Är så glad att jag lever!

Idag är en ljuvlig dag. Solen skiner och det är takdropp. Det känns som vår, men ännu är det långt dit. Tänk när all den här snön smälter, vart ska allt vatten ta vägen. Allt kommer att bli en enda sörja, för här är mycket snö.

Jag är så glad att jag lever, att jag får njuta av den här dagen, bli pussad av min man och mina hundar, få njuta av solen och iskristallernas skimmer. Se fåglarna komma i flockar till fågelbordet och mumsa i sig maten. Glädjas över katterna som stryker sig mot mina ben när jag kommer hem.

Jag brukar säga att jag är född optimist. Visst jag kan vara ledsen och deppig, men jag tillåter mig inte att vara det för någon längre stund. Livet är alldeles för kort för att gå omkring och vara ledsen och deppig. Det finns så otroligt mycket att njuta av och glädjas över, bara en sådan sak som att just jag lever och finns till och får njuta av den här dagen... Och förhoppningsvis många, många fler dagar. Vi vet aldrig vad som väntar runt hörnet, vad ödet har i beredskap för oss, därför gäller det att njuta nu. Ta vara på vartenda ögonblick och leva i nuet. Det gör jag.

En sak som gör mig väldigt glad är min "Göteborgska fanklubb" (se bilden, tagen 2006). De har följt mig sedan jag debuterade och föreläste på bokmässan för första gången, 1998. Barnen har vuxit, en del har flyttat hemifrån. Men varje år kommer de till Bokmässan i Göteborg för att hälsa på mig. Det är inte alltid de kommer samtidigt nuförtiden. Men de kommer... Det är något som gör mig väldigt glad. Ibland växer de så fort att jag har svårt att känna igen dem... Men det gör ingenting, för snart inser jag vilka de är, trots att de kanske kommer ensamma, utan sällskap av övriga "Göteborgska fanklubben".

Nu undrar ni säkert över om det har hänt något speciellt idag som får mig att känna sådan glädje, men det har inte hänt något. Jag har varit till tandläkaren (något jag hatar, men ser som nödvändigt ont), varit i "storstäderna" och handlat, varit på promenad med hundarna och läst fakta inför mina nya böcker.

Jag känner mig bara genuint lycklig idag, vilket ibland gör mig rädd, för det är när man är som lyckligast som sorgen väntar runt hörnet. Det sa alltid min mamma och mammor har alltid rätt. Eller?

Kramisar från Kim