Snökaos och signering

Oj, vilken dag! När jag satte på radion i morse varnade de för snökaos och uppmanade att man inte skulle ge sig ut på vägarna i onödan... Jag kröp tillbaka i sängen och funderade över hur jag skulle göra. Efter ett tag gick jag upp, tog på mig och gick ut med Tola. Det hade inte snöat under natten, solen såg ut att bryta fram och det kändes som om det äntligen skulle bli en fin dag. Det var vindstilla och jag bestämde mig för att åka.





E22:an var täckt av snö och endast två hjulspår skymtade fram på vägen. Det var inte så farligt, förrän det började snöa. Snön vräkte ned och det gick knappt att se något alls.










Bilarna kröp fram i 40 km/tim och solen skymtade gäckande ibland snömolnen.

Kan ni tänka er att detta är en fyrfilig motorväg jag har fotograferat?









Blev lättad när jag såg skylten som visade på den avfart jag skulle av vid. Men när jag kom till avfarten låg där en stor snövall mot avfarten, utan att tveka gasade jag och plöjde igenom snövallen, var tvungen att ha fart för att komma uppför backen också...

Det gick mycket bra. När jag väl tagit mig igenom Lund och ut på E6:an mot Löddeköpinge var vägen saltad och båda körbanorna var snöfria. Endast små smala snösträngar låg i mitten.



Här har jag anlänt till Bokia/Killbergs Bokhandel i Center Syd Löddeköpinge. Här väntar jag på anstormningen av kunder. Många hade tydligen lyssnat på uppmaningen på radio att inte ge sig ut på vägarna, för det var inte så mycket folk i butiken. Ändå lyckades jag sälja en hel del, inget rekord, men en bra försäljning.







Mitt stora fan Roxana kom och hälsade på och gav mig en julklapp (jag har inte öppnat den ännu, väntar till julafton). Tack Roxana!











Även mina vänner Kerstin och Ingvar kom och hälsade på. Tidigare har jag bott hos dem när jag signerat, då har det varit nära och bra eftersom de bor i Löddeköpinge. Även av dem fick jag julklapp, men den har jag öppnat, det var massor av kanelbullar, mums! Tack!








Så var jag tillbaka i stugan igen, med utedass och kallvatten. Imorgon far jag hemåt, ska bli skönt att bara vrida på kranen så varmvattnet kommer, och slippa klä på mig bara för att gå på toaletten.

Men... jag kommer ändå att sakna det, för det har sin charm att leva spartanskt för en tid, om inte annat än för att det får mig att uppskatta den vardagliga lyxen hemma.

Nu är det slut med årets föreläsningar och signeringar. Ett år som har gått förvånansvärt fort, det var inte länge sedan jag skrev mitt julbrev för 2008, nu ska jag hem och skriva mitt julbrev för 2009 och berätta för alla mina vänner och släktingar om allt spännande som har hänt under 2009. För det har verkligen hänt mycket! Men det får jag berätta om i ett annat blogginlägg.

kramisar till er alla från Kim