Mina Bloggsidor

lördag 23 januari 2010

Min allra första bok

Här ser du den allra första bok jag skrev när jag var åtta år. Den fick mig att bestämma mig för att jag skulle bli författare.

Redan då var fantasin viktigare än stavningen. Något annat jag var väldigt noga med var att bokstäver och siffror skulle se väldigt snygga ut. Ibland vägrade jag att rätta något som var fel, bara för att jag tyckte att siffran
eller bokstaven var så snygg...

Den som hjälpte mig med rättningen var min äldre syster Birgitta. Hon rättade min text och fick m
ig att renskriva hela boken, vilket jag är mycket glad för nu, men då gjorde det mig galen, jag tyckte att boken dög som den var, för bokstäverna var ju snygga.

(Jag lovar er att Birgitta blev galen på mig ibland, ja ibland blev hon så arg att hon bara struntade i mig och gick därifrån. Skyll dig själv då! sa hon. Jag gav mig inte, vilket gjorde att jag fick fel senare i skolan när jag lämnade in det jag hade
räknat eller skrivit.)

Resultatet blev mycket bra, eller vad tycker du?

Eftersom jag inte var så gammal ville jag ha bilder med i min bok och då ritade jag dem. Eller så klippte
jag ut bilder ur mammas veckotidningar och klistrade in.

Först skrev jag hela boken och därefter, allra sist, kom bilderna. Precis som i de böcker jag gör nu. Tror ni att det har något sammanhang?


När jag är ute och föreläser berättar jag om min allra första bok och det är då många som säger att de vill se boken och läsa den.

Nu har alla de och du, möjlighet att få se lite ur den bok som "gjorde mig till författare".

Nå, vad tycker du?

Kramisar Kim

6 kommentarer:

  1. Kul att få se din första bok! Får mig att vilja leta upp mina gamla uppsatser. Jag skrev väldigt mycket berättelser under min skoltid och tyckte det var kul. Har skrivit en om Pompeji med. Undrar varför jag inte fortsatte... Men det är aldrig försent att börja igen...

    SvaraRadera
  2. Hej Jessa
    Nej, det är aldrig för sent att börja igen. Jag debuterade när jag var 43 år. Det är bara att "fatta pennan" och starta om! Lycka till! Hoppas att några av mina tips här på sidan, eller tipsen under "Användbara länkar" kan hjälpa dig.
    Kramisar Kim

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Kul att se din första bok. Får mig att minnas min barndoms skriverier. Mina första alster var små dikter som jag skrev i min dagbok. Den första "boken" var en egen bibel som jag tyvärr inte har kvar längre. Sedan fortsatte jag skriva små kärleksnoveller tillsammans med en kompis efter skolan. Det är först nu, 45 år "gammal", som jag fattat pennan och tagit mitt skrivande på allvar. Jag instämmer i att det aldrig är för sent! Tack Kim för att du peppade mig på min blogg. Du är en av mina inspirationskällor. Jag är nyfiken på dina böcker. Ska läsa den första tänkte jag. Jag är också intresserad av historiska händelser (har en autentisk berättelse i byrålådan om min dotters gammelmormor som överlevde Auschwitz). Naturfolk har alltid fascinerat mig (skrev en uppsats på gymnasiet om mayaindianer) och en bok som gjorde starkt intryck på mig för många år sedan handlade om aboriginer och deras "övernaturliga" gåvor. Synd att jag inte minns titeln bara. Det övernaturliga har alltid fängslat mig (Isfolket hör till favoriterna)så jag har inslag av det i min berättelse om skogsfinnarna. Men jag är inte djärv nog att skriva om 1600-talet (förutom i prologen) så håller mig till 1920 -talet och låter ättlingarna behålla vissa drag och seder bara, för att behålla trovärdigheten. Vad tror du om det Kim?

    SvaraRadera
  5. Hej Anne
    När jag läste din kommentar kände jag att jag skriver just den typ av böcker som du tycker om, med precis de ämnen som du fascineras av.

    Varför inte ge ut berättelsen om Auschwitz? Det är viktigt att vi inte glömmer det som hände där, det är därför jag i år har kommit ut med På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa, som båda handlar om judeförföljelsen och om Auschwitz. Det kan aldrig skrivas för mycket om dessa händelser!

    Det låter spännande med din berättelse! Lycka till med alla dina projekt. Hoppas att även de får se dagens ljus och får många läsare.

    Kram Kim

    SvaraRadera
  6. Varmt tack Kim. Jo, berättelsen om andra världskriget (Skuggor och skärvor) blir nog i novellform. Det är sant, viktigt att aldrig glömma. Kram Anne

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!