"Från första stund hålls man i ett spännande grepp!" Kimberlieböckerna av Kim M Kimselius

Det kom ett mejl, med helt underbara ord om mina böcker om Kimberlie och Andy.

Kimberlie Äventyr på Nya Zeeland, första boken i serien om Kimberlie och Andy.

Kimberlie Ett nytt liv, andra boken om Kimberlie och Andy.

Kimberlie Främlingar, tredje boken om Kimberlie och Andy.

Så här skriver Lotta Zakrisson om alla tre böckerna:

Från första stund hålls man i ett spännande grepp. 

Genom ditt lätta och noggranna sätt att beskriva personer, känslor och händelser får man ett starkt sug att fortsätta läsa. Man vill veta vad som händer. Inte en sekund av tråkiga menlösa meningar. Spänning rakt igenom. 

Man kände Kimberlies kärlek och sorg som om man själv var med om dem! Jag skrattade, grät, hejade på henne, blev arg, tjoade av lycka och log så där lyckligt som man bara gör när livet bara är helt okej! 

Älskade böckerna.

Tack Lotta för de fina orden, som gjorde mig mycket glad. Tycker väldigt mycket om den här serien. Efter att ha läst dina ord blev jag sugen på att skriva en fjärde bok i serien... Hmmm...

Om du blev intresserad av att läsa någon av böckerna kan du fråga efter den hos din bokhandlare, eller köpa den på nätet, till exempel hos Adlibris eller Bokus. Böckerna finns även att låna på biblioteket, både som pappersbok och e-bok.


Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 26 böcker. Foto Bertil Knoester.

Pohutukawaträdet, Nya Zeelands julgran

Ett av de mäktigaste minnen jag har från mina Nya Zeelandsresor är Pohutukawaträdet. Första gången jag såg detta ljuvliga träd, med sina fluffiga röda bollar till blommor, blev jag helt betagen. Var tvungen att fotografera och stanna för att njuta fullt ut.

På vissa ställen hade blommorna börjat släppa från träden och hela marken var röd av ljuvliga blommor. Eftersom vi reste runt med husbil på Nya Zeeland i sex veckor hann vi uppleva många vackra Pohutukawaträd.

Trädet kallas för "Kiwi-julgran" (Kiwi Christmas tree) eftersom trädet blommar med mängder av röda blommor lagom till jul. Träden kan bli upp till 20 meter höga. Trädet blommar från december till januari. Det växer över hela Nya Zeeland. I vilt tillstånd växer det från New Plymouth upp till Gisborne.

Det finns flera Maoriemyter som säger att träden talar om ifall det blir en bra sommar eller ej. Myterna om trädet varierar mellan de olika stammarna. En annan myt är att när trädet blommar är det som bäst att samla skaldjur.

Pohutukawa och kusinen Rata är viktiga symboler inom Maoritraditionen. En legend berättar om Tawhaki, en ung maorikrigare, som försökte hitta himlen för att hämnas sin fars död. Men Tawhaki föll till jorden och de blodröda blommorna på Pohutukawaträdet sägs representera hans blod.

En knotig, snedvriden pohutukawa stor på den vindpinade toppen av Cape Reinga, nordligaste udden på Nya Zeeland. Trädet har kommit att få stor betydelse för många Nya Zeeländare. Maorierna kallar detta träd för "the place of leaping". Det är från detta träd som de dödas själar börjar sin resa till maoriernas hemland Hawaiiki. Från detta poutukawaträd börjar själen sin vandring från toppen och klättrar nedför rötterna på det över 800 år gamla trädet: själen klättrar ned till underjorden för sin återresa.


Här är en underbar sida där du kan läsa mycket mer om Pohutukawaträdet.

Detta var bara en enda liten detalj från de Nya Zeelandsresor som resulterade i böckerna om Kimberlie och Andy:

Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland,




 

Kimberlie - Ett nytt liv och  

Kimberlie - Främlingar.

Om du tittar på omslagen ser du att Pohutukawaträdet är med på två av omslagen. Älskar de träden och önskar att jag hade kunnat ha ett alldeles eget Pohutukawaträd hemma på min tomt!

Det finns fortfarande många fina minnen från Nya Zeeland, så förmodligen kommer till fler spännande äventyrsdeckare om Kimberlie och Andys äventyr.

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

"Wow! Kan en bok bli bättre än så här?" Recension av Kimberlie - Främlingar

"Jag vet inte riktigt om det bara är jag som känner såhär, eller ifall det upplevs av alla som läser Kims böcker. Men varje gång man läser en ny bok av Kim, oavsett om man  har läst ut den eller sitter med den i händerna och betraktar den.. så känner man bara: wow.. kan en bok bli bättre än såhär? Kan någon av hennes nästa böcker toppa denna?
 
På något lustigt sätt sitter man där efter ett halvår igen med en ny bok i handen och tänker exakt samma sak igen. Eller är det bara jag? 

Jag minns känslan, detta var för ett år sedan, jag är rejält sjuk och ligger i min säng. Min mamma kommer in på rummet med den nya boken , Kimberlie-ett nytt liv. Jag känner den dära speciella gnistan inom mig, lyckoruset som pumpar i mina ådror. Jag tar emot boken och luktar på den, öppnar den och läser igenom de första sidorna och känner lyckoruset få en helt ny fart i mina vener. Herregud tänker jag och börjar läsa.
 
Efter att jag är klar med den sitter jag där och betraktar den, läser igenom sista sidan igen och ler för mig själv. Herregud vilken bra bok, tänker jag och sitter och funderar på om nästa bok blir bättre, men det kan inte vara möjligt. För den var verkligen bra.

Ett år senare sitter jag med Kimberlie-främlingar i handen. Jag är frisk och sitter uppe i köket och betraktar den. Kan det bli bättre? tänker jag för mig själv och kollar igenom de första sidorna. Jag känner gnistan igen och ler.
 
När jag ska lägga mig tar jag boken och bäddar ner mig själv i sängen och börjar läsa. Hela huset sover och allt är mörkt förrutom skenet från  lampan. Jag är alldeles uppslukad av boken och det känns som om jag är där, står där i Nya Zeeland tillsammans med Kimberlie, Andy och fru Moonwind, jag skrämmer upp mig själv och  börjar tro att det står någon i dörren. Jag vänder mig snabbt om och ser ingen, herregud alltså.. Jag blir aldrig så av böcker, vad är det med mig? tänker jag och läser vidare.

Det som är så himla bra med alla Kims böcker, och som inte alltid upplevs i andra böcker är att det känns som att man står där, bredvid Kimberlie och Andy ( eller Ramona och Theo), hör deras tankar, det är som att man är som en liten fluga som inte märks men ändå är där."

Efter att ha läst den här recensionen av Linda är jag helt överväldigad och vill skynda mig in till min skrivarlya (för det är inte där jag sitter när jag bloggar och är ute på nätet!) för att skriva en ny bok. Tack snälla Linda för den fantastiska recensionen som inspirerar mig jättemycket! 

Om jag någonsin tvekat om att skriva ytterligare en Kimberliebok, har du nu övertygat mig om att jag verkligen ska skriva en fjärde bok om Kimberlie och Andys äventyr på Nya Zeeland! Tack! Vem vet, kanske kommer det även en femte bok?

Här kan du läsa hela Lindas recension, för hon har mycket mer att berätta om boken för dig!

Kramisar Kim
 
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Tangenterna glöder!

Oj, vad det går undan just nu. Skriver så tangenterna glöder. Orden bara snubblar ur mig, jag vill se hur det går... Är i slutspurten på boken På liv och död i andra världskrigets skugga och det är SÅ spännande. Inte ens vårsolen kan locka mig bort från datorn.

Undrar om de klarar sig undan allt det hemska som hände i andra världskriget.

Ja, jag vet att det låter löjligt att jag skriver att "jag vill veta hur det går". Men det är som om mina fingrar har kontakt med ena hjärnhalvan och ögonen den andra hjärnhalvan. Med andra ord läser ögonen vad fingrarna skriver, och undan går det. Har aldrig haft en så tjock bok tidigare, men så många kapitel. Just nu är jag på kapitel SEXTIOSEX! Vad säger ni om det mina kära fans som längtar efter en ny bok om Theo och Ramona. Den här kommer ni inte att läsa på en kväll, hoppas jag...

Såg att "Fanbloggen om Kim M. Kimselius" hade ett jättefint inlägg idag om boken Kimberlie - Främlingar. Sådana ord inspirerar och får nya ord att flöda ur mig.

Nej, nu har jag verkligen inte tid att skriva mer här på bloggen, nu måste jag gå för att se hur det går i På liv och död i andra världskrigets skugga...

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Kimberlie - Främlingar har kommit från tryckeriet!

Nu är väntan över för dig som har längtat efter nästa bok i Kimberlieserien, för nu har Kimberlie - Främlingar äntligen kommit från tryckeriet. Du har nu framför dig ett otroligt spännande äventyr på Nya Zeeland. Den här boken är både en äventyrsbok och en deckare. Garanterad en bra bok för dig som gillar spänning!

Tredje boken i serien om Kimberlie och Andy på Nya Zeeland

BAKSIDESTEXT:
Fru Moonwinds hus döljer en hemlighet som är flera hundra år gammal. Kimerlie och Andy bestämmer sig för att lösa husets gåta, men det går inte riktigt som de har tänkt sig. Det kommer mystiska främlingar till staden Dunedin. De verkar finnas överallt där Kimberlie och Andy är. Deras liv vänds plötsligt upp och ned, och ingenting blir sig likt, när de till slut upptäcker vad främlingarna är ute efter.

UTDRAG UR BOKEN:
"Tålamod! Du måste lära dig att ha tålamod", sa Nils Persson och såg på sin vän.
"Jag har inte haft annat än tålamod sedan du först berättade om de här lättförtjänta pengarna. LÄTTFÖRTJÄNTA det var just vad du sa. Du sa ingenting om att vi var tvungna att resa till andra sidan jorden för att lägga beslag på dem. Du sa inte att vi var tvungna att tillbringa veckor här tills du hade fattat mod att..."
"Nu räcker det!" sa Nils Persson bestämt och viftade med pistolen.
Inte för att Anders Andersson trodde att hans vän skulle skjuta honom, men han kände själv att han hade gått för långt, därför tystnade han. Ändå kunde han inte låta bli att blänga surt på Nils, som valde att helt strunta i honom och istället studerade den gamla damen och de två ungdomarna.
Nils Persson visste att deras stund snart var inne. Men det måste ske genom överrumpling, inte genom att de rusade över hela gräsmattan som nu var fullt upplyst. Nej, snart skulle tillfället komma, det var han säker på. Till dess skulle de ligga kvar här i buskaget, hur blött och otrevligt det än var. För deras belöning skulle snart komma och det skulle göra dem oberoende för resten av livet. Vid den tanken spred sig ett stort leende över Nils Perssons ansikte. Han blundade medan han framför sig såg sitt kommande liv, som så totalt skulle förändras på grund av den där unga flickan Kimberlie.
"Förlåt!" ropade Andy, när han råkade slå bollen alldeles för långt.
Badmintonbollen for iväg ut ur ljuset och in i den mörka delen av trädgården.
"Bry dig inte om att hämta den Kimberlie!" ropade fru Moonwind, som plötsligt fylldes av en stark känsla av fara.
Kanske för att Tickie nu blev som galen i hennes famn, slet sig lös och rusade efter Kimberlie som var på väg mot det mörka buskaget.
"Äsch, jag är inte rädd för mörker!" ropade Kimberlie och klev ut ur ljuset och in i det kompakta mörkret i buskaget.
Sedan hände allting mycket fort...

SÅ HÄR TYCKER DE SOM REDAN LÄST BOKEN:

"Kimselius lämnar som vanligt ingen besviken. Detta är en riktig sträckläsarbok och jag väntar med spänning på nästa äventyr på Nya Zeeland." Ingela Svensson

"Den toppar min lista!!!" Annelie Nilsson

"Boken är både spännande, känslosam och ger samtidigt hopp i en hopplös situation. En mycket bra bok!" Kristina Fridensköld

Här kan du läsa TRE kapitel ur boken!

Här kan du läsa tidigare blogginlägg om Nya Zeeland. Om jordbävningen i Christchurch, följa med på min researchresa runt om i landet och se lite av det som Kimberlie och Andy ser när de befinner sig i landet på andra sidan jorden.

Här kan du köpa boken.

Tänk på att just din bokhandeln kanske ännu inte fått hem boken, eftersom boken just nu håller på att levereras ut till bokhandlarna. Fråga efter Kimberlie - Främlingar, så tar bokhandlaren säkert säkert hem boken till dig.

Är du en av de lyckliga bloggföljare som har vunnit en signerad bok? Kika här!

Dessutom har vi den lyckliga HUNDRADE bloggföljaren, som också vann Kimberlie - Främlingar.

Blev du besviken för att du inte vann den här gången? Var inte orolig, det kommer fler utlottningar av böcker, till er som är bloggföljare. Om du inte redan lagt till dig som bloggföljare har du möjlighet att göra det, och därmed ha chans att vinna en bok nästa gång jag drar vinnare bland bloggföljarna.

Snart ger jag mig ut i landet för att signera boken. Hoppas vi ses då! För tider och platser se min hemsida.

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Vinnare av boken Kimberlie - Främlingar är...

Nu kommer snart boken Kimberlie - Främlingar från tryckeriet och då är det dags att dra vinnare bland mina bloggföljare. Eftersom ni nu har blivit 107 stycken har jag bestämt att dela ut sex stycken böcker till er.

Baksidestext:
Fru Moonwinds hus döljer en hemlighet som är flera hundra år gammal. Kimberlie och Andy bestämmer sig för att lösa husets gåta, men det går inte riktigt som de har tänkt sig. Det kommer mystiska främlingar till staden Dunedin. De verkar finnas överallt där Kimberlie och Andy är. Deras liv vänds plötsligt upp och ned, och ingenting blir sig likt, när de till slut upptäcker vad främlingarna är ute efter.

Röster om boken:
"Den toppar min lista!" Annelie Nilsson
"Kimselius lämnar som vanligt ingen besviken. Detta är en riktig sträckläsarbok och jag väntar med spänning på nästa äventyr på Nya Zeeland." Ingela Svensson.
"Boken är både spännande, känslosam och ger samtidigt hopp i en hopplös situation. En mycket bra bok!" Fil.mag. Kristina Fridensköld

Här kan du läsa Smakprov ur Kimberlie - Främlingar

De lyckliga vinnarna är:

Karin_d

Anneli

Fia

Klingan

Marie R

Kimseliusfan

Jag har skickat ett meddelande till er på er Googleadress, var snäll och kontakta mig så att jag får er adress för att kunna skicka boken till er.

Grattis!

Kramisar Kim

 
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

SMAKPROV Kimberlie - Främlingar

 
Nu kan du läsa flera kapitel ur den nya boken Kimberlie - Främlingar som utkommer 1 april 2011.

Baksidestext till boken:

Fru Moonwinds hus döljer en hemlighet som är flera hundra år gammal. Kimberlie och Andy bestämmer sig för att lösa husets gåta, men det går inte riktigt som de har tänkt sig. Det kommer mystiska främlingar till staden Dunedin. De verkar finnas överallt där Kimberlie och Andy är. Deras liv vänds plötsligt upp och ned, och ingenting blir sig likt, när de till slut upptäcker vad främlingarna är ute efter.

Du som älskar Kimselius böcker om Theo och Ramona, kommer att ta Kimberlie och Andy till ditt hjärta och sluka alla böckerna i den fängslande äventyrsserien som utspelar sig på Nya Zeeland.

Här är länken till SMAKPROV ur Kimberlie - Främlingar 

Hoppas du tycker om smakprovet!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Den hundrade...

Igår fick jag min HUNDRADE bloggföljare här på min blogg. Det tyckte jag var värt att fira, därför bestämde jag mig för att Jennifer som var den lyckliga 100:de skulle få min bok Kimberlie - Främlingar.

En gång råkade jag bli utvald på det här sättet, att vara den 1.000:de... Det var en mycket glad överraskning, och väldigt oväntat att plötsligt få en present, utan att egentligen inte ha gjort något.

Därför vill jag säga stort grattis till Jennifer, som utan att veta det i förväg när hon lade till sig som bloggföljare, blev ägare till den tredje boken om Kimberlie och Andy.

Till mina andra bloggföljare vill jag säga: Ge inte upp! Så fort boken kommer från tryckeriet kommer jag att dra några vinnare bland mina 100 bloggföljare och skicka signerade böcker till er. Har du ännu inte lagt till dig som bloggföljare är det inte för sent ännu. Gå in här och se vad du ska göra.

Du har även möjlighet att vinna en mugg med Theo/Pluto-motiv samt en signerad Theos Pompeji. Kika in här för att se hur den tävlingen går till.

När jag för 1,5 år sedan startade min blogg, blev jag så glad när jag fick min första bloggföljare och tänk nu är ni 100! Jättekul! Tack för att du har valt att följa min blogg, att du går in och kommenterar ibland och för att du gör så att jag känner att det arbete jag lägger ned på bloggen faktiskt är värt mödan!

Ja, helt enkelt, tack för att du läser min blogg!

Kramisar Kim

Vinn en bok: Kimberlie - Främlingar

Nu är det dags att lotta ut Kimberlie - Främlingar. Allt du behöver göra är att vara Bloggföljare till min blogg, samt med jämna mellanrum gå in och kika här i bloggen om just DU har vunnit en bok. Vinnarna meddelas så fort boken kommit från tryckeriet.

Om du inte redan följer bloggen är det bara att lägga till dig som bloggföljare här till höger på bloggen. Då har även du chans att vara med om utlottningen av den tredje boken om Kimberlie och Andy, som utspelar sig på det fascinerande, magiska och otroligt vackra Nya Zeeland.


Baksidestext:
Fru Moonwinds hus döljer en hemlighet som är flera hundra år gammal. Kimberlie och Andy bestämmer sig för att lösa husets gåta, men det går inte riktigt som de har tänkt sig. Det kommer mystiska främlingar till staden Dunedin. De verkar finnas överallt där Kimberlie och Andy är. Deras liv vänds plötsligt upp och ned, och ingenting blir sig likt, när de till slut upptäcker de vad främlingarna är ute efter.

Låter det som en bok du gärna vill läsa? Då är det bara att hoppas på tur när vinnarna dras bland bloggföljarna. Vinsten skickas innan boken kommit ut i bokhandeln, direkt boken kommit från tryckeriet. Det innebär att du kanske blir den allra första som får läsa boken, om du har tur! Lycka till!

Här kan du läsa recensioner och smakprov av Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland, 1:a boken i serien om Kimberlie och Andy.

Här kan du läsa recensioner och smakprov av Kimberlie - Ett nytt liv, 2:a boken i serien om Kimberlie och Andy.

Kramisar Kim

En bra början på dagen...

För att orka hålla ett intensivt tempo varje dag, är jag noga med vad jag äter till frukost.

Här ser du mina egenhändigt plockade jordgubbar och blåbär som tagits upp ur frysen och äts till frukost varje morgon, tillsammans med lite yoghurt och havregrynsflingor.

Kan man bli annat än sugen på att äta när man har en sådan här underbart färggrann tallrik framför sig?

När jag är ute och reser njuter jag av alla frukter som hotellen brukar ha. I Finland och Island brukar det bli gröt till frukost, eftersom de inte brukar ha något annat än äpplen, apelsiner eller päron. Det är inte många svenska hotell som har grötfrukostar. Något jag saknar, men om jag vet att jag har en jobbig dag framför mig, t.ex. en dag på bokmässan, då ber jag hotellet koka gröt åt mig, då gör de det.

Ägg är också bra att starta dagen med, det ger energi och håller mig mätt länge. Ägg är något jag alltid har med mig när jag reser i Sverige med egen bil. Det är ett bra mellanmål tillsammans med en liten yoghurt.

Förr brukade jag inte tycka om att äta frukost, men då orkade jag inte heller hålla det tempo jag har nuförtiden. Det är skönt att bli äldre och "förståndigare" och inse varför kroppen vill ha mat. Det är ju kroppens bränsle och det gäller att "tanka" kroppen på morgonen, precis som jag tankar bilen när bensinen är slut.

Med magen fylld av pumpa, paprikor, lök och champinjoner tillsammans med fläskfilé, är jag redo att starta ännu ett intensivt jobbpass. Slutspurten på Kimberlie - Främlingar som jag just nu läser innan manus ska gå iväg på korrektur.

Ha en skön middag!

Kramisar Kim
PS. Vad äter du till frukost? DS.

Full fart årets första dag med hjälp av Theo och Ramona!

Idag kunde jag inte hålla mig. Jag var tvungen att arbeta med boken om andra världskriget, trots att jag inte är riktigt klar med Kimberlie - Främlingar.

Vill du läsa några rader ur dagens text kan du kika in på www.theoochramona.se sidan. Där kan du följa arbetet med den nya boken om Theo och Ramona och läsa smakprov allteftersom boken byggs upp. Kommentera gärna vad du tycker om smakproven, eller berätta vad du tycker om någon av de tidigare böckerna.

Eftersom jag är så inspirerad just nu, blir mitt blogginlägg inte längre idag, för nu ska jag försvinna bort i fantasin igen, tillsammans med Theo och Ramona.

Vi hörs imorgon igen. Ha en god fortsättning på det nya året!

Kramisar Kim

Skrivprocess: Skrivklådan stillad

Äntligen skrivardag. Kunde inte sova i morse, för fingrarna längtade efter att skriva, orden ville lämna mitt huvud.

Snabb, nyttig frukost och sedan satte jag igång med första skrivpasset.

När det ljusnade var det dags för hundpromenad. Idag fick jag pälsa på mig rejält för det var drygt -15 grader kallt. Vilket inte tycktes bekomma hundarna det minsta. Blev så glad när jag upptäckte att markägarna hade plogat även skogsvägarna, vilket innebar att jag kunde ta en betydligt längre promenad än planerat. Till slut bet det rejält i kinder och näsa och jag drog upp halsduken framför ansiktet.

Där gick jag i bitande kyla, med massor av vit, gnistrande snö runt mig och i tankarna befann jag mig på Nya Zeeland och i min bok Kimberlie - Främlingar. Men till slut fick kylan mig att komma tillbaka till verkligheten och vi skyndade oss hem till värmen, tände en brasa, kokade en termos te och gick till skrivarlyan och satte igång igen. Tänk vad mycket inspiration och förnyad energi motion kan ge!

Nu är det spännande i boken. Upplösningen är på gång. Trådarna håller på att knytas ihop och det gäller att hålla tungan rätt i munnen, så att allt stämmer, ingenting glöms, att det inte blir för mycket av något och hela tiden tänker jag: "Hur ska det gå?" trots att jag vet hur det ska gå. Hela boken är färdig i mitt huvud. Ändå kommer tankarna hela tiden, mycket beroende på att det inte alltid blir som jag har tänkt. Oftast blir det bättre. Hoppas att det gäller även för denna bok.

Det kommer mystiska främlingar till staden Dunedin. De verkar finnas överallt där Kimberlie och Andy är. Deras liv vänds plötsligt upp och ned, och ingenting blir sig likt, när de till slut upptäcker de vad främlingarna är ute efter.

Ja, vad är då främlingarna ute efter? Det vet jag... och det är det som gör hela boken så spännande: Hemligheten, mystiken och upplösningen.

Älskar att skriva! Det bästa av allt är när jag är klar med Kimberlie - Främlingar väntar nästa bok på mig: På liv och död i andra världskrigets skugga. En otäck berättelse, men också en hoppets berättelse, för hoppet är det sista som överger människan. (Du kan följa arbetet med den boken på www.theoochramona.se)

Vill du också ha samma flöde på orden som jag har? Kanske kan du hitta något tips för att komma igång i mina tidigare inlägg om skrivprocessen? Kika här!

Nu ska jag fortsätta skriva på Kimberlie - Främlingar så att den kommer ut i butiken till alla mina läsare. För jag vet att det är många som väntar på boken och jag väntar på att få ställa den i min bokhylla!

Kramisar Kim


.

Skrivprocess: Tidspress

Kimberlie - Främlingar är i slutskedet och jag känner tidspressen flåsa mig i nacken. Varje skrivardag som jag kan ägna helt och hållet åt enbart skrivandet är jag alldeles salig av lycka. Men just nu är de dagarna få.

Julen närmar sig och för tillfället är jag ute och signerar varje dag. (Se här för platser och tider.) Det blir inte mycket tid över för skrivande då. Speciellt inte när mycket tid går åt till att köra omkring på ishala vägar, då kan jag inte ens tänka på boken jag ska skriva på när jag kommer hem, eftersom jag är tvungen att vara helt fokuserad på bilkörningen.

Min man har sagt att jag inte får komma hem förrän Kimberlie - Främlingar är färdig... Det låter kanske lite konstigt när du läser det, men jag bor nämligen i min skrivarstuga i Skåne medan jag är här nere och avslutar mina julsigneringar. Jan är hemma och packar böcker, eftersom det är många bokbeställningar inför julen.

Men som sagt, det är tidspress och då gäller det att ta vara på varje stund som finns att skriva. Vilket brukar innebära rätt sena kvällar, eller väldigt tidiga morgnar innan jag ska iväg. Men skriver gör jag, så fort det bara finns en lucka i mitt program. Och det är på så sätt jag alltid lyckas hålla deadline, att jag tar vara på alla tillfälle att skriva. Kanske jag trots allt hinner skriva klart Kimberlie - Främlingar innan det är dags att bege mig hemåt på snöiga vägar till Blekinge. Förra året när jag körde hem var det som om jag körde på en liten insnöad skogsväg när jag körde E22an. Hoppas att väglaget blir bättre i år.

Ja, nu är det bäst jag sätter igång att skriva på boken, för att få undan ännu några sidor och få se hur Kimberlie och Andy löser de problem de har hamnat i. Spännande...

2009 års snökaos strax före jul
2009 års Skånska vinter med massor av snö
2009 Omkullkastade planer och skyddsänglar
2009 års hemresa i snö


Kramisar Kim

Resa i tid och rum, snöoväder och trafikkaos

Hela mitt liv består av en enda lång resa, både i fantasin och verkligheten.

I fantasien reser jag till de mest exotiska platser, känner värmen runt mig, dofterna och den annorlunda miljön. Jag får ta på mig vackra kläder, smaka på ny mat, kittla fantasin med nya historiska upplevelser.

I verkligheten är det något helt annat. Just nu är det ishala vägar, försenade flyg och tåg, inställda tåg. Vilket inte bara påverkar mig, utan även alla andra som är på väg någonstans.

Idag har jag landat i Stockholm. Var uppe i extra god tid för att skotta ut bilen och sedan köra i ett vansinnigt vackert vinterlandskap, där granar böjde sina snötyngda grenar över vägen. Det kändes som om jag var den enda vakna människan i hela världen. Inte ens rådjuren, älgarna eller vildsvinen sprang förbi i billyktornas sken, i den för övrigt kolsvarta omgivningen.

Sista planet från Stockholm hade anlänt försenat kvällen innan, men det stod där på plattan och väntade på oss morgontidiga resenärer som skulle upp till huvudstaden. När alla väl satt sig på sina platser, spänt fast säkerhetsbältena, rätat upp stolsryggarna hör vi kaptenens röst i högtalaren. Han hälsar oss godmorgon och berättar att på grund av snöoväder i Stockholm kommer vi att bli en timma försenade. Ett samfällt NEJ ljöd genom planet.

Jag knäppte upp säkerhetsbältet, lutade stolsryggen bakåt och reste i fantasin istället för i verkligheten. Betydligt enklare, varmare och snabbare. Jag hann ta mig både till Nya Zeelands tropiska värme och andra världskrigets kyla innan jag bryskt förpassades tillbaka till verkligheten av en flygvärdinna som frågade om jag ville ha kaffe eller te. Någon undrade om vi verkligen hade tid att dricka något nu, tänk om vi fick order att lyfta? Men flygvärdinnan visste besked och delade lugnt ut dryck till oss alla.

Det var en väldigt psykologisk flygkapten, för då och då kom han med små optimistiska meddelanden att han "just fått veta att vi skulle få lyfta tidigare, om bara 30 minuter!" Glädjen spred sig genom planet och jag tänkte: Vad lättlurade de är. För en halvtimma sedan sa flygkaptenen att vi skulle få lyfta om en timma, och han säger precis samma sak nu, han har bara dragit av den tid vi har väntat...

Läppjande på mitt varma te försvann jag bort i fantasin igen, bearbetade Kimberlie - Främlingar i huvudet, såg framför mig miljön och kände värmen sprida sig genom mig.

Ett nytt utrop från den optimistiska kaptenen: Nu hade han fått besked om att vi kunde lyfta om 15 minuter... Då hade det gått 45 minuter sedan han hade sagt att vi skulle lyfta om 60 minuter. Men alla blev lika glada som vid förra meddelandet.

Så var det dags. Planet lyfte och det blev en rätt skumpig färd när vi närmade oss den turbulenta luften runt Stockholm. Men jag kände ingenting. Jag var inte där, för trots att min kropp befann sig i ett plan i snöstorm befann sig min själ på Nya Zeeland tillsammans med Kimberlie, Andy och fru Moonwind när de slutligen ställs öga mot öga med de främlingar som länge har gäckat dem. Nu var det väldigt spännande!

Plötsligt dunkade det till i planet, bromsarna slog till och vi hade tagit mark i snöstorm i Stockholm, där plogbilarna körde rad på rad för att hålla en bana öppen för flygtrafik. Det tog mig tillbaka till den kalla verkligheten. Nu fanns det ingen tid att resa i fantasin längre, nu skulle bagage hämtas ut, taxi till Historiska Museet, checka in på hotellet. Blev förvånad över hur lite snö det var i Stockholm jämfört med södra Sverige. Jag som flyttade från Stockholm för att slippa snön insåg att vi hade mer snö där jag bor nu.

Trafikinformationstavlorna på Arlanda lyste röda med förseningar och inställda flyg. Hårdast drabbade var flygen från Europa och Storbritannien. De är inte så vana vid snö som vi nordbor är.

Nu på kvällen gick jag in till Centralstationen för att se hur det såg ut på den trafikinformationstavlan. I stort sett alla tåg var försenade. Där fanns även trafikinformationstavlor för Arlanda och de var fortfarande lika ilsket röda som i morse. Glad att jag kom fram till Stockholm.

Det är vid sådana här tillfällen som jag är glad att jag är författare och kan utnyttja förseningar till något kreativt, som att resa i tid och rum, istället för att känna mig instängd i ett litet flygplan tillsammans med andra frustrerade passagerare.

Hoppas du har det bra där ute i snön och kylan. Här på hotellet har jag det jättebra och kan fortsätta min utflykt i fantasin till varmare land trots att snön ligger på taket utanför mitt hotellfönster. Nu ska jag skriva på min bok Kimberlie - Främlingar!

Kramisar Kim

Andra världskriget och Nya Zeeland

Arbetet med de nya böckerna fortskrider i stadig takt.

Idag har jag fått omslagen från layoutaren med de färdiga titlarna inlagda.

Mitt hjärta bultar lite fortare, för jag tycker omslagen är så snygga, speciellt det om andra världskriget: På liv och död i andra världskrigets skugga. Jag vill att böckerna ska vara klara NU! Och jag tror att det är fler som känner så, mina trogna läsare...

Båda böckerna jobbas fram i mitt huvud. Just nu är det fokusering på Kimberlie - Främlingar, eftersom den ska komma ut först i bokhandeln.
Samtidigt som jag skriver på boken om Kimberlie och Andy, där handlingen utspelar sig på Nya Zeeland, snurrar även orden till På liv och död i andra världskriget skugga omkring inne i huvudet.

Många har svårt att förstå hur jag kan hålla isär böckerna, men det är inga problem. Det är två vitt skilda händelser, i två olika delar av världen. Och när jag behöver göra ett uppehåll i skrivandet för att fundera vidare på den ena boken, arbetar jag med den andra och så vidare.

Är det någon som kan se någon skillnad på omslagen, mot de jag lagt ut tidigare här på bloggen? För det har hänt något, är nyfiken på om du upptäcker ändringen...

Det är fredag eftermiddag. Trots att klockan bara är strax över 15.00 börjar det redan mörkna utanför. Snöblandat regn har fallit hela dagen, än så länge är det regnet som har vunnit. Kanske vaknar vi till en vit dag imorgon. Det gör ingenting, för jag kommer att befinna mig på Nya Zeeland, i strålande sol och underbar värme... I alla fall i fantasin. För i verkligheten ska jag till Bokia i Karlskrona för att signera mina böcker. Men när jag kommer hem, då ska jag skriva igen.

Hör av dig och berätta om du har sett någon skillnad på bokomslagen!

Kramisar Kim

Saknar Theos Pompeji och längar tillbaka

Håller just nu på att bearbeta Kimberlie - Främlingar och kände plötsligt en intensiv längtan inom mig att försvinna bort i Theos värld i boken Theos Pompeji. (Jag vet, jag är lite knäpp!)

Den boken har jag burit inom mig sedan jag skrev Tillbaka till Pompeji, som blev min debutbok, även om jag hade skrivit många andra berättelser som jag hade lagt i byrålådan. Att det blev just Tillbaka till Pompeji som jag skickade in var en slump.

2006 började jag skriva på Theos Pompeji och i år var det så dags för boken att se dagens ljus. Det var fascinerande att återigen få vandra på Pompejis och Herculaneums gator i den nya boken.

Jag kan förstå mina fans som skriver och frågar om det inte kommer en ny bok snart, för jag känner likadant: Jag vill ha en ny bok att sätta i min bokhylla, ändå lever jag dygnet om med Theo/Ramona och Kimberlie/Andy. De finns ständigt i mina tankar, orden formuleras inom mig och tar mig bort i fantasin.

När jag skrev Theos Pompeji kände jag ett inre lugn inom mig, lite som att ha hittat hem igen. Älskar den boken och längtar tillbaka till den. Blev därför extra glad när boken fick oerhört fint omdömen hos Bibliotekstjänst:

Theos Pompeji, den trettonde boken om Theo och Ramona, utspelas före den första bokens äventyr. Vi får här en bild av Theos liv innan han träffade Ramona och började sina tidsresor tillsammans med henne. Författaren ger en levande skildring av livet i romarriket och människorna i Pompeji före vulkanutbrottet som förstörde staden. Fokus är på Theos familj med en mor som älskar honom och en sträng far. Läsaren får en god bild av hur ett romerskt hushåll fungerade både privat och socialt. Slavarnas situation diskuteras på ett bra sätt, Theos familj ser slavarna som en självklar del av hushållet medan hans moster har frigett sina slavar. Theo ställs inför ... (här har jag fått ta bort text annars hade för mycket av handlingen avslöjats) Språket är lättläst och för den vetgirige, historiskt intresserade läsaren finns det mycket fakta att hämta i ordlistan som avslutar boken. Boken kan läsas fristående men ger läsaren mer om den får inleda läsningen av serien. En spännande bok för slukaråldern som även kan ingå i teman om antiken. - BTJ Agneta Warheim

Visst låter det som en mycket bra recension? Iallafall blev jag jätteglad när jag läste den, eftersom jag själv älskar boken så oerhört mycket!

Ja, nu har jag skrivit av mig lite av min längtan till Theos Pompeji så det är väl bäst att jag fortsätter med arbetet på Kimberlie - Främlingar, för jag vet att det är många läsare som väntar på fortsättningen på Kimberlie och Andys äventyr på Nya Zeeland...

Kramisar Kim

Kimberlie - Främlingar, färdig bild

Här är den färdiga bilden ifrån Mats på Kimberlie - Främlingar, tredje boken i serien om Kimberlie och Andy på Nya Zeeland.

Vet att många väntar på den här boken, vilket jag tycker är jättekul.

Hela Kimberlieserien skrev jag för drygt 25 år sedan, de tillhör de böcker som jag kallar för mina "byrålådsböcker". Nu plockar jag fram dem och bearbetar dem innan de går iväg för tryck.

Som vanligt inspirerar Mats Minnhagens bild mig oerhört mycket och jag vill inte göra annat än jobba med Kimberlie 3, men just nu är det många förberedelser inför bokmässan och det blir inte många stunder över varje dag för att skriva.

Nå, vad säger du, ser omslaget spännande ut? Ser det ut som en bok du väldigt gärna vill läsa?

Här kan du se min skiss som ligger till grund för Mats underbara omslag. Viss skillnad, eller hur?

Här kan du se den första grovskissen från Mats.

Se bilder från platser där Kimberlie - Främlingar och de tidigare böckerna utspelar sig:
Nya Zeeland del ett
Nya Zeeland del två

Nu ska jag gå och skriva lite på Kimberlie3, som är bokens arbetsnamn. Blir ju lite jobbigt att säga Kimberlie - Främlingar, varje gång vi pratar om boken. Ibland säger vi bara K3, snabbt och lätt.

Ha det så gott!

Kramisar Kim

På liv och död i andra världskriget skugga

Nu kan du se grovskissen för femtonde boken om Theo och Ramona (tänk att jag har skrivit så många böcker om dem): På liv och död i andra världskrigets skugga.

Så här lyder utkastet till baksidestexten:

En judestjärna kastar Theo och Ramona in i andra världskrigets fasor. Till deras förvåning har någon annan rest med dem i tiden, en person som ställer till det rejält för dem i sin okunnighet om tidsresor. De hamnar direkt i allvarliga svårigheter som bara har en enda utväg: Döden!

Boken utkommer först augusti 2011.

Du har nu möjlighet att följa arbetet med boken här på bloggen. Kika längst ned på höger sida under Etiketter och leta efter etiketten På liv och död i andra världskrigets skugga, så hittar du lätt alla blogginlägg om boken. (Det gäller samtliga böcker och inlägg, leta under etiketter på det du söker, då hittar du allt jag har skrivit om det.)

Vill du ha chans att vinna boken när den kommer ut ska du lägga till dig som bloggföljare här på min blogg. Så fort boken kommer från tryckeriet lottas några exemplar ut till de som följer min blogg offentligt. Men... det är ju ett tag fram till dess. Innan denna bok lottas ut kommer Kimberlie - Främlingar att lottas ut här på bloggen. Missa inte den chansen!

Kramisar Kim

Nya Zeelands fantastiska natur, del två

Ett starkt minne från Nya Zeeland är Foxglaciären.

Denna glaciär är en av de fåtal glaciärer i världen som fortfarande avancerar, den rör sig cirka en halv meter per dag. Isen smälter och omvandlas till en mindre flod. Det vatten som rinner idag kan ha fallit som snö uppe på toppen för femton år sedan.
Det är en mäktig känsla att stå vid något så magnifikt. Vi klättrade uppför kanten av glaciären och vidrörde den. Ser du hålet där vattnet kommer ut under glaciären?












Här kan du se hur glaciären dragit sig tillbaka. Den lilla människan på bilden är jag. Det var precis så jag kände mig, väldigt liten i jämförelse med naturens under.












Kontrasterna avbröt varandra under vår Nya Zeelandsresa. Nu är vi åter vid havet på västkusten. Milslånga tomma sandstränder, ljuvliga stenformationer som sticker upp ur vattnet och väcker fantasin.












Här är vi i Shantytown, en gammal guldgrävargruva. Här kunde vi få vaska guld. Man fick betala och så fick man hjälp att vaska. Givetvis hittade man några små guldkorn, som de säkert placerat ut och som var mindre värda än de pengar man betalt. Vi tittade bara på medan andra vaskade fram sitt guld.












Här är vi vid fängelset och galgen, där jag skämtar till det lite granna framför kameran.












När vi var på Nya Zeeland såg vi till vår glädje ett gammalt ånglok. Eftersom en av våra vänner var en stor fantast till ånglok, gick vi fram och frågade om vi fick ställa några frågor...












...det fick vi, och jag fick till och med vara med och köra loket! Ser ni mig när jag skyfflar in kol?












Vidare utefter havet på väg mot Greymouth












Önskar jag kunde ta mig ut till den här ön... Tänk vad fantastisk växtlighet är som klänger sig fast på en så karg klippa. Den lilla ön väcker min fantasi.












Här är vi vid Pannkaksklipporna, norr om Punakaiki. En plats som fascinerade mig mycket och som jag gärna återvänder till. Något du absolut inte får missa om du reser till NZ!












Vilka krafter havet har som kan mejsla ut klippan till olika formationer.












Här kan du se vågorna rulla in och slita ned klippan mer och mer.


















Det gick att vandra omkring bland klippblocken som låg stapplade på varandra likt pannkakor. Här är jag på väg uppför stigen.












Vågorna har nästlat sig in under klipporna och åstadkommit hål mitt i dem, så kallade blåshål. Rätt som det var sprutade vattnet upp ur hålet, en magnifik syn.












Vi körde över bergen för att ta oss till norra delen av sydön. Högt uppe i bergen fann vi en fantastisk rastplats. Här sprutade en källa rakt ut ur berget och det var det mest fantastiska vatten jag någonsin har druckit. Åh, vad vi drack. Dessutom fyllde vi vartenda kärl och flaska med detta ljuvliga vatten som inte ens champagne kan mäta sig med.
Spännande vandringsleder löpte ut från den här rastplatsen och vi vandrade några av dem.

Tyvärr vaknade jag dagen därpå och var jättesjuk. Jag hade fått öroninflammation och nästan skrek av smärta. Nu gällde det att hitta en läkare så snabbt som möjligt!

Mina nyzeeländska vänner har berättat att det sker en jordbävning varje dag på Nya Zeeland, vilket åstadkommit jordras. Här har jag tagit foto på ett av dem. Vi råkade flera gånger ut för att det hade rasat ned jord och sten på den smala vägbanan här uppe i bergen.












Fortfarande högt uppe i bergen med de snötäckta bergen i fjärran. Vi skulle igenom allt detta innan vi kom till en läkarstation. Läkaren var ute och fiskade och en sjuksköterska tog hand om oss och hade konsultation med läkaren över en comradio. Jag fick penicillin och vi åkte vidare. Tyvärr hjälpte inte denna behandling utan vi fick besöka läkare en tid senare när vi kom till Norrön. Jag hörde knappt någonting och Jan fick agera "tolk", fastän jag mycket väl både kunde prata och förstå, men jag hörde nästan ingenting.
Något jag minns mycket från det besöket var när läkaren frågade om det var sant att man kunde åka till Sverige med en resväska full av alkohol och betala för sig med alkoholen i Sverige...

Hade fortfarande öroninflammation när jag flög hem flera veckor senare och har alltsedan den resan haft nedsatt hörsel på det örat. Den Nya Zeelandsresan blev ett minne för livet med andra ord.

Efter att ha tagit oss över bergen hamnade vi återigen vid havet och så här vackert var det när vi vaknade på morgonen. En enastående utsikt.











Här är vi på väg till Golden Bay och Farewell Spit. Ni som har läst Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland vet vad som händer där... Ännu en plats du inte får missa om du reser till NZ.











Här ser vi får första och enda Kiwifågel.












Staden Nelson ligger nedanför berget och här övernattar vi och tycker synd om alla cyklister som kommer in sent på kvällen till campingen, sätter upp sina tält, stupar i säng och är på väg innan vi har hunnit äta frukost nästa dag. En del av dem såg rätt slitna ut och jag förstår varför... Det är MÅNGA branta backar på NZ! Själva staden var rätt så tråkig efter alla fantastiska naturupplevelser, men det var skönt att komma till en campingplats.












Här är vi på väg till färjeläget vid Marlborough Sounds. Det blev en tuff överresa, men det sägs att det alltid blåser här. I alla fall var det väldigt blåsigt med stora vågor när vi korsade sundet på väg mot Norrön.












Napier tog oss med storm med sina otroligt vackra, färggranna träd...












...Det var som att komma till ett helt annat land, än det vi tidigare hade färdats genom. Här kantade palmer gatorna...












...och överallt stod träden i blom. Här Pohutukawa trädet. Färgen är mycket rödare i verkligheten, vilket du ser på länken.












Vi var väl förberedda och pålästa inför vår resa och visste vad vi ville se. Men titt som tätt dök det upp små skyltar med "sevärdhet" och då tvärbromsade vi och svängde in. Det var så vi upptäckte Huka Falls.

















En bred flod ska plötsligt trängas ihop i en trång passage och det får vattnet att formligen koka. Här ser ni mig i min rosa tröja stående på bron över floden.

Foto tagit från bron ned mot Huka Falls. En mäktig och lite skrämmande syn. Vattnet liksom sög tag i en och ville dra ned mig.

Färden fortsatte mot Rotorua och Waiotapu Thermal Wonderland. Det förstnämnda väldigt omtalat och känt, medan det sistnämnda tog andan ur mig. Men mer om det i nästa blogginlägg om Nya Zeeland.

Här kan du läsa mitt tidigare blogginlägg om Nya Zeeland: Nya Zeeland, del ett

Vill du följa fler av mina researchresor kan du kika in här.

Blev du sugen på att resa till Nya Zeeland? Det hoppas jag du blev och att du verkligen reser dit, för det är ett fantastiskt land med underbara människor.

Du kan även läsa mer om Nya Zeeland i någon av mina böcker: Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland och Kimberlie - Ett nytt liv. Tredje boken i serien Kimberlie - Främlingar kommer ut våren 2011.

Ser fram emot att få höra vad du tyckte om det här blogginlägget!

Kramisar Kim