Skrivarlyan och snön som aldrig tar slut

Varje gång jag kommer in i min skrivarlya fylls jag av inre lugn och harmoni. Bara vetskapen om att jag ska få sätta mig ned och skriva gör att jag mår bra. Mitt skrivbord är alltid fyllt med papper och böcker. Men det är en ordning i röran, jag vet var allting finns. Det är många böcker jag behöver ha framme för att slå i, titta på bilder och hitta ny fakta.

När vi har gäster brukar jag gå upp tidigt varje morgon för att hinna med att sätta mig en stund och skriva. Kanske inte alltid för att behovet att skriva är så stort, utan för att fyllas av lugn och harmoni inför dagen.

När jag sitter vid skrivbordet har jag en liten rörkamin bakom ryggen, jag kallar den för min kakelugn. Förr eldade jag varje dag, eftersom det brukade vara cirka +6 grader när jag kom till mitt rum på morgonen vintertid. Nu är värmesystemet bättre och nu eldar jag mest för att det är mysigt, eller om strömmen går. Levande ljus och fotogenlampor är ett måste. Fotogenlamporna tänds endast vid strömavbrott, men stearinljusen brinner ständigt varje dag under årets mörka månader. De ger inspiration och tillför ännu mer harmoni och lugn till rummet.

Det snöar konstant nu, känns det som. När jag var ute på första morgonrundan med Tola idag var vägen utanför plogad, det hade bara kommit några centimeter snö sedan plogningen. När jag två timmar senare gick ut på en andra runda med henne gick snön till fotknölarna på den tidigare plogade vägen.

Det är mycket vackert att titta ut genom fönstren på all snön. Speciellt efter att gången till vedboden är skottad. Nu ligger det cirka 10 centimeter där igen och ännu faller snön.

Jag har gjort min del av snöskottningen för stunden. Jan håller fortfarande på. Om det fortsätter snöa som det gör nu, lär jag vara tvungen att gå ut och skotta igen.

Inte ens sådana här gånger, när snön aldrig tar slut, ryggen värker och armarna är trötta, längtar jag efter att bo i lägenhet i staden. Jag njuter av att bo på landet, av det hårda arbetet med snön, veden, potatislandet (när det väl lyckats komma fram under snön) och naturen runt mig.

Allt det tillsammans med mitt mysiga skrivarrum ger mig inspiration och livslust och får mig att må bra.

Nu ska jag sätta mig och skriva lite igen!

Har du någon mysig plats där du brukar sitta och skriva? Berätta för mig om den! Dela med dig av den plats där du hittar harmoni och inspiration. Ser fram emot att höra av dig.

Kramisar Kim