Välkommen till min Blogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Resupplevelser och Livserfarenheter. Dessutom tipsar jag om Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 30 böcker.

onsdag 1 oktober 2014

Fint erkännande av mitt författarskap och mina böcker

Som författare sitter man oftast på sin kammare, ensam och skriver. Även om jag har otroligt skrivflöde och en outsinlig fantasi, händer det att jag tvivlar på mig själv. Då är sådana här erkännande underbara att få ta del av:

Mina böcker finns med i litteraturförteckningen på kursen "Att skriva barnlitteratur"
på Linnéuniversitetet.
Jippi! Det känns stort!

Ovanstående ord lade jag ut på Facebook efter att ha fått reda på att detta. En kommentar var:


"Wow! Vilket erkännande. Dina böcker visar vägen stort." Johan Rodebäck

Ord som också gjorde mig glad. Dessutom fick jag fina komplimanger om mina böcker på Twitter:


"Jag har läst Svarta döden med 4:or och 5:or,
dom älskade den! 
Vi lärde oss om Medeltiden,
ökade läsförståelsen och höjde läsnivån."
Lärare Paula Stråhed



Hoppas få kontakt med någon om jobbat med din bok Giljotinen. Andra gången för mig med superboken! Lärare Lisbeth Bern


Med sådana ord i huvudet är det betydligt lättare att sätta sig ned för att skriva.

Mina böcker blir lästa, folk tycker om dem och använder dem i skolundervisningen! Precis vad som var min tanke när jag debuterade med Tillbaka till Pompeji 1997.



Wattpad skriver jag en bok, där jag lägger ut kapitlen efterhand som de blir klara. Den här kommentaren fick jag häromdagen på berättelsen Mördande Foto.

"Snälla skriv så snart du kan Kim,
 jättebra berättelse!!!!!!!"
 

Sådana här dagar är det extra roligt att vara författare, och det känns nästan som läge för att korka upp champagnen.

Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

tisdag 30 september 2014

Var med och tävla om Selmapriset på 20.000 kronor

Nu har du som ger ut böcker på eget förlag chans att vinna Selmapriset, instiftat av förlaget Lava och Tidningen Skriva. Läs mer nedan.

I samarbete med Tidningen Skriva lanserar Lava Selmapriset för egenutgivna böcker

Det är bara en promille av allt som skrivs som ges ut av de stora förlagen. Det är en kulturell tragedi att resten kvarlämnas i byrålådor. Egenutgivningen förändrar denna struktur i grunden och förhoppningsvis kan Selmapriset få fler att upptäcka hur mycket fantastiska saker som skrivs utanför storförlagen.



Augustpriset har fått en lillasyster. Med det nya Selmapriset för egenutgivare vill vi på Lava prisa oberoende författare och samtidigt strö stjärnglans över hela egenutgivningsbranschen.


Alla böcker som getts ut på eget förlag är välkomna att delta i tävlingen, inte bara de som är utgivna på Vulkan eller Lava förlag. Så här under tävlingens första år finns inga särskilda kategorier – alltifrån romaner till kokböcker är välkommet – men troligtvis kommer juryn främst att leta efter en skönlitterär skildring. Vi hoppas förstås att det här ska bli ett återkommande pris och en tävling som växer och blir bättre för varje år.

Författaren Sigge Eklund kommer att vara ordförande för juryn, Skrivas chefredaktör Per Adolfsson kommer att vara en av medlemmarna samt Hans Hirschi från egenutgivarna.

Det känns bra att hylla och stötta den kompetens och fina berättelser som faktiskt finns utanför de traditionella förlagen



Fakta/Selmapriset

  • Alla egenutgivna böcker, oavsett förlag, är välkomna att delta i tävlingen. Eftersom det är första gången tävlingen arrangeras spelar det ingen roll när boken gavs ut.
  • För att delta skickar du in din bok till Lava förlag senast den 31 december. Om möjligt, skicka manuset i digitalt format.
  • Prissumman är 20 000 kronor. Vinnaren kommer att tillkännages vid en prisutdelning i februari 2015.
Lycka till!

Kanske skickar jag in en bok, den här gången sitter jag ju inte i juryn :-)

Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.

Du hittar även skrivtips i min skrivbok Att skriva med glädje, som finns att låna på biblioteket, både som vanlig bok och e-bok.

Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 30 böcker.  Foto Bertil Knoester.

måndag 29 september 2014

Gästbloggare: "Unikaboxen" av Riitta Moilanen

Den 26 juli 2014 höll jag skrivarkurs på Färgargården i Eringsboda. Deltagarna fick i uppgift att skriva varsin novell utifrån huset vi befann oss i, eller de saker de hittade i det gamla huset. Här kommer ett av bidragen: Unikaboxen av Riitta Moilanen.




Unikaboxen av Riitta Moilanen

-Titta Abbe! Här står en sådan där låda som du brukar prata om. Linnea pekar på något på ett bord.



Abbe, som gått för att titta i det angränsande rummet, kommer tillbaka. Han slänger en blick över Linneas axel.



-Ser man på, en unikabox! Dem ser man inte så ofta numera. Han föser henne åt sidan för att ta sig en närmare titt på den.



Under sommaren har han följt med Linnea på otaliga loppisar. Han har själv inget större intresse av att gå på dem, men har skjutsat Linnea som saknar körkort.



Nu står han framför en sliten och nött unikabox. Någon har målat talet 256 på locket.



-Abbe, hallå! World calling Abbe! Linnea börjar bli otålig. Hur länge ska han stå där och titta på den där fåniga papplådan? Hon vill gå vidare och se vad som finns i de andra rummen på loppisen.



Abbe knäböjer vid björkstubben som unikaboxen står på.



-Nej men, då går jag vidare, suckar Linnea och rycker uppgivet på axlarna.



-Gör det, gumman. Jag kommer strax.



Abbe fattar lådan med båda händerna och lyfter försiktigt. Han skakar den. Det verkar inte vara något i, konstaterar han och sätter ner den igen.



Det är något med den här boxen. Den verkar bekant på något sätt. Försiktigt känner han med fingrarna på de påmålade gula siffrorna. Börjar med pekfingret uppe i böjen på tvåan, följer kanan brant neråt och planar ut från vänster till höger i baslinjen. Sedan över till femman. Han låter fingrarna glida över locket.



-Två, fem, mumlar han. Pekfingret vandrar vidare till den sista siffran.



-Och så en sexa.



Plötsligt känner han som ett litet stick i fingret och försöker dra handen till sig, men det är omöjligt. Pekfingret är som fastnaglat vid sexan.



Tvåhundrafemtiosex. Vad är det boxen försöker säga mig? Kan det vara …? I samma stund står det klart för honom vad det är för siffror.



Sven - med remmoped, vindstrut och unikaboxen på pakethållaren! Han hade ju anställningsnummer 256, tänker Abbe och hans tankar vandrar snabbt bakåt i tiden.



När Abbe gick i nian gjorde han sin PRAO på bruket, liksom många andra av grabbarna i klassen. Han hade hamnat på verkstaden, där Sven arbetade. Sven blev hans handledare under de två veckorna. Han var en duktig reparatör som kunde laga det mesta.



-Det handlar om att komma ihåg att smörja saker, sa Sven och därför hade hans arbetskamrater snart börjat kalla honom för Smörjar'n. Det var ett blygsamt smeknamn för en man som hade lösningar till de flesta mekaniska problem, minns Abbe att han hade tänkt den gången.



Sista dagen på PRAO:n, när arbetsdagen var slut, och de satt på bänken i omklädningsrummet - Sven framför plåtskåpet med anställningsnummer 256 på dörren - tog Abbe mod till sig och frågade om det där med smeknamnet.



-Vad är det för fel på Smörjar'n? undrade Sven. Ordet är mjukt och ligger bra i munnen, till skillnad från reparatör. En får liksom in i sin egen mun och hämta fram ordet stavelse för stavelse. Vad gäller själva smörjandet, fortsatte han, vem tror du lärde mig det från första början?



 Abbe skakade på huvudet. Han hade inte en aning.



-Jo, det gjorde faktiskt min mor!



-Din mor? undrade Abbe.



-Ja, hon tyckte mycket om att sy och hade en symaskin, som hon var minst lika noggrann med som med oss ungar. Hon brukade skrubba oss rena. Symaskinen fick en liknande behandling efter varje systund. Hon avslutade alltid rengöringen med orden: ”Och så några droppar olja för ett långt liv!” Det där sista anammade jag, avslutade Sven sin berättelse.



Abbe hade inte förstått vad anammade betyder och bestämt sig för att slå upp ordet senare.



Nu står han här, på knä, med Smörjarn's gamla unikabox framför sig och en varm känsla sprider sig i kroppen. Han reser sig och greppar det vältummade handtaget.



-Tack Smörjar'n! Nu har jag anammat din unikabox.


Tack för din fina berättelse, Ritta.

Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

söndag 28 september 2014

Gästbloggare: "Barnet" av Sissel Myrup

Den 26 juli 2014 höll jag skrivarkurs på Färgargården i Eringsboda. Deltagarna fick i uppgift att skriva varsin novell utifrån huset vi befann oss i, eller de saker de hittade i det gamla huset. Här kommer nästa bidrag: Barnet av Sissel Myrup.



Barnet av Sissel Myrup

Katten stryker sig mot vaggan som står i hörnet. Den är bäddad med rena små lakan och ett örngott med ett broderat C i snirkliga former. Det står för antingen Cornelia eller Christian, vilket får tiden utvisa, då det ännu är två veckor kvar till beräknad nedkomst. Maja-Lisa sitter i gungstolen som hon dragit fram och ställt framför kakelugnen. Värmen från den sprakande elden behövs när snöstormen yr utanför. Det går inte att se många meter framför sig och nu börjar det dessutom bli mörkt. Petrus borde varit hemma redan, tänker hon. Han hade varit så envis med att hämta julgranen just idag, fast molnen verkade olycksbådande. Det gällde att vara snabb annars skulle storbonden ångra sin givmildhet, det hade hänt förr hade Petrus fått erfara. Dessutom var det julafton i morgon och vilodagen måste helgas. Maja-Lisa stoppar upp i sin stickning och stryker sig över magen. Ryggen värker och hon försöker hålla sig stilla så att ingenting ska sättas igång. Det här får inte gå fel, nu när hon och Petrus väntat så länge.



I åratal har de försökt utan resultat och Maja-Lisa beslöt sig till slut för att gå till spåkvinnan i skogsgläntan utanför byn. Med bultande hjärta hade hon framfört sitt ärende och lättad gått därifrån med allehanda växter att lägga i Petrus te eller mat. Det var hos honom felet låg, det var spåkvinnan väldigt tydlig om.



Ännu ett år gick och Maja-Lisa blev inte rundare om magen. Petrus började bli retlig och beskyllde Maja-Lisa för den uteblivna graviditeten. Till sist blev han som besatt av att han skulle göra henne gravid och kom till hennes säng nästan varenda kväll. Maja-Lisa gjorde då ett nytt besök hos spåkvinnan och blev förkrossad över hennes budskap. Hade inte växterna hjälpt redan, fanns det inget att göra sade hon. Gråtande sprang Maja-Lisa genom skogen och stannade till vid den lilla tjärnen. Där satte hon sig på en sten och sörjde sitt öde.



”Varför är du så ledsen, kvinna?”



Rösten tillhörde en ståtlig man som inte såg ut att tillhöra byn. Så svart hår och mörka ögon var inte vanligt häromkring, dessutom bar han färgglada kläder vilket i Maja-Lisas värld bara var den rika kvinnans privilegium. Han tittade djupt in i hennes ögon och i sin förtvivlan och trollbunden av hans skönhet berättade hon allt. Hur Petrus och hon försökt få barn men inte lyckats. Mannen nickade förstående och erbjöd henne att möta honom på samma plats om tre timmar. Då skulle han erbjuda henne en dryck och alla hennes sorger skulle vara förbi om nio månader.



När Maja-Lisa kom hem var förtrollningen bruten och hon kunde för sitt liv inte förstå hur hon kunnat berätta en sådan intimitet för en vilt främmande människa. Hon bestämde sig för att inte möta mannen igen, allt fick gå efter Guds vilja. Petrus satt och väntade vid matbordet, sur och tvär över att hon var sen. Han slevade i sig soppan, torkade av det ljusa skägget runt munnen och beordrade henne in i säng. Maja-Lisa suckade inombords. När skulle han förstå att det inte skulle bli något barn? Två gånger om dagen skulle vara mer än hon stod ut med och mannens erbjudande tedde sig plötsligt lockande igen. Skadan var redan skedd, hon hade redan avslöjat Petrus och hennes hemlighet, så vad mer kunde gå fel?



Hon vaknade med huvudvärk liggande i mossan vid tjärnen. Av mannen syntes inte ett spår och Maja-Lisa reste sig sakta upp i sittande ställning. Hela kroppen värkte och kändes tung som bly. Vad skulle det här hjälpa, tänkte hon. Hon hade mött mannen som gav henne en flaska med en vätska i som hon drack upp. Sedan mindes hon inget mer.



Nu sitter hon här i gungstolen med stor mage och är lyckligare än någonsin. Så snart Petrus förstod att de äntligen lyckats hade han lugnat ner sig betydligt och var åter den snälle omtänksamme mannen igen. Min viking, tänker Maja-Lisa. Petrus är lång och kraftigt byggd och hans blonda kalufs växer så det knakar. Maja-Lisa måste

klippa honom titt som tätt, så inte är det något fel med hans växtkraft inte. Och nu växer hans barn i hennes mage och det är bara den allra sista kampen som ska övervinnas. Måtte allt bara gå väl.



Hon reser sig och går fram till fönstret. Snön yr fortfarande, men vinden ser ut att ha avtagit en smula. Plötsligt, utan förvarning kommer de första sammandragningarna och Maja-Lisa tappar andan. Stilla står hon och låter dem ebba ut, innan hon går ut i köket och sätter en gryta vatten på vedspisen. Det ser ut som om hon måste klara av det här alldeles själv. Värkarna tilltar och till slut klär hon av sig och lägger sig på sängen. Bara hon inte svimmar av smärta, tänkerhon i sitt dimmiga tillstånd.



Just som barnets huvud äntligen ser dagens ljus hör hon Petrus trampa snön av stövlarna och ropa på henne. Han blir alldeles förskräckt och står paralyserad i flera sekunder, när han kommer in i sovrummet. Med ett sista skrik föder Maja-Lisa fram deras lilla barn och Petrus förlamning släpper. Han rusar fram och lyfter det lilla spädbarnet upp på moderns mage. Tårarna börjar rinna när det första skriket från barnet hörs. En liten Cornelia har fötts.



Barnet ligger i sin vagga och Petrus gungar den sakta. Han har ställt granen i hörnet och snart ska han tända det enda lilla ljus han fått tag i och som han satt väl synligt i på en av grenarna. De små hjärtan som Maja-Lisa flätat hänger och dinglar så fint.



”Jag glömde förresten en sak. Cornelias första julklapp.” Petrus reser sig och går till sin arbetsrock som hänger vid ytterdörren och plockar fram något ur fickan. ”Anledningen till att det tog sådan tid igår var att jag mötte ett tattarsällskap som fastnat med en av sina husvagnar. Jag hjälpte till att putta upp den på vägen igen och blev sedan bjuden på en liten sup.”



”Ett tattarsällskap?” Maja-Lisa ser oförstående på honom.



”Ja, de har visst hållit till i skogen ett helt år, men nu har storbonden kommit på dem och sjasat iväg dem. Jag berättade att jag hade bråttom hem till min gravida fru och då gav husvagnsägaren mig detta fina halsband att ge till mitt barn, som tack. Är det inte fint?” Petrus håller upp det vackraste halsband Maja-Lisa sett, med en röd sten som glimmar i fotogenlampans ljus.



”Jo verkligen. Lägg det på Cornelias bröst en stund så hon får bära det en gång. Sedan måste vi spara det tills hon blir större, så det inte går sönder.”



Maja-Lisa och Petrus står sedan och betraktar det sovande flickebarnet. Halsbandet glittrar och passar så väl till Cornelias svarta hår. Maja-Lisa är nu säker på att flickan kommer att få lika mörka djupa ögon som mannen i skogen.


Tack för den fina berättelsen Sissel.

Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.