Inspirerande och lite läskig promenad i bokskogen

På väg in i äventyret!

Precis så kändes det när jag körde in på den här vägen i Skånes bokskogar, för att ta en lunchpromenad och samla på mig mer ord på berättelsen jag just nu håller på att skriva i min skrivarstuga i Skåne.

Jag var tvungen att stanna bilen och insupa atmosfären. Det ser lite trolskt ut och längre fram, där det ljusnar, där väntar äventyret, eller hur?

Här finns många vandringsleder att ge sig ut på, lite dåligt utmärkta och ingen aning om hur långa vissa leder var. Jag fick en karta över lederna, men vad hjälpte det mig när jag inte hade mina läsglasögon med mig. Det tänkte de inte på!

Iallafall så gav vi oss av på en av lederna, Tickie och jag.

Vandringsleden ledde iväg på grusvägen, sedan in i bokskogen, där en matta av rödbruna löv täckte marken. Det var lite halt och slipprigt på de nedfallna grenarna och jag var nära att stå på öronen ett par gånger, trots mina bra vandringsskor. Tickie såg förvånat på mig varje gång jag hojtade till när jag halkade. Hon hade bra fäste med sina klor.

Ett riktigt trollträd stod bland löven, med rötterna nedkörda i jorden, likt giriga fingrar i en godisskål. Jag ville klappa trädet, som var gammalt och har upplevt betydligt många fler år än jag.

Vi följde den utmärkta stigen som ledde oss fram till trappor över stängsel. Tur att Tickie är tränad agilityhund. På kommando sprang hon uppför stegen, väntade på toppen tills jag kommit upp, tills hon fick kommando att ta sig ned på andra sidan. Ett par sådan stättor tog vi oss över.

Sedan tappade vi bort markeringarna... Lite läskigt blev det. Inte först, eftersom jag har bra lokalsinne. Men efter ett tag, när vägen jag valt bar in i allt mörkare, tyngre granskog, då började hjärtat klappa fortare av rädsla, eller kanske det berodde på den branta uppförsbacken...

Jag följde min fågelinstinkt och tog av på vägarna åt det håll jag trodde jag skulle hitta informationscentret och min bil och se, till slut öppnade sig skogen och där låg platsen!

Som en liten oas mitt ute i skogen låg välansade gräsmattor, en sjö och fina gångvägar. Jag undrade var någonstans jag hade gått fel. Det fick jag inte reda på förrän jag kom hem och fick tillgång till mina läsglasögon. Tack och lov för min fågelinstinkt/lokalsinne.

Jag körde hemåt mot skrivarstugan igen. Ser du huset till höger i bild? Där ville jag bo när jag köpte hus i Skåne för många, många år sedan. Tyvärr var det huset inte till salu då, utan blev det först långt senare, när vi väl hade hittat ett hus, och då fick det vara. Tänk dig att bo där, men den utsikten, det där blå du skymtar längre fram är vatten!

Det är i de här omgivningarna jag hämtar inspiration när jag bor i min Skrivarstuga i Skåne. Dagens promenad som fick hjärtat att klappa lite extra, gav mig även många ord till min berättelse. Nu ska jag skriva vidare på den! Vad jag skriver på? Det får än så länge bli en hemlighet...

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här