...något som jag aldrig drömt förut...
Så låter sången som snurrar i mitt huvud nu. För det är så att jag har drömt fram en ny berättelse, som tillsammans med sången surrar i mitt huvud och kräver att få komma ut genom mina fingrar, ned på tangenterna och slutligen stå svart på vitt i sin fulla längd.
Men inte nu! Har inte tid. Nu är det förberedelserna för bokmässan som gäller, material, föreläsningar, se över kläder... Ja du vet allt det där som det innebär med att resa bort och så lite till, eftersom jag ska se till att allt är tipp-topp här hemma för hundvakterna som ska bo här tillsammans med hundarna, att det finns mat, att... ja, du förstår säkert.
Ändå klänger sig berättelsen fast vid mig med sina ivriga, lätt giriga fingrar, den drar mig i håret, petar mig i hårbotten och det känns som om den försöker peta ut mina ögon om jag inte snabbt får orden på pränt.
Har inte tid säger jag, ändå tränger berättelsen sig in överallt inom mig. Den genomsyrar varenda del av min kropp och lägger helt och hållet beslag på mina tankar, för den vill inget annat än att få leva. Berättelsen vägrar att dö och falla i glömska. Jag förstår dess kamp och jag kapitulerar till slut, om inte annat så för att få en liten stunds ro i huvudet från alla pockande ord.
Dags att skriva början på en ny berättelse nu...
Kramisar Kim
Ha, ha det är som ett virus och inte har man tid att vara sjuk!
SvaraRaderaskriver du ner dina stödord till berättelsen redan nu eller hur brukar du göra när det föds en ide?
Vad spännande. Hoppas du hinner med allt så du inte blir för stressad. Kram!
SvaraRaderaHej Katarina
SvaraRaderaJa, det stämmer, precis så är det!
När hela berättelsen föds brukar jag skriva hela första kapitlet, eller hela sista kapitlet till boken. Därefter skriver jag ned stolpar för vad resten ska handla om. Sedan arkiverar jag berättelsen och plockar upp den när det finns tid att skriva färdigt. Det är därför jag har "spottat ur mig" så många berättelser de senaste åren. Det är böcker som har legat och grott under lång tid, som jag har skrivit på länge och som bara har väntat på att få se dagens ljus! Kram Kim
Vilken härlig beskrivning av hur det kan vara!
SvaraRaderaDet låter spännande!
SvaraRaderaJag känner igen känslan :)
Kram!
Det låter spännande!
SvaraRaderaJag känner igen känslan :)
Kram!
Det låter spännande!
SvaraRaderaJag känner igen känslan :)
Kram!
Tack Peter, känner du igen dig? Kram Kim
SvaraRaderaHej Annelie, härligt att höra att det är fler som vet hur det är. Kram Kim