Nya Sverige, svensk koloni i Amerika

De båda skeppen Kalmar Nyckel och Fågel Grip, lämnade Europa 1638 och seglade mot Amerika. Några månader senare landsteg svenska soldater i det som nu är Delaware i USA. Det var första gången den svenska blågula flaggan fladdrade i Amerika. De svenska soldaterna utropade en svensk koloni och döpte den till Nya Sverige.

Landskapet var flackt och bördigt med täta urskogar som bredde ut sig längs stränderna.

Även om skeppen var svenska och kolonin utropades som svensk, hade hälften av expeditionen finansierats av holländska köpmän och leddes av den holländske fartygskaptenen Peter Minuit. 14 år tidigare hade han varit guvernör för kolonin Nya Nederländerna och köpt halvön Manhattan av indianerna för en ringa summa.

Minuit hade på så sätt erfarenhet och köpte nu land på nytt av indianerna och var med och grundade kolonin New Sweden. De svenska soldaterna uppförde ett fort, vid namn Fort Christina, döpt efter Sveriges då elvaåriga drottning Christina. Fortet bestod av en jordvall och träpalissad. Den nya kolonin hade grundats på ett område som holländarna redan gjorde anspråk på, därför var det viktigt att ha ett fort som försvarade den nya svenska kolonin.

Under ett och ett halvt år liknade kolonin Nya Sverige mer en kolonilott än en stor koloni, eftersom där endast fanns ett tjugotal soldater, en handelsansvarig, en tolk, en slav och en bonde... Hela tiden väntade de nya kolonisterna på nya skepp från Sverige, under tiden bytte de till sig mat av indianerna mot redskap tyger och andra varor.

Till slut, 1643, anlände förstärkning och även Nya Sveriges första guvernör, Johan Printz. Han var en kraftfull karl med stora förväntningar på den nya kolonin, han var även en stor och kraftig man. Indianerna kallade honom Storbuken. Guvernören köpte ny mark längs floden och anlade ett helt system av små fort och handelsstationer, byggde en vattenkvarn och ett mindre bryggeri. Samhället som växte upp kring Fort Christina fick även en svensk kyrka med klockstapel och kyrkogård. Idag ligger staden Wilmington på den plats som Fort Christina och det lilla samhället tidigare låg.

Guvernören Johan Printz, lät uppföra ett ståtligt herresäte som han kallade Printzhof. Där fanns all lyx som fanns att tillgå på denna avlägsna plats: glasfönster, gardiner och en liten fruktträdgård.

Nu var det tänkt att det skulle odlas tobak i kolonin och att där skulle bedrivas handel. Ett par hundra svenskar och finnar, skulle odla, bebygga och försvara ett område som var tjugo mil långt. Den holländska kolonin hade flera tusen invånare och den engelska kolonin Virginia hade 48.000 invånare.

Den svenske guvernören försökte konkurrera ut holländarna och ta över handeln i området. Till slut tröttnade människorna i kolonin Nya Sverige på guvernören och hans planer och guvernör Printz lämnade kolonin tillsammans med hustru och barn och seglade tillbaka till Sverige 1653.

Det stora hotet mot den svenska kolonin var inte indianerna utan holländarna och engelsmännen. Mycket beroende på att svenskarna var få till antalet och därmed tvungna att samarbeta med indianerna.

1654 gjordes en stor satsning på den svenska kolonin. Då seglade fartygen Örnen och Gyllene Hajen till kolonin, lastade med manskap, vapen och en ny guvernör. Svenskarna fick övertag över holländarna och intog fort Casimir.

Det fick holländarna att rusta en flotta med sju fartyg och bege sig mot Fort Casimir och Fort Kristina. Efter en kort belägring gav svenskarna upp. Den 14 september 1655 halades den blågula flaggan och de svenska soldaterna marscherade ut ur Fort Christina. Därmed hade kolonin Nya Sverige, efter bara sjutton år existens, upphört att existera.

Ja, det var en liten historielektion. Hoppas du tyckte det var intressant läsning.

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim