Älskar ögonblicket mellan dröm och verklighet, innan drömmen har släppt taget och jag har vaknat riktigt.
Det är då mycket av min inspiration kommer. Innan tankarna över dagens göromål har startat, när hjärnan fortfarande är underbart sömndrucken och lite halvflummig.
Då kommer de mest briljanta idéer, nya böcker, meningar, händelser, ord, massor av ord.
Ibland rusar jag upp och skriver allt som finns där, ibland skriver jag ned det på mitt block som alltid ligger vid sängen.
Men för det mesta tar jag med mig alla dessa tankar på min hundpromenad, suger på orden, vänder och vrider, formulerar om, lägger till och tar bort. Sedan är det dags att få ned det på papperet.
Det är i just den stunden jag befinner mig nu, att få ur mig alla ord som kom till mig mellan dröm och verklighet i morse. Nu är det dags att skriva på "Theos Pompeji", som lovar att bli en riktigt, riktigt bra bok...
När kommer dina idéer?
Kramisar Kim
(Dagens bild föreställer mig och Anki utklädda till snapphanar på Bokmässan i Göteborg 2006, då min bok "Snapphanar!" släpptes. Alla i montern var utklädda till snapphanar. Jag kände mig grå och trist, eftersom jag älskar rött. Anki var jättefin i sina kläder. Boken "Snapphanar!" sålde slut redan på lördag förmiddag på bokmässan, en riktig succé.)
Mina idéer brukar komma närsomhelst. När jag hör någon prata på bussen, när jag lyssnar på orden till någon sång (när jag vill skriva nånting nytt brukar jag leta på youtube efter sånger, välja en sång som jag känner mig dragen till och skriva en kort berättelse kring sångens tema), när nån kompis kommenterar nånting eller säger nånting underligt eller kul.
SvaraRaderaIbland brukar jag leka "what if?" (eller "Tänk om?") -leken, där man frågar sig vad som skulle hända om man skriver historien åt ett annat håll: Tänk om henner pappa inte är hennes pappa? Tänk om hon inte är en människa? tänk om det visar sig att hennes kompis är bisexuell? Tänk om han/hon blir kär i honom/henne? Tänk om hans mamma inte är död? osv.
Jag brukar också skriva fanfiction, och då brukar det helt plötsligt dyka upp nya personer, och när de nya personerna blir tillräckligt många så brukar de lösgöra sig från fanfiction-berättelsen och skapa en egen berättelse.
Jag har en "inre biosalong" som visar snuttar av scener lite nu och då. Det kan vara vadsomhelst som utlöser det; dofter, en känsla, ett ljud eller flera, en viss smak etc.
Och sen frågar jag mig bara: vad händer sen? och så skriver berättelsen sig själv nästan :)
En sak som är jobbigt dock är när jag har så många idéer att jag har svårt att välja vilken av dem jag ska använda (helst vill jag ju använda alla) och då känns det ibland som om det blir för mycket, helt överväldigande, och berättelsen stannar upp...
Jag har en berättelse från 2007 som är halvt färdig, med ca 30.000 ord, som jag lade ner jätte mycket tid på att tänka igenom, vad som skulle vara vändpunkter, bakgrunder osv. Och sen körde jag fast. Det känns som om jag körde in i en tunnel och har ännu inte kommit ut på andra sidan. Allt var mörkt tills jag bestämde mig för att åtminstone sätta dit ett ljus i ändan av tunneln: det sista kapitlet :) så nu har den åtminstone ett slut :)
Kramar,
Terese
Hej Terese
SvaraRaderaWow, tack för din respons. Var jättekul att läsa.
Såg att du skrev fan-fiction. Mindes då att det var någon på facebook som efterlyste en fan-fictionsida på nätet för Kimselius böcker. Något för dig att starta? Eller du kanske redan har skrivit det?
När sista kapitlet är skrivet är det inte lika svårt att nå till målet. Bra tänkt! Låt mig veta hur det går med resterande text, när det blir en helt färdig berättelse. Lycka till!
Ha en trevlig helg.
Kramisar Kim