Första snön kom alldeles för tidigt

Idag kom första snön till den del av Blekinge där jag bor. Här brukar vi alltid få mycket snö, eftersom vi bor på Blekinges "tredje trappsteg" (ni som läst Selma Lagerlöfs "Nils Holgersson", förstår vad jag pratar om.)

Här är det inte långt till Smålandsgränsen. På sommaren har vi gott om sol och lite regn. Ja ibland så lite regn att det är risk att brunnen ska bli torr.
På vintern brukar vi få väldigt kallt och mycket snö och då talar jag om MYCKET snö! När vi flyttade från Stockholm för snart sexton år sedan lämnade vi kvar snöskyfflarna, för "det skulle inte vara någon snö dit vi flyttade".

Den vintern vi flyttade in var den kallaste på hundra år. Pumpen frös, toaletten frös, och... ja det var mer saker som frös sönder, men jag befann mig lycklig och varm på Nya Zeeland och våra kära släktingar tog hand om alla problem. Men det var första och sista gången. Alltsedan dess har vi själva fått ta hand om snön och kylan.

Lagom till första kylan förra hösten gick pannan sönder. Då var jag glad att jag skulle resa iväg till Island, eftersom vi inte hade någon värme inne.

Nu har vi varmt och gott den här vintern. Hoppas jag.

Snön gick över mina vinterskor imorse på morgonpromenaden, och jag blev blöt om sockarna. Hundarna blev överlyckliga över den första snön, åt den, rullade sig i den och busade omkring med varandra som små valpar, trots att de är 8, 6 och 5 år.

Visst det är vackert med snö, men kallt, eländigt och halt. Blir det en lika sträng vinter som förra året blir det väldigt mycket att skotta igen. Förra året hade vi smala gångar som vi precis kunde ta oss runt i, för snön gick ända upp till skrevet på mig. Hundarna var olyckliga, för de kunde bara motionera i gångarna. Det gick inte att gå ut på vägen, för den var så smal på grund av snön att vi inte kunde undkomma bilarna när de kom. Snöhögarna var mycket höga på båda sidor om vägen.

Så du kanske förstår att jag inte blev så glad när jag gick upp i morse, öppnade dörren för att släppa ut hundarna och möttes av massor av snö som tyngde ned alla buskar och träd och låg vit överallt. Jag ville bara gå och lägga mig igen och dra täcket över huvudet. Men det är väl lika bra att vänja sig, tänkte jag och gav mig ut i eländet.

Snön ligger fortfarande kvar, trots att solen har strålat hela dagen. I våra fotspår på de soligaste ställena har snön smält undan. Meteorologerna har lovat regn ikväll, få se hur det blir med det. Kanske blir det istället mer snö här hos oss? Det är fullmåne och kallt och fullmåne brukar innebära molnfritt...

Tacka vet jag sommaren, med +30 grader, strålande sol och en lagom fläktande ljummen vind! Men det är långt dit och många månaders regn, snö och mörker väntar innan dess.

Ser fram emot advent när alla ljusstakarna plockas fram och lyser upp mörkret. Då kan snön vara riktigt vacker att se på, från insidan i stugvärmen, med brasan sprakande bakom ryggen och några stearinljus som kastar ett varmt gult sken i rummet.

Nu ska jag gå och tända brasan och tända de där stearinljusen, känns som om det är rätt utomhusstämning för det!

Kramisar Kim
(På bilderna ser du första snön som jag tog kort på i förmiddags. Visst är det vackert att se på?)