köra till Blekinge och signera böcker hos Kolshults Ponnybus. Det får du läsa om i ett annat blogginlägg!
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Jag med några av mina 26 böcker.
Foto Bertil Knoester.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!