Ibland blir det inte riktigt som man har planerat...
Idag var det kallt och blåsigt. Det hade fallit mycket snö under gårdagen och natten och jag lånade en snöskyffel av grannen, någon sådan har jag inte i sommarstugan, bara en spade, men det skulle ta alltför lång tid att skyffla ut bilen med en spade. Hela bilen var belagd med ett tjockt lager ispansar och snö. Det tog ett tag innan jag lyckades få upp bildörren eftersom den hade frusit fast, men med tålamod gick den upp så att jag kunde starta motorn och försöka låta bilen av-isa sig själv medan jag skottade. Det tog dryga timmen att skotta fram bilen. Därefter fick jag hacka bort det tjocka lagret is från extraljusen. Sedan var det dags att rasta hunden innan jag skulle göra mig iordning för att åka iväg och signera. Något jag verkligen såg fram emot.
Tola och jag plumsade i snön som gick ända upp till stövelskaftet på mina fodrade gummistövlar. Det var rätt mysigt, för snön glittrade i solskenet och min Canadien Goose-jacka höll ute de isande vindarna som ven runt oss.
Jag kom tillbaka till verkligheten när jag satt i bilen på väg mot Landskrona. Det var väl okej att det var packad, hal snö på vår lilla väg, och nästa väg var sandad med grus, också okej. Men när jag kom ut på E22, som jag hade förväntat mig skulle vara snöfri med hjälp av saltning, blev jag medveten om att även där var det isbeläggning pga packad snö. På några ställen skymtade asfalten, men där låg det hala issträngar. När jag sedan körde in på väg 17 mot Eslöv/Landskrona var det blank, polerad snö som var mycket hal. Inte gjorde det saken bättre att det blåste rejält. Rätt som det var plöjde bilen in i en rejäl snödriva som skrapade mot underredet och fronten och fick bilen att svaja över vägen.
Hela tiden avbröts radioprogrammet av trafikrapporter om nya trafikolyckor, avåkningar, lastbilar som stod på tvären, hala vägar, avstängda vägar pga av olyckor, timslånga bilköer etc.
Till slut gav jag upp. För jag insåg att även om jag lyckades ta mig till Landskrona så kanske jag inte skulle kunna ta mig hem igen på kvällen. Och hur många människor skulle våga sig ut i det här vädret för att köpa min bok...?
Det kändes lite snopet att vända och jag kände mig som en svikare mot butiken. Samtidigt har jag lärt mig lyssna på min inre röst, min intuition, som sa mig att jag skulle vända om.
Istället för att träffa fans, nya läsare och få många trevliga pratstunder ägnade jag dagen åt att skriva på en av mina böcker.
Nu hoppas jag att väglaget är bättre imorgon så att jag kommer iväg till Jägersro. Samtidigt har de sagt att det ska komma mer snö i natt... vi får väl se...
Det är så lätt att det blir hamburgare och färdiglagat när jag är ute och reser, så idag ville jag vara nyttig och komponerade en färgglad sallad med kyckling som var mycket god!
När jag var liten samlade min syster Birgitta och jag på bildermärken av änglar. När jag fick välja adventskalender på Gleerups igår var valet därför lätt och jag tog "bildermärkesängeln". Nu hänger den på väggen här i min sommarstuga och påminner mig om min syster som nu själv är en ängel och i och med det alltid finns vid min sida nuförtiden.
Jag har en känsla av att det är hon som håller sin vakande hand över mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!