Bokutgivning på eget förlag

Efter att ha slagit igenom på B. Wahlströms förlag julen 1997 med min debutbok "Tillbaka till Pompeji" som sålde i 11.000 ex första veckan, bestämde vi oss 2002 för att ge ut mina böcker på eget förlag.

Jag har jobbat inom tryckeri-, sätteri- och reklambranschen i många år och hade mycket erfarenhet, trodde jag. Men det fanns fortfarande otroligt mycket jag behövde lära mig.

Jag hade turen att ha vänner som ställde upp som mentorer och gav mig goda råd och tips. Något jag är mycket tacksam för och har försökt återgälda genom att i min tur ställa upp och hjälpa andra med goda råd när de ger sig in i branschen.

ISBN-nummer (bokens födelsenummer) fick jag tag på från Kungliga Biblioteket i Stockholm. Varje bok måste ha ett sådant nummer. Precis som vi människor måste ha ett personnummer.

Jag hade jobbat med "sättning av böcker", alltså att göra helt färdiga boksidor som därefter går iväg till tryckning. Men när jag nu skulle göra min egna bok hade jag inte det program som krävdes, utan fick överlåta det till en vän som arbetade med detta. Han hjälpte mig även att lägga ut offerter till olika tryckerier, eftersom han hade eget förlag hade han erfarenhet av den biten.

Nuförtiden har jag ett bra program och "bryter om" (gör färdiga boksidor) själv.

Bokmässan i Göteborg förstod jag var viktig att synas på, och lyckades komma med på ett hörn i en monter och sedan var mitt eget förlag i full fart. Nu har jag sedan några år en alldeles egen monter på bokmässan i Göteborg. Kom gärna in och hälsa på i vår monter i år. Monternummer och datum hittar ni på www.kimselius.se till våren.

"Faraos förbannelse" var första boken som vi gav ut på eget förlag och den sålde slut på en månad.

Vi tog tillbaka rättigheterna på de böcker som B. Wahlströms hade gett ut och tryckte upp även dem på eget förlag, så att alla böckerna skulle ha en enhetlig stil.

Böckerna trycktes upp i Finland och på första bilden ser ni hur böckerna kommer med långtradare, en finsk chaufför som inte kunde många ord engelska. Han hade ingenting att lyfta ut böckerna med så vi fick ringa vår snälle granne som släppte vad han höll på med, satte gafflar på traktorn och kom och hjälpte oss lyfte av de 8.000 böckerna.

Första gången vi fick böcker kom de i kartong, nästa gång kom de i "lösvikt" (se bilderna). Då var det bara att packa om böckerna ned i kartonger och bära in dem. Eller bära dem, 10 stycken åt gången, i famnen för att därefter stoppa in dem i hyllor och stappla dem på pallar.

Varje gång jag fick ny bokleverans var jag lika glad. För det innebar nämligen att jag hade lyckats sälja den tidigare tryckningen av böcker, som därefter finansierade nästa bok. Det rullade på.

Att ta emot böcker utomhus var lite vanskligt och många gånger hängde regnet i luften. Ibland när vänner ringde och frågade om de fick komma på besök bokade vi in dem till den väntade leveransen. På så sätt hade vi några fler händer som kunde bära och det gick mycket snabbare att få in böckerna.

Det får mig att tänka på när vi hade hjälp av goda vänner med en femåring och en sjuåring. De bar också, några ex i taget. När vi stod och tittade på den stora stapeln av boken "Svarta Döden" sa femåringen: Men Kim... Varför köper du så många av samma bok? Jag svarade då: "Jag har inte köpt alla de här böckerna, det är jag som har skrivit de." 5-åringen rynkade pannan och sa: "Men varför skriver du så många samma böcker, är det inte bättre om du skrev olika böcker." Inom mig skrattade jag, men jag var allvarlig när jag svarade henne: "Jag har bara skrivit en bok och sedan har jag kopierat den så att det har blivit så här många." Femåringen stirrade oförstående på mig och då kom sjuåringen till min hjälp: "Du förstår hon har klonat den!" "Jaha!" sa femåringen och såg väldigt nöjd ut. Nu visste hon varför jag hade så många av samma bok. En förklaring jag aldrig skulle ha tagit till, för jag hade inte trott att femåringen visste vad klonad var för något.

En gång var jag ensam hemma och var tvungen att körde in alla böckerna själv. Jag lade presenning över böckerna och sedan jobbade jag så fort jag kunde, eftersom himlen var täckt av svarta regnmoln. Det tog mig sex timmar att få in böckerna och när jag klev in genom dörren med de sista böckerna i famnen släppte molnen slutligen ifrån sig en störtflod av regn. Turen var på min sida.

Det blir en hel del böcker när det kommer 8.000 böcker på en gång. Innan vi har fått stapplat upp böckerna och fått in dem i hyllor och garderober, är det böcker överallt! Men bara för ett tag, för snart går böckerna iväg ut till butikerna och det blir genast mer utrymme i huset.

Med 14 titlar går det inte längre att ha böckerna i huset. Det insåg vi redan till 9:e titeln och vi sökte andra lagermöjligheter, eftersom vi knappt kunde ta oss fram mellan kartonger och bokstaplar.

Nu finns böckerna på ett lagerhotell fyra mil härifrån. I början kändes det konstigt att inte långtradaren kom hem, att jag inte behövde bära in alla böckerna själv.

Men åh, vilken lättnad det ändå är. Jag behöver inte vara hemma och passa långtradaren, jag behöver inte vara rädd för att det ska vara dåligt väder och framförallt behöver jag inte bära alla böckerna. Nu ringer de från lagerhotellet när böckerna har kommit. Då slänger jag mig i bilen och åker iväg för att se de första exemplaren. Jag lyfter ut det första exemplaret, luktar på det och bläddrar igenom det för att se om det är korrekt. Varje gång känner jag stolthet och glädje över att jag har åstadkommit ännu en bok att sätta i MIN bokhylla. För även om mina böcker nu säljer mycket bra, skriver jag fortfarande bara för mig själv och för att jag ska kunna sätta en ny bok i min hylla.

Med jämna mellanrum måste vi hämta hem böcker ifrån lagerhotellet eftersom vi fortfarande sköter packningen och faktureringen av böckerna. Det blir en hel del körningen, speciellt i november/december då vi säljer många böcker.

DHL kommer och hämtar våra paket och kör ut dem till bokhandlarna. Vi har ett par hundra böcker av varje titel hemma, så det är fortfarande väldigt många böcker, men nu på begränsade ytor.

Både jag och min man har lärt oss mycket under de år jag har haft förlag. Det har varit jobbigt, tufft med ekonomin, långa arbetsdagar och mycket slit. Men... det har varit värt det. Vi har så roligt tillsammans och jobbar för något gemensamt. Dessutom känns det skönt att ha möjlighet att bestämma ALLT: Vad boken ska handla om, omslaget, när boken ska komma ut, hur många exemplar den ska tryckas i och hur många olika titlar jag kan ge ut per år. Det är en stor frihet att kunna bestämma så mycket. Jag älskar det!

Jag måste avsluta med att säga att utan min man, Jan, hade jag aldrig klarat det. Han har varit till ovärderlig hjälp, både med goda råd och som arbetskraft, han är chef på Roslagstext, lagerarbetare, packare, ekonomidirektör, ja, precis allt. Jag... jag är bara en vanlig författare, som får göra precis det jag alltid har drömt om att göra: Skriva böcker och sätta dem i min bokhylla.

Om ni har frågor angående att ge ut på förlag får ni gärna ställa dem här i kommentarer så ska jag försöka besvara dem i den mån jag kan.

kramisar Kim