Den 21 december lämnade jag ett vintrigt Skåne för hemresa till Blekinge. Hela veckan i Skåne hade det varit halt och mycket snö och för första gången hade jag på grund av vädret varit tvungen att ställa in en signering, något som inte kändes bra. Men det fanns ingenting att att göra, tyvärr!
Vägarna var fortfarande snötäckta i Skåne och jag hoppades på att E22:an skulle vara något bättre.
Vilket den också visade sig vara, för det mesta såg vägen så här bra ut, runt Kristianstad var den jättefin och bilen rullade på i jämn fart. Jag längtade hem, var trött på att köra runt på snöiga, moddiga och hala vägar.
Men när jag närmade mig hemmet var vägen betydligt mycket sämre. Här låg snön packad på vägen och det var halt att köra. Jag var mycket glad för mina nya, dubbade vinterdäck.
Samtidigt var det så otroligt vackert med all snön som låg över precis allt!
Till min glädje tittade solen fram när jag kom hem. Jan hade skottat infarten och skottat upp gångar för mig och alla hundarna. Det var mycket snö och Tickie som inte har så långa ben hade svårt att ta sig fram. Hon gick bara i gångarna. När jag tvingade ut henne i snön blev hon olycklig, eftersom snön fastnade i hennes långa päls och hon såg ut som en sumobrottare till slut där hon gick bredbent med några extra kilo snö på benen. Gissa om hon var trött när hon kom in.
Nu har det varit plusgrader här, en hel del av snön har smält bort. Ingenting finns kvar på träden, men det ligger fortfarande mycket på marken. Men inte så mycket att Tickie har problem att springa runt på tomten längre.
Direkt jag kom hem satte jag mig och arbetade med "Kimberlie - Ett nytt liv" och fick iväg den till korrekturläsarna. Sedan har jag varit "julledig", vilket har inneburit att jag ätit skinksmörgåsar, läst och läst och läst och sett på film och umgåtts med Jan och hundarna. Något jag verkligen har längtat efter den här intensiva hösten.
Dessutom har jag besvarat massor, massor, massor av mail och har ännu inte hunnit besvara alla. Tack för att ni skriver till mig och berättar om vad ni tycker om böckerna. Det inspirerar mig jättemycket och när jag nu tänker på allt beröm som ni har öst över mig i mailen, då blir jag väldigt, väldigt skrivsugen.
Ett av mailen var från min förläggare på Island som berättade att min bok "Aftur til Pompei" hade blivit utvald av bokhandlaren på Island som en av årets fem bästa böcker år 2009. Inte undra på att boken sålde slut så snabbt och att förlaget redan har tryckt upp nya böcker. De har även köpt rättigheterna på "Jag är ingen häxa" som ska komma ut under våren. Jag håller tummarna för att även den boken säljer bra, för det innebär att jag får resa tillbaka till Island nästa höst för att promota "Faraos förbannelse". Jag längtar verkligen tillbaka till Island!
Nästa bok som jag ska skriva handlar om Romarriket, vilket också är arbetstiteln på boken. Kanske börjar jag på boken redan imorgon, vi får se. Jag tar en dag i taget nu, det har varit så fullspäckat schema hela 2009 att jag just nu bara vill ta det lugnt och ta dagen som den kommer.
Men ni som känner mig vet att jag inte kan låta bli att skriva och jobba med mina böcker. Så var inte oroliga, det kommer fler böcker 2010, många fler!
Nu har jag gjort ett avbrott från att arbeta med mina egna böcker och slukar därmed många av de böcker som länge legat och väntat på att få läsas.
En av dem är "Tunnlar" av Roderick Gordon. En bok vars omslag inte har tilltalat mig och därför har den länge väntat på att få läsas. Men när jag väl öppnade den och började läsa så var jag fast. Får säga som läsarna av mina böcker brukar säga: "Jag kunde inte sluta läsa förrän jag läst ut boken".
För så var det verkligen, "Tunnlar" var mycket spännande, otroligt annorlunda och hur verklighetsotrolig den än var, så kändes det som om det faktiskt kunde vara precis så som det beskrevs i boken.
Bra språk, bra miljöskildringar och otroligt spännande. Läs den!
Oj, vilken dag! När jag satte på radion i morse varnade de för snökaos och uppmanade att man inte skulle ge sig ut på vägarna i onödan... Jag kröp tillbaka i sängen och funderade över hur jag skulle göra. Efter ett tag gick jag upp, tog på mig och gick ut med Tola. Det hade inte snöat under natten, solen såg ut att bryta fram och det kändes som om det äntligen skulle bli en fin dag. Det var vindstilla och jag bestämde mig för att åka.
E22:an var täckt av snö och endast två hjulspår skymtade fram på vägen. Det var inte så farligt, förrän det började snöa. Snön vräkte ned och det gick knappt att se något alls.
Bilarna kröp fram i 40 km/tim och solen skymtade gäckande ibland snömolnen.
Kan ni tänka er att detta är en fyrfilig motorväg jag har fotograferat?
Blev lättad när jag såg skylten som visade på den avfart jag skulle av vid. Men när jag kom till avfarten låg där en stor snövall mot avfarten, utan att tveka gasade jag och plöjde igenom snövallen, var tvungen att ha fart för att komma uppför backen också...
Det gick mycket bra. När jag väl tagit mig igenom Lund och ut på E6:an mot Löddeköpinge var vägen saltad och båda körbanorna var snöfria. Endast små smala snösträngar låg i mitten.
Här har jag anlänt till Bokia/Killbergs Bokhandel i Center Syd Löddeköpinge. Här väntar jag på anstormningen av kunder. Många hade tydligen lyssnat på uppmaningen på radio att inte ge sig ut på vägarna, för det var inte så mycket folk i butiken. Ändå lyckades jag sälja en hel del, inget rekord, men en bra försäljning.
Mitt stora fan Roxana kom och hälsade på och gav mig en julklapp (jag har inte öppnat den ännu, väntar till julafton). Tack Roxana!
Även mina vänner Kerstin och Ingvar kom och hälsade på. Tidigare har jag bott hos dem när jag signerat, då har det varit nära och bra eftersom de bor i Löddeköpinge. Även av dem fick jag julklapp, men den har jag öppnat, det var massor av kanelbullar, mums! Tack!
Så var jag tillbaka i stugan igen, med utedass och kallvatten. Imorgon far jag hemåt, ska bli skönt att bara vrida på kranen så varmvattnet kommer, och slippa klä på mig bara för att gå på toaletten.
Men... jag kommer ändå att sakna det, för det har sin charm att leva spartanskt för en tid, om inte annat än för att det får mig att uppskatta den vardagliga lyxen hemma.
Nu är det slut med årets föreläsningar och signeringar. Ett år som har gått förvånansvärt fort, det var inte länge sedan jag skrev mitt julbrev för 2008, nu ska jag hem och skriva mitt julbrev för 2009 och berätta för alla mina vänner och släktingar om allt spännande som har hänt under 2009. För det har verkligen hänt mycket! Men det får jag berätta om i ett annat blogginlägg.
