Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 13 november 2010

Spännande möte med främlingar på tåg

Det som såg ut att bli en lång enformig tågresa till Göteborg blev en mycket annorlunda och spännande resa.

Allt började i Växjö. Två unga killar klev på, ansiktena dolda bakom sina huvor. De satte sig på platserna framför mig. Så fort någon klev in i vagnen drog de snabbt huvorna över sig och böjde sig ned bakom ryggstöden. Helt klart var något på gång. Men vad? Detektiven i mig blev intresserad, trots att jag lyssnade på den spännande ljudboken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".

Jag såg hur de kontaktade den ena efter den andra personen i vagnen jag satt i. Tog dem i hand och kom överens om något. Personen de kontaktat försvann, för att snart komma tillbaka och berätta att "uppdraget var utfört", eller med några liknande ord.

Vad var det här? En tågkapning, terrorister, kidnappare eller... mördare? Ja, som du ser sattes min fantasi igång och jag blev ännu nyfiknare. Tog av mig hörlurarna och försökte inte längre dölja att jag lyssnade och iakttog dem. Killarna drack öl och blev högljuddare allteftersom timmarna gick. Sms:n ramlade in på deras telefoner och de skrattade och tyckte allt var mycket lyckat. Vad höll de på med?

Till slut hörde jag hur de sa att konduktören var inblandad. Oj, det här lät allvarligt!

Kanske såg de min oro, för den ena killen vände sig om och frågade om de hade stört, om de varit för högljudda. "Nejdå", sa jag, utan att på något sätt visa min nyfikenhet.

De berättade då att två vagnar längre fram satt den enas pappa, den andres svärfar alldeles ensam, lurad av sin fru att de skulle åka till Malmö för att fira hans födelsedag. Avresan hade varit satt till 21.00, men hon hade hämtat honom på arbetet med väskor redan före 19.00 och sagt att planerna hade ändrats lite. Hon fick honom på tåget till Göteborg och såg till att stanna kvar på perrongen. När han upptäckte att hon inte var med var det för sent, tåget hade redan börjat rulla och hon stod och vinkade åt honom på perrongen med en tom resväska. Han hade inte en aning om vad som höll på att ske.

SMS:andet var mellan den förvirrade 50-åringen och svärsonen/sonen som skulle hjälpa till i mannens affär och nu sms:ade massa frågor till honom. Allt för att få honom att tro att de fortfarande var kvar hemma.

Under tiden på tåget hade de skickat fram medresenärer som hade gått fram till honom, frågat efter hans namn, gratulerat honom på 50-årsdagen och gett honom en starköl. Mer spännande än så var det inte, inga mord, inga kidnappare, inga terrorister. Men mannen hade ju trots allt blivit "kidnappad", även om han inte visste om det ännu.

Till slut kom konduktören med en man i femtioårsåldern. Killarna framför mig hade åter dragit huvorna över ansiktena och dolde sig. När den nu mycket undrande 50-åringen kom gående upptäckte han killarna när han var jämsides med dem/mig. "Ja, det kunde jag ge mig fan på!" sa han. Sedan berättade han att konduktören kommit och bara myndigt sagt att han skulle följa med, vilket fått honom att undra vad som var på gång.

50-åringen berättade hur än den ena än den andra hade kommit med öl till honom och han kunde inte förstå hur någon hemifrån kunde ha arrangerat allt detta i förväg.

När 50-åringen gick iväg berättade killarna att resan inte slutade i Göteborg som 50-åringen trodde, utan de skulle resa vidare till London och se Manchester United, som var 50-åringens favoritlag. De berättade också att de improviserade under resans gång och det där med ölen var något de kommit på när de väl satt på tåget.

50-åringen kom tillbaka och såg mig sitta där leende och sa: "Har du hört alltihop". Jag nickade och log. "Tycker du synd om mig?" "Ja, det gör jag verkligen." sa jag.

Vi hade en trevlig stund och snart var vi framme i Göteborg. Då for fan i mig, eller om det var mitt göteborgska blod, för jag reste mig upp, tog på mig kappan och gick fram till 50-åringen samtidigt som jag vände mig mot killarna och sa:

"Då tar jag över nu, eller hur?" De sken upp, nickade och gjorde tummen upp. 50-åringen stirrade på mig och sa: "Var du med på alltihop? Och så sitter du där och ler så trevligt och säger att du tycker synd om mig och så är du med på hela komplotten?"

"Ja", sa jag. "Ta nu din väska och följ med mig!" 50-åringen gjorde lydigt som jag sa medan han ropade på hjälp åt en av de tjejer som tidigare hade gett honom öl och därefter suttit och pratat med oss.

Jag tog min stora resväska och sa "Ja, här är vår väska, för inför den resa vi ska göra räcker inte det lilla bagage du har fått med dig" "Nej fy fan! Vad tänker ni göra med mig?" ropade 50-åringen. Och jag bara svarade: "Följ med får du se!"

Han klev lydigt av tåget och såg sig omkring efter killarna som var spårlöst försvunna för honom, men som jag såg smög från pelare till pelare efter oss. Jag berättade att en stor vit limousin stod och väntade på oss. Återigen ropade mannen på hjälp till Angelica som varit med på tåget och när hon kom fram till oss sa 50-åringen: "Är det sant, är hon med på det hela också?" och så nickade han mot mig. "Ja det är klart!" sa Angelica som inte hade en aning om vem som var med på komplotten eller inte.

Vi kom fram till slutet av perrongen och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra av 50-åringen så jag ställde honom vid en av pelarna och sa: "Vänta här tills det kommer en lång blondin och tar dig till limousinen." Han gjorde som jag sa, medan han skakade på huvudet och upprepade "fy fan alltså!" Han lät inte arg, mer glad och nyfiken på vad som var på gång, precis som jag hade varit några timmar tidigare.

Jag vinkade åt mannen och gick därifrån med min stora resväska. När jag vände mig om lite längre fram såg jag killarna komma fram till mannen, och jag skulle bra gärna ha velat höra vad de sa till varandra...

Ja, så roligt kan man ha på en tågresa mellan Emmaboda och Göteborg! Om man bara vågar prata med sina medpassagerare!

Det var länge sedan jag var så där tokig, men jag har alltid varit impulsiv, och det är det som gör livet så roligt att leva. Inte sant?

Kramisar Kim
(Och om någon av de som var med på tåget och vet lite om hur det slutade läser detta, så berätta gärna hur det gick sedan!!!)

torsdag 11 november 2010

Vi ses på Sago- och Fantasyhelgen i Stockholm

Kom till Historiska Museet

sagodrake


4 december 11.00-17.00 och/eller
5 december 11.00-16.00.
Då är det Sago- och Fantasyhelg på museet.

Det här arrangemanget är perfekt för dig som älskar fantasy, sagor, äventyr, spänning och böcker! En helg fylld av bl a seminarier, sagoberättande, möten med fantasy- och sagofigurer och mycket mer!

Här är programpunkterna (mina tider hittar du längre ned):

Lyssna på din favoritförfattare i sagorummet Yggdrasil

Informationstorg och bokförsäljning i museets entréhall.

Sagor och fantasy 7 år – 100 år berättas i Vendelhallen.

Sagoberättelser och författarmöten i Studion.

Fantasy och spänning 10 år – 100 år i ”Medeltidskyrkan"

Skrivarverkstad och ritverkstad i Röda rummet

Kl 13 – 16 SKAPA LOSS i vår sagoverkstad – för hela familjen.

Sagolek i Medeltidsutställningen varje hel timme med start kl 13.

Tolkiensällskapet finns i Barockhallen med dans, lekar, berättelser och dramatiseringar.

Seminarium i Hörsalen med olika medverkande författare och bokförlag.

Bokillustrationer ställs ut i Lejongången.

Arrangemanget sker i samarbete med bokförlag, författare och fantasyföreningar.











Här hittar du mig under Sago- och Fantasyhelgen:

Vid mitt bokbord i entréhallen, där jag signerar böcker under alla de tider när jag inte är iväg och föreläser eller jobbar i skrivarverkstaden.

4 december Workshop/Skrivarverkstad kl 11.30-12.30 i Röda rummet

4 december 13.00 kommer jag att berätta om min bok Svarta Döden och även läsa något kapitel ur boken i Medeltidskyrkan.

5 december Workshop/Skrivarverkstad kl 11.30-12.30 i Röda rummet

5 december 13.00 föreläser jag i Studion.

5 december 14.00 föreläser jag i Hörsalen, där jag berättar om arbetet med mina böcker och lite annat smått och gott.

5 december 15.00 kommer jag att berätta om min bok Svarta Döden och även läsa något kapitel ur boken i Medeltidskyrkan

I mån av tid har du möjlighet att ställa frågor till mig vid samtliga tillfällen.

Hjärtligt välkomna!

Kramisar Kim

onsdag 10 november 2010

Skrivtävling Deckarnovell

Bokförlaget Semic har sedan 1999 gett ut en rad deckarantologier där många av Sveriges mest välkända och älskade författare medverkat, som Camilla Läckberg, Håkan Nesser och Åke Edwardsson. Nästa gång förlaget ger ut en ny deckarantologi, hösten 2011, har även du chansen att bli publicerad!

Missa nu inte chansen att vara med i Semics deckarnovelltävling.

Här följer lite fakta som du behöver veta för att delta:

Omfång med mera:
Texten ska skrivas på dator och omfatta cirka 15.000-20.000 tecken (inklusive blanksteg/mellanslag). Deckarnovellen ska knyta an till temat vinter/jul och får inte tidigare ha varit publicerad.

Prissumma:
50.000 kronor får du om du vinner och det inkluderar publiceringsrätt, det vill säga förlaget åtar sig att publicera det vinnande bidraget i nästa deckarantologi (utgivning hösten 2011 + utgivning i kartonnage hösten 2012), varvid ingen ytterligare ersättning utgår för den första upplagan på svenska språket.
Förlaget förbehåller sig rätten att dela priset mellan flera pristagare samt att inte dela ut något pris om juryn inte finner något tävlingsbidrag som motsvarar dess kvalitetsanspråk. Förlaget har option (förköpsrätt) att publicera även icke prisbelönta bidrag mot sedvanligt publiceringsarvode.
Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren. Sociala avgifter betalas av förlaget. Vem som har vunnit tillkännages i samband med publicering av boken på semics hemsida samt meddelas även direkt till vinnaren.

Vem har rätt att delta?:
Tävlingen är öppen för alla, både för debutanter och för dem som tidigare varit publicerade.

Anonymitet:
Alla manus kommer att bedömas anonymt. Bifoga ett slutet kuvert märkt med novellens titel. Skriv ditt namn, telefonnummer och din adress på ett separat papper som du lägger i kuvertet.

Tävlingstid:
Senaste inlämningsdag är 10 januari 2011. Se mer info på Semics hemsida

Skicka in ditt bidrag till:
Deckarnovelltävling
Bokförlaget Semic
Box 1243
172 25 Sundbyberg

Låter det spännande? Tänker du ta chansen? Det är bara att gnugga geniknölarna, sätta fingrarna till tangenterna och skriva det vinnande bidraget.

Lycka till!

Kramisar Kim

tisdag 9 november 2010

Saknar Theos Pompeji och längar tillbaka

Håller just nu på att bearbeta Kimberlie - Främlingar och kände plötsligt en intensiv längtan inom mig att försvinna bort i Theos värld i boken Theos Pompeji. (Jag vet, jag är lite knäpp!)

Den boken har jag burit inom mig sedan jag skrev Tillbaka till Pompeji, som blev min debutbok, även om jag hade skrivit många andra berättelser som jag hade lagt i byrålådan. Att det blev just Tillbaka till Pompeji som jag skickade in var en slump.

2006 började jag skriva på Theos Pompeji och i år var det så dags för boken att se dagens ljus. Det var fascinerande att återigen få vandra på Pompejis och Herculaneums gator i den nya boken.

Jag kan förstå mina fans som skriver och frågar om det inte kommer en ny bok snart, för jag känner likadant: Jag vill ha en ny bok att sätta i min bokhylla, ändå lever jag dygnet om med Theo/Ramona och Kimberlie/Andy. De finns ständigt i mina tankar, orden formuleras inom mig och tar mig bort i fantasin.

När jag skrev Theos Pompeji kände jag ett inre lugn inom mig, lite som att ha hittat hem igen. Älskar den boken och längtar tillbaka till den. Blev därför extra glad när boken fick oerhört fint omdömen hos Bibliotekstjänst:

Theos Pompeji, den trettonde boken om Theo och Ramona, utspelas före den första bokens äventyr. Vi får här en bild av Theos liv innan han träffade Ramona och började sina tidsresor tillsammans med henne. Författaren ger en levande skildring av livet i romarriket och människorna i Pompeji före vulkanutbrottet som förstörde staden. Fokus är på Theos familj med en mor som älskar honom och en sträng far. Läsaren får en god bild av hur ett romerskt hushåll fungerade både privat och socialt. Slavarnas situation diskuteras på ett bra sätt, Theos familj ser slavarna som en självklar del av hushållet medan hans moster har frigett sina slavar. Theo ställs inför ... (här har jag fått ta bort text annars hade för mycket av handlingen avslöjats) Språket är lättläst och för den vetgirige, historiskt intresserade läsaren finns det mycket fakta att hämta i ordlistan som avslutar boken. Boken kan läsas fristående men ger läsaren mer om den får inleda läsningen av serien. En spännande bok för slukaråldern som även kan ingå i teman om antiken. - BTJ Agneta Warheim

Visst låter det som en mycket bra recension? Iallafall blev jag jätteglad när jag läste den, eftersom jag själv älskar boken så oerhört mycket!

Ja, nu har jag skrivit av mig lite av min längtan till Theos Pompeji så det är väl bäst att jag fortsätter med arbetet på Kimberlie - Främlingar, för jag vet att det är många läsare som väntar på fortsättningen på Kimberlie och Andys äventyr på Nya Zeeland...

Kramisar Kim

måndag 8 november 2010

Inga ord

Idag har jag inga ord att förmedla. Det är tomt i huvudet, i alla fall vad det gäller bloggord. Däremot har jag desto fler ord till mina böcker. Men de orden måste stanna i huvudet, eftersom det är så många andra saker som måste göras först. Allt det där tråkiga vanliga kontorsarbetet, därefter det betydligt trevligare, som att besvara frågor på Unga Fakta, tala med butikerna jag ska komma och signera hos och mycket annat.

Kanske är det inte så konstigt att orden tar slut, när jag hela tiden när en intensiv längtan efter att få skriva på någon av mina böcker istället.

Jag funderade ett tag på att skriva om Philip Pullman som jag mötte på Waltic i Stockholm för några år sedan. Han berättade att Astrid Lindgrenpriset var det värsta som hade hänt honom, eftersom han aldrig hade tid att skriva alltsedan den dagen han hade fått besked om priset. Den som ändå hade fått det priset, tänkte jag, ändå förstod jag honom när han berättade hur han reste över hela världen för att föreläsa om sina böcker. Ser ju bara hur mycket tid det går åt för mig till att resa för att föreläsa och signera. Ändå tror jag att han var mycket glad för priset. Men det blev inget inlägg om Philip Pullman, hade inte tillräckligt många ord för det.

Jag tror att det allra bästa jag kan göra nu är att avsluta alla "måsten" och sätta mig för att få ur mig alla de bokord jag har inom mig. För de ska ut till slut, varför inte lika gärna låta dem komma ut nu?

Kramisar Kim

söndag 7 november 2010

Skrivprocess: Iaktta och memorera

Orden har funnits i mig sedan jag var liten och jag har alltid skrivit. Något annat som jag roat mig med sedan jag var ung är att iaktta och memorera.

När jag var ung tränade jag mig genom att lägga ut flera föremål på en filt, memorera dem, täcka över dem och sedan skriva upp så många jag mindes. Ibland fick någon av mina syskon lägga dit sakerna, för att det skulle bli nya saker, allt för att träna minnet.

Jag lärde mig även att memorera drömmarna, genom att ligga kvar i sängen och försöka minnas varje detalj av drömmen, vilket givetvis gjorde min mamma vansinnig, eftersom hon var tvungen att tjata och tjata och tjata på mig för att gå upp. Men jag ville hålla kvar drömmen, jag ville minnas.

Ett tag var jag detektiv och memorerade hur människor var klädda, hur de gick, hur de talade, vad de sa och så vidare. Något som fortfarande sitter kvar.

Jag lärde mig alla bilmärken, bara med hjälp av hur olika strålkastarna såg ut. Detta gjorde jag på kvällen när jag hängde över grinden och väntade på att min pappa skulle komma hem från arbetet. Nuförtiden tycker jag att de flesta bilar är så likriktade att det säkert inte är lika lätt längre.

När jag var i skogen memorerade jag träden, blommorna, barrmattorna på marken, lövhögarna, knotiga träd och allt annat spännande som fanns i skogen.

Inuti mitt huvud blev allt detta till bilder, något som har visat sig vara till stor hjälp i mitt skrivande. Något jag inte ens har
funderat över, förrän nu i år när flera bibliotekarier och läsare har påpekat att jag skriver "i bilder", vilket har gjort att de sett framför sig en bild av det jag med ord har beskrivit.

Antar att jag skriver i bilder eftersom jag ser allt som bilder. Kanske på grund av att jag genom hela livet har iakttagit och memorerat och stoppat in allt inom mig för att plocka fram i rätt ögonblick.

Min vetgirighet och nyfikenhet som barn har hjälpt mig i mitt skrivande. Dessutom har jag lyckats behålla viljan att lära mer och upptäcka nya saker, vilket ständigt tillför nya saker till mitt skrivande.

Att minnas drömmar har hjälpt mig oändligt mycket i mitt skrivande, mycket på grund av att många av mina idéer kommer när jag sover.

Tycker att det är viktigt att ha ett öppet sinne och nyfikenhet på livet när jag skriver. Det gör att orden flödar lätt och sinnet hålls ungt.

Hur arbetar du med ditt skrivande? Har du samma erfarenhet av att iaktta och memorera som jag har?

Har du just börjat upptäcka glädjen med att skriva? Fundera då över om iakttagande och memorerande är något som kan hjälpa dig i ditt skrivande.

Kramisar Kim