Kimselius är på Island tredje dagen, en nära-döden-upplevelse

Dagen började före gryningen.





Vi skulle till Saudarkrokur, Hofsos, Saudarkrokur igen och Varmahlid. En bilresa genom fjällen på 4-5 timmar.


Det var vackert att se dagen börja. Himlen lovade att det skulle bli en fin dag och jag såg fram emot att se en ny bit av Island. Jag njöt av resan och av att se hur solen gick upp över fjällen. Men plötsligt förbyttes lugnet och den rofyllda bilresan till en skräckfärd. En kastby grep tag i bilen och kastade den över det isiga underlaget. BLIXTHALKA! Föraren, Jon, rattade bilen, som gled fram och tillbaka över vägen, än mot den ena kanten, än mot den andra, än med bredsidan i färdriktningen. Varje gång farligt nära gruskanten och den branta slänten. Först var jag inte rädd, men när sladden inte hävdes och det gick fortare och fortare över den hala isbeläggningen insåg jag att vi var riktigt illa ute. Bilen gick över på högra sidan och jag förstod att Jon inte skulle kunna stoppa bilen, så jag blundade och tänkte: "Kanske min Canadien Goose-jacka tar lite av smällen. Tur att jag har jackan på mig, då kanske jag inte fryser ihjäl medan jag ligger skadad, om jag överlever." Och så lyckades Jon få bort bilen från kanten och äntligen häva sladden. Det var som om en skyddsängel plötsligt tagit tag i bilen och fört den i säkerhet, för nu rullade den på rakt fram. Vi körde en bra bit innan vi stannade och klev ur bilen. Vi var alla tre chockade, ingen sa något först. Sedan gav jag Jon en stor kram och tackade honom för att han var en sådan fantastisk bilförare. För jag insåg att han hade räddat livet oss alla. (På kvällen när vi skulle tillbaka såg vi på löpsedeln att en annan bil hade kört av vägen på samma ställe som vi hade råkat illa ut. Men han hade inte haft samma tur som vi.)




Här har vi precis stannat för att samla ihop oss efter skräckupplevelsen.







Vi fortsatte färden, mycket långsamt över fjället. Vi var uppe på hög höjd och där var snö. Det var en storslagen natur runt omkring, jag filmade och fotograferade. Det var mycket att se, många intryck att smälta innan vi kom fram till Saudarkrokur och föreläsningen..






På bilden syns Eiriksglaciären på avstånd. Vi passerade över ännu en fjällkedja, med snö. Det som fascinerar mig med Island är att det finns så otroligt mycket att se. Inte bara lava och svarta stenar som många har påstått. Nej, det är stor variation och spännande landskap.













Här ser du Saudarkrokur där jag höll min första föreläsning. Staden ligger med fjällen i ryggen och havet framför sig. En imponerande plats att bo på. När jag tittade ut genom fönstret i skolsalen var det fjället som höjde sig över byggnaden.








Här föreläser jag i skolan i Saudarkrokur.









Mäktiga höjer sig fjällen omkring och överallt ser jag Islandshästar.






.




Jag tyckte om synen av de fria hästarna som hade de öppna vidderna att galoppera omkring på, helt fria. Jag trodde att alla dessa hästar tillhörde turistcenter som sysslade med turridningar, eller gårdar som födde upp hästar till försäljning. Vad jag fick höra var att många Islandshästar föddes upp för köttets skull som sedan såldes till Frankrike, eftersom fransmän älskar hästkött. Något som var helt nytt för mig. Efter det tittade jag med sorg i hjärtat på alla hästarna vi passerade och undrade om den där underbara svartvita hästen skulle bli hästkött eller bli riden på.
Islandshästarna ser ståtliga ut mot den blå himlen med fjällen i bakgrunden.














Mäktiga höjer sig bergen omkring och påminner om att Island är uppbyggt av vulkaner. På bilden ovan ser ni även mycket gamla hus. Jag upptäckte något som jag först tog för gamla vikingagravar, eftersom vikingarna bosatte sig på Island för många många år sedan. Men det visade sig vara naturliga små pyramider av lava.





Den här ön såg ut som en strandad val. Det låg tre liknande öar bredvid varandra. Mycket imponerande.







Dagen närmar sig sitt slut, men min arbetsdag är inte över. Jag har hållit ett flertal föreläsningar. Nu väntar två signeringar innan det är dags att vända hemåt mot Reykjavik, över två fjällmassiv, med halt väglag...






Här ser ni mig vid en av signeringarna.









Bergsmassiven vävs in i dimma och moln när vi kör vidare från en signering till den andra. Nu är i alla fall jag trött, och lite rädd för hemfärden.







Det känns märkligt att se min bok, med mitt svenska omslag, med med isländsk text "Aftur til Pompei" i bokhyllorna i affären. En lyckokänsla inom mig, samtidigt som tröttheten sprider sig alltmer i min kropp.

Efter sista signeringen vänder vi bilen mot Reykjavik. Jon och Elins dotter har varit i kontakt med Polis och Vägverket och tagit reda på vägförhållandena och så fort vi tagit oss över det första fjället är halkan borta och vägen torr och fin. Vi kan öka farten. Vi måste. För tunneln vi ska igenom till Reykjavik stänger 00.00.

Under färden berättar Elin om Islands tretton tomtar. Som tretton dagar före julafton kommer, en tomte varje dag, för att ge barnen en liten present. Det kan vara en mandarin, en godisbit eller något annat, men bara något litet. De tretton tomtarnas mor heter Grinda (om jag inte minns fel) och det är en person som man skrämmer barnen med.

Vi pratar också om Hyltefolket och om Troll. Det sägs på Island att Hyltefolket bor i stenar. Om en ny väg ska byggas och där finns en "Hyltesten" läggs vägen runt stenen, för man ska hålla sig vän med hyltefolket för då går det en väl i livet.

Vi underhåller varandra under nattens mörka timmar medan lastbil efter lastbild dundrar förbi oss i mörkret, många av dem med fisk som ska levereras ut över hela världen.

Vi anländer till tunneln strax före stängningsdags. Nu är jag så trött att jag hela tiden somnar till, jag kämpar för att hålla mig vaken, eftersom jag förstår att även Jon som kör är mycket trött. Personligen tycker jag det är jobbigt när alla sover i bilen om jag kör, så jag pratar och somnar och pratar och somnar och så äntligen är vi framme. Jag anländer till hotellet runt 00.30 och stupar i säng, eftersom en ny spännande dag väntar nästa dag.

Trots den långa dagen och nära-döden-upplevelsen kan jag inte annat än älska detta fantastiska land, med sina underbara människor och sitt unika och föränderliga landskap. Kan varmt rekommendera er att resa till Island. Men glöm inte varma kläder! För trots solen som sken över oss hela dagen var jag glad över min varma jacka när den bitande vinden ven på morgonen och dagen. Men på natten när vi kom till Reykjavik var det 8 plusgrader!

Vi hörs snart igen. Kommentera gärna bilderna i det här blogginlägget.

Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

Kramisar från Kim