Helt otroligt! Signering Bokia Karlskrona

Hann inte ens få av mig kappan innan jag var igång med signeringen, drygt en halvtimma innan jag skulle börja.

Det var sanslöst roligt och helt otroligt mycket folk som kom för att köpa mina böcker.

Många sa: Dig har vi hört talas om, nu måste vi läsa vad du skriver.
Andra sa: Älskar dina böcker, nu ska jag ha dina senaste osv.

Men så fanns det en och annan som kom och inte hade en aning om vad det var för böcker och vem jag var. De personerna gick därifrån med mellan 3-6 böcker!!!

En rolig sak idag var att den första kunden var en person som skulle gå på tre kalas och tyckte mina böcker passade väldigt bra som presenter. Så det blev tre böcker. Dessutom ville hon väldigt gärna läsa mina böcker själv och så fick hon tre böcker själv.
Efter ett tag kom det en pojke som skulle på tre kalas och tyckte mina böcker skulle passa utmärkt som presenter. Det visade sig att det var till samma kalas. Då såg jag till att de inte köpte samma böcker som den tidigare kunden hade gjort.

Något senare kom ytterligare en person som skulle till samma kalas och de tyckte det var fantastisk att jag visste vad födelsedagsbarnen hette. Jag berättade då om de förra kunderna som köpt födelsedagspresenter och vilka böcker de valt, allt för att födelsedagsbarnen inte skulle få två likadana böcker. Det finns ju trots allt 16 olika titlar att välja mellan.

Det var full fart hela tiden och jag jobbade till och med övertid innan allt var klart. Så kul jag har haft, tiden bara rusade iväg. Jag är lycklig som har ett så roligt arbete, få möte läsare, höra deras kommentarer om mina böcker, få inspirera, höra livsberättelser och få se alla dessa glada människor.

Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland hade en strykande åtgång och tog helt slut. Tillbaka till Pompeji var det två exemplar kvar av när jag gick och där hade legat en hel hög med böcker när jag kom.

Det känns mäktigt att komma till en butik när det står en pall med mina böcker bredvid signeringsbordet (något du kan skymta till vänster i nedre hörnet på andra bilden). Att sedan få se hur högarna på pallen sjunker, det känns oerhört skönt! Jag vet inte vem som var gladast när jag lämnade butiken efter en sådan bra försäljning, jag eller personalen på Bokia... Jag tror det var jag, för jag blir alltid så glad när jag möter alla personer som är så glada och trevliga.

Idag fick jag veta att en musikskola använder min bok Snapphanar att arbeta utifrån. Ska bli spännande att se vad det blir av det...

Imorgon har jag en ledig söndag. Helt otroligt! Då ska jag passa på att träffa vänner och kanske skriva lite på min bok Kimberlie - Främlingar innan våra vänner dyker upp. För det går ju inte att låta bli att skriva, inte nu, inte i det här skedet av boken, när orden bara tumlar ur mig...

Du kanske kan gissa vad jag tänker göra ikväll. Ja, just det: Skriva!

Kramisar från Kim som fått mycket inspiration av läsarna idag
(På översta bilden ser du ett helt gäng med läsare, samt två facebookvänner: Birgitta och A-C. Andra bilden är på två trogna läsare samt nya läsare. Den nedersta bilden är på Håkan som arbetar på Bokia i Karlskrona och så jag.)

Andra världskriget och Nya Zeeland

Arbetet med de nya böckerna fortskrider i stadig takt.

Idag har jag fått omslagen från layoutaren med de färdiga titlarna inlagda.

Mitt hjärta bultar lite fortare, för jag tycker omslagen är så snygga, speciellt det om andra världskriget: På liv och död i andra världskrigets skugga. Jag vill att böckerna ska vara klara NU! Och jag tror att det är fler som känner så, mina trogna läsare...

Båda böckerna jobbas fram i mitt huvud. Just nu är det fokusering på Kimberlie - Främlingar, eftersom den ska komma ut först i bokhandeln.
Samtidigt som jag skriver på boken om Kimberlie och Andy, där handlingen utspelar sig på Nya Zeeland, snurrar även orden till På liv och död i andra världskriget skugga omkring inne i huvudet.

Många har svårt att förstå hur jag kan hålla isär böckerna, men det är inga problem. Det är två vitt skilda händelser, i två olika delar av världen. Och när jag behöver göra ett uppehåll i skrivandet för att fundera vidare på den ena boken, arbetar jag med den andra och så vidare.

Är det någon som kan se någon skillnad på omslagen, mot de jag lagt ut tidigare här på bloggen? För det har hänt något, är nyfiken på om du upptäcker ändringen...

Det är fredag eftermiddag. Trots att klockan bara är strax över 15.00 börjar det redan mörkna utanför. Snöblandat regn har fallit hela dagen, än så länge är det regnet som har vunnit. Kanske vaknar vi till en vit dag imorgon. Det gör ingenting, för jag kommer att befinna mig på Nya Zeeland, i strålande sol och underbar värme... I alla fall i fantasin. För i verkligheten ska jag till Bokia i Karlskrona för att signera mina böcker. Men när jag kommer hem, då ska jag skriva igen.

Hör av dig och berätta om du har sett någon skillnad på bokomslagen!

Kramisar Kim

Du är unik! Plastikoperationer / Medica Travel

Alla föds vi unika. Vi har ett visst utseende som vi ska vara stolta över. Med åren förändras utseendet, vi blir äldre. Men det är inget att skämmas över, alla blir äldre, om de har tur och får leva så länge.

Många tycker inte om sitt eget utseende, de vill förändra sig, förstora brösten, ta bort rynkor, suga fett och så vidare. Allt verkar vara möjligt med dagens teknik. Men vad många inte tänker på är att alla operationer medför en risk. Ibland med dödlig utgång...

Igår såg jag Uppdrag granskning på SVT. Programmet handlade om den nya trenden Medicinsk Turism, som växer allt mer. På nätet finns mängder av hemsidor som berättar om bättre, snabbare och billigare plastikoperationer, fettsugningar etc utomlands. En del lockar med att kombinera operationen med semester eftersom operationerna utförs i Thailand, Estland, Turkiet eller Polen. Samtliga företag garanterar säkerhet och trygghet ifall något skulle hända i och med operationen.

Hemsidorna ser bra ut, trovärdiga... Vem som helst som läser dem tror att de som förmedlar de här resorna har medicinsk utbildning, men så är inte fallet.

Det fall som talades om på Uppdrag granskning igår var Kristina som var nöjd med sitt liv, men nu inför stundande bröllop ville göra en bröstförstoring. Eftersom väntetiden i Sverige var lång, letade hon på nätet och fick kontakt med Medica Travel som kunde ge en operationstid två veckor senare. Allting såg fint ut på nätet, en stor pampig byggnad utpekades som sjukhuset, fantastiska enskilda rum, kunnig personal etc. Verkligheten var en helt annan.

Operationen skedde i Gdansk i Polen. När Kristina rullades in för operation sa hon till sin sambo "Jag är rädd" och han lugnade henne med att allt skulle gå bra. Men det gjorde det inte.

Efter operationen kördes Kristina in i ett enskilt litet rum där hennes sambo Björn väntade. Han påpekade för personalen att Kristina såg blå ut och att hennes puls var ovanligt låg. De sa att det var helt normalt. Till slut efter SEX TIMMAR kördes Kristina till en akutmottagning tvärs över gatan. Då enbart på grund av sambos tjat. Han hade även ringt hem till Kristinas mor i Sverige som var läkare och klart och tydligt insåg att något var fel. När väl Kristina kom till akutsjukhuset sa personalen att det var bäst att Kristinas familj kom till Polen och hennes föräldrar flög ned för att ta farväl. Kristina överlevde krisen och transporterades hem till Sverige med ambulansflyg.

Hon kom till neurokliniken i Malmö, där man konstaterade att Kristina hade fått en hjärnskada och förmodligen aldrig mer skulle vakna upp. Hon hade fått många kraftiga doser av smärtstillande medel under operationen, något som hämmade andningen. I Sverige hade åtgärder satts in för att väcka en patient i ett sådant tillstånd och patienten hade fått hjälp med att andas. Något sådant skedde aldrig i Polen, vilket medförde att Kristinas hjärna fick syrebrist och hon fick en hjärnskada.

Den som ordnade resan var Jörgen Petersén på Medical Travel som på sin fina hemsida lovade att hjälpa till om något hände. Men när det väl hände något fanns han inte längre till hands och de anhöriga fick själva strida för Kristinas välbefinnande. Enligt Uppdrag granskning tjänade Jörgen Petersén 5.000 SEK på Kristinas operation. Han har inget kontor, varken i Sverige eller Polen, trots att det står så på hemsidan. Han är ett enmansföretag med en assistent i Polen. Dessutom gick hans företag i konkurs redan 2005 här i Sverige... Och Kristina är inte den enda patient han har förmedlat.

Programmet skrämmer och upprör. Det är svårt att se en pigg, ung tjej ligga som ett kolli i en säng, endast för att någon vill tjäna pengar på hennes dröm om att få större bröst. Sådant gör mig arg!

Samtidigt har jag svårt att förstå de som vill skönhetsoperera sig. Vid en middag hos goda vänner för några år sedan sa jag just de orden. Det visade sig då att jag var den enda kvinnan vid bordet som INTE hade skönhetsopererat mig! Något som gjorde mig väldigt förvånad.

Min sedan länge döde morbror Lars sa en gång till mig: "Om du skönhetsopererar dig kommer jag att spöka för dig under resten av ditt liv!"

Även om jag aldrig tänkt tanken att skönhetsoperera mig så vill jag ju inte ha en osalig ande runt mig för all evig tid, så det är bäst att låta bli.

Om du någonsin har funderat över en skönhetsoperation tycker jag att du ska kika på programmet för att inse de risker som finns med operationen. Tänk igenom ditt beslut NOGA! För du duger precis som du är. Du är unik!

Kramisar Kim

Pompeji i mitt hjärta

Översta bilden föreställer Forum i staden Pompeji, med vulkanen Vesuvius i bakgrunden.

Pompeji är en stad i Italien, sydost om vulkanen Vesuvius. Staden förstördes i ett vulkanutbrott 24 augusti år 79 e.Kr. tillsammans med städerna Herculaneum, Stabiae och Oplontis. Pompeji började grävas ut under 1700-talet och stora delar av staden har grävts ut. 1997 upptogs arkeologiska områden i Pompeji, Herculaneum och Torre Annunziata på UNESCOS världsarvslista.

Det som fick mig intresserad av staden Pompejis öde var att jag såg en bild av en hund som hade dött i ett vulkanutbrott. Hunden såg ut att ha lidit väldigt mycket och jag ville rädda hunden (se bilden). Det fick mig att läsa in mängder av fakta om Pompeji, vulkanutbrott, seder och bruk, gipsavtryck och mycket mer. All fakta resulterade i min bok Tillbaka till Pompeji.

Här är en bild tagen i utkanten av Pompeji med vulkanen Vesuvius i fjärran.













Gatubild från Pompeji på en av de smalare gatorna. Även här finns "övergångsställen", men här bara i form av en enda sten.


















Bageriet har en mycket central roll i min bok Tillbaka till Pompeji och jag kunde inte nog studera ugnarna, kvarnstenarna och allt jag fann i de olika bagerierna i staden.


















Det gällde att hitta "rätt" bageri, där historien om Theo och Ramona skulle ta sin början.














Här vandrar jag över ett av övergångsställena i Pompeji.













Den här mannen har jag alltid sett som Pluto, gipshundens husse. Även om jag inte vet med säkerhet att så är fallet. Pluto har en central roll i min debutbok, som du säkert förstår, eftersom jag skrev boken för att rädda hunden...









Här ser du en gravid kvinna ligga på mage för att skydda sitt ofödda foster.













Det har blivit flera resor till Italien och Pompeji och när jag senast var i ruinstaden låg gipsavtrycken inte längre utställda vid Forum som de gjort vid tidigare tillfällen. Något jag saknade. Men gipsavtrycken ute i staden fanns fortfarande kvar, som du kan se i mina tidigare inlägg om Pompeji.













Här sitter jag på terrassen till hotell Minerva och skriver på min bok Tillbaka till Pompeji.

















Min debutbok Tillbaka till Pompeji sålde i 11.000 ex första veckan, vilket inte sa mig så mycket eftersom det var min första bok. Men enligt förlagsredaktören var det mycket bra, eftersom en debutant vid den tiden sålde ungefär 200-300 ex/år. När sedan massmedia blev som tokiga och gav mig smeknamnet Blekinges Astrid Lindgren, förstod jag att det nog var ett rätt bra debut.

Här kan du läsa om när Ramona inser vad som har hänt henne i boken Tillbaka till Pompeji:
Som en blixt från klar himmel slog sanningen Ramona. På något sätt hade hon färdats genom tiden när hon suttit i bageriet och sovit, och nu... nu befann hon sig i ett levande Pompeji. Före vulkanutbrottet som skulle förinta hela staden och döda alla invånarna. Även hon skulle dö om hon inte kunde ta sig därifrån. Ramona såg sig förskräckt omkring. Hon hade inte en aning om hur snart vulkanutbrottet skulle ske, om det var om hundra år, om tio år, eller om tio minuter!

Efter succén med min debutbok har jag skrivit många fler böcker i den historiska äventyrsserien om Theo och Ramona. Theo är den person som Ramona möter i första boken i det levande Pompeji.

Många läsare har skrivit till mig och undrat hur Theo hade det innan han träffade Ramona. Jag har alltid haft en klar bild av hur han levde innan mötet med Ramona och har därför burit boken om Theo och Pluto inom mig under många år.

I år var det så dags att förverkliga idén om en andra bok om staden Pompeji vid vulkanen Vesuvius fot: Theos Pompeji.

Här kan du läsa om när Theo möter en sierska och får höra hennes spådom:
"Du kommer att gå ett sällsamt öde till mötes. Många faror väntar dig, men också en långbent, ljuvlig varelse som tar dig med på de märkligaste ting du någonsin kunnat föreställa dig. Var inte rädd för att räcka ut en hjälpande hand när stunden kommer. Det kan rädda ditt liv."
Därefter släppte kvinnan hastigt Theos hand och stirrade förskrämt på honom. Hon lutade sig fram mot honom och viskade:
"Du bär ödet på dina axlar. Förvalta det väl och många kommer att få leva, strunta i varningen och oräkneliga människor kommer att dö. Minns mina ord, minns dem, för ett stort ansvar har lagts på dig."

Älskar att skriva om Pompeji. Det finns så otroligt mycket att berätta om, så många människoöden, så många historier.

Jag bär ytterligare en bok om Pompeji inom mig, vet ännu inte om den ska få se dagens ljus, eller om den ska få fortsätta att ligga gömd i min dator och i mitt hjärta. Du får se vad som händer i framtiden...

Känd byggnad i Pompeji kollapsat.

Här kan du läsa tidigare inlägg om Pompeji, Herculaneum, Vesuvius och mina böcker Tillbaka till Pompeji och Theos Pompeji, samt intressant fakta om Pompeji.

Nu ska jag gå och skriva på den 15:e boken om Theo och Ramona: På liv och död i andra världskriget skugga. En minst lika hemsk (om inte hemskare) verklighet än den som skildras i ruinstaden Pompeji.

Kramisar Kim

Tävla om att vinna ett författarbesök

Fortfarande har du chans att vinna ett författarbesök av mig, Kim M. Kimselius.

Tävlingstiden utgår den 31 december 2010..

Allt du/ni behöver göra är att svara på nedanstående frågor om mina böcker och skicka in svaren före 31 december 2010. Vinnaren meddelas på:

Kimselius blogg: på Kims hemsida, samt på Roslagstext blogg 1 februari 2011.

Svaren på frågorna hittar du på min, Kim M. Kimselius hemsida.

Här är frågorna:

1. Vad heter Kim M. Kimselius debutbok?

2. Vad heter 14:e boken om Theo och Ramona?

3. Vad heter den nya serien av Kim M. Kimselius som utspelar sig på Nya Zeeland?

4. I vilket land utsågs Tillbaka till Pompeji som en av de bästa utländska böckerna 2009?

5. Under vilket århundrade utspelar sig boken Vikingaträl?

Du/Ni har fortfarande en månad på er att ta reda på svaren och skicka in till tävlingen. Klassen som vinner får ett gratis författarbesök av Kim M. Kimselius, alltså mig.

Skicka svaren, tillsammans med ditt namn, klassen namn, skolans namn och adress, lärarens namn och telefonnummer där läraren kan nås.

Tävlingen gäller för skolklasser över hela Sverige. Gnugga dina/era geniknölar och sätt igång. Kanske just du och din klass vinner. Lycka till!

Svaren skickas per mail till

roslagstext(a)kimselius.se (lägg in @ tecknet istället för (a) när du mailar)

eller med post till

Roslagstext förlag, Trullebo, Kolshult 28, 370 17 Eringsboda

före 31 december 2010.

(Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.)

Det har kommit in många svar på tävlingen, men ännu är ingen vinnare dragen så du/ni har fortfarande chansen att tävla. Det är bara att sätta igång.

Lycka till!

Kramisar Kim

Tidigare blogginlägg om tävlingen.

Årets julklapp? Julklappstips för bokälskare: Bokkudde

Undrar om detta blir årets julklapp?

Var i Göteborg i helgen och signerade på Bokia Nordstan och Bokia Allum.

När jag skulle lämna bokiabutiken i Nordstan såg jag något mystiskt ligga i en korg. Jag frågade vad det var för en konstig sak och fick då svaret att det var en bokkudde.

Eftersom jag älskar att läsa i sängen har jag länge letat efter ett praktiskt bokstöd. Det här såg ut som om det skulle fungera. Genast inhandlade jag en bokkudde. Och den fungerar alldeles utmärkt!

Ville inte sluta läsa igår kväll, eftersom jag ville fortsätta att testa bokkudden, sedan gjorde det ju sitt till att jag läste en mycket spännande bok....

På översta bilden ser du bokkudden framifrån. Med bok fastsatt i den praktiska plastremsan.

På den andra bilden ser du bokkudden sedd från sidan.

På tredje bilden ser du bruksanvisningen för bokkudden.

Är jätteglad att jag impulsköpte denna kudde som jag vet kommer till stor praktisk användning för mig. Den kan ju även användas till att ställas på bordet när jag läser researchböcker. Jag känner det redan som om det är väl betalda pengar.

Vad tror du, kommer detta att bli årets julklapp?

Tycker du att den verkar praktisk?

Skulle du själv vilja ha en bokkudde?

Kramisar Kim

Intensiv signeringshelg i Göteborg på Bokia Nordstan och Bokia Allum

Jag älskar att vara ute och signera, för att det ger mig möjlighet att träffa så många trevliga människor.

Den här helgen har varit speciell. Det var första gången jag signerade hos Bokia i Nordstan och det var kul att få vara på hemma plan och kunna prata göteborgska.

Hade många trevliga pratstunder. Bland annat med mannen och kvinnan på översta bilden. Han blev mycket intresserad av min bok På liv och död i andra världskrigets skugga, men den kommer ju inte förrän nästa höst. Så i väntan på den boken köpte han sex av de andra böckerna. Väntar med spänning på att få höra vad han tyckte om dem.

Det är jättekul när föräldrar ser mina historiska äventyrsböcker och inser hur mycket deras barn kan lära sig från böckerna. När de sedan har svårt att bestämma sig för vilka titlar de ska välja, är det ännu roligare. Egentligen var det storebror som skulle ha böckerna, men till slut fick lillasyster båda Kimberlieböckerna eftersom hon tyckte så mycket om dem. Med andra ord blev det en hel hög med böcker till slut, eftersom även storebror skulle ha sina böcker.

Här träffade jag två mycket trevliga killar, som egentligen skulle köpa present till mamma men köpte till sig själva istället. Kul! Speciellt som vi hade många trevliga saker att diskutera innan själva bokköpet.



















Jenny som har fanbloggen Kimselius Idol kom direkt när min signering började och stannade nästan hela tiden. Det var så kul att ha sällskap och Jenny delade flitigt ut broschyrer och talade med folk när jag inte hann med. Tack Jenny!!!




















Författarkollegan Jonna Berggren kom på besök och stannade en bra stund. Hon bjöd mig på lunch, vilket jag är tacksam för, eftersom det var sådant enormt flöde av folk hela tiden.






















På söndagen var det dags för en ny butik: Bokia Allum i Partille utanför Göteborg. Här kom Jessica med min lilla "gudson" Kim och hälsade på. Kim är döpt efter mig, eftersom Jessica är en stor fan till mina böcker. Kim har många fler namn, men idag kommer jag bara ihåg ett av dem: Kim... Visst är han tuff i sin keps? Tänk att han bara är fyra månader gammal!

Det har varit några intensiva, jätteroliga dagar i Göteborg. Det är alltid lika kul att komma till min hemstad, träffa barn och barnbarn, umgås med familjen och träffa fans och nya läsare.

Igår när jag stod i Nordstan och såg folk i min ålder passera undrade jag om jag kände dem, om de var gamla klasskamrater, om vi hade gått någon kurs tillsammans... Men det var inga ansikten som stack ut, ingen som kom fram och sa att de kände igen mig. Men jag var glad ändå, för jag hade gjort så många trevliga nya bekantskaper som förgyllt mina dagar i Göteborg.

Har du missat den spännande tågresan till Göteborg kan du läsa mer om den här.

Nu är klockan mycket, det har varit en lång, intensiv dag och snart läggdags för min del.

Vi hörs imorgon igen!

Kramisar Kim