Bokmässan, en tillbakablick

I dag om en vecka står jag på bokmässan och talar med mina fans, signerar mina böcker och har en alldeles egen monter B09:20. Vägen dit har varit lång, men envis som jag är har jag inte gett upp.

Om min allra första bokmässa kan du läsa här.

Översta bilden är hämtad från Bokmässan 2002. Det var då jag bestämde mig för att starta eget förlag och ge ut mina böcker själv. Första boken på eget förlag var Faraos förbannelse. Första dagen fick jag ett litet hörn på ett bord hos Bok i Blekinges monter. Nästa dag fick jag ett alldeles eget bord. Jag var jättelycklig! Fansen skrek av glädje när de upptäckte att jag hade kommit ut med en ny bok och på kort tid sålde alla böckerna slut.

2003
Även detta år delade jag monter med Bok i Blekinge och fick ett eget bord. Här är det min väninna Anki som hjälper mig att sälja böcker, vilket kändes som en oerhörd lättnad, för trycket var hårt från läsare som ville ha hjälp, köpa böcker, få dem signerade och nedpackade i påsar. Dessutom ville jag ju prata några ord med varje person också.


















Björn Hellberg och jag har signerat tillsammans många gånger och det är alltid lika roligt att träffa honom. Minns hur glad min syster blev när hon och jag stötte på Björn dagen innan bokmässan när vi höll på med min monter. Birgitta blev så stolt över att jag kände Björn Hellberg och när han sedan tog hennes hand trodde jag hon skulle svimma. När han hade gått sa Birgitta att hon aldrig mer skulle tvätta sin hand... Det första hon sa när vi kom hem till hennes man var att berätta att hon hade hållit Björn Hellberg i handen.












Det var här som jag började klä mig efter mina böcker. Egentligen var det inget medvetet val, utan det var modernt med skinnkläder just då och dräkten passade så bra ihop med boken, eftersom indianskan på omslaget till Den gömda Inkastaden har en klänning med samma broderi som jag har. Ingenting som var planerat...


















Här föreläser jag på Bokmässan i Göteborg. Något som alltid gör mig väldigt nervös och för det mesta blir jag blossande röd över hela kroppen, tror jag, för jag ser bara kinder och hals och de är illröda. Föreläsningen gick bra.


















2004
Nu har jag bytt monter och delar den med Bäckströms förlag. Det är en centralare plats på Bokmässan och jag får tillgång till en vägg att hänga upp mina vepor på. Den här gången heter boken Vikingaträl och jag är klädd i vikingakläder. De här kläderna trivdes jag verkligen mycket bra i.


















Tyvärr blev jag väldigt sjuk på bokmässan och här sitter jag och har frossa, kramar min maskot som jag har fått av min moster Kajsa och som bevisligen har fört tur med sig sedan dess. Som hjälp i montern det här året har jag min väninna Tina, också hon klädd i vikingakläder och med sin maskot.
















2005
Var det år som Svarta Döden kom ut. Här är jag klädd i en fin klänning sydd av min väninna Kerstin. Samma monter som året innan.












Det här året var det Anki som hjälpte mig igen. Hon var så stilig i sin riddarutrustning och det var många som kom och pratade med oss och kommenterade både böckerna och kläderna. Vi hade också hjälp av min vän Ingemar som var utklädd till Döden. Hittade tyvärr inte de bilderna, de får komma i ett senare inlägg, för han var så läcker i sina kläder och det var många som ryckte till när han stod i montern. Han såg riktigt, riktigt otäck ut!













2006
Här står jag och känner mig som en liten eländig grå mus. Det här året kommer boken Snapphanar ut. Men det är också det här året då jag just har mist min syster Birgitta och att vara glad på bokmässan det året var inte så lätt. Det hände vid fler än ett tillfälle att jag brast i gråt när någon som kände Birgitta kom och frågade hur det stod till med henne, ovetande om att hon inte längre fanns... Eller när någon beklagade sorgen.














För att göra mig gladare slet jag av mig de grå kläderna och tog på mig finkläder istället. Här är jag tillsammans med min Göteborgsfanklubb, som har högläsning av mina böcker. De är en trogen skara som ända sedan min debut på bokmässan 1998 har följt mig, kommer och hälsar på, köper böcker och pratar en stund.












2007
Ett magiskt men också mycket tungt år. Min bok Giljotinen kom ut. Boken jag skrev när Birgitta just dött, boken där jag skrev av mig alla mina känslor. Den och boken Snapphanar kom ut som ljudböcker på Speakingbooks. Det var svårt att läsa in Giljotinen och tårarna rann nedför kinderna på mig när jag läste. En kvinna har kommenterat: "Inte nog med att du är en fantastisk författare, du är en otrolig skådespelerska också, för jag hörde gråten i din röst när du läste Giljotinen". Jag satt faktiskt och grät...

Här är jag på bild i Inläsningstjänst monter, tillsammans med andra inläsare.


















Det här året var jag utklädd till Marie-Antoinette som min bok Giljotinen handlar om. Det som var så fantastiskt det här året var att mina böcker fanns i fyra montrar! Adlibris hade den, Speakingbooks hade den, Inläsningstjänst och så hade jag en helt egen monter.


















Det var en otrolig bokmässa, jag blev intervjuad jättemycket, både av tidningar och radio och jag fick vara med hos TV Axess. Och jag önskade så att jag inte veckan innan hade fått mitt knä helt sönderslaget. Jag hade fruktansvärt ont, benet var gipsat och jag åt konstant smärtlindrande tabletter. Jag kunde inte röra mig så mycket utan satt mest still med benet i högläge. På kvällen slängde jag mig bara på sängen och beställde upp mat till rummet.















2008
Året då jag kom ut med två böcker för första gången: Riddarsvärdet och Det glömda kriget 1808-1809. Tyvärr hade vi förlorat den plats vi haft i flera år och hamnade väldigt illa bland tidskrifter. Många av mina läsare hittade inte till montern och hörde av sig efter bokmässan för att höra varför jag inte deltagit.












Även det här året hade Adlibris mina böcker, till och med TRE titlar, för de hade tagit med Tillbaka till Pompeji också. Det här året var även ett sorgens år för mig, eftersom min mamma hade dött. Hon hade gett upp efter min systers död och ville inte leva längre.














2009
Ja, det här året fick vi en bra plats, montern har expanderat och vi syns tydligt. Här står jag tillsammans med TV-journalisten Gunnar som gjorde ett litet inslag inför bokmässan. Det sändes i både Västnytt och regionala nyheterna och min pappa var överlycklig över att ha fått se den lilla glimten av mig på tv, även om det inte var första gången det hände.













2009 var ett mycket intensivt år eftersom jag i samarbete med projekt 1809 i Finland hade skrivit boken Det glömda kriget 1808-1809 och år 2009 handlade om vår gemensamma historia med Finland och kallades Märkesåret. Därför var jag iväg på många sådana här mycket trevliga föreläsningar med dessa stiliga herrar.
Det här året kom jag ut med TRE nya böcker: Snapphaneresan, Kinesiska Draken och Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland.

Det var en mycket intensiv mässa, med väldigt många föreläsningar, fina middagar etc. Minns hur jag på lördagen satt i fyra timmar och signerade utan att hinna resa mig från stolen. På söndagen satt jag likadant i tre timmar. Otroligt många besökare i montern. En sagolik bokmässa för min del.

Nu står jag inför ännu en bokmässa. Även i år har jag tre nya böcker: Kimberlie - Ett nytt liv, Theos Pompeji och Boudicas strid mot Romarna.

"Hur kan du skriva så många böcker?" frågar många. Då ska du veta att jag inte skriver tre böcker per år, en del har legat i mina byrålådor sedan 25-30 år tillbaka, en del böcker har jag hållit på med i flera år och skrivit på lite då och då. Andra böcker kommer bara flödande ur mig som rinnande vatten när jag väl har läst in all historisk fakta. Därför händer det att det vissa år kommer många böcker.

Ja, det var en tillbakablick över alla mina år på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Hoppas vi ses nästa vecka på Bokmässan. Du hittar mig i monter B09:20 den mesta av tiden, här kan du läsa om mina föreläsningstider.

Kramisar Kim

Inatt jag drömde...

...något som jag aldrig drömt förut...

Så låter sången som snurrar i mitt huvud nu. För det är så att jag har drömt fram en ny berättelse, som tillsammans med sången surrar i mitt huvud och kräver att få komma ut genom mina fingrar, ned på tangenterna och slutligen stå svart på vitt i sin fulla längd.

Men inte nu! Har inte tid. Nu är det förberedelserna för bokmässan som gäller, material, föreläsningar, se över kläder... Ja du vet allt det där som det innebär med att resa bort och så lite till, eftersom jag ska se till att allt är tipp-topp här hemma för hundvakterna som ska bo här tillsammans med hundarna, att det finns mat, att... ja, du förstår säkert.

Ändå klänger sig berättelsen fast vid mig med sina ivriga, lätt giriga fingrar, den drar mig i håret, petar mig i hårbotten och det känns som om den försöker peta ut mina ögon om jag inte snabbt får orden på pränt.

Har inte tid säger jag, ändå tränger berättelsen sig in överallt inom mig. Den genomsyrar varenda del av min kropp och lägger helt och hållet beslag på mina tankar, för den vill inget annat än att få leva. Berättelsen vägrar att dö och falla i glömska. Jag förstår dess kamp och jag kapitulerar till slut, om inte annat så för att få en liten stunds ro i huvudet från alla pockande ord.

Dags att skriva början på en ny berättelse nu...

Kramisar Kim

Kika in hos Kim M Kimselius

Nyfiken på hur det ser ut hemma hos mig? Här får du se en bit av mitt hem:



Dessutom får du vara med när jag talar med en av mina fans, Roxana Kaboli.

Ska bli spännande att höra vad du tycker om trappan upp till min skrivarlya!

Kramisar Kim

En kulturminister som inte värnar om kulturen?

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth säger:

"Det är kanske inte så att man måste ha en bokhandel på varje liten ort... I dag kan du ju hitta böcker på bensinstationer och i mataffärer. Du kan hitta dem på alla möjliga platser där de tidigare inte fanns."

Ett sådant uttalande tycker jag är bevis på okunskap och verklighetsflykt. Förstår inte Lena Adelsohn Liljeroth, vår "kulturminister" att de böcker som finns på bensinstationer och i mataffärer är endast ett fåtal bästsäljare, oftast samma titlar som verkar tryckas om flera gånger. Bokvärlden börjar bli så enkelspårig och utarmad, när inte ens vår kulturminister förstår bokens värde, hur viktig den är för vår kultur och för vår framtid.

Hur ska vi får barnen att vilja läsa om de endast har ett fåtal titlar att välja bland, titlar som kanske inte alls tilltalar dem.

Det måste ske en förändring inom bokbranschen och det snart, annars får vi en generation som inte läser, en generation som går miste om glädjen över att få försvinna bort i fantasin, uppleva ordens magi och få en chans till lite verklighetsflykt ifrån tv och dataspel.

Jag tänker stryka Lena Adelsohn Liljeroths namn från valsedeln, hoppas att du gör gemensam sak med mig för att värna om vårt kulturarv!

Kramisar Kim

Debut!

Många bär en dröm inom sig om att bli författare, att få debutera, få uppmärksamhet och erkännande för allt arbete man har lagt ned på sin bok. Alla lyckas inte slå igenom. Jag hade turen med mig och fick min bok utgiven.

Julen 1997 debuterade jag med min bok Tillbaka till Pompeji. Boken sålde i 11.000 ex första veckan och debuten fick stor uppmärksamhet i media. Enligt förlaget sålde en debutant vid den tiden 200-300 ex första året...

Minns fortfarande den overkliga känslan när redaktören från Wahlströms förlag ringde och berättade att de tänkte ge ut mitt manus. Det tog faktiskt tio minuter innan jag hade förstått vad hon menade, så overkligt kändes det. Men när väl orden hade gått in ville jag bara skrika av glädje, jubla, hoppa, ringa hela världen och berätta den stora nyheten.
Med debuten följde så mycket som jag inte hade tänkt på, jag ville ju bara ha boken i min bokhylla. Men det blev också intervjuer i radio, tidningar och direktsändning i tv, hu så hemskt det var. Bara det tillfället kan bli ett helt blogginlägg.

Dessutom blev det många föreläsningar och jag kände mig som en riktig författare när jag fick motta blommor och applåder och signera mina böcker.

Men sedan, hemma igen, då var jag bara jag, rädd, osäker och tyckte inte att jag räckte till.

Minns fortfarande en av mina första föreläsningar i Örkelljunga skola. Jag var där i flera dagar, fick låna en gäststuga hos en familj som tog väl hand om mig och visade mig runt i området.
Bibliotekarien Christina, hade gjort en fantastiskt fin utställning i biblioteket om Pompeji och vulkanutbrott. Hon hade till och med tagit med hunden Pluto som låg och tuggade på ett ben. Jag värmdes av hennes arbete och omtanke och alltsedan den dagen är Christina och jag vänner och håller kontakten så ofta vi hinner.
Så här såg första utgåvan av Tillbaka till Pompeji ut när den kom ut på B. Wahlströms förlag, julen 1997, med tryckår 1998 inuti boken...

Allt kändes som en dröm det första året. Jag var tvungen att sluta arbeta för att ägna mig helt och hållet åt mitt författarskap.

Jag fick vara med på Bokmässan i Göteborg 1998 och där sålde böckerna slut redan efter de två första dagarna. Förlaget fick lägga undan tjugo ex av varje titel (för då hade även min bok Jag är ingen häxa kommit ut), för att fansen skulle kunna köpa böcker på helgen. Tio ex till lördagen och tio ex till söndagen. Minns fortfarande den flicka som brast i gråt framför mig när boken var slutsåld och hon inte fick något signerat exemplar av min bok.

Men ett av mina starkaste minnen är när jag träffade Terry Pratchett, eftersom jag vid den tiden slukade hans böcker och var ett stort fan. Att sedan få ägaren till förlaget: Bertil Wahlström till bordskavaljer och Terry Pratchett mitt emot vid middagen på kvällen, var bara det en upplevelse i sig. Att därefter få åka till hotellet i limousin med Terry Pratchett, ja då fick jag nypa mig i smyg för att inse att detta verkligen var sant.
Så här ser omslaget till Tillbaka till Pompeji ut nu när boken kommer ut på Roslagstext förlag.

Minns att jag inte kunde sova på natten, efter allt jag hade upplevt. Och mer skulle det bli.

Jag fick föreläsa i en sal för hundra personer och jag var så nervös att jag kräktes. Har aldrig tyckt om att tala inför folk, men det var inte därför jag var rädd. Jag var rädd för att ingen skulle komma och lyssna på mig...

När jag kom till salen satt det flera rader med folk där och jag trodde att de ännu inte hade lämnat lokalen efter förra föreläsaren. Men de väntade på mig! Det var fansen. Lokalen fylldes snabbt och folk stod i dörröppningen och trängdes för att lyssna. Jag var inte nervös längre och föreläsningen gick jättebra.

Nästa dag blev jag dock nervös igen när jag skulle föreläsa, eftersom jag upptäckte både min syster Birgitta och ägaren till Wahlströms förlag, Bertil Wahlströms, sitta där i lokalen bredvid varandra, för att lyssna på mig.

Det var lite pirrigt att prata då, speciellt som jag berättade om min syster och mitt mottagande på förlaget, (som bara var positivt), under föreläsningen.

Det var en förvirrande, snurrig bokmässa med väldigt många intryck och möten. Ett minns jag fortfarande så starkt att det känns som om jag kunde kliva in i händelsen och vara där igen.

Jag stod och pratade med en kvinna om mina böcker och sa: "De är jättebra, men jag är förstås jävig, eftersom jag är författaren, så du kanske inte tror mig." Min mamma hade stått lite på avstånd, sprickfärdig av stolthet, lyssnat på vår konversation och strosade nu långsamt fram mot oss och sa: "Men jag kan intyga att de är mycket bra", sa hon med lugn röst, för att i nästa stund ropa i glädje: "Och hon MIN DOTTER!!!"

Ändå är det allra starkaste intrycket när Bertil Wahlströms åker med mig i taxin till Centralstationen, klappar mig på axeln och säger: "Flicka lilla, du kommer att bli mycket stor!" De orden värmde rejält!

Nu längtar jag till Bokmässan nästa vecka för att se vad den kan föra med sig för spännande saker, för en sak är säker, det händer alltid något nytt och spännande där. Hoppas vi ses!

Kramisar Kim

Tävling: Vinn en författare

Nu har just Du och Din skolklass chans att vinna ett författarbesök av Kim M. Kimselius.

Allt du/ni behöver göra är att svara på nedanstående frågor om Kims böcker och skicka in svaren före
31 december 2010. Vinnaren meddelas på:
Kimselius blogg: på Kims hemsida, samt på Roslagstext blogg 1 februari 2011.

Svaren på frågorna hittar du på Kim M. Kimselius hemsida.

Här är frågorna:

1. Vad heter Kim M. Kimselius debutbok?

2. Vad heter 14:e boken om Theo och Ramona?

3. Vad heter den nya serien av Kim M. Kimselius som utspelar sig på Nya Zeeland?

4. I vilket land utsågs Tillbaka till Pompeji som en av de bästa utländska böckerna 2009?

5. Under vilket århundrade utspelar sig boken Vikingaträl?

Du/Ni har hela höstterminen på er att ta reda på svaren och skicka in till tävlingen. Klassen som vinner får ett gratis författarbesök av Kim M. Kimselius.

Skicka svaren, tillsammans med ditt namn, klassen namn, skolans namn och adress, lärarens namn och telefonnummer där läraren kan nås.

Tävlingen gäller för skolklasser över hela Sverige. Gnugga dina/era geniknölar och sätt igång. Kanske just du och din klass vinner. Lycka till!

Svaren skickas per mail till

roslagstext(a)kimselius.se (lägg in @ tecknet istället för (a) när du mailar)

eller med post till

Roslagstext förlag, Trullebo, Kolshult 28, 370 17 Eringsboda

före 31 december 2010.

(Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.)

Bokmässan 2010, en vecka kvar

Bok & Biblioteksmässan i Göteborg närmar sig med stormsteg, bara drygt en vecka kvar.

Här kan du se tider och platser där jag föreläser under Bokmässan.

Det är mycket att förbereda, föreläsningar, material, kläder. Böcker ska packas och ställas i kartonger för att fraktas iväg till Bokmässan. Varje år tycker jag det är lika svårt att räkna ut hur många böcker som ska gå åt. Bara ett enda år hade jag tagit för få böcker med mig, det var när min bok Snapphanar! var ny. Den boken sålde slut redan på lördag förmiddag... Då hade vi ändå tagit med fler böcker av den nya titeln än vi brukade. Sedan dess tar jag alltid lite fler böcker än vad jag tror kommer att sälja, även om det är mycket arbete med att packa upp och ned böckerna.

Att anlända till bokmässan när allt bara är huller om buller känns underbart och spännande: truckar kör omkring och fraktar material, montrar byggs upp, folk är arbetsklädda, koncentrerade men hjärtliga, alla hälsar på varandra, för det är samma ansikten som dyker upp varje år och till slut känns det som om man känner de flesta, fastän vi bara har slängt några ord mellan oss.

När alla kartonger och material står där i montern känns arbetet övermäktigt. Hur ska vi få ihop allt, hur ska vi hinna. Men till slut är montern färdigbyggd och alltid när vi tar en sista granskning säger vi: "Det spelar ingen roll, Anki kommer ändå att ändra på det imorgon när hon kommer."

Anki arbetar i montern under bokmässan och hon har stor erfarenhet från mässor. Hon kommer hela tiden med nya fräscha idéer. Vi gör grovjobbet, Anki gör finputset. Dessutom brukar hon förändra montern varje morgon, vilket du kommer att märka om du kommer flera dagar till Bokmässan. Det rör sig inte om stora förändringar, bara några små detaljer här och där.

Ja, det är nästa vecka det, vilket får det att pirra i min mage av förväntan, men även av nervositet, för det är en hel del att göra på bokmässan, som vanligt: Föreläsningar, intervjuer, möten med kollegor, fans, vänner, släktingar... Ja, det är full fart hela tiden.

Om du har vägarna förbi får du gärna kika in i min monter B09:20 och berätta att du läser min blogg, läser mina böcker etc.

Eftersom min blogg startade på Bokmässan 2009 kommer bloggen att fira 1-årsdag på Bokmässan i år. Det ska vi fira på något sätt... Följ bloggen medan jag är på bokmässan, då får du se vad som händer på bokmässan och hur 1-årsdagen av bloggen firas där.

Kramisar Kim
(Bild: Bokmässan 2009. Här står jag framför min monter med min faster Titti och hennes barnbarn.)

Signering med Jan Guillou och Leif G W Persson...

Har aldrig fantiserat om att signera tillsammans med Jan Guillou och Leif G W Persson, ändå var det precis vad jag drömde om att jag gjorde inatt.

Det var en mycket egendomlig dröm, för signeringen var i min farbrors affär i Helgered utanför Göteborg, så som den såg ut när jag var 8-10 år. Det var en liten affär med en enda lång hyllrad i mitten, en frysdisk till vänster om dörren när man kom in (vilket ändrades med tiden). När man gick runt hyllan var det hyllor på långsidan av väggen. Här fanns två olika sorters bröd, vitt och mörkt, några enstaka märken konserver etc. I frysdisken fanns sex olika sorters GB-glass, riktigt god glass och inte bara söt sliskig Magnum i alla olika utförande som det är idag. Här fanns vanilj och jordgubsspuckstång, ljuvligt goda, enkla och inte så söta.

I den manuella köttdisken stod min farbror och skar upp kött. På disken stod en skål med tomater med en skylt "rör mig ej förrän jag är din", eftersom de äldre tanterna alltid klämde sönder tomaterna. På kortsidan fanns en grönsaksdisk, med grönsaker efter säsongen.

Nu har vi gått runt hela affären och kommit till kassan. Där fanns en riktigt antik kassaapparat, den var inte antik då, men är det nu. Den såg inte riktigt ut som den du ser på bilden ifrån min monter på Bokmässan. Bakom kassadisken stod min 82-åriga farmor och räknade i huvudet, för det tyckte hon var lättast. En riktig krutgumma, precis som min nu 87-åriga pappa är en krutgubbe.

Som du förstår var det en mycket liten affär, men det var där alla handlade, för det var det enda som fanns i början, innan stormarknaderna kom.

Där satt vi alltså, Jan Guillou, Leif G W Persson och jag, inklämda bakom ett litet bord, i min farbrors affär (som tidigare varit farmors). Jan Guillou sträckte fram ett biblioteksexemplar av min bok Tillbaka till Pompeji och bad mig signera boken. Det var ett slitet, välläst exemplar i biblioteksbindning. Jag frågade om han inte hellre ville ha en ny bok, men nej, han skulle ha den gamla boken signerad till sin son... Lledwlelyn... (Vet inte ens om Jan Guillou har några barn...) Ett svårt namn att stava, även i en dröm och jag försökte slå i lexikon för att se hur det stavades och hittade den "svenska" stavningen av namnet, som då blev Justin. Där stod även hur man skrev namnet på romerska och eftersom jag hade min bok Boudicas strid mot Romarna på disken för signering så tänkte jag att jag skulle skriva med romersk text istället, men det ville inte Jan Guillou veta av, han skulle ha det skrivit med vanliga hederliga bokstäver och jag kämpade för att stava namnet.

Den lilla affären var proppfull med folk. Alla ville se de välkända författarna. Jag såg inte alla människor för jag slet med stavningen av namnet. Ingen köpte några böcker, alla bara stod och stirrade och fotograferade och när jag till slut lyckats signera boken var butiken tom.

Jan Guillou tackade artigt för boken och Leif G W Persson fräste irriterat för att han inte fått signera någon bok...

Skrattar när jag tänker på min knäppa dröm, men återkommer i tankarna till min farmors/farbrors affär, för min beskrivning av affären var inte någon dröm, det var så den verkligen såg ut på den tiden.

I källaren fanns ett stort tråg för potatis, med en öppning i väggen där potatisen levererades av en lastbil. Vi barn stod där nere i mörkret och kylan och öste potatis i bruna påsar, riktigt skönt varma heta dagar.

En lagerlokal full av tomma och fyllda kartonger, fanns också i källaren. Där fanns en STOR kartong med blandade kolor, gräddkola, hallonkola och lakritskola. JÄTTEGODA!!! Kolakartongen gick oss ända till midjan. Min kusin Yvonne och jag byggde ett gömställe bland alla kartongerna, plockade på oss massor av kolor och smög undan till vårt gömställe och frossade i kolor. Min favorit var hallonkola, som snabbt försvann ur lådan. Det var Yvonnes pappa som ägde affären, så det kändes liksom tillåtet. Fast egentligen fick vi nog inte.

Minns också hur vi satt på kontoret innanför affären och frossade i munkar (som det heter på göteborgska, gräddbullar på skånska och kokosbollar på stockholmska). Vi fick äta hur många sega munkar vi ville, för när de var för gamla gick de inte längre att sälja. Tror det var där jag fick min passion för munkar/gräddbullar/kokosbollar, speciellt sega sådana.

Min mamma arbetade i affären på fredagarna, eftersom det då var fullt med folk i affären. Det gjorde inte så mycket, för jag kunde springa från affären, genom farmor och farfars stora herrgårdsliknande tomt, med gigantiskt stora päronträd, alltid dignande av frukt på hösten. Farfar skötte trädgården exemplariskt och jag minns grusgången som gick i en fyrkant runt trädgården. Ett perfekt ställe att lära sig cykla på. På höger sida var en hög stenmur och ovanför där låg det fina herrgårdsliknande huset insprängt i berget. Om jag gick till slutet av muren ledde en stentrappa upp till terrassen och huset, ytterligare en stentrappa ledde ovanför huset. Här var mitt favoritställe, för här odlade farfar dahlior i alla färger och jag älskade lukten och färgerna, humlesurret och fjärilarna.

Tillbaka ned i trädgården igen. Passerade den stora stenmuren och här kom en björkhage på vänster sida, där det alltid hängde en stor hängmatta för oss barn att ligga och berätta sagor, gunga och leka. På höger sida fanns husmodersäpplen, plommonträd och utedasset. Runt utedasset växte det brännässlor och höga blommor med tjocka stickiga blad och blå blommor. (På den tiden hade vi inga vattentoaletter. Vi hade vårt "utedass" i källaren.)

Här slutade tomten och en grind ledde in till vår trädgård som var full av fruktträd, vinbärsbuskar och grönsaksland.

Till farmor och farfar kom alltid våra kusiner för att tillbringa somrarna. Vilket innebar att vi alltid var många barn som kunde leka, eller bråka med varandra...

Och mitt i allt detta placerades min dröm om Jan Guillou och Leif G W Persson... Visst är det knäppt? Förstår inte varifrån de dök upp, har inte hört om dem nyligen, inte sett dem på tv, ändå fanns de där i drömmen i natt. Kanske är det den stundande Bokmässan som fick dem att dyka upp i drömmen.

Vaknade med en rofylld själ efter ett besök i min barndoms vardag, även om jag denna gång i drömmen varit där som en vuxen person.

Medger att det var en konstig dröm, men jag tror att alla har konstiga drömmar. Har du drömt något konstigt den senaste tiden?

Kramisar Kim