Mina Bloggsidor

tisdag 14 september 2010

Debut!

Många bär en dröm inom sig om att bli författare, att få debutera, få uppmärksamhet och erkännande för allt arbete man har lagt ned på sin bok. Alla lyckas inte slå igenom. Jag hade turen med mig och fick min bok utgiven.

Julen 1997 debuterade jag med min bok Tillbaka till Pompeji. Boken sålde i 11.000 ex första veckan och debuten fick stor uppmärksamhet i media. Enligt förlaget sålde en debutant vid den tiden 200-300 ex första året...

Minns fortfarande den overkliga känslan när redaktören från Wahlströms förlag ringde och berättade att de tänkte ge ut mitt manus. Det tog faktiskt tio minuter innan jag hade förstått vad hon menade, så overkligt kändes det. Men när väl orden hade gått in ville jag bara skrika av glädje, jubla, hoppa, ringa hela världen och berätta den stora nyheten.

Med debuten följde så mycket som jag inte hade tänkt på, jag ville ju bara ha boken i min bokhylla. Men det blev också intervjuer i radio, tidningar och direktsändning i tv, hu så hemskt det var. Bara det tillfället kan bli ett helt blogginlägg.

Dessutom blev det många föreläsningar och jag kände mig som en riktig författare när jag fick motta blommor och applåder och signera mina böcker.

Men sedan, hemma igen, då var jag bara jag, rädd, osäker och tyckte inte att jag räckte till.

Minns fortfarande en av mina första föreläsningar i Örkelljunga skola. Jag var där i flera dagar, fick låna en gäststuga hos en familj som tog väl hand om mig och visade mig runt i området.
Bibliotekarien Christina, hade gjort en fantastiskt fin utställning
i biblioteket om Pompeji och vulkanutbrott. Hon hade till och med tagit med hunden Pluto som låg och tuggade på ett ben. Jag värmdes av hennes arbete och omtanke och alltsedan den dagen är Christina och jag vänner och håller kontakten så ofta vi hinner.
Så här såg första utgåvan av Tillbaka till Pompeji ut när den kom ut på B. Wahlströms förlag, julen 1997, med tryckår 1998 inuti boken...

Allt kändes som en dröm det första året. Jag var tvungen att sluta arbeta för att ägna mig helt och hållet åt mitt författarskap.

Jag fick vara med på Bokmässan i Göteborg 1998 och där sålde böckerna slut redan efter de två första dagarna. Förlaget fick lägga undan tjugo ex av varje titel (för då hade även min bok Jag är ingen häxa kommit ut), för att fansen skulle kunna köpa böcker på helgen. Tio ex till lördagen och tio ex till söndagen. Minns fortfarande den flicka som brast i gråt framför mig när boken var slutsåld och hon inte fick något signerat exemplar av min bok.

Men ett av mina starkaste minnen är när jag träffade Terry Pratchett, eftersom jag vid den tiden slukade hans böcker och var ett stort fan. Att sedan få ägaren till förlaget: Bertil Wahlström till bordskavaljer och Terry Pratchett mitt emot vid middagen på kvällen, var bara det en upplevelse i sig. Att därefter få åka till hotellet i limousin med Terry Pratchett, ja då fick jag nypa mig i smyg för att inse att detta verkligen var sant.

Så här ser omslaget till Tillbaka till Pompeji ut nu när boken kommer ut på Roslagstext förlag.

Minns att jag inte kunde sova på natten, efter allt jag hade upplevt. Och mer skulle det bli.

Jag fick föreläsa i en sal för hundra personer och jag var så nervös att jag kräktes. Har aldrig tyckt om att tala inför folk, men det var inte därför jag var rädd. Jag var rädd för att ingen skulle komma och lyssna på mig...

När jag kom till salen satt det flera rader med folk där och jag trodde att de ännu inte hade lämnat lokalen efter förra föreläsaren. Men de väntade på mig! Det var fansen. Lokalen fylldes snabbt och folk stod i dörröppningen och trängdes för att lyssna. Jag var inte nervös längre och föreläsningen gick jättebra.

Nästa dag blev jag dock nervös igen när jag skulle föreläsa, eftersom jag upptäckte både min syster Birgitta och ägaren till Wahlströms förlag, Bertil Wahlströms, sitta där i lokalen bredvid varandra, för att lyssna på mig.

Det var lite pirrigt att prata då, speciellt som jag berättade om min syster och mitt mottagande på förlaget, (som bara var positivt),
under föreläsningen.

Det var en förvirrande, snurrig bokmässa med väldigt många intryck och möten. Ett minns jag fortfarande så starkt att det känns som om jag kunde kliva in i händelsen och vara där igen.

Jag stod och pratade med en kvinna om mina böcker och sa: "De är jättebra, men jag är förstås jävig, eftersom jag är författaren, så du kanske inte tror mig." Min mamma hade stått lite på avstånd, sprickfärdig av stolthet, lyssnat på vår konversation och strosade nu långsamt fram mot oss och sa: "Men jag kan intyga att de är mycket bra", sa hon med lugn röst, för att i nästa stund ropa i glädje: "Och hon MIN DOTTER!!!"

Ändå är det allra starkaste intrycket när Bertil Wahlströms åker med mig i taxin till Centralstationen, klappar mig på axeln och säger: "Flicka lilla, du kommer att bli mycket stor!" De orden värmde rejält!

Nu längtar jag till Bokmässan nästa vecka för att se vad den kan föra med sig för spännande saker, för en sak är säker, det händer alltid något nytt och spännande där. Hoppas vi ses!

Kramisar Kim








18 kommentarer:

  1. Blir så glad av att läsa, vilken härlig beskrivning av vägen till framgång!

    SvaraRadera
  2. Tack Trotsig. Det var snabbt kommenterat. Har precis lagt ut blogginlägget! Blir glad över din kommentar. Tack! Kram Kim

    SvaraRadera
  3. Jätteroligt att läsa om hur det var... du har verkligen varit produktiv... Kram

    SvaraRadera
  4. Vilken fantastisk beskrivning av din början på författarskapet! Verkligen inspirerande och jag kan känna den där glädjen, osäkerheten och stoltheten du måste ha känt när du fick ditt manus utgivet! Vilka minnen :)

    SvaraRadera
  5. 11 000 ex första veckan. Häftigt! Och så blir jag nyfiken på varför du lämnade Fina Förlaget för att ge ut böckerna på egen hand. Men det är ju en annan story. Och letar jag bland dina inlägg kanske den finns där, dessutom. :)

    SvaraRadera
  6. Vilken saga! Jag blir sa rord och sa glad nar jag laser ditt inlagg! Riktigt spannande att folja!

    Lycka till ocksa pa bokmassan!

    Och sjalvklart ska vi forsoka traffas, vore sa jatteskoj!

    Kramar!

    SvaraRadera
  7. Vilken spännande, underbar, fantastisk resa :D

    Kram!

    SvaraRadera
  8. Tack för den här fina beskrivningen, Kim. Du är så bedårande på bilden ovan, och det är både spännande och inspirerande att följa din utveckling. Synd att man inte är tjugo år yngre -då kunde man kunnat tänka att man ska "bli som Kim när man blir stor!". All lycka på bokmässan!

    SvaraRadera
  9. Åh, vad härligt att läsa om din framgång. Fick både gåshud och en tår i ögat. Du verkar ha förtjänat varenda minut av framgång och du tar det på helt rätt sätt. Är så glad för din skull.

    Kanske kommer till Göteborg på bokmässan, så ska försöka leta reda på dig då :-)

    Min bonussyter sa igår att hennes bästa bok när hon var liten var Tillbaka till Pompeji som du skrivit :-)

    Kram kram

    SvaraRadera
  10. Hej Katarina
    Kul att du tyckte om mitt inlägg. Ja, det har blivit en hel del böcker sedan dess. Kram Kim

    Hej Trillingnöten.
    Tack! Vad roligt att mitt inlägg inspirerar dig. Ja, jag var verkligen stolt och otroligt, otroligt lycklig när jag fick min bok utgiven. Minnen som jag kommer att sitta och njuta av på min ålders höst. Kram Kim

    Hej Peter
    Tack! Tror att jag har berättat om varför jag lämnade förlaget i något av mina tidigare inlägg men jag minns inte var. Anledningen var att när jag lämnat in mitt tredje manus och skrivit kontrakt på det slutade min redaktör och jag fick en ny. Hon ville göra om min historiska äventyrsbok till en banal kärlekshistoria och det kunde jag inte acceptera och bröt därför med förlaget, vilket jag absolut inte ville göra, egentligen. Men jag kunde inte heller sätta mitt namn på boken efter alla de ändringar hon hade gjort: tagit bort i stort sett allt historiskt, mycket av mina miljöskildringar och skrivit om större delen av manuset. Hon hade strukit en A-4 sida och kommenterat "Det här behöver skrivas om, men det behöver inte du tänka på, det gör jag!"... Du kanske förstår mitt problem bara genom den meningen. Efter två succéer kunde jag absolut inte ge ut en bok som inte ens var i närheten av de två tidigare, så det blev som det blev. Kram Kim

    Hej Eva
    Vad kul att du blev rörd och glad över inlägget. Kändes jättekul att återuppleva de där magiska stunderna. Ser verkligen fram emot bokmässan. Kommer du dit? Om inte, så hör jag av mig när jag kommer till Sthlm. Kram Kim

    Hej Sofie
    Åh, vad snällt du säger om fotot. Jag var verkligen lycklig där. Det är ju några år sedan nu...
    Wow, dina ord "bli som Kim när man blir stor!" DET var fint beröm! Tack! Kram Kim

    Hej Helly
    Så underbart att mitt inlägg kan ge dig både gåshud och tårar. Tack snälla du för dina ord. Åh, vad roligt att du kommer till Göteborg. Du hittar mig i monter B09:20. Du kan inte missa den. På väggen hänger STORA affischer av mina tre senaste böcker.
    Jättekul att din bonussyster älskade min bok Tillbaka till Pompeji. Hälsa henne att hon inte är för stor för att läsa alla de andra böckerna i serien. Vi ses på bokmässan! Kram Kim

    SvaraRadera
  11. Ja tänk vad stort! Så fantastiskt. Som jag sa tidigare, jag ska leta upp dina böcker när jag kommer hem.

    Jag läste ditt svar till Peter här uppe om varför du lämnade Fina Förlaget. Det är ju skandal! Så ska väl inte en redaktör jobba? Att komma med förslag om uppstramning och så vidare är väl en sak, men att ändra historien??? Skulle HON skriva om??? Förfärligt, det var bland det värsta jag har hört! Visste cheferna om det?

    Kram!

    SvaraRadera
  12. Hej Marianne
    Nej, så tycker inte jag, och många med mig, att en redaktör inte ska arbeta. Ja, hon tänkte skriva om en hel sida, dessutom hade hon ju redan skrivit om det mesta av texten redan... Vet inte om chefen någonsin fick reda på det. Jag faxade honom för jag tyckte väldigt mycket om honom och ville absolut inte lämna förlaget. Fick inget svar ifrån honom. Däremot från redaktören som var vansinnig för att jag gick bakom ryggen på henne och hade faxat ägaren direkt, eftersom "det här" var mellan henne och mig... Tråkigt, men så var det. Kram Kim

    SvaraRadera
  13. Jag anar att det här inte är så ovanligt. Jag hade en liknande konfliktför 15 år sedan med mitt förlag när jag var läromedelsförfattare. (Även om det inte alls var lika hårresande som ditt, Kim.) Jag gjorde som du: drog mig ur. I dag hade jag varit bråkigare. Inte accepterat att bli uppenbart felaktigt behandlad utan ställt krav på förlaget. Om det sedan hade förändrat något går ju inte att veta. Allt hänger väl på hur värdefull man anses vara ...

    SvaraRadera
  14. Hej Peter
    Förlagets förslag var att jag skulle gå med på att ge ut min bok enligt hennes version den här gången, så skulle jag få min vilja fram nästa gång. Men jag hade fått ett gott råd från en av mina mentorer: "Ge aldrig ut en bok du själv inte är nöjd med, du får den såld, men du har mist dina läsare." Med de orden inom mig fanns det ingenting att göra, tyvärr.

    Tråkigt att det har hänt även dig, skulle vara intressant att få veta vilka fler detta har hänt. För jag visade det för en redaktör på Rabén och han sa att så gjorde en redaktör bara inte med en svensk författares manus.

    Det där med hur värdefull man anses vara... det hänger nog snarare på hur mycket man värde man själv anser att man har, eller det kanske var så du menade?

    Kram Kim

    SvaraRadera
  15. Internet försvann, provar igen:

    Jag är ju bara översättare, men inte ens mina formuleringar har ändrats av redaktören utan att vi har varit överens. HELT överens och jag har bestämt. Däremot har jag varit väldigt tacksam för att redaktören har kommit med påpekanden, man blir ju lätt hemmablind, särskilt innan man är en gammal räv inom gebitet.

    Har jag bara haft väldigt bra redaktörer?

    Kram!

    SvaraRadera
  16. Hej Marianne. Tror att du har haft bra redaktörer. Det hade jag också med mina två första böcker. Det är bra att få feedback på det man skrivit, men man ska inte bli helt överkörd av en redaktör som gör boken till sin egen... "Bara" översättare... Det tycker jag inte är så bara, om inte översättare fanns skulle vi inte ha möjlighet att läsa så många böcker! Vilket språk översätter du från/till? Kram Kim

    SvaraRadera
  17. Kim, det är ju helt rätt att värdesätta sig själv på det sätt som du gjort. Men förlagen tänker nog ofta annorlunda, tror jag. En författare som säljer 50 000 ex per år har nog lättare att få gehör för sina synpunkter än en som säljer några tusen. Om man inte råkar få en riktigt bra person som redaktör, och de finns ju också, förstås.

    Deras resonemang att "låt oss bestämma den här gången, så får du bestämma nästa gång" låter ju helt vrickat, för övrigt. Men ändå tufft (och bra!) av dig att ge dem på båten.

    SvaraRadera
  18. Hej Peter
    Ja jag tror att de flesta förlag anser att man ska sälja betydligt mer nuförtiden. Tack Peter för dina ord, de värmer. Kram Kim

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!