Hade planerat signeringen så väl, trodde jag. Skulle komma fram cirka två timmar före det var dags, vilket innebar att jag skulle hinna gå omkring och shoppa och äta en god lunch innan jag skulle signera.
När jag anlände till Kristianstad blev det plötsligt bråttom. Slängde i mig en smörgås och drack några klunkar varmt te och skyndade till Bokia, eftersom det "bara" var tio minuter kvar innan jag skulle börja signera.
Blev mycket förvånad över att bordet just plockats fram, inga böcker på bordet etc. Men jag hjälpte till att plocka fram böckerna och satte mig och började sälja in mina böcker. Något förvånad blev jag över att det inte kom några fans, ni brukar ju alltid vara tidigt vid signeringarna, ibland till och med ha kommit före mig.
Till slut kom då fansen. På översta bilden ser du Julia ifrån Kivik, en blivande författare.
På bilden ovan ser du Christina ifrån Landskrona och Rasmus. Och så kom det några fler, men eftersom jag inte hade min alldeles egna "pressfotograf" Roxana med mig, så blev det inte fler bilder tagna ifrån signeringen.
Det var först när Christina var där och vi pratat en stund som jag såg på klockan och sa: "Oj, nu är det dags för mig att gå hem." Klockan var då 13.00 och jag skulle ju bara signera två timmar på Bokia. Christina berättade då att jag skulle sitta där till 14.00 och jag kikade på signeringsskylten på bordet. Jo, det stämde. Då först kom jag på att jag ju skulle ha shoppat innan, vilket jag älskar att göra i Kristianstad som jag tycker är en mycket fin stad, med jättemysiga affärer. Jag blev så besviken på mig själv. Hur kunde jag glömma det?
Ja, nu fick jag en extra timma i bokhandeln och jag måste medge att jag är glad över det. Annars hade jag inte träffat den äldre damen som stolt berättade om sin son, sonhustru och barnbarn, hur de rest runt hela världen. Damen beskrev alla platser och jag tyckte mig se längtan i hennes ögon och höra den i hennes röst, om det var efter resorna eller sonen och barnbarnen... Ja det vet jag inte.
Dessutom träffade jag en man som berättade om alla sina resor runt om i världen. Vi fastnade vid Sydafrika där han berättade om hur han hade mött en gigantisk elefant, hur ett djur hängde fem meter upp i ett träd med blodet droppande, vilket innebar att de just missat en jaguar (tror jag det var). Han var duktig på att beskriva, för när han gick kändes det som om jag varit med honom på resan.
Två underbara unga kvinnor stod plötsligt framför mina böcker, med tindrande ögon och ett skimmer av glädje över sina ansikten. De var helt hänförda över att se mina böcker. De tyckte om att jag lyfte fram starka historiska kvinnor, eftersom det var deras stora intresse. De böcker som fångat dem var Boudicas strid mot Romarna och Kinesiska Draken.
Minns även flickan som gjorde "ole-dole-doff" när hon inte kunde bestämma sig för vilken bok hon ville ha... Det var Theos Pompeji som "vann". Fyraåringen som krampaktigt höll i Kinesiska Draken och sa att den skulle han läsa "när han blev stor", vilket förmodligen innebar om ungefär en timma för honom, eftersom han inte ville lägga ifrån sig boken. Han fick trösta sig med ett autografkort med bild på Kinaboken och han såg rätt nöjd ut när han gick därifrån.
Ja, det har varit en intensiv dag med många nya möten som inspirerar mig och gör mig upprymd i huvudet, om än trött i kroppen.
Nu ska jag gå och lära mig min nya telefon, en Sony-Ericsson X10 Androidmobilen. (En present jag fick igår fredagen den 13:e, min lyckodag!) Vad jag förstår är den som en iPhone. Är redan mycket förtjust i den, nu ska jag bara lära mig alla finesserna och det viktigaste av allt: Att ringa och ta emot samtal, för det har jag inte lärt mig ännu.
Tack alla som gjorde denna dag till en så trevlig, förnöjsam dag! Ser fram emot att träffa fans även nästa lördag. Då har ni möjlighet att träffa mig på Akademibokhandeln Gleerups i Lund. Vi ses!
Kramisar Kim
Visst är det spännande att träffa nya människor och höra intressanta historier!! Jag älskar det och suger åt mig erfarenheter och minnen så fort jag kommer åt :)
SvaraRaderaLycka till med mobilen!
Hej Trillingnöten. Jag älskar nya möten och nya spännande berättelser. Precis som du suger jag i mig andra människors erfarenheter och minnen. Någon gång kommer de kanske till användning när jag skriver.
SvaraRaderaTack, det är mycket att lära sig med den nya mobilen, för den kan ju ALLT!!! Puh! Kram Kim