Bluehenge och Stonehenge

"Been there, done that, never again" är ord som far genom mitt huvud när jag läser om Bluehenge, ett nytt Stonehenge. Inte för att jag aldrig mer vill återkomma till Stonehenge, som jag faktiskt har besökt, utan för att jag minns min nyzeeländska väns ord efter att vi varit ute och vandrat i Nya Zeelands berg och råkat komma in på en klätterled. Han var nästan blå i ansiktet när vi väl kom ned. Helt slut gled han ned till marken och vi blev riktigt oroliga för honom. Men... han fick nog blodad tand, för även om detta var hans första vandring, har han vandrat på många andra underbara leder på Nya Zeeland efter vårt första gemensamma äventyr. Och de orden jag inledde med, var just de ord han yttrade när han svimfärdig satt på marken för att hämta andan, BLÅ i ansiktet.

Stonehenge

Men det var ju inte det jag skulle berätta om egentligen. Du har säkert hört talas om Stonehenge som är ett av västvärldens mest kända byggnadsverk. Det består av en cirkelformad stensättning, omgiven av en ringgrav och direkt utanför denna en cirkelformad jordvall. Det ligger nära Amesbury i Wiltshire, Storbritannien, ungefär 13 km nordväst om Salisbury .

Stensättningen byggdes troligen mellan 2500 f.Kr. och 2000 f.Kr. (bronsåldern). Vallen och graven är från ungefär 3100 f.Kr. (yngre stenåldern).

Avebury

Namnet Stonehenge kommer från det fornengelska ordet Stanhengist som betyder "de hängande stenarna". Stonehenge, Avebury, och dess omgivningar upptogs1986 på Unescos världsarvslista.

Bluehenge
Nu har arkeologerna upptäckt en ny stencirkel som ligger nära floden Avon, bara ett par kilometer från den berömda stencirkeln Stonehenge. Den nya upptäckten har döpts till Bluehenge efter de blå stenar som har hittats där.

Arkeologerna tror att Stonehenge var en begravningsplats och slutstation för en rad religiösa ritualer. Den ceremoniella rutten har startat längre upp längs Avon och sedan stannat till vid Bluehenge. Här har de döda kremerats och därefter förts vidare till sin sista viloplats vid Stonehenge. Teorin stärks av den stora mängd aska som har hittats i hålor där de stora stenarna har stått.

Tyckte det var intressant att läsa om detta eftersom jag läst in mycket fakta om druider inför min bok Boudicas strid mot Romarna. Jag älskar mystisk, forntid och historia. Min fantasi väcks och jag vill skriva och skriva och skriva.

På den tiden jag besökte Stonehenge fick vi gå runt bland stenarna och ta på dem. Nu för tiden tror jag att det är avstängt så att man inte kommer ända fram till det ståtliga monumentet. Någon som vet om det stämmer?

Det var en mäktig känsla att gå runt bland dessa stora stenar, känna på dem och ta del av historiens brus som svävade runt stenarna. Kanske jag någon gång skriver om just dessa platser, för de lockar och väcker min fantasi oerhört mycket!

Kramisar Kim